Primtalens ensamhet

Titel: Primtalens ensamhet

Författare: Paolo Giordano

Utläst: 18 maj 2012

Mitt betyg: 4/5

I slutet av april kom en förfrågan från enligt O huruvida man ville hänga med till Italien. Jag svarade att jag kunde ta en weekend och det var i princip vad jag gjorde under helgen. Hemma hade jag nämligen denna bok, som jag klickat hem i januari bara för att den hette något med primtal. Jag har en radar för böcker som verkar handla om matematik eller fysik bara för att min käresta gillar sådant. Fånigt, men sant.

Alice är en lätt haltande anorektiker som vill passa in bland de andra och bli kompis med spännande vackra världsvana Viola. Mattia är ett matematiskt geni vars hemlighet är att han vid 12 års ålder lämnat sin förståndshandikappade tvillingsyster ensam i parken varpå hon spårlöst försvann för evigt. Han drar sig undan andra människor men en dag träffar han Alice och de bygger upp en sorts relation till varandra. Det är här bokens titel kommer in; Mattia brukade tänka att han och Alice var som två primtalstvillingar – udda och ensliga, nära varandra men inte tillräckligt nära för att röra varandra. Boken gör små nerslag i Alices och Mattias liv, från de är barn och upp i vuxen ålder och vi följer hur deras relation och liv i övrigt utvecklar sig.

Jag blev trollbunden av den här boken och dess fängslande karaktärer. Det är en finstämd skildring av två lite annorlunda människor vars levnadsöden ändå blir ganska vardagliga eller enkla på något sätt. Jag följer med dem på deras resa genom livet och jag vill styra vägen åt dem men det går inte utan jag förblir liksom bara bredvid och ser på. Jag kliver in i deras liv och när boken tar slut kliver jag ut, aningens frustrerad men berikad.

Köp på Adlibris eller Bokus