Etikettarkiv: manal al-sharif

Modet att köra: en saudisk kvinnas bekännelse

Titel: Modet att köra: en saudisk kvinnas bekännelse
Författare: Manal al-Sharif

Förlag: Natur och kultur
Sidantal: 367
Utgivningsår: 2018 (Originalupplaga: 2017)

Utläst: 27 oktober 2018
Mitt betyg: 4/5

Det här var en av oktobers bokcirkelböcker och jag lånade mitt ex på bibblan.

Manal al-Sharif blev uppmärksammad internationellt i samband med att hon trotsade det saudiska förbudet mot kvinnlig bilkörning. Hon var aktiv och ledande i en kampanj för kvinnlig bilkörning vilket fick henne fängslad under nio dagar. När hon kom ut därifrån fortsatte hon att kämpa mot landets kvinnoförtryck och idag lever hon i Australien och fortsätter kampen därifrån.

När vi samlades för att diskutera den här i bokcirkeln hade jag inte läst hela boken. De flesta var lite besvikna då vi förväntat oss att den skulle handla mest om bilkörningen men i själva verket är det fokus på hennes uppväxt. När jag i efterhand läste klart den så tog jag den för vad den var och uppskattade den väldigt mycket. Jag kunde ingenting om Saudiarabien. Alltså ingenting. Jag visste inte ens att Mecka låg där (ja, jag är verkligen u s e l på geografi). Nu förstår jag att det här är Manals bild av att leva i Saudiarabien men om ens bara hälften är sant så är det långt mer än tillräckligt.

Kvinnor och män lever verkligen åtskilda i det här landet, med bl.a. separata ingångar för män och kvinnor till de flesta affärer, kvinnor måste ha en förmyndares (oftast far eller make) eller mahrams (nära manlig släkting; bror, kusin eller son) tilstånd för att ex. få resa, ta en anställning, påbörja en utbildning etc. Kvinnor får inte komma in på sjukhuset för att föda barn utan en mahram, brandmän får inte gå in i en brinnande byggnad om det finns kvinnor utan en närvarande mahram därinne etc. Även om kvinnor får utbilda sig så finns det i praktiken inte så många jobb att få då kvinnor inte får inneha vilka yrken som helst. Eftersom att kvinnor, fram tills precis nyligen, inte fick köra bil och många bussar inte tillåter kvinnor måste de få skjuts av sin mahram för att kunna ta sig någonstans.

Det sistnämnda var en av anledningarna till att Manals bror till sist ställde sig på hennes sida. När han kom hem utarbetad efter långa pass var han tvungen att skjutsa sin fru till alla hennes ärenden. Och han gillade inte att hon var isolerad i hemmet under tiden han arbetade. Om jag fattade saken rätt var det egentligen inte de juridiska lagarna som förbjöd kvinnor att köra utan de religiösa och det var också den religiösa polisen som arresterade Manal. Eftersom att islam och Koranen tolkas på många olika sätt runt om i världen så förstår man också att den saudiska kulturen nog är det främsta hindret för kvinnors frigörelse.

Jag tycker definitivt att den här boken är läsvärd och är väldigt glad att jag läste ut den. Det finns långt fler intressanta saker att prata kring än de jag tagit upp men jag måste lämna lite till läsaren också. Den är lättläst och ger en bra förståelse för hur det kan vara att växa upp som kvinna i Saudiarabien.

Köp på Adlibris eller Bokus

En smakebit på søndag: Modet att köra

en smakebit

Det var ett tag sedan jag deltog i En smakebit på søndag. Numera är Flukten fra virkeligheten tillbaka och delar på värdskapet med Betraktninger som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok du läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Just nu försöker jag avsluta både Modet att köra och Dude you’re a fag. Jag väljer att plocka en smakbit från den förstnämnda. Modet att köra handlar om bokens författarinna Manal al-Sharif som 2011 arresteras för att ha kört bil i sitt hemland Saudiarabien. Hon har dessutom filmat det och postat på Facebook och YouTube. Manal släpps snart ut men blir en frontfigur för motståndet mot regimens kvinnoförtryck och hon lever idag i Australien.

Boken handlar dock mest om hennes uppväxt och liv fram till bilkörningen och smakprovet kommer från kapitel 3 vilket handlar om Manals barndom. Hon har berättat om en saga om en arabisk prins som en dag, helt oprovocerat, får en örfil av sin informator vid lektionens början. När prinsen sedermera blir kung frågar han ilsket informatorn om örfilen varpå denne svarar i stil med att den som en gång upplevt orättvisa aldrig kommer att utsätta andra för samma sak och sensmoralen lyder: tack vare detta regerade kungen alltid rättvist.

Det går inte ännu att säga hur många i min generation som lärt sig att avsky orättvisa på grund av den misshandel, de utskällningar och den allmänna grymhet vi utsattes för som barn. Men jag vet att jag själv har gjort det, och den lärdomen kommer jag alltid att bära med mig.

Nu betyder inte detta att Manal förespråkar aga. Själv undrar jag hur stor andel som aktivt tar avstånd från detta efter att ha själva ha blivit utsatta för det och hur stor andel som för arvet vidare och i sin tur slår sina barn pga att de blivit så förminskade som människor under sin egen barndom att de växer upp till trasiga människor.