Etikettarkiv: kaninjägaren

Kaninjägaren (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Den som följt mig ett tag vet kanske att jag inte är så jätteförtjust i deckare även om jag har hittat ett par jag gillar allt eftersom åren går. Den här boken fick jag i julklapp av någon, minns inte vem men gissar på någon av svärföräldrarna. Det som alltid är skönt när jul- & födelsedagshelgen är över är att lägga mig och  vila en stund och gärna läsa något lättsmält. Där platsade denna bok in.

Vad handlar den om?
En kommissarie som ska lösa ett fall.

Vad tyckte jag?
Jag gav den en trea så si så där antar jag. Nu när jag tänker på den så minns jag nog slutscenen om jag inte blandar ihop mina deckare men jag är inte sugen på att läsa fler Kepler.

Utläst: 26 december 2016
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Kaninjägaren

kaninjagarenTitel: Kaninjägaren
Serie: Joona Linna (del 6)
Författare: Lars Kepler
Förlag: Albert Bonniers förlag
Sidantal: 571
Utgivningsår: 2016

Utläst: 29 dec 2016
Mitt betyg: 3/5

Den snälla men inte helt pålästa Tomten hade med sig en deckare till mig i julklapp. Jag är inte den som är den så jag satte tänderna i boken på en gång eftersom jag också vet att en trött jullovshjärna gillar lättsmält litteratur.

2016 års sista lästa bok var alltså också den första Kepler-boken jag läst så jag har ingen aning om vad Joona Linna gjort tidigare men då denna bok börjar sitter han sedan två år inne när han blir kallad till ett hemligt möte för att hjälpa till att utreda ett mord. Den kända TV-kocken Rex Müller är en annan person som tar stor plats i boken och såklart korsas deras vägar och massor av saker händer. No shit Sherlock? 🙂

En av anledningarna till att jag inte är så förtjust i deckare är att de är handlingsdrivna och inte karaktärsdrivna. Detta gör också att det blir extremt svårt att berätta vad en deckare handlar om utan att spoila. Jag tycker ändå att det är en bra skriven och hyfsat trovärdig bok där vi får lära känna några av karaktärerna åtminstone lite. Nu är jag inte särskilt matintresserad men jag gillar allt matsnack som Rex utövar. En sak jag dock reagerar på är scenen med Jeanette i Nyköping (var det va?). Varför är den med i boken i huvud taget? Jag har som sagt inte läst övriga böcker i serien och Jeanettes story kanske behandlas någon annanstans men hon är med väldigt lite i just denna bok.

Summa summarum: en helt ok deckare men jag blir inte sugen på fler i serien. Däremot läste jag ju faktiskt en Elly Griffiths förra sommaren som jag verkligen gillade, förmodligen för att Ruth Galloway känns mänsklig och vi får komma henne mer på djupet.

Köp på Adlibris eller Bokus