Tag Archives: svensk författare

Heja, heja

heja-hejaTitel: Heja, heja
Författare: Martina Haag

Förlag: Piratförlaget
Sidantal: 176
Utgivningsår: 2013

Utläst: 4 jan 2017 och i dec 2015
Mitt betyg: 4/5

Jag läste den här boken förra julen men skrev aldrig någon recension. Just nu håller jag på och läser en annan löparbok och kände då att ”den här är ju lite som Heja heja, eller”? Jag laddade ner boken för att bläddra igenom den och kolla lite men det slutade med att jag faktiskt läste om den. Vilket inte tar mycket mer än en timme eller två då det är få sidor och korta enkla kåserande texter.

Precis som omslaget påbjuder så följer vi Martinas egen resa från mer eller mindre soffsittare till marathonlöpare. Jag som själv ligger i startgroparna för mitt eget första marathon uppskattar att läsa om en ”vanlig” löpares strapatser även om jag såklart impas av alla raketsnabba gaseller därute. Jag har aldrig läst något annat av Haag men hon skriver verkligen med igenkänningsfaktor och jag ler för mig själv ganska många gånger. Det är en fin idé de har om att göra sämsta tiden någonsin på sin första mara, bara för att alltid kunna slå tiden – hur gamla de än är fast det är nog inget jag ska pröva. Martina lyfter fram alla positiva härliga aspekter av löpningen men väjer inte för skämskuddegrejerna som att gå när ingen ser eller känna sig förnedrad när den helt otränade kollegan dundrar in på en bättre tid än en själv på hens första lopp någonsin.

Det här är inte en bok för dig som vill ha matnyttiga tips, kolla gärna in min sida Löpbrigaden för att hitta bättre böcker i den kategorin, men om du är trött en kväll och vill läsa något enkelt, lättsamt och roligt som samtidigt får dig att känna löp-peppen då är det här precis vad du behöver!

Köp på Adlibris eller Bokus

Kaninjägaren

kaninjagarenTitel: Kaninjägaren
Serie: Joona Linna (del 6)
Författare: Lars Kepler
Förlag: Albert Bonniers förlag
Sidantal: 571
Utgivningsår: 2016

Utläst: 29 dec 2016
Mitt betyg: 3/5

Den snälla men inte helt pålästa Tomten hade med sig en deckare till mig i julklapp. Jag är inte den som är den så jag satte tänderna i boken på en gång eftersom jag också vet att en trött jullovshjärna gillar lättsmält litteratur.

2016 års sista lästa bok var alltså också den första Kepler-boken jag läst så jag har ingen aning om vad Joona Linna gjort tidigare men då denna bok börjar sitter han sedan två år inne när han blir kallad till ett hemligt möte för att hjälpa till att utreda ett mord. Den kända TV-kocken Rex Müller är en annan person som tar stor plats i boken och såklart korsas deras vägar och massor av saker händer. No shit Sherlock? 🙂

En av anledningarna till att jag inte är så förtjust i deckare är att de är handlingsdrivna och inte karaktärsdrivna. Detta gör också att det blir extremt svårt att berätta vad en deckare handlar om utan att spoila. Jag tycker ändå att det är en bra skriven och hyfsat trovärdig bok där vi får lära känna några av karaktärerna åtminstone lite. Nu är jag inte särskilt matintresserad men jag gillar allt matsnack som Rex utövar. En sak jag dock reagerar på är scenen med Jeanette i Nyköping (var det va?). Varför är den med i boken i huvud taget? Jag har som sagt inte läst övriga böcker i serien och Jeanettes story kanske behandlas någon annanstans men hon är med väldigt lite i just denna bok.

Summa summarum: en helt ok deckare men jag blir inte sugen på fler i serien. Däremot läste jag ju faktiskt en Elly Griffiths förra sommaren som jag verkligen gillade, förmodligen för att Ruth Galloway känns mänsklig och vi får komma henne mer på djupet.

Köp på Adlibris eller Bokus

Skönheten

skonhetenTitel: Skönheten
Författare: Christian Johansson

Förlag: Swedish Zombie
Sidantal: 357
Utgivningsår: 2015

Utläst: 5 januari 2016
Mitt betyg: 4/5

Jag gillade Christian Johanssons Parasitus väldigt mycket och blev mer än lovligt nyfiken när jag såg att denna skulle komma ut.

Den unga nyblivna änkan Anne Marie inleder en relation med prästen Magnus. Han är allt hon någonsin kunnat drömma om och dessutom en fantastisk fadersfigur till hennes dotter Karin. En dag vill Magnus flytta ut till ön och Anne Marie följer gärna med. Allt är så härligt där ute på ön, denna ö som kallas Skönheten. För länge sedan försvann dock en liten flicka härifrån och en del påstår att ondskan bebor denna plats.

