Etikettarkiv: sara bergmark elfgren

Hett i hyllan: Norra Latin

hettihyllanBokdivisionen hakar på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

I augusti 2018 fick jag den här av en bokcirkelvän. Jag blev jätteglad för jag gillar ju Sara! Det är konstigt att jag inte läst den här ännu, den är förvisso hyfsat tjock men jag vet att den kommer vara snabbläst som Engelsforstrilogin. Jag har hur som helst varit pepp på den hur länge som helst och är det varje gång jag ser den. Snart nog ska den läsas!

Alltså, efter att ha skrivit om den här hyllvärmaren har jag faktiskt bara 10 st kvar! Vilket ju är bra jobbat och jag vet inte hur många jag skrivit om totalt. Idag har jag 95 olästa böcker som är hyllvärmare men sen är där några jag antingen läst eller skänkt bort efter att jag skrivit om dem. Samtidigt kan jag inte tänka mig torsdagarna utan Hett i hyllan så jag får kanske fuska lite och skriva om mina andra olästa böcker, d.v.s. de som kom in i hemmet under detta och förra året. De är enligt min egna definition inga hyllvärmare men de är ändå olästa. 🙂

 

Vei. Bok 1

Den dagen jag var på mitt livs första boksignering (Mats Strandberg och Hemmet) så gick jag därefter raka vägen till seriemässan på Kulturhuset (i Sthlm) där jag köpte några seriealbum och sen ställde mig i signeringskö till den här boken. Hade jag fått blodad signeringstand? Var jag ett superfan? Nja, alltså, jag gillade ju Sara efter Engelforstrilogin men tyckte väl att jag kunde passa på helt enkelt. Jag har aldrig varit så intresserad av signeringar av den anledningen att jag inte tycker att jag har så mycket att prata med författare/artister om. På den här signeringen fick man dessutom en karaktär ritad från boken och Karl frågade mig vilken jag ville ha men jag hade ju noll koll så han valde Vei.

Det kan vara rekord, topp tre i alla fall, men jag köpte den här boken den 20/5 2017 och hade sen läst den 25/5. Den fick aldrig chansen att värma hyllan helt enkelt. Däremot så dröjde det över tre år innan jag skrev den här recensionen och eftersom jag tyckte så himla bra om boken så ville jag inte bara ge den ett kort måndagsmikro-omdöme. Jag hämtade den från hyllan och det slutade med att jag läste om den helt enkelt.

Vei är namnet på den medvetslösa flicka som vikingaprins Eidyrs tjänare Dal drar upp ur havet. Eidyr och hans mannar letar efter Jotunheim för att de hoppas på erövringar där. Vei kommer från Jotunheim och erbjuder sig att visa dem vägen dit mot att de ska skona hennes liv. När de kommer fram blir dock prinsen och de andra tillfångatagna av jättar och Vei och Dal beger sig mot jättarnas rike. Vei är en ran, en av de 13 jotunheimska kämpar som är utvalda och tränade för att slåss i Meistarileikir, en kamp mellan asar och jättar som sker varje gång stjärnorna står rätt. Det visar sig att stunden för detta är inne och Vei och Dal blir indragna i ränksmiderier och blodiga spel.

Jag slukade den här boken, både första gången och vid omläsningen. Det är underhållande och spännande från start till mål och jag kan liksom inte lägga boken ifrån mig. Bilderna är så snyggt tecknade och det är fascinerande hur mycket känsla som kan förmedlas genom bara färgval. Vissa uppslag är liksom mestadels dovt blåa , eldröda eller giftgröna och det sätter en prägel på hela läsningen. Karaktärernas ansiktsuttryck står i princip för sig själva men det är ändå texten som driver mig framåt för att få veta nästa drag.

