Etikettarkiv: klassiker

Doktor Glas

Jag har tidigare läst Den allvarsamma leken av Söderberg och föll inte riktigt. Nu fick jag en chans att ha lite minibokcirkel med mitt ena barn för att bättre kunna bistå denne i sitt skolarbete och såklart tog jag den och läste därmed Doktor Glas.

Doktor Glas är en läkare som en dag får besök av unga fru Gregorius. Hon känner sådan avsky mot sin man, pastor Gregorius, och mot att behöva ligga med honom så hon ber Glas att han ska fabricera ihop att hon lider av någon avkomma som innebär att de måste praktisera avhållsamhet. Eftersom att Glas också har en stark motvilja mot pastorn och ser sin chans att få spela denne ett spratt så går han med på hennes idé.

Hon återkommer dock efter en tid och berättar att pastorn nu har tagit henne med våld varpå Glas ljuger för pastorn att denne lider av ett hjärtfel och måste åka till kurort ett par veckor. Men när pastorn återvänder därifrån och Glas inser att fru Gregorius är fast med denne man för evigt så bestämmer han sig för att helt enkelt döda honom.

Det här är idag en klassiker och jag kan se varför. Glas är, sitt tråkiga liv till trots, en intressant personlighet att läsa om och det finns såklart massor att diskutera kring de handlingar han begår. Som Stockholmare är det kul att läsa om hur Glas flanerar på stadens gator och bl.a. blickar ut över Helgeandsholmen tilsammans med pastorn vilken sörjer att de ska bygga ett riksdagshus där. Jag älskar böcker som får mig att googla och vilja veta mer (När byggdes eg. riksdagshuset? Svar: 1897-1905. Boken är utgiven 1905 men utspelar sig i slutet av 1890-talet).

Glas är makabert besatt av folks utseenden, särskilt de lite mindre fördelaktiga, och han räds inte de elaka adjektiven när han beskriver hur pastorn ser ut eller hur han måste vända sig bort för att hans avsky gentemot dennes ansikte är så stark. Han har inte heller något till övers för svagbegåvade och han verkar helt enkelt rätt osympatisk.

Söderberg skriver stundtals väldigt vackert och månen återkommer ofta genom boken. Ett fint stycke citerade jag här och en annan lång utläggning om just månen avslutas så här:

Och vad är månskenet?
Solsken i andra hand. Försvagat, förfalskat.

De partier jag tycker är lite jobbiga är framför allt när Glas sitter på krogen och diskuterar med sina vänner eller när han själv går loss och raljerar filosofi och moral mm. Jag förstår att man förr i tiden använde skönlitteraturen som ett forum för bildning men med nutida mått mätt så kan man kalla det han gör för namedropping när han slänger in små stycken för att visa att han minsann är beläst (i t.ex. Dorian Grays porträtt fanns ett helt kapitel med den här typen av text). Men romanen är definitivt läsvärd och gärna i någon slags cirkelform så att du får chansen att diskutera den med någon!

Utläst: 12 april 2020
Mitt betyg: 4/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Frankenstein (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
En bokcirkelbok!

Vad handlar den om?
Det vet du va? Om Frankenstein som skapar ett ”monster” genom att foga ihop lite likdelar och väcka liv i varelsen.

Vad tyckte jag?
Jag tyckte väldigt mycket om den. Ok, vissa grejer var kanske lite konstiga, som att monstret kunde förstå vissa saker men inte andra. Men det är en riktigt bra berättelse och verkligen en äkta klassiker. Det finns så mycket fint i den också; hur monstret liksom söker kärlek och bekräftelse precis som alla vi andra här i världen. Läs den om du inte gjort det!

Utläst: 5 april 2016
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Frid på jorden

Titel: Frid på jorden
Författare: Selma Lagerlöf

Förlag: Mix förlag
Sidantal: 12
Utgivningsår: 2011 (Originalupplaga: 1917)

Utläst: 28 juli 2018
Mitt betyg: 4/5

Jag trodde att det här var en av mina gratis noveller som kom med Letton men det visade sig vara en gammal hyllvärmare från 2013 som jag då fått gratis från förlaget.

