Etikettarkiv: svensk författare

Lill-Selma på Mårbacka

Som traditionen sig bör så panikdrog jag den tunnaste boken i hyllvärmarhyllan sista dagen i månaden. Denna månad blev det ett seriealbum för barn: Lill-Selma på Mårbacka av Maria Bergström illustrerad av Emily Ryan.

Albumet baseras på Selmas trilogi: Ett barns memoarer, Mårbacka och Dagbok för Selma Ottilia Lovisa Lagerlöf vilka jag dock inte läst. Vi får i alla fall följa Selma från det att hon föds och genom hennes barn- och ungdom. Vid födseln kommer en släkting och spår att Selma kommer att ha en sjuklighet att dras med i hela sitt liv. Mycket riktigt så vaknar Selma en morgon och kan inte gå, huruvida det ett par år senare är havsluften, trollpackan eller påfågeln som gör henne frisk igen får vi aldrig veta men halt blir hon ju resten av livet. De många åren som stillasittande och samvaron med mormor och hennes berättelser kan mycket väl vara det som lade grunden till hennes författarskap.

Boken vänder sig till mellanstadieelever och den är väldigt fint berättad och oerhört uttrycksfullt illustrerad. Den passar nog fint att högläsa tillsammans med yngre barn också där du som läser kan förklara vissa av de lite svåra orden. Det är definitivt en spännande inledning för den som är nyfiken på Selma och det är en härlig inblick i hur det kunde vara att vara barn för över 100 år sedan.

Utläst: 30 juni 2019
Mitt betyg: 4/5
Köp på Bokus

Annonser

Ett frågetecken är ett halvt hjärta

För andra gången så nappade jag på och lyckades fånga en bok från fb-gruppen Kollektivet – en bokcirkel. Jag har länge varit nyfiken på Lundberg så det var extra kul att jag fick tag i denna!

Elin är en framgångsrik fotograf som bor i New York tillsammans med man och dotter. Hon tycks besatt av sitt arbete så till den grad att hennes man ledsnar då hon aldrig är hemma och är hon det är hon ändå inte närvarande. En dag får Elin en stjärnkarta från hennes allra bästa barndomsvän och långsamt spricker fasaden och sanningen rullas upp.

Berättelsen är parallellt berättad mellan Elins nutid i New York och hennes barndom i en fiktiv ort på Gotland. Läsaren får en bakgrund till varför Elins liv i nutid ser ut som det gör. Jag gillar verkligen hur berättelsen är uppbyggd och många av karaktärerna och relationerna är så fint, eller motbjudande, beskrivna. Jag älskar också miljöbeskrivningarna från Gotland och helt off topic är det kul att hennes pappa bor i mina kvarter. Vissa saker känns dock kanske lite otrovärdiga men å andra sidan har jag inte växt upp i en sån dysfunktionell familj som Elins och jag har heller aldrig levt med det traumat hon har. Upplösningen tycker jag också går väldigt fort och enkelt men på det stora hela så tycker jag om boken. Den kommer nog inte stanna kvar hos mig men en bra sommarläsningsbok var det dock. Omslaget på pocketutgåvan är också vansinnigt vackert och flera gånger under läsningen måste jag slå igen boken bara för att kika på blommorna!

Utläst: 25 juni 2019
Mitt betyg: 3/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Där rinner en älv genom Saivomuotka by

Min kollega lånade ut den här boken till mig för alltför många månader sedan. Jag hade hört mycket gott om den och ville gärna läsa den men tyvärr kom ett par tentor, några bokcirklar och en lässvacka i vägen för läsningen av den. Igår tog jag mig så äntligen tid, det började t.o.m. bli lite brådis då jag byter jobb efter sommaren så jag ville hinna lämna tillbaka boken.

Saivomuotka är inte längre en by (småort) i definitionens bemärkelse men den ligger alltjämt vid Muoniälven uppe vid svensk-finska gränsen i Karesuando socken, Kiruna kommun. Här bildade en gång Israel och Maija familj och det är på den vägen författarinnan själv kom till jorden. Det här är alltså en släktkrönika som baserar sig på både sanna och påhittade historier.

Pia Mariana inleder berättelsen med Israel, hennes egna morfar, som 1895 vandrar hem till byn efter militärtjänstgöring. Samtidigt föds Mariana/Maija en bit därifrån och så småningom om flyttar hon in hos den 21 år äldre mannen. Tillsammans får de åtta barn varav sju överlever. Berättelsen förblir hela tiden i byn samtidigt som vi mer eller mindre får följa allas levnadshistorier ända fram till nutid. Det finns ett fokus på Maija och förstfödde sonen Erik och det är också på hans anteckningar och efterforskningar som den här boken baseras.