Det är flera parallella historier i boken men jag vill inte berätta så mycket om dem för att inte spoila saker och ting. Inledningsvis är jag lite tveksam då jag inte riktigt tar till mig karaktärerna Pål och Tomas eller det sätt på vilket Pål ”plötsligt börjar minnas saker”. Jag blir också väldigt förvirrad när Anne Marie introduceras i kap 10 efter att jag fram till dess växelvis följt två olika andra skeenden. Men sen – sen rullar det på som bara den och jag dras in i historien och självklart sys allt ihop som sig bör.

Johansson skildrar personer och miljöer på ett enkelt och tydligt sätt med ganska få ord och det är både lättläst och snabbläst med många dialoger. Det jag gillar allra mest är att allting är väldigt oförutsägbart vilket gör det spännande ända ut i slutet. Det är mera thriller-känsla än skräck i den här om jag jämför med Parasitus även om det som händer i boken är av definitiv skräckartad karaktär. Baserat på mina hittills två lästa böcker av Christian Johansson skulle jag rekommendera hans böcker till någon som vill ha skräckblandad spänning, ett gediget läsdriv och en historia som håller hela vägen ut. Keep it going!

Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till Swedish Zombie för recensionsexemplar!

Jag har lagt min sjukdom på dig (måndagsmikron)

jag-har-lagt-min-sjukdom-pa-dig-novell_e-bokTitel: Jag har lagt min sjukdom på dig
Författare: Karin Tidbeck

Förlag: MIX förlag
Sidantal: ca 11
Utgivningsår: 2013

Utläst: 10 januari 2014
Mitt betyg: 4/5

Varför läste jag den?
Jag gillade Amatka och var nyfiken på att läsa mer av Tidbeck.

Vad handlar den om?
Anna får efter ett besök hos sin psykiatriker med sig en låneget hem som ska kunna suga åt sig Annas depressioner så att hon blir fri från dem.

Vad tyckte jag?
Det här är skruvat (det står ju faktiskt magisk realism!) men också riktigt bra. Eftersom det bara är en novell kan jag inte yppa så mycket utan läs den själva vettja! Och sen vill du ha en egen liten get hemma i vardagsrummet. Som trippar och bräker. Förmodligen borde jag läsa Tidbecks engelska novellsamling också: Jagannath men det får bli nästa år!

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Färjan

färjanTitel: Färjan
Författare: Mats Strandberg

Förlag: Norstedts
Sidantal: 476
Utgivningsår: 2015

Utläst: 30 oktober 2015
Mitt betyg: 4/5

Ända sedan jag såg Färjan för första gången har jag känt ett enormt ha-begär utan dess like. Som tur är fyller jag år snart så jag kunde önska mig boken i present och också få den redan innan bemärkelsedagen!

Och ja, jag gillade den! 100 sidors läsning igår kväll och resten i morse-förmiddags och sen var den slut. Det var en äkta bladvändare och jag varken kunde eller ville slita mig. Det var inte direkt läskig läsning på ett sådant sätt att jag satt med hjärtat i halsgropen men det var spännande som bara den och jag piskades hetsigt framåt genom boken.

Jag har åkt finlandsfärja två-tre gånger i mitt liv tror jag och är inte alls någon expert på området (eller jo, jag har ju sett Rederiet!) men jag har ändå rejält med fördomar om vem som åker och vad de gör och Strandberg infriar varenda en av dem. En färja ÄR en slags fristad där människor kan göra lite vad de vill och när de kliver av färjan är allt liksom glömt och tillhör en annan värld. Även om just den här turen med Baltic Charisma förmodligen inte är en som man skulle glömma… Det ligger något sorgset och patetiskt över många av de människor som åker med på turen; så många ensamma människor som hoppas på att få bli sedda om så bara för en kväll. Det är en salig blandning av hemligheter, förhoppningar och längtan vilket såklart blir uppblandat med rädsla, panik och en del splatter. Jämfört med ex. Tjärven eller Mo Yan (Det röda fältet är nog det värsta jag läst i splatterväg!) är ändå splattrandet inte så farligt men det var tillräckligt för att jag skulle ha lite svårt att äta min torra frukostmacka samtidigt som jag läste.

På väg till närmsta förortscentrum efter avslutad läsning idag kom jag på mig själv med att vänta på att en kvinnas torra hostningar på perrongen skulle övergå i någon slags blodfyllda gurglingar och väl ombord på tunnelbanan var jag beredd att mitt luktsinne när som helst skulle skärpas så att jag skulle känna varenda doftmolekyl mina medpassagerare utsöndrade. Det är när läsning sätter sig på hjärnan och/eller hjärtat på detta vis som en bok verkligen nått fram till mig. Bra jobbat Strandberg och jag ser fram emot fler böcker nu!

Köp på Adlibris eller Bokus

Pottungen

Pottungen-194x300Titel: Pottungen
Författare: Anna Laestadius Larsson

Förlag: Piratförlaget
Sidantal: 446
Utgivningsår: 2014

Utläst: 4 oktober 2015
Mitt betyg: 3/5

Jag har länge velat läsa Barnbruden och Pottungen och nu kom det sig att den senare blev vald till oktobers bokcirkelbok.

