Etikettarkiv: natur och kultur

Vegetarianen

Titel: Vegetarianen
Författare: Han Kang

Förlag: Natur och kultur
Sidantal: 213
Utgivningsår: 2017 (Originalupplaga: 1997)

Utläst: 10 augusti 2018
Mitt betyg: 3/5

Den här boken införskaffade jag på årets bokrea då jag hört så mycket gott om den. När det blev min tur att föreslå bok i en av mina bokcirklar så valde jag den.

I berättelsens centrum står Yeong-Hye som efter drömmar fyllda av kött och blod bestämmer sig för att bli vegetarian. Hennes man och familj tycker att det är ett vansinnigt beslut och försöker med alla medel få henne att äta kött igen men hon vägrar. Så långt är jag överens med de som skrivit baksidestexten. Därefter anser denne att:

… hennes envishet sätter igång en spiral av tvång och våld. Kampen står inte bara kring hennes kropp och vad hon väljer att äta, utan handlar om hennes sexuella och intellektuella frihet. Vad händer med den som ständigt måste föra en kamp mot tillvaron? Vilka medel står till buds och när når en människa bristningsgränsen?

Jag anser inte att den här boken handlar om någon som vill bli vegetarian och som kämpar för det utan snarare en psykiskt sjuk kvinna som drömmer underliga drömmar och därefter blir mer eller mindre psykotisk medan hennes familj behandlar henne illa och [spoiler alert!] hennes systers man våldtar henne. Jag är inte av den uppfattningen att det är en rationellt fungerande kvinna som aktivt fattar en massa beslut.

Boken har ett fint språk och är definitivt välskriven men innehållet är obehagligt och jag hade nog förväntat mig något helt annat. Trots allt vann den ju Man Booker Prize 2016 så läs den för all del om du vill, det är absolut inte en dålig bok!

Köp på Adlibris eller Bokus

Annonser

Blixtra, spraka, blända!

Titel: Blixtra, spraka, blända!
Författare: Jenny Jägerfeld

Förlag: Natur och kultur
Sidantal: 519
Utgivningsår: 2018

Utläst: 5 augusti 2018
Mitt betyg: 4/5

Jag har nyligen varit på en liten semester och passade då på att fylla min nyinköpta Letto med några böcker varav det här var en av dem.

Penny Löwe har skrivit en enda bok som hon vann Augustpriset för men efter det har det varit tyst ifrån henne. Efter en destruktiv Londonvistelse, tillsammans med den excentriska kompisen Lola, där hon nästan kör sig själv i botten bryter hon med Lola och försöker leva Svenssonliv ett tag. En dag står Lola där igen och har ett förslag på hur Penny ska hitta inspiration till sin nya roman. Det grundar sig i att Penny måste uppleva allt hon skriver om och därför behöver de iscensätta en massa saker och tillsammans skapar de en plan.

Jag har bara läst en enda av Jägerfelds böcker tidigare men känner igen hennes stil i denna. Det är ett högt driv, ett ungdomligt och modernt språk och det är ofta roligt. Penny är en katastrof och du vill bara läxa upp henne när hon gång på gång upprepar olika misstag. Samtidigt tycker du synd om henne och inser att hon förmodligen bara försöker fly från sig själv som så många andra.

Sommarens ledigheter är väl snart över för de flesta men det här är en perfekt bok att läsa när du är ledig för du vill helst sluka den i så få sittningar som möjligt. Jag läste den som e-bok och blev förvånad när jag insåg att den var över 500 sidor lång, det märktes inte alls.

Köp på Adlibris eller Bokus

Det eviga folket är inte rädda

det-eviga-folket-ar-inte-raddaTitel: Det eviga folket är inte rädda
Författare: Shani Boianjiu

Förlag: Natur och Kultur
Sidantal: 365
Utgivningsår: 2013

Utläst: 28 december 2014
Mitt betyg: 3/5

Det här var egentligen bokcirkelns decemberbok men en arbetsbörda overload gjorde att jag varken läste ut boken till träffen (eller ens deltog i den) men nu blev det gjort. Jag har läst den mest som små snuttar kvällstid eller på bussen men det är få böcker jag greppar bra på det sättet- Sista sjoket drog jag av i några långläsningspass.

