Etikettarkiv: skräck

Hett i hyllan: Bländverk – en skräckantologi

hettihyllanBokdivisionen hakar på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

Som barn läste jag en del skräck, i form av Stephen King. Det var bl.a. Cujo, Christine, Varsel och Pestens tid har jag för mig. Jag testade en Koontz också, Midnatt, och än idag återvänder jag ofta till ett stycke där han beskriver hur människor blir som ihopkopplade med sina datorer. De lever men ändå inte utan sitter liksom bara fastväxta i datorerna. Den passagen har jag läst högt för tonåringen här hemma. 🙂

Någonstans efter småbarnsåren började jag återigen att definiera mig som läsare och det tog ett tag innan jag återupptäckte skräcklitteraturen. Swedish Zombie var en sajt som blev ett förlag som så småningom blev ett annat förlag (och kanske något mer på vägen) vilket hjälpte mig på traven och i oktober 2013 kunde man gratis få fatt i Bländverk – en skräckantologi av Jonny Berg (red).  Den är ännu oläst men jag har läst andra bra skräckböcker från förlaget och det finns många fler att läsa där än. Just den här boken är i och för sig utgiven av Epok förlag vilket Berg startade men som inte finns kvar idag. Boken är en novellantologi med 13 olika noveller.

 

Annonser

Kallelsen

Titel: Kallelsen
Författare: Helena Dahlgren

Förlag: Mix förlag
Sidantal: 20
Utgivningsår: 2013

Utläst: 28 juli 2018
Mitt betyg: 4/5

Med min Letto kom ett par gratis noveller varav det här var en av dem.

Den här novellen är skriven i dagboksformat. Genom längre eller kortare anteckningar följer vi en kvinna tillika mor till lillan som sitter på en ö och väntar på sin make. På nätterna drömmer hon intensivt om  salt hav, rutten tång och slemmigt vatten och på morgonen är det svårt att avgöra om det var dröm eller verklighet. Inom sig känner hon något oförklarligt obehagligt och när mannen till sist kommer hem är han inte som han var när han for…

Jag har följt Helenas blogg några år men inte läst något av henne förrän den här veckan då jag först klämde Ödesryttarna: Jorvik kallar och sen den här novellen. De är rätt olika (duh) men det de har gemensamt är Helenas formidabla språk så det förvånar mig lite att hennes utgivning inte är större än vad den är. Men man måste ju ha skrivflow och skrivro också och just nu verkar hon ha hittat bägge. Jag får helt klart lägga till Orkidépojken i min wishlist och sen har jag någon mer novell av henne hemma redan.

Köp på Adlibris eller Bokus

Färjan

färjanTitel: Färjan
Författare: Mats Strandberg

Förlag: Norstedts
Sidantal: 476
Utgivningsår: 2015

Utläst: 30 oktober 2015
Mitt betyg: 4/5

Ända sedan jag såg Färjan för första gången har jag känt ett enormt ha-begär utan dess like. Som tur är fyller jag år snart så jag kunde önska mig boken i present och också få den redan innan bemärkelsedagen!

Och ja, jag gillade den! 100 sidors läsning igår kväll och resten i morse-förmiddags och sen var den slut. Det var en äkta bladvändare och jag varken kunde eller ville slita mig. Det var inte direkt läskig läsning på ett sådant sätt att jag satt med hjärtat i halsgropen men det var spännande som bara den och jag piskades hetsigt framåt genom boken.

Jag har åkt finlandsfärja två-tre gånger i mitt liv tror jag och är inte alls någon expert på området (eller jo, jag har ju sett Rederiet!) men jag har ändå rejält med fördomar om vem som åker och vad de gör och Strandberg infriar varenda en av dem. En färja ÄR en slags fristad där människor kan göra lite vad de vill och när de kliver av färjan är allt liksom glömt och tillhör en annan värld. Även om just den här turen med Baltic Charisma förmodligen inte är en som man skulle glömma… Det ligger något sorgset och patetiskt över många av de människor som åker med på turen; så många ensamma människor som hoppas på att få bli sedda om så bara för en kväll. Det är en salig blandning av hemligheter, förhoppningar och längtan vilket såklart blir uppblandat med rädsla, panik och en del splatter. Jämfört med ex. Tjärven eller Mo Yan (Det röda fältet är nog det värsta jag läst i splatterväg!) är ändå splattrandet inte så farligt men det var tillräckligt för att jag skulle ha lite svårt att äta min torra frukostmacka samtidigt som jag läste.

På väg till närmsta förortscentrum efter avslutad läsning idag kom jag på mig själv med att vänta på att en kvinnas torra hostningar på perrongen skulle övergå i någon slags blodfyllda gurglingar och väl ombord på tunnelbanan var jag beredd att mitt luktsinne när som helst skulle skärpas så att jag skulle känna varenda doftmolekyl mina medpassagerare utsöndrade. Det är när läsning sätter sig på hjärnan och/eller hjärtat på detta vis som en bok verkligen nått fram till mig. Bra jobbat Strandberg och jag ser fram emot fler böcker nu!

