Titel: Stopptid
Författare: Juli Zeh
Förlag: Weyler förlag
Sidantal: 276
Utgivningsår: 2014 (Originalupplaga: 2012)
Utläst: 19 november 2014
Mitt betyg: 3/5
I mitten av november blev jag fasligt sjuk, nästan läskigt sjuk då jag egentligen inte hade några symptom, bara lite illamående och så var jag trött (men inte gravid nädå). Ofantligt trött. Så trött att jag bara sov eller låg och stirrade i taket i flera dagar. Det var då Bokmania tipsade om att Björn Kjellman läste Stopptid som radioföljetong i P1 och att man kunde lyssna på alla avsnitt direkt om man ville. Jag gillar inte direkt ljudböcker men hellre det än taket kände jag och gav det hela en chans.
I boken möter vi Sven som har stuckit från Tyskland och en karriär som jurist för att jobba som dykinstruktör på Lanzarote. Med honom följde flickvännen Antje, mellan dem sprakar inte kärleken direkt men de fungerar väl tillsammans och Antje gör ett bra jobb och sköter alla arrangemang för Svens kunder. En dag kommer Jola och Theodor till ön för att lära sig dyka. Jola drömmer om att göra rollen som Lotte, en stor kvinnlig dykarpionjär. Theo är författare som dock inte har skrivit något på väldigt länge. Jola och Theo lever i en destruktiv relation och långsamt blir Sven indragen i något han inte hade tänkt sig.
Det var en annorlunda läsupplevelse för mig eftersom att jag lyssnade på boken och jag vet inte om det påverkade mina intryck. Nu när jag tänker tillbaka på den så var det definitivt den raffinerade spännande thriller som den beskrivs som men jag blev aldrig riktigt fångad av den. Meningen är att man inte ska veta vems version som egentligen är den sanna men jag kände mig hela tiden övertygad om vem det var som fabricerade verkligheten. Hade jag kanske inte känt så om jag läst den själv? Jag vet inte. Eller så var det helt enkelt bara en bra bok men inte i min smak, ungefär som Belinda Bauers Mörk Jord.
Bokdivisionen 