Det är julkväll i stugan och far läser ur Bibeln när plötsligt dörren öppnas och en märklig varelse kliver in. Först ser de inte riktigt varken vad eller vem det är men efter ett tag inser de sanningen om den objudna gästen…

Sedan jag som barn läste Nils Holgerssons underbara resa har jag faktiskt knappt inte läst något mer av Selma. Förra sommaren åkte jag med en av mina bokcirklar till Sunne och Mårbacka för en fantastisk dag där. Guiden var otroligt bra och jag blev riktigt imponerad av massor av saker jag tidigare inte vetat om Selma (vilket kanske säger mer om mig och min allmänbildning, men ändå!). Till den resan skulle vi ha Gösta Berlings saga som bokcirkelbok men jag kom liksom aldrig in i den och tänkte att Selma nog var lite svår och trögläst och gav till sist upp boken.

När jag så gav mig på den här novellen blev jag glatt överraskad av hur lättläst den var och Selma skriver så otroligt ruskigt bra att jag bara måste tänka helt om! Hon är som en förtida John Ajvide Lindqvist med sina beskrivningar och hon får in häpnadsväckande mycket i den här korta berättelsen.

…vid dörrposten står det något grått och förtorkat, något, som liknar stubben efter ett avblåst träd. Det vill inte klara sig för far. Den där stubben är täckt med näver och skinnflikar, och under den ser han ett par fötter sticka fram. De är mycket ofullkomligt skylda av ett par söndertrasade näverskor, och far ser, att det är en människas fötter, fastän de är så utmärglade, att tårna tycks falla från varandra.

Sen att jag inte riktigt greppar den religiösa kopplingen säger väl återigen mer om mig. Bibeln eller Herren bestämmer, det fattar jag, men är Selma för det? Är det en slags inbyggd predikan som ges oss? Som tur är så har jag lärt mig att man kan uppskatta saker utan att till fullo förstå dem. Men jag ska erkänna att jag har ett halvt öga mot litteraturvetarstudier för att kanske få mig lite klokare i framtiden. Bra var det i alla fall och jag har ännu en Selma-novell i Letton att läsa!

Köp på Adlibris eller Bokus

Glaskupan (måndagsmikron)

glaskupanTitel: Glaskupan
Författare: Sylvia Plath

Förlag: Bonnier pocket
Sidantal: 317
Utgivningsår: 2013 (Originalupplaga: 1963)

Utläst: 10 februari 2014
Mitt betyg: 3/5

Varför läste jag den?
Jag skulle ha Madame Bovary och köpte hela klassikerfyran för att de var snygga och feministiska!

Vad handlar den om?
(Här blev jag tvungen att googla) En ung flicka kommer inte in på den författarkurs hon hoppats på, försöker ta livet av sig och hamnar på mentalsjukhus.

Vad tyckte jag?
Det här är en sådan där bok som jag bara v i l l tycka om men den når mig inte. Är jag för gammal när jag läser den? Beror det på att jag själv aldrig varit poet eller självmordsbenägen? Jag kanske bara inte var på rätt humör? Jag ska nog läsa om den i framtiden för att ge den (och mig) en ny chans.

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Sommarlov med Kulturkollo: #klassiker

Klassiker är något som jag inte läser alltför ofta men när jag gör det så tycker jag oftast om dem. När det gäller äldre klassiker så tycker jag att det ligger något fascinerande över att jag kan läsa texter som är skrivna för kanske 150 år sedan! Det är så häftigt! Tänk liksom att någon annan läste samma bok för 100 år sedan och kanske upplevde liknande känslor som jag själv under läsningen.

Några av mina favoritklassiker som jag läst sedan bloggstarten är:

Utvandrarna

utvandrarnaTitel: Utvandrarna
Författare: Vilhelm Moberg

Förlag: Bonnier Pocket
Sidantal: 573
Utgivningsår: 2013 (Originalupplaga: 1949)

Utläst: 6 september 2014
Mitt betyg: 5/5

Sommarens bokcirkelbok var Utvandrarna. Jag läste denna för kanske 25 år sedan och mindes inte mycket mer än att jag tyckte den var bra.

