Tag Archives: svensk författare

Vem bryr sig?

Titel: Vem bryr sig?
Författare: Therése Lindgren

Förlag: Forum
Sidantal: 176
Utgivningsår: 2017

Utläst: 2 dec 2017
Mitt betyg: 5/5

Jag ska inte säga att jag aldrig hört talas om Therése Lindgren för det har jag men jag har liksom inte haft någon koll på henne mer än fattat att hon är en youtuber och jag kollar knappt på youtube. Jag tror jag hört att hon samlade in mycket pengar till Djurens rätt och när jag var på vegomässa för någon månad sedan så låg hon bakom ett världsrekord i världens största vegantårta. När reklamen för den här boken började ploppa upp i mina flöden blev jag nyfiken. Jag har själv nyligen blivit vegan efter 25 år som pescatorian, dvs jag åt fisk, mjölk och ägg och just nu suger jag i mig ganska mycket veganinfo.

Det är många saker som förvånar mig i den här boken. Först och främst är Therése 30 och inte alls 20 som jag gissade. 🙂 Hon är brutalt ärlig om hur chockerande oupplyst hon varit genom åren. T.ex. kunde hon slänga ut godispapper genom bilrutan och jag bara: What? La de ner Mulleskolan som jag gick i på 80-talet? Var det aldrig någon som pratade med henne om att skräpa ner? Det gör ju jag med både mina elever och mina egna barn hur ofta som helst. Hon bar pälsdetaljer under gymnasieåren och var fast besluten att motbevisa pälsmotståndarna i hennes klass tills hon insåg att de hade rätt och hon fel. Själv var jag 14 när jag började intressera mig för djurrätt vilket var ca 12 år innan hon alltså bar pälsdetaljer. Men det är klart att allt handlar om i vilka kretsar och sammanhang man rör sig. Jag minns inte hur jag blev upplyst men Therése hade väl ingen omkring sig eller var inte mottaglig då.

Hur som helst så har hon sen vandrat steg för steg mot veganismen och skriver väldigt personligt och lättläst om sin resa samtidigt som det är faktaspäckat utan pekpinnar. Där är vi lika. Varken hon eller jag försöker ”pracka på” andra våra åsikter. Man kan bara föregå med gott exempel och hoppas att fler ska följa. Om hon var oupplyst som ung så verkar hon nu ha tagit igen det med råge och plöjt rapporter och letat fakta tills ögonen blöder. Jag har bara varit vegan i ca 4 månader men förstår inte hur det kunde dröja så länge. Eller jo, ett av mina personlighetsdrag heter ”vill inte vara till besvär”. Till slut insåg jag att jag är 40 år gammal och jag skiter i om jag är besvärlig.

Jag hoppas att Theréses bok inte läses av bara de redan omvända utan att den kan få fler att inse sanningen bakom våra djurfabriker och att välja mer grönt i framtiden. Köp den i julklapp till dig själv eller någon annan!

Köp på Adlibris eller Bokus

Annonser

Heja, heja

heja-hejaTitel: Heja, heja
Författare: Martina Haag

Förlag: Piratförlaget
Sidantal: 176
Utgivningsår: 2013

Utläst: 4 jan 2017 och i dec 2015
Mitt betyg: 4/5

Jag läste den här boken förra julen men skrev aldrig någon recension. Just nu håller jag på och läser en annan löparbok och kände då att ”den här är ju lite som Heja heja, eller”? Jag laddade ner boken för att bläddra igenom den och kolla lite men det slutade med att jag faktiskt läste om den. Vilket inte tar mycket mer än en timme eller två då det är få sidor och korta enkla kåserande texter.

Precis som omslaget påbjuder så följer vi Martinas egen resa från mer eller mindre soffsittare till marathonlöpare. Jag som själv ligger i startgroparna för mitt eget första marathon uppskattar att läsa om en ”vanlig” löpares strapatser även om jag såklart impas av alla raketsnabba gaseller därute. Jag har aldrig läst något annat av Haag men hon skriver verkligen med igenkänningsfaktor och jag ler för mig själv ganska många gånger. Det är en fin idé de har om att göra sämsta tiden någonsin på sin första mara, bara för att alltid kunna slå tiden – hur gamla de än är fast det är nog inget jag ska pröva. Martina lyfter fram alla positiva härliga aspekter av löpningen men väjer inte för skämskuddegrejerna som att gå när ingen ser eller känna sig förnedrad när den helt otränade kollegan dundrar in på en bättre tid än en själv på hens första lopp någonsin.

Det här är inte en bok för dig som vill ha matnyttiga tips, kolla gärna in min sida Löpbrigaden för att hitta bättre böcker i den kategorin, men om du är trött en kväll och vill läsa något enkelt, lättsamt och roligt som samtidigt får dig att känna löp-peppen då är det här precis vad du behöver!

