Etikettarkiv: svensk författare

Rötmånad

Jag gillar skräckböcker och uppskattar förlaget Swedish Zombies arbete med att prångla ut svensk skräck på marknaden. Så när en ny bok dök upp därifrån med ett väldigt läckert omslag blev jag såklart nyfiken.

Ulrika är en medelålders bibliotekarie som bor i Göteborg med sina tre tonårsbarn och en oduglig alkoholiserad man. Ett virus har härjat i Sverige och världen under den senaste månaden och många är sjuka. Dödligheten är noll men ingen verkar heller tillfriskna. Plötsligt en dag så muterar viruset och alla insjuknade människor blir zombier. Ulrika bestämmer att familjen måste fly, Hennes man tar med sig sonen och går för att hämta bilen men strax därpå hittar en av döttrarna en lapp där pappan säger att han och sonen har större chans utan de övriga. Ulrika tar med sig döttrarna och ger sig av på egen hand.

Jag gillar att läsa en zombieberättelse i en svensk kontext även om mina Göteborgskunskaper är alldeles för dåliga för att jag ska kunna hänga med i geografin. Ulrika är en handlingskraftig person som inte står rådvill när det gäller. Det är spännande läsning och finns ett driv genom texten som gör att du vill veta vad som kommer att hända. Några saker som ter sig lite märkliga under läsningens gång får sin förklaring mot slutet. Mest bränner det till när karaktärerna ställs emot sina medmänniskor eller f.d. sådana. Det är en sak att slåss för sitt liv när du hugger ner okända men: ”Jag känner varenda en av dem som kommer att döda mig …” är inte lika enkelt. Jag kan fortfarande ibland tänka på en gripande scen i The Walking Dead (tv-serien) där ett barn ur gruppen plötsligt blivit en zombie.

Johanna Glembo vann en tävling hos förlaget där första pris var ett bokkontrakt helt enkelt. Hon berättar i en intervju att hon skrev den på väldigt kort tid och nu var det här hela två år sedan så det har säkerligen funnits tid för redigering men, jag önskar tyvärr att den hade redigerats lite till. Det jag uppskattar mest med zombiegenren är just vad som händer med karaktärerna när samhället ställs på ända och det finns en del av den varan i den här boken men det är alldeles för mycket action. De springer hit och dit och övermannas av zombiehorder men lyckas ta sig ur det gång på gång. En del händelser känns ganska orealistiska, ok, det är en skräckroman och ingen vet hur du verkligen skulle agera i en zombieapokalyps men kan verkligen en halvt utsvulten och uttorkad människa springa för sitt liv i uppförsbacke efter nån dag med lite dropp?

Jag tänker att den här texten kanske hade passat bättre som en längre novell så att Glembo kunde fokuserat mest på de delarna där karaktärerna får komma fram. Alternativt att boken varit längre och att inte allt hade behövt hända så snabbt. Det var dock intressant att läsa den under rådande pandemi och att kunna nicka igenkännande åt Folkhälsomyndighetens ständiga tv-medverkande. Och jag funderar på hur jag faktiskt skulle agera själv under en zombie-pandemi…

Titel: Rötmånad
Författare: Johanna Glembo
Förlag: Swedish Zombie
Sidantal: 252
Utgivningsår: 2020
Utläst: 8 juli 2020
Mitt betyg: 2/5

Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till Swedish Zombie för recensionsexemplar!

Bokcirkeln vid världens ände

Jag tyckte extremt mycket om Fridas Bokhandeln vid Riverside Drive och har längtat tills den här skulle komma som låne-e-bok. Jag slukläste den såklart.

Svenskättlingen Patricia bor i USA och för 30 år sen försvann hennes syster Madeleine mystiskt under ett jobbår i Sverige. En dag så kommer ett brev med systerns halsband på posten och Patricia beslutar sig för att göra ett nytt sista försök att resa till den plats där systerns sist sågs. Hon anländer till kustsamhället Ljusskär och tar in på Monas Bed, Breakfast and Books vilket är det enda hotellet.