Den handlar om tre israeliska tjejer vilka är klasskamrater i början av boken och sedan allihop gör sin obligatoriska två-åriga militärtjänstgöring. De hamnar på olika ställen och vi följer dem var och en genom fragmentariska bitar ur deras liv. Jag har emellanåt svårt att skilja dem åt men det känns inte som om det gör så mycket. De har tråkigt, hittar någon att ligga med mer eller mindre sällan, röker och så är det det absurda med att de lever som tonåringar mitt i ett konstigt krig. Vissa hemska händelser skildrar Boianjiu som ett reellt trauma medan andra hemskheter bara nämns i förbifarten som att det inte är mycket mer än ett tuggummisnatteri.

Det är svårt att greppa boken, både på grund av att jag inte alltid vet vem det handlar om och att den ibland nästan är skriven som en bok med uttryckta sidor. För mig personligen underlättar det inte heller att jag är så katastrofalt dåligt insatt i Israel och vad som händer där och jag får googla flera gånger för att bena ut saker och ting. Efter läsningen så känns hela berättelsen lite overklig, den är som sagt så absurd att jag inte riktigt tar den till mig trots att det är ett sådant viktigt ämne och jag nog känner att  jag borde.

Köp på Adlibris eller Bokus

Stål

stalTitel: Stål
Författare: Silvia Avallone

Förlag: Natur & Kultur
Sidantal: 394
Utgivningsår: 2012 (Originalupplaga: 2010)

Utläst: 24 september 2014
Mitt betyg: 4/5

Lite senare än de flesta andra bokbloggare fick jag äntligen denna bok läst. Det var septembers månads bokcirkelbok i eminenta bokcirkeln Stäppvargarna BK.

Anna och Francesca växer upp i ett grått höghusområde i den italienska kuststaden Piombino. Ingen höjer på ögonbrynen när småbarnen kissar i trappan eller när ungdomarna säljer knark på gården. De flesta kvinnor är hemmafruar och männen arbetar på stålverket. På andra sidan vattnet ligger ön Elba – ett ouppnåeligt turistparadis för de fattiga Piombinoborna.

Man kan tro att det är en skildring av 1960-talets Italien men inte alls, vi rör oss kring det senaste millennieskiftet. Flickorna är 13 år och vi lär känna dem en het sommar när de tillbringar dagarna med att bada nere i viken och spela volleyboll med de något äldre killarna. På balkongen uppe i höghusen sitter Francescas pappa och spionerar på sin dotter i en gammal fiskekikare. Hans lilla flickas kropp har svällt och mognat under året och han tycker inte om sättet tonårspojkarna tittar på henne eller hur hon klär sig i sin minimala bikini.

Förutom flickorna lär vi också känna deras familjer vilka bägge sitter på stora hemligheter. Det är så mycket som sker i den här boken och jag vill inte avslöja allt för er fåtal som inte läst den. Under läsningen vände jag mig flera gånger emot den starkt sexualiserade bild av flickorna som förs fram och det krävdes en bokcirkelskollega skarpare hjärna för att jag skulle förstå att det är männens bild av dem som vi får ta del av. Avallone skriver oerhört skickligt och jag upplever den heta italienska stålstaden med nästan alla mina sinnen. Det är nästan mot min vilja för det är så mycket som försiggår där som jag inte vill veta något om. Det finns dock ljusglimtar också och läsupplevelsen är definitivt något jag rekommenderar. Men stålsätt dig innan och ta dig an boken i små portioner.

Köp på Adlibris eller Bokus

Ön

Titel: Ön

Författare: Lotta Lundberg

Förlag: Natur & Kultur

Utläst: 5 mars 2012

Mitt betyg: 3/5

Det här var alltså min första Booked-bok.

