Etikettarkiv: modernista

Pengar

Pengar läste vi i min feministiska bokcirkel och det passade ganska bra in med att jag samtidigt läste om våra svenska 1880-talsförfattare på genusvetenskapen. Det var i samma veva som min respekt för Strindberg dog.

Pengar är Benedictssons debutroman och den gavs ut 1885. Vi får följa Selma, en pojkflicka med konstnärsdrömmar, som blir övertalad att gifta sig med en äldre rikare man. Han lockar henne med att hon får egen häst helt enkelt och familjen hennes påtalar vilket kap han är. Äktenskapet framskrider som rätt trist och menlöst och Selma känner ingen kärlek till sin make. Hon trivs bättre i sällskap med sin kusin Richard men det håller på att blossa upp olämpliga känslor emellan dem vilket känns både skrämmande och omoraliskt.

Som jag sa ovan så var det väldigt intressant att läsa den här precis när jag pluggade genusvetenskapen. Benedictsson tar upp en mängd saker som äktenskapets bojor och problemet med att kvinnor inte blev myndiga förrän de fyllde 25 och därmed inte kunde äga tillgångar. Hon tar också upp idealbilden av den pryda hustrun och hur kärlek, lust och äktenskap inte alltid är så lätt att få ihop. Särskilt inte i 1880-talets Sverige. Möjligen var boken lite trögläst för mig men annars minns jag inte riktigt vad det var som gjorde att mitt betyg landade i en enkel trea. Alla de här böckerna från den här perioden är dock väl läsvärda ur ett genushistoriskt perspektiv.

Utläst: 21 mars 2019
Mitt betyg: 3/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Miniatyrmakaren (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
En bokcirkelbok!

Vad handlar den om?
Nella som kommer från landet till Amsterdam på 1600-talet för att bli fru åt en rik köpman men deras relation blir inte riktigt vad hon tänkt sig. Hon får ett fint dockskåp av honom vilket är en kopia av huset och hon får dockor och inredning av en miniatyrmakare. Men det hon får av miniatyrmakaren visar sig vara en kopia av verkligheten och det uppdagas en rad hemligheter i hushållet.

Vad tyckte jag?
Nu när jag tänker tillbaka på boken så känns det som jag minns väldigt mycket av den men jag såg också miniserien baserad på boken för något år sedan. Det finns en rad spännande moment i boken och jag tycker om att läsa om såväl  1600-talets Amsterdam som relationerna och karaktärerna. Ändå gav jag bara boken en trea i betyg så det var uppenbarligen något som fattades mig. Vilket jag tyvärr inte minns nu.

Utläst: 7 mars 2017
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Ett så starkt ljus

ekstrom_lindback_starkt_ljus_omslag_inb_nomineradTitel: Ett så starkt ljus
Författare: Lyra Ekström Lindbäck

Förlag: Modernista
Sidantal: 272
Utgivningsår: 2014

Utläst: 1 november 2014
Mitt betyg: 3/5

Under november läser jag Augustprisnominerade böcker och först ut är denna!

Sara glider runt i tillvaron och blir förälskad men hennes kärlek blir sällan besvarad. Om den blir det så sker det gärna försent. Hon tröstar sig med pennan och skriver i sin dagbok och på sin skrivmaskin och hoppas på att en dag kunna få ihop en berättelse. En kväll träffar hon C. som utstrålar något vilket Sara inte riktigt kan sätta fingret på men ändå åtrår något så vansinnigt. Den här kärleken är besvarad ibland, och ibland inte och en frustrerande och psykiskt ansträngande period tar vid i Saras liv.

Augustprisjuryns motivering till nomineringen lyder:

Sara lever här och nu i 2010-talets Sverige. Ändå är Ett så starkt ljus en berättelse vars rötter sträcker sig långt ned i den litterära myllan och där Tintomaras skratt ekar mellan fasaderna. Boken blir en kärleksförklaring till en stad där ett suveränt jag smeker fram Stockholm i centralperspektiv. En generationsroman om kärleken och sökandet efter den. Lyra Ekström-Lindbäck skriver med säker penna, stark närvaro och ett språk präglat av snöljus längtan.

Under läsningen tänker jag ibland på Felicia Stenroths Bilder som inte angår mig. Ett så starkt ljus väcker lite samma känslor hos mig och det är svårt att skriva vad som egentligen händer i boken för det är mer som att vi följer med i den berg och dalbana som Saras tankar och känslor utgör. Lyra Ekström Lindbäck har ett väldigt vackert och liksom böljande språk och jag gillar det jag läser. Ändå är det något litet som stör mig. Jag sugs inte riktigt in i historien och vissa formuleringar känns lite för mycket på något sätt. Så här en vecka efter avslutad läsning minns jag inte så av de enskilda händelserna men det är heller inte de som gör boken. Det som betyder något är att få vara med på Saras resa och att få ta del av hur det kan kännas att som ung leva i dagens samhälle med en annan sexuell läggning än den heterosexuella.

Köp på Adlibris eller Bokus

Mörk jord

Titel: Mörk jord
Författare: Belinda Bauer

Förlag: Modernista
Sidantal: 275
Utgivningsår: 2011 (Originalupplaga: 2010)

Utläst: 25 juli 2012
Mitt betyg: 3/5

Jag läser inte direkt deckare och hade en bild av att jag inte gillar dem så mycket. Därför gav jag mig själv en ganska enkel utmaning: läs en deckare. Självklart gör man detta bäst sommartid och det är precis vad jag gjort.

Varje dag gräver Steven på Exmoorheden. Han är fast besluten att hitta sin morbror Billy som mördades av en seriemördare för 18 år sedan men vars kropp aldrig hittades. Steven bor med sin mamma, som inte är den allra bästa av mammor, och mormor som fortfarande står i fönstret och hoppas på att Billy ska komma hem. Genom att hitta Billy hoppas Steven kunna få en normal, glad familj igen. En dag beslutar sig Steven för att skriva ett brev till den fängslade seriemördaren för att fråga honom var kroppen är begravd. Det kanske inte var den smartaste saken att göra.

Så vad tyckte jag då? Jo, det är förvisso en ganska spännande bok men jag inser under tiden jag läser att jag faktiskt har rätt i mina förutfattade meningar: deckare är inte min kopp te. Nu inser jag att det är en hård bedömning att göra efter en enda läst bok och jag är villig att läsa fler men jag fångas inte av boken. Jag skrev precis igår apropå Sara Lövestams Udda att jag tycker om att läsa om karaktärer. Jag blir liksom inte intresserad av karaktärerna i den här boken, på något sätt är det handlingen som står i fokus och inte människorna. För mig är en bra läsupplevelse en som berör mig, en som når in till mitt hjärta. Mörk jord lägger sig bara på ytan och den är redan på väg att försvinna från mig. Den gjorde inget varaktigt avtryck. Att jag ändå ger den en trea beror som sagt på att det är en bra bok som är både välskriven och spännande.

Köp på Adlibris eller Bokus