Mona själv är en hårt arbetande kvinna som inte vill ge upp familjehotellet och hon brukar alltid få hjälp av sin dotter med familj på somrarna. Just den här kommer dock dottern utan sin man då det varit strul i äktenskapet. Dottern vill att hon ska lägga ner det halvt fallfärdiga hotellet men Mona vägrar. Till Monas kommer också olika väninnor för att umgås och de startar bl.a. en bokcirkel tillsammans (därav titeln). Samtidigt som vi följer de vedermödor, glädjeämnen och problem som de nutida karaktärerna möter så får vi parallellt läsa om Madeleines tid vid Frihetskyrkan i Ljusskär för 30 år sedan. Såklart knyts säckarna så småningom ihop.

Jag tyckte inte lika mycket om den här som Bokhandeln vid Riverside Drive men jag gillade den ändå väldigt mycket och den var perfekt att läsa i slutet av maj när hjärnan är halvt döende. Karaktärerna är fint tecknade om än något excentriska vissa av dem. Det kryllar av bokreferenser främst pga bokintresserade Doris och sådant är alltid jättekul tycker jag när en bok ger mig fler boktips. Trots detta så handlar den inte så jättemycket om böcker vilket kanske är anledningen till att jag föredrog den andra.

Delarna om Madeleine gör att det blir lite spänning också med en del svärta så boken blir lite mer skiftande i stämning. Men det jag minns mest är just värmen och jag hade gärna hängt hos Mona och käkat hennes bullar och pratat litteratur. Härligt också att många av karaktärerna är medelålders och t.o.m. pensionärer. Det tenderar ju vara en övervikt av 30-åringar i feelgood av de böcker jag läst i alla fall. Jag tycker Frida skriver väldigt bra och ser fram emot att läsa mer av henne.

Utläst: 30 maj 2020
Mitt betyg: 4/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Spring Mer – Bli en bättre löpare

Jag brukar lyssna på en podd som heter Styrkelabbet, primärt avhandlas där styrketräning men ibland kommer de in på andra sporter. I ett avsnitt handlade det om löpning och de hade med William Valkeaoja som expert där han refererade bl.a. till den reviderade nyutgåva av sin bok Spring Mer – Bli en bättre löpare. Självfallet blev jag nyfiken eftersom att jag ju verkligen gillar att läsa om löpning. Valkeaoja håller själv i en annan podd, Tyngre träningssnack, tillsammans med Jacob Gudiol. Bägge de här poddarna refererar ofta till olika studier som gjorts på tränande individer och de kan grotta ner sig ordentligt i olika ämnen. Rekommenderas!

Boken är indelad i två delar: träning och förberedelser samt tävling. William går igenom det mesta du kan tänka dig; hur din kropp fungerar, hur du bör träna för att få de resultat du vill ha, olika typer av träningspass, löpteknik men även styrketräning, kost och lite kort om skador/rehabilitering. I delen om tävling finns tips och förslag kring hur du kan träna inför olika distanser från 5 km till maraton samt lite om hur olika faktorer kan påverka ditt lopp (kost, värme, kramp).

I referenserna till den här boken så finns inte mindre än 207 olika studier/böcker så det finns ett rejält köttigt underlag till det William skriver. Det är väldigt utförligt beskrivet vilka faktorer som påverkar olika saker och hur du kan göra för att optimera din träning. För dig som redan kommit långt men vill ta nästa kliv i utvecklingen så finns det mycket att hämta här. William snuddar också vid att det inte bara är kroppens begränsningar som styr utan att hjärnan också är högst betydelsefull. Mer om det kan du läsa i Uthållighet: de tänjbara gränserna för din fysiska förmåga av Alex Hutchinson.

Tyvärr finner jag texten stundtals lite tungläst och vetenskapligt utformad med all den fakta och de siffror som presenteras. Jag hade gärna sett en lite mer populärvetenskaplig touch där det tunga stoffet blandades ut med lättare partier för att hinna smälta allt. William skriver inledningsvis att den här boken inte riktar sig till nybörjare vilket jag inte ser mig som men jag inser att jag nog kanske är lite för mycket nöjeslöpare för att vara den perfekta målgruppen. Det är en gedigen löparbibel och du kan endast köpa boken direkt inne hos tyngre.se

Du hittar fler böcker om löpning på min sida Löpbrigaden!