Jag älskade den här boken. Den är så fint och varsamt berättad samtidigt som den rymmer så otroligt mycket. Självfallet en hel del elände och under så många år pågår en kamp för överlevnad där Maija drygar ut brödet och arbetar hårt för att få allt att gå ihop. I skolan får barnen stryk om de pratar meänkieli och hemma måste de göra otaliga sysslor så att vardagen går runt. Men även om de må vara fattiga många gånger så finns det mycket kärlek inom familjen och de ställer upp för varandra i vått och torrt. Boken sjuder också av kärlek till arbetare och Eriks engagemang i det fackliga arbetet lyser starkt. Som alltid så fascineras jag av den norrländska miljön och det karga, hårda men ändock vackra. Kolla på islossning och dricka kaffe på bit (hej mormor!). Jag gillar också att det finns meänkieli insprängt här och var trots att jag inte fattar ett ord av vad där står.

Det är svårt att beskriva boken men den är verkligen som en älv i sig. Orden rinner liksom igenom sidorna och plockar upp små delar av livet här och var. Det var som en historielektion och en känslosam kärleksfull berättelse på en och samma gång. Jag grät några gånger under läsningen och jag googlade frenetiskt när jag var klar. Nu vet jag t.ex. vad ett pörte är och var byn ligger. Hade jag fått önska något så hade det varit en tydligare karta över bygden samt ett nedskrivet släktträd. I början bläddrade jag tillbaka flera gånger till sidan där alla barnens födslar nämns men när barnbarnen kom in i bilden gav jag lite upp om att förstå exakt vem som var vem. Men det spelade inte så stor roll, det var en fantastisk läsupplevelse ändå och en riktigt fin debutroman. Men så brukar jag ju gilla debutromaner också.

Utläst: 15 juni 2019
Mitt betyg: 5/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Kvinnlighet och erotik

Det här var en av tre skönlitterära verk som ingick i den sista av mina genusvetenskapliga kurser. De andra två var Det mest förbjudna och Drömfakulteten.

Boken är indelad i två delar där den första är som en novell och den andra en fortsättning på den. Alie är en ung, stark, frispråkig och intellektuell kvinna som kommer att bo tillsammans med sin döda barndomsväns mamma, Fru Rode. Från början tycker de inte om varandra men en varm gemenskap växer fram. Fru Rode har en son, Rikard, vilken är utstationerad militär under större delen av första delen. Alie och han turas om att ha en liten förälskelse i den andra men det blir aldrig något. Mot slutet av del 1 träffar Rikard Aagot vilken snart blir hans fru.

I del 2 så ådrar sig Aagot lungbesvär och hon rekommenderas att för en tid flytta till varmare breddgrader. Det bestäms att Alie ska följa med som sällskapsdam och de beger sig till Genova, Italien. Där träffar de markis Serra som kurtiserar Alie (och även några andra flickor litegrann). Alie blir våldsamt förälskad men markisen är bortlovad till en annan och hans status kräver ett giftermål med en kvinna av börd, och framförallt god ekonomisk status. De inleder dock en typ av förhållande vilket inte kan tyckas så lämpligt med hänsyn till flera dåtida rådande normer och värderingar.

Boken är utgiven 1890 men känns väldigt modern. Alies beteende är för tiden rätt opassande men hon är ju en fri nordisk kvinna (ja, det uttrycks så) och hon är van att ha sin frihet och kunna göra som hon vill. Samtidigt blir det ju en del tissel och tassel och hon vill väl inte förstöra sitt rykte? Det språkas även rätt friskt kring erotik i boken och jag kan se att det blev moralpanik när boken utgavs.

Språket är delvis ålderdomligt med ett par ”af” och ”gingo” men texten flyter på riktigt bra ändå. Vi kommer Alie riktigt nära och det är spänning på hög nivå att följa hennes tankar, känslor och beslut. Jag kände mig nästan urlakad efter avslutad läsning för att det var så mycket att förhålla sig till. Det enda jag önskar är att jag inte haft sådan tidspress att läsa den utan jag hade gärna tagit in den i ett långsammare tempo.

Utläst: 30 maj 2019
Mitt betyg: 4/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Drömfakulteten

 

Jag har velat läsa Stridsberg länge men inte kommit mig för. Nu stod den här plötsligt på listan över kurslitteratur i delkursen Feministisk litteraturvetenskap så då var det bara att läsa.

Boken är en fiktiv, men ändå med detaljer från verkligheten, berättelse över Valerie Solanas liv, från hennes uppväxt, via hennes universitetsstudier, SCUM-manifestet och skjutningen av Andy Warhol ända in i hennes dödsögonblick på ett sjaskigt hotell. 

Jag ville så gärna tycka om den här boken, jag menar, det är ju Sara Stridsberg för bövelen! Det här är det första jag läser av henne och jag är beredd att läsa mer men jag förlikade mig inte riktigt med just den här boken. Jag tycker att det är intressant att få veta mer om Solanas (även om allt inte må vara sant) men två saker stör mig. Det ena är berättarstilen, jag läser någonstans att den är ”poetiskt berättad” och jag förstår mig ju inte på poesi (förutom Ida Eklöf <3) så jag antar att felet ligger hos mig. Ibland är boken berättad på ”vanligt” vis och hade hela boken varit sådan hade jag tagit den till mig mycket bättre. Nu bryts berättandet av med andra former så som dialoger med folk (levande, döda eller påhittade) och emellanåt en slags alfabetiska uppräkningar från olika personers synvinklar. Dialogerna är ofta lite märkvärdiga och de där alfabetsgrejerna skummar jag bara igenom, jag tycker de är uppriktigt sagt riktigt jobbiga att läsa. Men vem är jag jämfört med Sara Stridsberg? Jag förstår att hon haft ett syfte med passagerna men det går mig förbi eller kanske över huvudet.