Det är en skildring av den tidsperiod på en polynesisk ö, då en brittisk delegation kommer dit för att utreda en anmälan om sexuella övergrepp. Berättarperspektiven är två, det ena tillhör den på ön sedan 25 år boende svenska Olivia. Hon är nästan-färdig-läkare som stack från Sverige strax innan examen och aldrig har återvänt.  Det andra tillhör Christian, chef för den brittiska delegationen och tyngd av sitt eget livs historia.

Du hoppar in i livet på ön, är där några veckor och hoppar sedan ut. När jag började läsa denna bok hade jag ingen aning om att det låg en sann historia bakom och jag tyckte att öns befolkning skildrades på ett nedsättande vis, lite som sexuellt frigjorda vildar, oansvarsfulla och lata. Efter ungefär två tredjedelar av boken så hittade jag artiklar om den händelse som Lotta Lundberg baserar boken på och jag kunde därmed förstå delar av den bättre. Boken är väldigt lättläst, så till den grad att jag nästan tycker att språket är för enkelt. Det är väldigt realistiskt och konkret, det här händer, det här sägs och det här görs. Som jag skrev i mitt två tredjedelsinlägg blir jag faktiskt lite trött på meningar av typen:

…borstiga vildsvin som glufsar i sig allt de kommer över: vattenmelon, mango, bananer, papaya, stjärnfrukt och ananas, avokado i tunga klasar, kokosnötter, apelsin och passionsfrukt ligger överallt längs vägen…

Jag vet inte, jag har svårt att skriva om denna bok. Å ena sidan ville jag läsa vidare för att se vad som skulle hända men å andra sidan så kändes den så ytlig, så enkel och den gjorde inte det som jag vill att en bok ska göra: beröra mig.

Köp på Adlibris eller Bokus

Hemsöborna

Titel: Hemsöborna

Författare: August Strindberg

Förlag: Natur & Kultur

Utläst: 28 jan 2012

Mitt betyg: 4/5

Det här var ju första boken för mig i Strindbergsutmaningen. Fast det var andra gången jag läste den, första gången inträffade dock under högstadieåren så det är ett par år sedan och jag mindes inte mycket mer än att jag gillade den.

Carlsson kommer till Hemsö för att jobba som dräng hos änkan Flod. Han får ordning på gården, är inte så omtyckt av hennes son Gusten men gifter sig så småningom med änkan och allting slutar, tja, som det slutar!

Det var väldigt spännande att läsa om denna bok. Jag minns som sagt att jag tyckte om den då och det gjorde jag nu med. Vad är det då som jag tycker om? Massor av saker. Jag tycker överhuvudtaget om att läsa en gammal bok. Att veta att jag läser något som skrevs för över 100 år sedan. Jag tycker det är en häftig känsla. Jag gillar också den ålderdomliga svenskan, alla pluralformer av verb och substantiv och en hoper konstiga ord som jag inte ens vet vad de betyder. Detta i kombination med Strindbergs beskrivningar av naturen och folket, och folkets stundtals grova språk! Det känns som att jag sitter där någonstans på ön och är med. Ena stunden är jag stolt över Carlsson för att han ordnar till saker så bra, nästa stund skäms jag över honom och hans klumpiga, klantiga sätt. Jag funderar över änkan Flod. Hon kallas ömsom gumman och ömsom moster, men nästa sekund så är hon på tjocken. Hon kan inte vara mycket över fyrtio? I sådant fall har jag inte långt kvar tills jag är en gumma själv!

Jag är helt enkelt glad att jag läste om denna bok och det ska bli spännande att se vad jag tycker om resten utav böckerna i min Strindbergsutmaning. Enligt den, förmodligen inte helt preparatfria, kille som studsade förbi mig på Centralen när jag stod där läsandes denna väntandes på en vän så är ”Hemsöborna bra, men det är inte Strindbergs bästa.” Innan året är slut så vet jag om han hade rätt.

Köp på Adlibris eller Bokus