Titel: Spring Mer – Bli en bättre löpare
Författare: William Valkeaoja
Sidantal: 149
Utgivningsår: 2020
Utläst: 25 juni 2019
Mitt betyg: 3/5

Tack till William Valkeaoja för recensionsexemplar!

När ljungen blommar

Jag fick förfrågan om jag ville ha denna som recensionsexemplar och då jag har en förkärlek för karga öar tyckte jag absolut att den lät intressant.

Mandus är fiskare och brevbärare och bor på en liten ö i Bohuslän under senare delen av 1800-talet. En dag kommer ett amerikabrev adresserat till Mandus ungdomskärlek och numera goda vän Kornelia. Avsändare är Mandus forne vän och sedermera Kornelias fästman. Mandus har alls ingen lust att dela ut brevet och massor av jobbiga minnen väcks till liv.

Det här är verkligen en liten pärla. Vi följer Mandus i både nu- och dåtid och det är en lågmäld berättelse om livet på västkusten under år fyllda av hårt arbete, svår nöd och sjukdomar men också hopp och glädje. Jag kan inte min 1800-talshistoria väl men hela berättelsen känns trovärdig och jag tycker Petra Rhodin skriver riktigt bra, språket är precis lagom sparsmakat och hon känns kunnig. Hon tecknar levnadsporträtten med värme och ömsinthet och miljöerna kommer riktigt till liv framför mina ögon. När ljungen blommar är hennes debutroman och jag hoppas det kommer fler böcker!

Titel: När ljungen blommar
Författare: Petra Rhodin
Förlag: Hoi
Sidantal: 231
Utgivningsår: 2019
Utläst: 21 februari 2020
Mitt betyg: 4/5

Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till Hoi förlag för recensionsexemplar!

Jag ska bara… konsten att få det gjort i tid

Jag är en prokrastinerare av rang. En sån där som inte gör sakerna förrän det brinner i knutarna. Det här är såklart inget bra och det sjuka är att de få gånger jag faktiskt gör saker i tid så inser jag varje gång hur skönt det är att ha gjort den där saken. Istället för att lägga 800 timmar på att våndas i förväg så kan man liksom njuta 800 timmar i efterhand. Tyvärr är jag dock uppenbarligen tröglärd också…

Jag hittade till Dorotea något jullov. Så där års så gillar jag att fundera kring året som varit och det nya året som komma skall och hon hade någon bra liten utvärderingshappening som jag hakade på. Hon är en tidscoach (tänk att vi ens har sådana!) och jobbar alltså med att få folk att använda sin tid bättre och så.

Den här boken reder ut vad prokrastinering är, varför vi gör det (vi är ex. rädda för att misslyckas, vi vill undvika obehag etc) och vilka verktyg som kan hjälpa oss att sluta göra det. Det är inga nyheter hon kommer med men det är en klar och tydlig genomgång och det är ändå lite skönt att förstå varför vi prokrastinerar och att man inte bara är lat helt enkelt. Det är en ganska kort bok men den är välskriven och lättläst och klart läsvärd för dig som är intresserad.

När vi närmar oss slutet här så kan den smarte ju se att jag läste ut den här boken för 2,5 år sedan och följaktligen har prokrastinerat min recension ganska länge. Så jag utlovar inga underverk till dig som läser utan det är precis som alltid, du måste använda verktygen du får om de ska hjälpa dig. Hm, jag kanske ska läsa om den helt enkelt? 🙂

Utläst: 2 oktober 2017
Mitt betyg: 4/5
Köp på Adlibris eller Bokus

40 – constant reader

Den här boken fick jag skickad till mig av Skugge själv i april 2014. Jag gissar att jag ingick i den tidens aktuella bloggregister. Nu när jag blev lite krasslig så tänkte jag att jag lika gärna kunde läsa någon hyllvärmare på Letton (så man inte stör den som ska upp och jobba!) och valet föll på denna.

I boken skriver Linda om hur väldigt många som tycker till om henne eller recenserar henne gärna inleder med ”jag har aldrig gillat Linda Skugge”. Min version är nog mera att jag aldrig riktigt haft koll på henne. Jag missade hela den feministvågen som kom på 90-talet (och försöker ta igen det nu) fast att jag är i princip jämnårig med henne. Jag visste att hon fanns och såg nog hennes texter i kvällstidningen här och var men mer än så var det inte.