Om någon nu missat det så är detta historien om framförallt Kristina och Karl-Oskar men också Robert, Arvid, Danjel, Ulrika och många fler. Det är mitten av 1800-talet och platsen är Ljuders socken  i Småland. Fattigdom och elände med flera nödår på raken i kombination med personliga tragedier, öden och önskningar gör att alla dessa personer bestämmer sig för att utvandra till det stora landet i fjärran, Amerrka.

Jag har nämnt ibland att jag hade en svenskfröken i högstadiet som såg till att jag läste allsköns klassiker och jag gillade de allra flesta om inte alla vad jag minns. Men att läsa denna bok nu igen, det var en helt makalös läsupplevelse. Jag erkänner att jag tycker bitarna om kyrkan och Danjels kamp för att få predika sin religion är aningen tradiga men allt faller på plats så småningom. Det är så mycket lidande i den här boken och så mycket sorg, alltså Anna och korngröten är ju bara fruktansvärt, men det finns också kärlek, hopp och inte minst mod! Att tänka sig att människor faktiskt gjorde detta för 160 år sedan, att de lämnade sitt land, sina hem och sina nära och kära för att ge sig av mot något de knappt visste något om! Det är oerhört fascinerande läsning som skapar ett stort historieintresse hos mig.

I bokcirkeln har vi bestämt att gå och se Utvandrarna på Dramaten i början av november och den som inte har läst alla delar får göra det själv om hon vill. Jag ska definitivt göra det och satte dem  som årets Tre på tre-böcker.

Köp på Adlibris eller Bokus

Det mest förbjudna

det-mest-forbjudnaTitel: Det mest förbjudna
Författare: Kerstin Thorvall

Förlag: Bonnier pocket
Sidantal: 212
Utgivningsår: 2013 (Originalupplaga: 1976)

Utläst: 29 maj 2014
Mitt betyg: 4/5

När jag skulle cirkla om Madame Bovary så åkte hela fina klassikerfyran med av ren nyfikenhet. En kort tid efter det beslöt jag mig för att lägga de övriga tre böckerna i min egen Feministiska femman-utmaning och detta var nu andra boken jag läste av de fem.

Det var det första jag läste av Thorvall och jag har inte haft någon direkt relation till henne förutom några få minnen av en färgstark glad kvinna i TV-rutan. Vad jag förstår är boken starkt självbiografisk fast skriven som att den handlar om en kvinna vid namn Anna. Anna har en pappa som är manodepressiv och han dör när hon är runt 10 år gammal. Hon växer upp med sin mamma som försöker skydda henne från att bli som pappan. Anna är rädd för massor av saker, så som döden, men hon vill också njuta av livet och hon står inte ut med att leva ett Svenssonliv. Anna har en stark sexlust men den fungerar bäst när hon ligger med förbjudna män. Sådana som är gifta, yngre eller varför inte sol-och-vårande alkoholister.

Kanske blev Anna manodepressiv som pappan för hon har absolut perioder när hon är sanslöst lycklig och emellanåt har hon en fruktansvärd ångest och en rad skuld- och skamkänslor. Jag är definitivt för att folk ska få ligga med vem de vill och självklart njuta av det, vilket Anna gör,  men jag kan inte låta bli att få någon freudiansk röst i mitt öra som känner just att hon använder sin sexualitet som ett sätt att söka efter trygghet, bekräftelse eller vad det må vara. Jag vill så gärna att Anna ska hitta hem, att hon ska finna det hon letar efter men jag vet inte om Thorvall någonsin gjorde det.

Köp på Adlibris eller Bokus

Spännande klassikerfyra på g

Nu är jag kanske lite efter med att ha koll på boksläppen men hur som helst så blev jag väldigt sugen på Bonniers nya klassikerfyra som kommer i dagarna:

Så här säger förlaget själva:

Höstens fyra böcker i serien Albert Bonniers Klassiker är av helt olika karaktär och skrevs under olika epoker, men de har alla det gemensamt att det är kvinnors villkor som står i fokus. När vi på redaktionen letar i våra arkiv efter titlar att lyfta fram i serien är det ofta de manliga författarna som dominerar – i höstens släpp har vi velat lyfta fram fyra riktigt starka texter som har bäring än idag om kvinnor som går sin egen väg.