Det andra jag stör mig på är vältrandet i all misär. Jag förstår att Solanas förmodligen hade en hemsk uppväxt och ett tragiskt liv fyllt av prostitution, droger och en förvisso högintelligent men skadad personlighet. Och jag önskar att hon aldrig behövt ha det så men det känns som att jag vill minnas henne för vem hon var och inte vad hon utsattes för.

Trots mina invändningar så är det något som suger in mig i berättelsen och det känns som om jag kommer Solanas väldigt nära. Kanske för nära. Jag slukar vissa delar av boken och skummar andra. Stridsberg omtalas ofta för sitt språk och det är säkert riktigt bra men jag tycker att det blir lite too much ibland.

Hennes hand rör sig i sanden och i drömmen och undervattenslandet finns inget intorkat föl som vet om att det ska dö, men som vägrar och som fortsätter att vara klistrigt klister runt sin mor och låter sig sparkas bort varje gång för den där ljumma smaken av hennes mjölk som en vattenstämpel i pälsen och munnen full av svartmyror.

Jag tänker mig att den här boken läses bäst av den 20-åriga svåra svartklädda typen som sitter med anteckningsbok på kafé. Hen som har Kafka under ena armen och Stäppvargen under den andra. Men boken har vunnit massor av priser så jag inser ju att det bara är jag som inte är lika intelligent som Valerie och Sara.

Utläst: 17 maj 2019
Mitt betyg: 3/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Manhattan Transfer

Titel: Manhattan Transfer
Författare: Katja Hvenmark-Nilsson

Förlag: Hoi förlag
Sidantal: 283
Utgivningsår: 2019

Utläst: 27 april 2019
Mitt betyg: 2/5

På påsklovet fick jag en förfrågan från författaren om att läsa hennes bok. Jag var oerhört lästrött då och den kändes som precis vad jag behövde.

Vienna blir uppsagd från jobbet där hennes ex dessutom är chef. Hon bestämmer sig impulsivt för att sticka till New York och söka lyckan som fotograf. Via nätet får hon kontakt med en tjej hon flyttar in hos och hon lyckas få in åtminstone en tåspets hos en fotostudio. Men allt går inte riktigt som hon tänkt sig.

Boken beskrivs som en rapp feelgood och det är det, men den är tyvärr för rapp för min smak. Jag fattar att New York är en myllrande sjudande stad och det porträtteras absolut på ett tydligt sätt. Likaså alla de spännande karaktärer och original som jag kan tänka mig vistas i staden. Men alla händelser och intryck liksom bara staplas på varandra och det känns som att författare velat få med så mycket som möjligt i boken.

Jag tror att Vienna ska framstå som orädd men jag känner många gånger att hon överhuvudtaget saknar konsekvenstänkande och att hon inte verkar vara rädd om sitt liv. Sen kanske det säger mer om min egen person och ja, jag kanske är alltför försiktig och planerande. Däremot är hon väldigt initiativrik och hennes list och idéer tar henne på ett eller annat sätt dit hon vill. Men många av händelserna och karaktärerna känns inte riktigt trovärdiga och Vienna hinner både med att utblottad bo på sunkigt vandrarhem samt att dricka lyxdrinkar med värsta Sex and the city-kompisgänget.

Boken är skriven på svenska men ganska ofta används engelska uttryck på ett sätt som jag inte heller förlikar mig med:

What time is it? It’s show time! Jag är en självförsörjande artist med allt vad det innebär av ekonomi och så vidare.

Den är dock lättläst och underhållande så för dig som vill få en rejäl dos New York och en stunds avkoppling passar den perfekt!

Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till Hoi förlag för recensionsexemplar!

Allt jag inte minns (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Tyvärr minns jag inte det längre. Så går det när man släpar efter för mycket med sina bokreflektioner.  På Library Thing har jag skrivit att den kommer från Akademibokhandeln men jag köper så gott som aldrig inbundna böcker. Sicket mysterium. Alltså, jag fattar ju att jag velat läsa den för att jag gillar författaren men mer än så förtäljer inte minnet.

Vad handlar den om?
Om något kriminellt som hänt och sen växlar det mellan olika berättarperspektiv hela tiden och möjligtvis var det en annorlunda kronologi. Den var hur som helst väldigt annorlunda att läsa. Vi kan också säga att den handlar om allt jag inte minns. Höhö…

Vad tyckte jag?
Jag minns att jag inte riktigt gillade den så mycket fast att typ ”alla andra” älskade den. Jag hittade en kort notis genom bloggens sökfunktion (alltså, visst är det ballt att jag kan söka i mitt eget minne!) där jag skrev att jag snuttläst den på bussen men inte fått det att funka. Jag kanske läste den på fel sätt vid fel tillfälle och borde förmodligen ge den en ny chans?

Utläst: 20 januari 2016
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format