Den här boken lämnar mig allt annat än oberörd, den gör mig fundersam, förvirrad, sorgsen, trött och förundrad. Jag sugs in i Lindas text och har svårt att lägga den ifrån mig fastän att jag inte vet vilka hälften av alla de hon namedroppar är. Jag är oerhört fascinerad över hennes citatutbud och undrar exakt hur många sidor dokument med citat hon har i sin ägo. Kan hon läsa en bok eller lyssna på en låt utan pennan i hand?

Jag tycker synd om henne eftersom att det känns som att hon hela livet väntat på att bli sedd, uppskattad, älskad och t.o.m. tafsad på. Samtidigt stör jag mig på att hon inte verkar förstå att det inte var särskilt kul att vara en av de tjejerna som hon nästan verkar förakta. På samma sätt som hon inte kan rå för att hon var sen i utvecklingen så kan jag inte rå för att jag var tidig.

Jag blir trött på hennes ältande och tycker att hon kanske borde försöka sluta gräva ner sig i det förflutna och istället se framåt. De flesta människor har gått igenom olika svåra saker vilket utvecklar oss på olika sätt. Men ibland känns det som att Linda fortfarande är exakt den 19-åring som hon återkommer till så ofta? Det känns som att hon lever sitt liv genom alla citaten och att hon behöver injiceras med oerhörda mängder uppmärksamhet för att överleva. Samtidigt vill jag ta henne i handen, bjuda henne på en Sitting Bull så att hon slipper köpa den själv och berätta för henne hur bra hon är så hon slutar tvivla på sig själv.

Jag blir lite beklämd av att hon hänger ut så många med namn eller tydliga ledtrådar så att den som orkar googla lite eller är i hennes bransch förmodligen vet precis vem hon pratar om. Man måste inte alltid berätta precis allt.

Hon skriver om sin skrivglädje även om kroppen sätter käppar i hjulet och jag instämmer i att hon är en fantastisk skribent. Kommer jag att läsa mer av henne i framtiden? Jag vet faktiskt inte. Jag orkar inte mer ältande men samtidigt är hon fängslande på något sätt. I see you now Linda.

Utläst: 6 maj 2019
Mitt betyg: 3/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Jag for ner till bror

För ett rätt bra tag sen röstade vi fram en ny bokcirkelbok i en av mina cirklar och det blev den här. Jag tror inte jag röstade på den då jag inte kände mig särskilt sugen på den. Varför vet jag inte riktigt men kanske en kombination av att den var så hypad och att jag läst att folk störde sig på språket. Jag tänkte länge inte ens vara med på denna träff men så valdes den plötsligt som nästa bok i en av mina andra cirklar (där vi har diktatorskap). Jag drog mig ändå in i det sista men när jag väl började läsa den i fredags kväll så jag hade jag svårt att lägga den ifrån mig. Sen inledde jag lördag fm med ett par timmar i fåtöljen där jag läste ut den.

Jag for ner till bror handlar om Jana Kippo som just reser ner till sin tvillingbror Bror i byn Smalånger för att hjälpa honom få ordning på livet där han alkoholiserad bor i föräldrahemmet. På vägen dit går Jana vilse i snöstormen och hon stöter ihop med John, den brännskadade harmynte grannen vilken hon spenderar natten hos. De inleder någon slags relation samtidigt som Jana börjar jobba i hemtjänsten och försöker hjälpa sin bror. Den klassiska byn är full av hemligheter och Janas familjeliv likaså.

Jag är glad att jag övervann min olust och läste denna lilla bok för den är verkligen riktigt bra. Trots att det är fragmentariskt skrivet så ryms det väldigt mycket i den och alla olika trådar växer ihop på ett bra sätt. Jag älskar språket (note to self: sluta lyssna på vad andra säger) och hur hon skriver ihop namnen med endast gemener. Det är ju fullt av trasiga människor och eländiga händelser i berättelsen men ändå finns där kärlek och omsorg också.