Köp på Adlibris eller Bokus

Kaninjägaren

kaninjagarenTitel: Kaninjägaren
Serie: Joona Linna (del 6)
Författare: Lars Kepler
Förlag: Albert Bonniers förlag
Sidantal: 571
Utgivningsår: 2016

Utläst: 29 dec 2016
Mitt betyg: 3/5

Den snälla men inte helt pålästa Tomten hade med sig en deckare till mig i julklapp. Jag är inte den som är den så jag satte tänderna i boken på en gång eftersom jag också vet att en trött jullovshjärna gillar lättsmält litteratur.

2016 års sista lästa bok var alltså också den första Kepler-boken jag läst så jag har ingen aning om vad Joona Linna gjort tidigare men då denna bok börjar sitter han sedan två år inne när han blir kallad till ett hemligt möte för att hjälpa till att utreda ett mord. Den kända TV-kocken Rex Müller är en annan person som tar stor plats i boken och såklart korsas deras vägar och massor av saker händer. No shit Sherlock? 🙂

En av anledningarna till att jag inte är så förtjust i deckare är att de är handlingsdrivna och inte karaktärsdrivna. Detta gör också att det blir extremt svårt att berätta vad en deckare handlar om utan att spoila. Jag tycker ändå att det är en bra skriven och hyfsat trovärdig bok där vi får lära känna några av karaktärerna åtminstone lite. Nu är jag inte särskilt matintresserad men jag gillar allt matsnack som Rex utövar. En sak jag dock reagerar på är scenen med Jeanette i Nyköping (var det va?). Varför är den med i boken i huvud taget? Jag har som sagt inte läst övriga böcker i serien och Jeanettes story kanske behandlas någon annanstans men hon är med väldigt lite i just denna bok.

Summa summarum: en helt ok deckare men jag blir inte sugen på fler i serien. Däremot läste jag ju faktiskt en Elly Griffiths förra sommaren som jag verkligen gillade, förmodligen för att Ruth Galloway känns mänsklig och vi får komma henne mer på djupet.

Köp på Adlibris eller Bokus

Skönheten

skonhetenTitel: Skönheten
Författare: Christian Johansson

Förlag: Swedish Zombie
Sidantal: 357
Utgivningsår: 2015

Utläst: 5 januari 2016
Mitt betyg: 4/5

Jag gillade Christian Johanssons Parasitus väldigt mycket och blev mer än lovligt nyfiken när jag såg att denna skulle komma ut.

Den unga nyblivna änkan Anne Marie inleder en relation med prästen Magnus. Han är allt hon någonsin kunnat drömma om och dessutom en fantastisk fadersfigur till hennes dotter Karin. En dag vill Magnus flytta ut till ön och Anne Marie följer gärna med. Allt är så härligt där ute på ön, denna ö som kallas Skönheten. För länge sedan försvann dock en liten flicka härifrån och en del påstår att ondskan bebor denna plats.

Det är flera parallella historier i boken men jag vill inte berätta så mycket om dem för att inte spoila saker och ting. Inledningsvis är jag lite tveksam då jag inte riktigt tar till mig karaktärerna Pål och Tomas eller det sätt på vilket Pål ”plötsligt börjar minnas saker”. Jag blir också väldigt förvirrad när Anne Marie introduceras i kap 10 efter att jag fram till dess växelvis följt två olika andra skeenden. Men sen – sen rullar det på som bara den och jag dras in i historien och självklart sys allt ihop som sig bör.

Johansson skildrar personer och miljöer på ett enkelt och tydligt sätt med ganska få ord och det är både lättläst och snabbläst med många dialoger. Det jag gillar allra mest är att allting är väldigt oförutsägbart vilket gör det spännande ända ut i slutet. Det är mera thriller-känsla än skräck i den här om jag jämför med Parasitus även om det som händer i boken är av definitiv skräckartad karaktär. Baserat på mina hittills två lästa böcker av Christian Johansson skulle jag rekommendera hans böcker till någon som vill ha skräckblandad spänning, ett gediget läsdriv och en historia som håller hela vägen ut. Keep it going!

Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till Swedish Zombie för recensionsexemplar!

Jag har lagt min sjukdom på dig (måndagsmikron)

jag-har-lagt-min-sjukdom-pa-dig-novell_e-bokTitel: Jag har lagt min sjukdom på dig
Författare: Karin Tidbeck

Förlag: MIX förlag
Sidantal: ca 11
Utgivningsår: 2013

Utläst: 10 januari 2014
Mitt betyg: 4/5

Varför läste jag den?
Jag gillade Amatka och var nyfiken på att läsa mer av Tidbeck.

Vad handlar den om?
Anna får efter ett besök hos sin psykiatriker med sig en låneget hem som ska kunna suga åt sig Annas depressioner så att hon blir fri från dem.

Vad tyckte jag?
Det här är skruvat (det står ju faktiskt magisk realism!) men också riktigt bra. Eftersom det bara är en novell kan jag inte yppa så mycket utan läs den själva vettja! Och sen vill du ha en egen liten get hemma i vardagsrummet. Som trippar och bräker. Förmodligen borde jag läsa Tidbecks engelska novellsamling också: Jagannath men det får bli nästa år!