Stäppvargen

Titel: Stäppvargen
Författare: Hermann Hesse

Förlag: Forum
Sidantal: 195
Utgivningsår: 1971 (Originalupplaga: 1927)

Utläst: 28 april 2013
Mitt betyg: 2/5

Stäppvargen var april månads bokcirkelbok i Fika & bokprat. Det var en deltagarna som föreslagit denna ungefär sedan cirkeln fick sin nuvarande sammansättning (mars 2012) och till slut kapitulerade vi övriga!

Handling? Mja, alltså med lite hjälp från Wikipedia kan jag berätta att den handlar om Harry Haller som känner sig distanserad till det ytliga samhället och plötsligt en dag får han det lilla häftet Traktat om Stäppvargen – endast för förryckta i sin hand. Häftet handlar om en man som heter Harry och är både man och varg. I det diskuteras innerligt huruvida en människa är en eller flera personer och innehåller fraser som ”Ty ingen människa, inte ens den primitiva negern, inte ens en idiot…”

Efter att Harry Haller läst denna skrift träffar han Hermine, en prostituerad kvinna som försöker visa honom livets glädjeämnen genom att ex lära honom att dansa. Efter ett nattligt äventyr på en maskerad blir Harry och Hermine inbjudna till en magisk teater. Först röker de cigaretter, ”vilkas rök var tjock som rökelse” och till detta dricks den ”bittert söta, underligt främmande och bisarrt smakande drycken, som faktiskt verkade oändligt upplivande och gjorde oss lyckliga på nytt”. På detta följer något som i mina ögon ter sig som en vild LSD-tripp med ett abrupt slut.

Det tog lång tid för mig att läsa den här boken och när jag slog ihop den så visste jag inte säkert vad jag hade läst. Jag är medveten om att boken skrevs för över 80 år sedan och jag försöker förstå den utifrån detta. Det refereras en hel del till psykoanalysen om man läser om denna bok men jag har varken kvalifikationer eller intresse för att ge mig in på det området.

Summa summarum så gillar jag att läsa klassiker och är glad att jag läst även denna men den föll mig inte särskilt väl i smaken. Helst bör man nog vara deprimerad, självmordsbenägen, sitta-på-café-med-svart-anteckningsbok-och-verka-djup-20-åring för att älska denna bok men skriv gärna en kommentar om du älskat denna bok och inte faller inom nämnda kategori!

Låna på bibliotek, leta på Bokbörsen eller köp en icke svenskspråkig utgåva för den här boken är rejält slutsåld!

Den allvarsamma leken

Titel: Den allvarsamma leken
Författare: Hjalmar Söderberg

Förlag: Bonnier Pocket
Sidantal: 292
Utgivningsår: 2011 (Originalupplaga: 1912)

Utläst: 18 nov 2012
Mitt betyg: 3/5

Det här var novembers månads bokcirkelbok i trevliga cirkeln Fika & bokprat och jag hade höga förväntningar på boken. Lite roligt är att det i år faktiskt är 100 år sedan den utgavs första gången!

Lydia Stille och Arvid Stjärnblom har en liten romans i sina ungdoms dagar men går sedan skilda vägar. I vuxen ålder träffas de igen, gifta på varsitt håll vilket dock inte ska hindra deras kärlek denna gång.

Århundradets kärlekssaga står det om boken på bokhandlarnas hemsidor och vad vet jag, det kanske det var. Själv rankar jag Överenskommelser betydligt högre än denna saga men den är förvisso skriven under nuvarande århundrade. Jag håller med om att boken har ett vackert språk men beskrivningarna av tidningens affärer   är för trista och jag har svårt för huvudpersonerna. Jag förstår att Lydia ville bort från sin man men att lämna dottern så där bakom sig? Och Arvid bara dansar efter hennes pipa som ett mähä. Fast det kanske är just detta som beskriver kärlekens dårskap och svagheter då menar man? Jag är hur som helst glad att jag har läst denna klassiker och nog hade den sina förtjänster summa summarum.

Köp på Adlibris eller Bokus