Köp på Adlibris eller Bokus

Skräcksug och vackra små ting

Det är sällan jag blir så där vansinnigt sugen på en bok att jag bara vill ha den no matter what. Nu känner jag nästan så gällande Mats Strandbergs Färjan. Jag vet inte riktigt varför men det känns som att den liksom skulle passa in så bra i mitt liv just nu. Inte för att jag brukar åka färja, det har jag nog gjort typ två gånger i livet (förutom Gotlandsfärjan) men det kanske mer är hösten som ger mig skräckcravings. Apropå det så jag är också grymt sugen på Jennys Milewskis Yuko, jag gillade verkligen hennes Skalpelldansen och har längtat efter att få läsa en ny bok av henne. Och kolla bara så snygg den är!

färjanyuko

Senast jag blev som besatt av ett sug gällde den Ekorrens ekologiska choklad. Jag höll mig första gången jag såg den, men trillade dit redan andra gången. Pappret är så sagolikt vackert, både på utsidan och insidan!

ekorrens choklad

Det var den blåa jag köpte, med mandlar och havssalt. *dräggel* Chokladen gick snabbt åt och nu ligger pappret i pysselhögen i väntan på ett pysselsug. Sist jag hade det så var jag bara tvungen att köpa några av dessa godbitar:

dylusion_ink_sprays_450

De har dock inte blivit använda ännu för i mitt liv gäller ofta:
köpa pysselmaterial-sug > pysselsug

Parasitus

parasitusTitel: Parasitus
Författare: Christian Johansson

Förlag: Epok förlag
Sidantal: 283
Utgivningsår: 2014

Utläst: 5 oktober 2014
Mitt betyg: 4/5

Det trillade in ett mejl med en förfrågan från Epok förlag om att recensera denna bok. Varför inte tänkte jag som för allt i livet inte tål skräckfilmer men kan med att skrämma mig själv med en och annan skräckbok emellanåt.

Jack och Sarah Billgren och deras två små pojkar har lämnat Stockholm för att bosätta sig i Sarahs gamla trygga hembygd i närheten av Kiruna. En vinterkväll på väg hem upptäcker de en man i rullstol utanför en övergiven bensinstation. Sarah propsar på att de ska ta med honom hem och Jack går med på det trots att det inte känns bra. Sakta men säkert dras Jack och hans familj in i något som involverar ett uråldrigt ondskefullt väsen …

Det kan kanske tyckas klyschigt med snöstormar och onda väsen i den norrländska glesbygden men Christian Johansson pusslar ihop dessa trotjänare till något riktigt bra. Det är spännande och skrämmande och utan att avslöja något så tycker jag att berättelsen står sig ända fram till slutet. Jag älskar slutet. Det är klart att man kanske kan ifrågasätta varför en nåjd för 150 år sedan skulle framkalla detta väsen bara för att visa den religiöse missionären att han har fel (ta det lugnt, allt detta står i första kapitlet) men det spelar inte så stor roll. Språket i boken är enkelt men målande och jag sugs in i historien så att jag med mina egna sinnen befinner mig i den norrländska skogen. Ondskan flåsar mig i nacken och snön yr runt omkring mig. Det finns ett läsdriv igenom hela boken och jag ville ogärna lägga den ifrån mig. Rent layoutmässigt tycker jag personligen att det kunde varit lite mindre mängd text på sidorna men jag slukade boken i ett sträck ändå. På dagtid då. Efter att ha läst de första fyra kapitlen på natten. Omslaget är perfekt och skrämmer mig bara det så nu har jag stoppat undan boken, i sambons läshög.

Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till Epok förlag för recensionsexemplar!

Mina möten med genrer 2012 – del 2

Här är andra delen av mina erfarenheter av olika genrer jag läste under 2012. Första delen om det jag kallar den ”vanliga” skönlitteraturen, fantasy och romance kan du läsa här.

Deckare

Jag hade på känn att jag nog inte gillar deckare så mycket så jag utförde helt enkelt ett vetenskapligt test under sommaren 2012 (när annars?) då jag läste en deckare. För säkerhets skull en som var hypad och hyllad: Mörk Jord. Den var bra, absolut, men den gav mig bara inte det jag vill ha när jag läser. Jag vill ha Människan i fokus och inte Handlingen.

Spänning

Denna genre är väl närbesläktad deckargenren. Jag gissar att jag kan räkna Snabba CashShutter Island och Illdåd hit. Jag tycker alla de här böckerna var bra böcker men återigen så är det inte det här jag helst vill ha.

Skräck

Här har vi en genre jag nyupptäckte under 2012. För en 20 år sedan läste jag mycket av Stephen King och för några år sedan mycket Ajvide. Nu kanske jag säger emot mig själv för jag tyckte verkligen om Skalpelldansen och det är ju stora spänningsinslag här och frågan är om det är handlingen eller människan som dominerar? Det ska dock inte vara så mycket slaskande à là splatterfilm (Tjärven) utan det ska vara psykologiskt skrämmande. I filmvärlden vet jag inte var gränsen går mellan psykologisk thriller och skräck men någonstans i de kretsarna är det jag vill befinna mig. Jag tänker hur som helst utforska denna genre mer under 2013.

Ungdomsböcker

Denna genre har varit bortglömd lika länge som skräckgenren och jag är glad att jag hittade tillbaka. Jag tänker inte sluka allt men definitivt plocka några, vad jag tror kan vara, guldkorn och jag har ett par titlar på lager att undersöka.

Nu återstår bara att se vilken genre jag upptäcker under 2013!