Jana är präglad av sin barndom men försöker ändå utmana sig själv att göra nya, stundtals lite obehagliga saker och hon bereder sig en plats i samhället. Det är ibland svårt som läsare att avgöra vad som är sanning men det är ju just precis så livet är. Vi upplever det alla från vår synvinkel och med våra erfarenheter. Det som är sant för en är helt enkelt osant för en annan. ”Mysteriet Maria” ger mig lite Twin Peaks-vibbar och lägger en lätt sagodimension till historien. Det är liksom det norrländska 1800-tals-samhället och modern nutid i en och samma bok. Jag antar att det här kommer att bli en tv-serie på SVT så småningom. Den ser jag fram emot.

Utläst: 2 maj 2020
Mitt betyg: 4/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Runstreak – att springa varje dag

Jag brukar lyssna på en podd om ultralöpning som heter Pace on Earth och i ett avsnitt där intervjuades Daniel Karlsson. Pace on Earth är inte bara en podd utan också en blogg och ett företag som sysslar med löparresor, löpcoaching mm. Jag följer själv ett av deras coachingprogram just nu som heter 10 månader mot 10 mil. Pace on Earth drivs av Ellen och Johnny och numera har de också Jënni med på tåget. Daniel Karlsson är utöver löpare bl.a. trollkarl och en av profilerna hos Sverige springer. Vill du veta mer om honom kan du kika in på hans sajt Träningstrolleri.

Poddavsnittet handlade alltså om runstreak vilket jag hört Ellen tala sig varm för många gånger. Runstreak innebär att du springer varje dag. De internationella reglerna kräver minst en mile (1,6 km) om dagen och Ellen har modifierat reglerna och springer minst 20 minuter varje dag. Hon innehar just nu det svenska rekordet och gjorde idag sin 2432:a dag på raken medan Daniel ligger på 801. Världsrekordet ligger dock på 52 år och 39 dagar och innehas av Ron Hill.

Avsnittet är oerhört inspirerande och jag blev helt enkelt sugen på att läsa Daniels bok. Han inleder med en del om hans egen träningsfilosofi, just det han kallar träningstrolleri, och beskriver hur han förändrat sitt eget synsätt på löpning från negativt till positivt. Jag tycker att liknelser som träningsrucklet och vardagshuset beskriver det väldigt bra. Vem vill släpa sig iväg in i ett dragigt och sjaskigt ruckel när man kan mysa i ett varmt och bekvämt mysigt hus? Det krävs lite vilja att övertala sig själv att göra det och en hel del övning för att sluta se träningen som ett ruckel utan något njutbart. Detta har Daniel lyckats med. Själv är jag där ibland men långt ifrån alltid.

Sen går han igenom runstreak, vad det är, anledningar till att göra det och vanliga frågor  som brukar uppstå. Sista delen av boken tar upp lite olika saker som bl.a barfotalöpningens vara eller icke vara, folks negativa inställning till runstreak, samt några inspirerande runstreakande förebilder. Det finns också ett avsnitt som handlar om den rädsla som många av oss kvinnor kan känna ute i löparspåret framförallt kvällstid.

Daniel skriver lättsamt och inspirerande och har många tänkvärda tankar även om jag inte håller med om exakt allt. Jag som redan är inne i löpträsket känner till det allra mesta han skriver om men jag har ändå behållning av boken och gillar särskilt hans del om sin egen träningsfilosofi. För dig som är nyfiken på runstreak eller bara vill ha en entusiasmerande löpinjektion rekommenderas att läsa boken.

Mitt eget runstreakande då? Nja, jag gjorde 11 dagar tror jag i januari och hade precis påbörjat en ny streak nu. Idag var sjätte dagen men efter passet när jag skulle logga det så insåg jag att jag hade helt galet hög puls under passet, fastän att det kändes så enkelt. Så jag avvaktar lite och lyssnar på min kropp. Min filosofi är hellre 100 streakar på ett år än att springa sjuk. Men för dig som vill börja runstreaka så kör faktiskt Sverige springer igång en utmaning just idag. Klicka in dig hos dem för mer info.

Du hittar fler böcker om löpning på min sida Löpbrigaden!

