Etikettarkiv: norstedts

En oväntad semester (måndagsmikron)

 

Varför läste jag den?
Jag tror att jag hittade den i en bokbytarhylla på jobbet och en av bokcirkeltjejerna hade sagt att Marian Keyes var underhållande, så why not liksom?

Vad handlar den om?
Rachel är lite väl mycket partyprinsessa i New York så hennes familj sätter henne på ett behandlingshem hemma i Irland. Det blir väl inte helt enkelt för henne.

Vad tyckte jag?
Det tog många år innan jag testade chicklit/feelgood/romance-genrerna och jag erkänner att jag var dryg och hade fördomar kring olika litteraturs värde. Idag ser jag inte bara läsning som karaktärsdanande (nja, riktigt så illa var det väl aldrig) utan väldigt ofta som ren avkoppling och jag har kommit att uppskatta dessa genrer väldigt mycket. Just den här boken nådde dock inte hela vägen fram för mig men jag kan ju testa ännu en i framtiden!

Utläst: 6 juli 2016
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Annonser

Flickan från ingenstans & De första tolv (måndagsmikron)

Varför läste jag dem?
Jag minns inte längre varför jag läste dessa men det var väl någon någonstans som hade tipsat! Eller så blev jag bara sugen på dem på någon bokrea för det var då jag köpte dem.

Vad handlar de om?
Framtidsdystopi med utsläppt virus som skapar vampyrliknande varelser. Ung tjej kämpar för att människorna inte ska utrotas.

Vad tyckte jag?
Jag gillade skarpt och jag sträckläste bägge två! Vad ångrar jag? Att jag läste dem innan trean fanns utgiven för nu har jag fortfarande inte läst den och då har jag såklart glömt en massa sedan dessa lästes. Jag föredrar att slukläsa serier/trilogier men ibland så kommer ju faktiskt ändå minnet åter när man läser nästa del.

Utläst: 18 & 20 juni 2016
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Färjan

färjanTitel: Färjan
Författare: Mats Strandberg

Förlag: Norstedts
Sidantal: 476
Utgivningsår: 2015

Utläst: 30 oktober 2015
Mitt betyg: 4/5

Ända sedan jag såg Färjan för första gången har jag känt ett enormt ha-begär utan dess like. Som tur är fyller jag år snart så jag kunde önska mig boken i present och också få den redan innan bemärkelsedagen!

Och ja, jag gillade den! 100 sidors läsning igår kväll och resten i morse-förmiddags och sen var den slut. Det var en äkta bladvändare och jag varken kunde eller ville slita mig. Det var inte direkt läskig läsning på ett sådant sätt att jag satt med hjärtat i halsgropen men det var spännande som bara den och jag piskades hetsigt framåt genom boken.

Jag har åkt finlandsfärja två-tre gånger i mitt liv tror jag och är inte alls någon expert på området (eller jo, jag har ju sett Rederiet!) men jag har ändå rejält med fördomar om vem som åker och vad de gör och Strandberg infriar varenda en av dem. En färja ÄR en slags fristad där människor kan göra lite vad de vill och när de kliver av färjan är allt liksom glömt och tillhör en annan värld. Även om just den här turen med Baltic Charisma förmodligen inte är en som man skulle glömma… Det ligger något sorgset och patetiskt över många av de människor som åker med på turen; så många ensamma människor som hoppas på att få bli sedda om så bara för en kväll. Det är en salig blandning av hemligheter, förhoppningar och längtan vilket såklart blir uppblandat med rädsla, panik och en del splatter. Jämfört med ex. Tjärven eller Mo Yan (Det röda fältet är nog det värsta jag läst i splatterväg!) är ändå splattrandet inte så farligt men det var tillräckligt för att jag skulle ha lite svårt att äta min torra frukostmacka samtidigt som jag läste.