Förutom spänning så finns det lite romantik, mystik, en grundläggande kurs i den nordiska skapelseberättelsen och så Veis och Dals personliga utveckling.  Allt med den här boken är så snyggt och bra att jag första gången bara hade ett klagomål: Den slutar ju liksom mitt i så jag ville ha fortsättningen direkt. Nu har jag ju skaffat bok 2 förra hösten så jag tänker läsa den nu på momangen helt enkelt!

Utläst: 25 maj 2017 & 9 augusti 2020
Mitt betyg: 5/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Tisdagstrion: Böcker jag ser fram emot att läsa

Ugglan och boken presenterar ett nytt ämne varje tisdag och publicerar en passande trio böcker. Det låter som härliga inlägg och självklart hänger jag på! Dagens ämne handlar om böcker jag ser fram emot att läsa. Här skulle jag såklart kunna tipsa om en drös kommande/nyutgivna böcker men jag är så himla dålig på att läsa sådant utan ligger oftast något år efter så mina tips blir tre böcker som redan finns i bokhyllan.

  1. Kring denna kropp av Stina Wollter
    Jag var på författarsamtal med Stina i början av sommaren och blev återigen påmind om hur härlig hon är. Den signerade boken står i hyllan och väntar.
  2. Scener ur hjärtat av Malena Ernman & Svante Thunberg
    Fick denna varmt rekommenderad av en högst pålitlig f.d. kollega. Den är kort så den borde vara läst för länge sedan!
  3. Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren
    Jag förstår inte varför jag inte läst den här ännu. Jag menar: Sara, Sara, Sara!

Cirkeln (omläsning)

cirkeln_filmpocketTitel: Cirkeln
Författare: Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Förlag: Rabén & Sjögren
Sidantal: 520
Utgivningsår: 2015 (Originalutgåva 2011)

Utläst: 20 februari 2015
Mitt betyg: 4/5

Det här är bloggens första omläsningsrecension och jag vet inte om alla omläsningar kommer att generera recensioner men då jag hade så lite att skriva efter första läsningen (förutom att det var en meget, meget bra bok om häxor) så ville jag ge mig själv en ny chans med denna bok helt enkelt. Lite roligt är att jag läste ut boken den 17 februari 2013 första gången så det har gått nästan exakt två år sedan dess. Anledningen till att omläsningen skedde just nu är såklart att jag ska gå och titta på filmen i veckan som kommer.

Vi befinner oss i Engelsfors, en gammal bruksort ute i skogen och en håla ingen gärna vill stanna i. Ett par veckor in på höstterminen hittas gotharen/emokillen* Elias död på en av skoltoaletterna av hans bästa kompis Linnéa och plugghästen Minoo. Självmord säger man men Linnéa bara vet att det inte är så.

En natt vaknar Minoo av att hon står i pyjamas i trädgården och ser att månen är blodröd. Hennes fötter rör sig av sig själva och hon har inget annat val än att låta sig styras av dem. De tar henne till Kärrgruvan, den sedan länge igenbommade folkparken, och när hon kommer dit möter hon skolans vaktmästare Nicolaus som hävdar att hon är Den utvalda och han hennes ledsagare. Utvald för vad minns han dock inte. Minoo tänker gå hem men en efter en kommer plötsligt den snygga partytjejen Vanessa, den mobbade Anna-Karin, den ordentliga Rebecka, sen Linnéa och till sist mobbaren Ida.

De får veta att de alla är Den utvalda och att det är de tillsammans som har ett uppdrag att bekämpa ondskan. De var sju från början men striden har redan börjat och de måste hålla ihop fastän deras vänskap måste döljas. Några av tjejerna har redan upptäckt att de har vissa förmågor och de får snart veta att de är häxor i en värld där de inte kan lita på någon annan än varandra. Någon vill dem illa och vad innebär egentligen uppdraget?