Titel: Runstreak – att springa varje dag
Författare: Daniel Karlsson
Förlag: Whip Media
Sidantal: 214
Utgivningsår: 2019
Utläst: 30 april 2020
Mitt betyg: 4/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till Whip Media för recensionsexemplar!

Det går an (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Det var en bokcirkelbok.

Vad handlar den om?
Albert träffar Sara, en glasmästares dotter som vill leva som glasmästare men inte får det eftersom hon är kvinna. Tycke uppstår men Sara vill inte gifta sig utan leva som sambo långt innan begreppet ens fanns.

Vad tyckte jag?
Jag har gett den en trea men tycker att jag minns den rätt bra så undrar om trean var oförtjänt? Det kan dock vara så att vi läste den, eller delar ur den, när jag pluggade genusvetenskap så att jag har friskat upp mitt minne på så vis. Det är såklart en jätteviktig bok genushistoriskt och Almqvist ansågs osedlig och det ena med det tredje. En bok som alla bör läsa och som nog betytt oerhört mycket för sin samtid och kvinnors chans till framtida frigörelse.

Utläst: 20 juli 2017
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Doktor Glas

Jag har tidigare läst Den allvarsamma leken av Söderberg och föll inte riktigt. Nu fick jag en chans att ha lite minibokcirkel med mitt ena barn för att bättre kunna bistå denne i sitt skolarbete och såklart tog jag den och läste därmed Doktor Glas.

Doktor Glas är en läkare som en dag får besök av unga fru Gregorius. Hon känner sådan avsky mot sin man, pastor Gregorius, och mot att behöva ligga med honom så hon ber Glas att han ska fabricera ihop att hon lider av någon avkomma som innebär att de måste praktisera avhållsamhet. Eftersom att Glas också har en stark motvilja mot pastorn och ser sin chans att få spela denne ett spratt så går han med på hennes idé.

Hon återkommer dock efter en tid och berättar att pastorn nu har tagit henne med våld varpå Glas ljuger för pastorn att denne lider av ett hjärtfel och måste åka till kurort ett par veckor. Men när pastorn återvänder därifrån och Glas inser att fru Gregorius är fast med denne man för evigt så bestämmer han sig för att helt enkelt döda honom.

Det här är idag en klassiker och jag kan se varför. Glas är, sitt tråkiga liv till trots, en intressant personlighet att läsa om och det finns såklart massor att diskutera kring de handlingar han begår. Som Stockholmare är det kul att läsa om hur Glas flanerar på stadens gator och bl.a. blickar ut över Helgeandsholmen tilsammans med pastorn vilken sörjer att de ska bygga ett riksdagshus där. Jag älskar böcker som får mig att googla och vilja veta mer (När byggdes eg. riksdagshuset? Svar: 1897-1905. Boken är utgiven 1905 men utspelar sig i slutet av 1890-talet).

Glas är makabert besatt av folks utseenden, särskilt de lite mindre fördelaktiga, och han räds inte de elaka adjektiven när han beskriver hur pastorn ser ut eller hur han måste vända sig bort för att hans avsky gentemot dennes ansikte är så stark. Han har inte heller något till övers för svagbegåvade och han verkar helt enkelt rätt osympatisk.

Söderberg skriver stundtals väldigt vackert och månen återkommer ofta genom boken. Ett fint stycke citerade jag här och en annan lång utläggning om just månen avslutas så här:

Och vad är månskenet?
Solsken i andra hand. Försvagat, förfalskat.

De partier jag tycker är lite jobbiga är framför allt när Glas sitter på krogen och diskuterar med sina vänner eller när han själv går loss och raljerar filosofi och moral mm. Jag förstår att man förr i tiden använde skönlitteraturen som ett forum för bildning men med nutida mått mätt så kan man kalla det han gör för namedropping när han slänger in små stycken för att visa att han minsann är beläst (i t.ex. Dorian Grays porträtt fanns ett helt kapitel med den här typen av text). Men romanen är definitivt läsvärd och gärna i någon slags cirkelform så att du får chansen att diskutera den med någon!

Utläst: 12 april 2020
Mitt betyg: 4/5
Köp på Adlibris eller Bokus