På väg till närmsta förortscentrum efter avslutad läsning idag kom jag på mig själv med att vänta på att en kvinnas torra hostningar på perrongen skulle övergå i någon slags blodfyllda gurglingar och väl ombord på tunnelbanan var jag beredd att mitt luktsinne när som helst skulle skärpas så att jag skulle känna varenda doftmolekyl mina medpassagerare utsöndrade. Det är när läsning sätter sig på hjärnan och/eller hjärtat på detta vis som en bok verkligen nått fram till mig. Bra jobbat Strandberg och jag ser fram emot fler böcker nu!

Köp på Adlibris eller Bokus

Detta borde skrivas i presens

detta-borde-skrivas-i-presensTitel: Detta borde skrivas i presens
Författare: Helle Helle

Förlag: Norstedts
Sidantal: 160
Utgivningsår: 2012 (Originalupplaga: 2011)

Utläst: 25 maj 2014
Mitt betyg: 3/5

Det var bloggen Den var bra som fick mig nyfiken på den här boken och efter att ha läst Canada var jag av någon anledning inne på korta lättlästa böcker ett tag så då blev det till att låna hem den från biblioteket.

Bokens huvudperson heter Dorte. Hon säger till folk att hon pluggar på universitet i Köpenhamn men hon är aldrig där. Hon hyr ett litet hus i någon förort utanför huvudstaden och skriver emellanåt lite sånger till olika fester. I olika tillbakablickar möter vi de män Dorte haft, hennes namne faster och de olika flyttar hon gjort. Det är ensamma nätter, sömnlösa nätter, ångestfyllda nätter och om jag inte missminner mig så är det också en långdragen cykeltur, kanske nattetid, där Dorte lämnar en av sina män (tror jag).

Jag kanske inte läste den här boken på rätt plats och i rätt tid. Den har fått många utmärkelser och fina kritikeromdömen men den når inte ända fram till mig. Texten är väldigt minimalistisk och för mig får det en effekt av att den bara glider förbi utanpå mig, den berör inte ända in. Det är liksom små fragment av Dortes liv och tankar som vi får ta del av och jag hade behövt lite mer kött på benen för att ta allting till mig. Fint språk är det dock och när jag googlar lite så hittar jag uppgifter om att boken till viss del är självbiografisk. Prova själv att läsa den – kanske passar den dig bättre!

Köp på Adlibris eller Bokus

Efter mörkrets inbrott

efter-morkrets-inbrottTitel: Efter mörkrets inbrott
Författare: Haruki Murakami

Förlag: Norstedts
Sidantal: 237
Utgivningsår: 2012 (Originalupplaga: 2004)

Utläst: 30 juni 2013
Mitt betyg: 3/5

Murakami står på min autoinköplista även om jag inte kastar mig över det inbundna exet så snart det kommer utan gärna väntar på den fina pocketutgåvan. Med denna bok räknat står det nu nio Murakami i min hylla och i vår kommer jag självfallet att införskaffa Elefanten som gick upp i rök också.

Det var precis sex månader sedan som jag läste den här boken men den hamnade i högen läst-men-obloggade-böcker då jag hade så ofantligt många bloggrecensioner att skriva under sommaren. För ett tag sedan plockade jag fram den här boken tillsammans med övriga obloggade och insåg då till min förfäran att jag inte hade den blekaste aning om vad den handlade om. Jag kom inte ihåg en enda person (fast jag hade ju kunnat gissa på någon ung kvinna) utan blev tvungen att läsa från baksidan och då mindes jag fragment från den.

Med hjälp av nämnda baksida och viss bläddring kan jag i all fall berätta att boken utspelar sig under en natt i Tokyo där vi på olika sätt följer två systrar. Genom en TV får vi se återkommande blickar av Eri som ligger i en säng och sover väldigt djupt. Samtidigt befinner sig hennes syster Mari på ett fik där hon träffar på den unge jazzmusikern Takahashi. Lite senare kommer en kvinna och ber henne om hjälp, Takahashi har nämnt att Mari pratar flytande kinesiska och kvinnan behöver tolkhjälp för en skadad kinesisk tjej. Det visar sig att kvinnan är nattportier på ett s.k. lovehotell, ett sjaskigt ställe där folk kan ha otrohetsaffärer eller utnyttja prostituerade. Under hela natten korsas dessa personers vägar och deras hemligheter.