 

Johanna är den f.d. pottungen vid hovet som numera knegar på en sjaskig krog i Gamla stan där hon också bor tillsammans med sin oäkta son Nils. Hon blir uppvaktad av läkaren Filip men slits mellan sitt begär för honom, sina skamfyllda hemligheter och sin längtan efter att vara en fri kvinna. Parallellt följer vi livet på hovet ur den tillfälliga regenthustrun Charlottas synvinkel och hennes hovdam grevinnan Sophie. Det är mycket intriger, politiska maktspel, otrohetsaffärer och så den hemliga kvinnoföreningen Blåstrumporna.

Boken ger en bra bild av vad det innebär att vara kvinna under den här tidsepoken. Man var så rättslös helt enkelt och betraktades som omyndig. Vid giftermål blev mannen kvinnans förmyndare och förvaltade hennes tillgångar och egendomar. Kvinnorna vid hovet hade som främsta uppgift att föda fram söner som kunde ärva titlar och tillgångar och ve den som inte lyckades med detta.

Jag gillar historiska romaner och jag gillar att läsa om kvinnohistoria så jag hade höga förväntningar på denna bok. Delarna om Johanna är de jag tycker bäst om medan jag en bit in i boken börjar skumma förbi vissa av de delar som handlar om hovet, framförallt de som handlar om de politiska maktspelen. För min del hade dessa bitar gärna kunnat skäras ned. Det är kvinnoödena jag intresserar mig för och vill veta mer om. Boken slutar lite cliffhanger-aktigt vilket stör mig då delarna ändå kallas fristående men man kan ju alltid fantisera ihop själv vad som hände sedan. Ev. skummar jag igenom den alldeles nyutkomna sista delen Räfvhonan för att veta hur det gick för Johanna till slut. I veckan ska bokklubben sammanstråla på Den Gyldene Freden för att dinera och diskutera våra läsupplevelser. Då ska jag också passa på att kika in på Baggensgatan där den fiktiva krog Johanna jobbar på ligger. 🙂

Köp på Adlibris eller Bokus

Löpträning mitt i livet

löpträning mitt i livetTitel: Löpträning mitt i livet
Författare: Marcus Nilsson

Förlag: Sapiens
Sidantal: 332
Utgivningsår: 2011

Utläst: 1 augusti 2015
Mitt betyg: 4/5

Jag lånade den här boken för något år sedan men det kom alldeles för mycket kurslitteratur emellan. Nu gjorde jag ett nytt försök som gick vägen! Tro inte att den endast handlar om löpträning för medelålders utan titeln syftar mer på att få plats med löpningen i vardagen mellan allt annat liksom.

Det är en personligt skriven bok som redogör för Marcus Nilssons inställning till löpning, hans tankar däromkring och hans träning. Den innehåller också massor av handfast material kring hur man kan lägga upp sin träning, vad olika träningspass har för funktion, mental träning och så lite om skador och en del om tävlingar.

Jag har särskilt stor behållning av kapitlet Att göra en träningsplan (även om jag är lat och gärna följer färdiga program) och avsnittet om att tänka positivt i kapitlet Mental träning. Det var förresten en av de grejerna jag plockade upp redan förra gången jag lånade boken – att tänka ”åh, jag har redan sprungit x antal km” istället för att tänka ”suck, jag har x antal km kvar” och jag har kommit på mig själv många gånger med att använda greppet i praktiken.

Jag skummar delen om Markus egen träningsdagbok vilket beror på att han och jag är så långt ifrån varandra prestationsmässigt och jag kommer aldrig någonsin att kunna springa så snabbt som han gör. I slutet av boken bjussar han på några färdiga träningsprogram men påpekar att längdangivelserna är tänkta för den som springer långpassen på 4:30-5:30 min/km. Haha, mina långpass ligger snarare runt 7:15 min/km! Min enda sprungna halvmara gjorde jag på 2:30 medan han kör sina maror på typ 2:40. Ni fattar skillnaden va? 🙂 Det spelar dock ingen roll hur snabb du är, du har stor behållning av boken om du bara är en löpare (eller löpar-wannabe) helt enkelt.

En annan sak jag gillar är farttabellerna i boken. Då kan jag sitta och kolla i dem och drömma om farter jag boooorde kunna träna upp mig till och tar jag bara i liiite till så kan jag ju förbättra mina tider på olika distanser si och så mycket! För den som vill veta mer om Nilsson finns både hans blogg och en hemsida att besöka. PÅ hemsidan finns förresten en löparkalkylator som är en onlineversion av farttabellerna. Där kan du fylla i en känd tid på en känd distans (t.ex. vad du gjort som bäst på milen) och sen talar den om för dig vad du borde kunna prestera på andra distanser. Den säger mig bl.a. att jag borde kunna springa snabbare på halvmaran men det är en viktig komponent jag saknar: förmågan att pressa mig själv att springa fortare. Att springa långt kan man göra hur långsamt som helst men att springa fort – det är ju, jobbigt!

Köp på Bokus eller låna på bibliotek!