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Färjan

färjanTitel: Färjan
Författare: Mats Strandberg

Förlag: Norstedts
Sidantal: 476
Utgivningsår: 2015

Utläst: 30 oktober 2015
Mitt betyg: 4/5

Ända sedan jag såg Färjan för första gången har jag känt ett enormt ha-begär utan dess like. Som tur är fyller jag år snart så jag kunde önska mig boken i present och också få den redan innan bemärkelsedagen!

Och ja, jag gillade den! 100 sidors läsning igår kväll och resten i morse-förmiddags och sen var den slut. Det var en äkta bladvändare och jag varken kunde eller ville slita mig. Det var inte direkt läskig läsning på ett sådant sätt att jag satt med hjärtat i halsgropen men det var spännande som bara den och jag piskades hetsigt framåt genom boken.

Jag har åkt finlandsfärja två-tre gånger i mitt liv tror jag och är inte alls någon expert på området (eller jo, jag har ju sett Rederiet!) men jag har ändå rejält med fördomar om vem som åker och vad de gör och Strandberg infriar varenda en av dem. En färja ÄR en slags fristad där människor kan göra lite vad de vill och när de kliver av färjan är allt liksom glömt och tillhör en annan värld. Även om just den här turen med Baltic Charisma förmodligen inte är en som man skulle glömma… Det ligger något sorgset och patetiskt över många av de människor som åker med på turen; så många ensamma människor som hoppas på att få bli sedda om så bara för en kväll. Det är en salig blandning av hemligheter, förhoppningar och längtan vilket såklart blir uppblandat med rädsla, panik och en del splatter. Jämfört med ex. Tjärven eller Mo Yan (Det röda fältet är nog det värsta jag läst i splatterväg!) är ändå splattrandet inte så farligt men det var tillräckligt för att jag skulle ha lite svårt att äta min torra frukostmacka samtidigt som jag läste.

På väg till närmsta förortscentrum efter avslutad läsning idag kom jag på mig själv med att vänta på att en kvinnas torra hostningar på perrongen skulle övergå i någon slags blodfyllda gurglingar och väl ombord på tunnelbanan var jag beredd att mitt luktsinne när som helst skulle skärpas så att jag skulle känna varenda doftmolekyl mina medpassagerare utsöndrade. Det är när läsning sätter sig på hjärnan och/eller hjärtat på detta vis som en bok verkligen nått fram till mig. Bra jobbat Strandberg och jag ser fram emot fler böcker nu!

Köp på Adlibris eller Bokus

Pottungen

Pottungen-194x300Titel: Pottungen
Författare: Anna Laestadius Larsson

Förlag: Piratförlaget
Sidantal: 446
Utgivningsår: 2014

Utläst: 4 oktober 2015
Mitt betyg: 3/5

Jag har länge velat läsa Barnbruden och Pottungen och nu kom det sig att den senare blev vald till oktobers bokcirkelbok.

 

Johanna är den f.d. pottungen vid hovet som numera knegar på en sjaskig krog i Gamla stan där hon också bor tillsammans med sin oäkta son Nils. Hon blir uppvaktad av läkaren Filip men slits mellan sitt begär för honom, sina skamfyllda hemligheter och sin längtan efter att vara en fri kvinna. Parallellt följer vi livet på hovet ur den tillfälliga regenthustrun Charlottas synvinkel och hennes hovdam grevinnan Sophie. Det är mycket intriger, politiska maktspel, otrohetsaffärer och så den hemliga kvinnoföreningen Blåstrumporna.

Boken ger en bra bild av vad det innebär att vara kvinna under den här tidsepoken. Man var så rättslös helt enkelt och betraktades som omyndig. Vid giftermål blev mannen kvinnans förmyndare och förvaltade hennes tillgångar och egendomar. Kvinnorna vid hovet hade som främsta uppgift att föda fram söner som kunde ärva titlar och tillgångar och ve den som inte lyckades med detta.

Jag gillar historiska romaner och jag gillar att läsa om kvinnohistoria så jag hade höga förväntningar på denna bok. Delarna om Johanna är de jag tycker bäst om medan jag en bit in i boken börjar skumma förbi vissa av de delar som handlar om hovet, framförallt de som handlar om de politiska maktspelen. För min del hade dessa bitar gärna kunnat skäras ned. Det är kvinnoödena jag intresserar mig för och vill veta mer om. Boken slutar lite cliffhanger-aktigt vilket stör mig då delarna ändå kallas fristående men man kan ju alltid fantisera ihop själv vad som hände sedan. Ev. skummar jag igenom den alldeles nyutkomna sista delen Räfvhonan för att veta hur det gick för Johanna till slut. I veckan ska bokklubben sammanstråla på Den Gyldene Freden för att dinera och diskutera våra läsupplevelser. Då ska jag också passa på att kika in på Baggensgatan där den fiktiva krog Johanna jobbar på ligger. 🙂

Köp på Adlibris eller Bokus