Nu är jag nog tvungen att läsa om den här boken för att kunna ge den ett rättvist omdöme men mot bakgrund av att jag inte ens mindes vad den handlade om så sätter jag den inte främst i Murakamis produktion utan placerar den längst ner på listan tillsammans med Sputnikälskling. Du får definitivt krypa in i den där härliga Murakami-världen men du blir inte fullt tillfredsställd utan vill liksom ha något mer.

Köp på Adlibris eller Bokus

Torka aldrig tårar utan handskar: 2. Sjukdomen

Titel: Torka aldrig tårar utan handskar: 2. Sjukdomen
Författare: Jonas Gardell

Förlag: Norstedts
Sidantal: 304
Utgivningsår: 2013

Utläst: 23 januari 2013
Mitt betyg: 3/5

Jag fick den här som en sorts julklapp från Norstedts strax innan jul. Det är alltså inte den slutgiltiga versionen jag läst men så gott som antar jag.

Vi fortsätter att följa Rasmus och Benjamin och får fler inblickar i deras egna bakgrundshistorier. Dessutom lär vi känna Bengt och Reine bättre. Bengt, ett stjärnämne som går på teaterhögskolan och precis ska avsluta sin utbildning. Reine som när han var tio flyttade med sin mamma till den lilla förhatliga ön på västkusten och fick en styvfar och två styvbröder. Ett steg närmare döden för allihop, vissa har en kortare väg att vandra än andra.

Jag tyckte bra om Kärleken men inte riktigt lika bra om denna. Det är Rasmus och Benjamin som intresserar mig och det är när jag läser om dem som boken glänser. Mina ögon tåras emellanåt och jag känner sorg i mitt hjärta. Jag kommer absolut att läsa sista delen av denna trilogi men fortsätter att känna mig mätt på Gardells ständiga upprepningar, bibelcitat och bibelhänvisningar. Det kanske bara är en lätt överdos då jag läst fem av hans böcker på lika många månader?

Köp på Adlibris eller Bokus

Välkommen ut på andra sidan

Titel: Välkommen ut på andra sidan
Författare: AnnaMaria Jansson

Förlag: Norstedts
Sidantal: 362
Utgivningsår: 2013

Utläst: 16 januari 2013
Mitt betyg: 4/5

Jag fastnade för beskrivningen av den här boken inne hos förlaget helt enkelt och dessutom är den grymt snygg!

I varje kapitel möter vi i tur och ordning en av tre kvinnor strax under 30: Det är Malin som jobbar på krogen och festar varje kväll, det är Lovisa som har ett perfekt liv och en perfekt pojkvän och det är Sandra som istället har en sjukt tråkig pojkvän. Alla tre hamnar i situationer och omständigheter som riskerar att förtära dem om de inte tar itu med dem.

Det tog inte lång tid innan jag sögs upp i denna roman. Jag gillar när man använder sig av greppet olika huvudpersoner i olika kapitel med enda risken att jag ibland snabbt vill komma framåt och läser för fort. Med den här boken fuskade jag. Om det var väldigt spännande så hoppade jag fram tre kapitel, skummade vad som skulle hända och gick sedan tillbaka och kunde läsa ordentligt. Jag fattar tycke för alla tre kvinnor och jag känner igen mig i deras olika livsresor. De är strax före 30 och jag gjorde min egen livsresa strax efter 30. Det är ett enkelt lättsamt språk i boken som ibland tenderar att bli lite väl beskrivande för mig och jag vill skumma några tankegångar men samtidigt är det mycket tankar som dessa kvinnor brottas med. När boken är slut efterlämnar den, vissa händelser till trots, en skön känsla av att allt är möjligt bara man inte ger sig. Jag läser gärna mer av AnnaMaria Jansson framöver.

Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till Norstedts för recensionsexemplar!