Jag funderade en del under omläsningen på VAD det egentligen är som gör boken så bra. Jag älskar magisk realism och urban fantasy och tar du bort de övernaturliga inslagen i den här boken så är det just en fantastisk skildring av några tonårstjejers vardag med allt vad det kan innebära när det gäller skola, familj, vänner, kärlek, social status, självbild och olika problem, och dessutom alla dessa tankar som karaktärerna går runt med. Ovanpå detta hamnar sedan det magiska inslaget där de visar sig vara häxor som besitter olika element och bemästrar olika krafter och så måste de bekämpa ondskan! Boken står för sig själv i bägge sina delar – den socialrealistiska och fantastiken – och det är nog det som gör den så bra. Man kan tycka att karaktärerna är väldigt klyschiga och särskilt Linnéas bakgrund men allting fördjupas längs vägen och summan av det hela blir trovärdigt.

Språket är riktigt flytande och nu var det förvisso en tjugo år sedan jag själv gick i gymnasiet men dialogerna känns väldigt autentiska. Tjockleken behöver inte alls avskräcka den läsovane för boken är så sjukt snabbläst och läses med fördel i ett svep. Något jag inte reflekterade över vid första läsningen är att Ida knappt är med alls i denna första del medan de övriga presenteras ganska så väl. Det enda jag inte riktigt greppar är hur Minoo plötsligt förstår det hon inser mot slutet. Nu ska det bli fantastiskt intressant att kolla på filmen också och sen ska jag läsa om Eld och Nyckeln när jag ändå håller på!

*på ”min” tid var man (jag) depprockare eller svartrockare så jag har inte riktigt lärt mig dessa nya beteckningar ännu/mvh supergammal-snart40

Köp på Adlibris eller Bokus

Berättelser från Engelsfors

berattelser-fran-engelsforsTitel: Berättelser från Engelsfors
Författare: Sara Bergmark Elfgren, Mats Strandberg m.fl
Förlag: Rabén & Sjögren
Sidantal: 112
Utgivningsår: 2013

Utläst: 28 oktober 2014
Mitt betyg: 4/5

Ganska långt efter alla andra och dessutom efter att ha läst klart Engelsfors-trilogin satte jag så tänderna i den här. Jag hade inte riktigt känt mig lockad av idén med ett seriealbum som en mellanbok men nu under hösten när jag börjat nosa på serier så blev jag plötsligt intresserad i alla fall.

I boken ingår nio olika serienoveller vilka handlar om både dåtid och framtid om man alltså utgår ifrån att den publicerades mellan Eld och Nyckeln. Vissa berättelser ger lite mer fakta om händelser medan andra snarare bara är ett annat sätt att skildra dem. Hur som helst så gillade jag denna bok ordentligt och det var mycket på grund av att jag uppskattade själva serieformatet. Det var riktigt roligt att se de olika tecknarnas versioner av alla karaktärer och allting var väldigt snyggt gjort. Hade jag läst den när den kom kanske jag hade blivit frustrerad av att inte få veta så mycket nytt men nu som avslut så var det bara kul.

Köp på Adlibris eller Bokus

Nyckeln

nyckelnTitel: Nyckeln
Författare: Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren
Förlag: Rabén & Sjögren
Sidantal: 868
Utgivningsår: 2013

Utläst: 15 januari 2014
Mitt betyg: 4/5

Jag hade ganska dålig tajming och hade lånat denna på något slags korttidslån från bibblan samtidigt som jag skulle upp till skolan i Gävle. Ni kan ju gissa vad halva min packning upptogs av? 🙂

Mina två ”recensioner” av Cirkeln och Eld är usla, jag vet, p.g.a. att jag tyckt att de är svåra att skriva om och för att jag inte velat avslöja för mycket. Jag har nog kanske ändrat detta sista tänk lite på sistone då bloggen ju ändå är min läsdagbok och meningen är inte nödvändigtvis att jag ska skriva fullständiga referat av handlingen (sådana kan man ändå läsa på Wikipedia) men att jag åtminstone måste skriva så pass att jag får en känsla för boken. Tyvärr har det i detta fall gått 11 månader mellan läsning av boken och skrivande av text och jag försöker febrilt att komma ihåg vad som hände.

Efter att ha googlat tio andra recensioner ger jag upp. Ingen vill skriva vad som egentligen händer med risk för att avslöja spoilers. Jag minns gränslandet och jag minns rådet och herrgården men vet ni vad? Jag minns inte slutet! Alla inlägg jag läst har definitivt en åsikt om huruvida de är för eller emot slutet men jag minns banne mig inte hur det slutade!

Jag vet att jag gillade boken. Jag vet att jag slukade den. Jag trodde att jag aldrig skulle läsa om dem men nu känner jag så här: Förlåt för mina dåliga recensioner, jag ska genast införskaffa trilogin på pocket och så läser jag om den i jan-feb, strax innan Cirkeln har biopremiär. Så ska jag skriva nya recensioner på en gång efter det. Ok?

Köp på Adlibris eller Bokus

Eld

Titel: Eld
Författare: Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren

Förlag: Rabén & Sjögren
Sidantal: 633
Utgivningsår: 2012

Utläst: 13 mars 2013
Mitt betyg: 4/5

En del inlägg vill aldrig bli skrivna. En del böcker är fantastiskt bra men jag har tydligen ingenting att säga om dem. Om jag inte gör det så följer mig dock en känsla av ofullbordan. Först hände det med Cirkeln och nu med Eld. Det här är inlägg nr 2 om en fantastiskt bra bok som jag inte har något att säga om.

Anledningen till att jag läste både Cirkeln och Eld var ju för att vi hade valt Eld som mars månads bokcirkelbok i Fika & bokprat.

I denna bok nr 2 går alla tjejer aka häxor såklart i gymnasiets åk 2. Saker och ting fortsätter att vara mystiska, världens utgång står fortfarande och lurar runt hörnet och alla blir än tajtare med varandra.

Alltså, det är bra böcker. Verkligen. Jag skäms lite som inte har något vettigt att säga men jag kanske kan redigera detta inlägg i framtiden. Just nu vill jag bara bocka av listan-med-alla-recensioner-som ska-skrivas. Blogga för nöjes skull? Vad sa du? Har man läst en bok MÅSTE man skriva om den på bloggen. Sådan lyder Bokdivisionens lag.

P.S. Läs gärna Cirkeln och Eld.

Köp på Adlibris eller Bokus

Cirkeln

Titel: Cirkeln
Författare: Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Förlag: Rabén & Sjögren
Sidantal: 515
Utgivningsår: 2011

Utläst: 17 februari 2013
Mitt betyg: 4/5

Vi bestämde på vår förra träff i bokcirkeln Fika & bokprat att vi ska läsa Eld till nästa gång. Jag var med på beslutet men jag hade ju inte läst Cirkeln så det blev till att ta den först.

Det är hösttermin och vi befinner oss i Engelsfors tillsammans med sex tjejer som precis börjat gymnasiet. En natt möts de alla sex i Kärrgruvan, den gamla nedlagda folkparken. Den natten får de veta att de är häxor och att de är utvalda och måste samarbeta med varandra för att bekämpa onda krafter men några av dem tål inte ens varandra. 

Det var ju ett tag sedan ståhejet kring denna var som värst men jag visste att a) det handlade om tjejer som var häxor och b) det skulle vara en bra bok. Jag har gått i två veckor nu och funderat på vad jag egentligen ska skriva om denna bok men jag kommer liksom inte på så mycket mer än att den handlade om häxor och att den var grymt bra. Eftersom att jag enligt lag inte kan börja på Eld innan jag recenserat Cirkeln och att jag måste ha läst ut Eld tills på måndag om en vecka så lämnar jag den här ”recensionen” så här. Förlåt. Men det var verkligen en meget, meget bra bok!

Köp på Adlibris eller Bokus