Etikettarkiv: frid på jorden

Frid på jorden

Titel: Frid på jorden
Författare: Selma Lagerlöf

Förlag: Mix förlag
Sidantal: 12
Utgivningsår: 2011 (Originalupplaga: 1917)

Utläst: 28 juli 2018
Mitt betyg: 4/5

Jag trodde att det här var en av mina gratis noveller som kom med Letton men det visade sig vara en gammal hyllvärmare från 2013 som jag då fått gratis från förlaget.

Det är julkväll i stugan och far läser ur Bibeln när plötsligt dörren öppnas och en märklig varelse kliver in. Först ser de inte riktigt varken vad eller vem det är men efter ett tag inser de sanningen om den objudna gästen…

Sedan jag som barn läste Nils Holgerssons underbara resa har jag faktiskt knappt inte läst något mer av Selma. Förra sommaren åkte jag med en av mina bokcirklar till Sunne och Mårbacka för en fantastisk dag där. Guiden var otroligt bra och jag blev riktigt imponerad av massor av saker jag tidigare inte vetat om Selma (vilket kanske säger mer om mig och min allmänbildning, men ändå!). Till den resan skulle vi ha Gösta Berlings saga som bokcirkelbok men jag kom liksom aldrig in i den och tänkte att Selma nog var lite svår och trögläst och gav till sist upp boken.

När jag så gav mig på den här novellen blev jag glatt överraskad av hur lättläst den var och Selma skriver så otroligt ruskigt bra att jag bara måste tänka helt om! Hon är som en förtida John Ajvide Lindqvist med sina beskrivningar och hon får in häpnadsväckande mycket i den här korta berättelsen.

…vid dörrposten står det något grått och förtorkat, något, som liknar stubben efter ett avblåst träd. Det vill inte klara sig för far. Den där stubben är täckt med näver och skinnflikar, och under den ser han ett par fötter sticka fram. De är mycket ofullkomligt skylda av ett par söndertrasade näverskor, och far ser, att det är en människas fötter, fastän de är så utmärglade, att tårna tycks falla från varandra.

Sen att jag inte riktigt greppar den religiösa kopplingen säger väl återigen mer om mig. Bibeln eller Herren bestämmer, det fattar jag, men är Selma för det? Är det en slags inbyggd predikan som ges oss? Som tur är så har jag lärt mig att man kan uppskatta saker utan att till fullo förstå dem. Men jag ska erkänna att jag har ett halvt öga mot litteraturvetarstudier för att kanske få mig lite klokare i framtiden. Bra var det i alla fall och jag har ännu en Selma-novell i Letton att läsa!

Köp på Adlibris eller Bokus

Annonser

En smakebit på søndag: Frid på jorden

en smakebit

Norska bokbloggen Betraktninger är den som numera varje söndag uppmanar bokbloggare att välja ett stycke ur en bok du läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Just nu läser jag ingenting faktiskt! Jag har inte haft inspiration att komma igång med något sedan jag läste ut Ett jävla solsken. Det är väl värmen som långsamt suger livet ur en men igår fick jag äntligen hem min Letto (mer om den senare) och då läste jag i alla fall två noveller vid läggdags bara för att testa! Smakbiten kommer från Selma Lagerlöfs Frid på jorden. Det är julkväll i stugan och far sitter och läser högt ur Bibeln när plötsligt dörren öppnas och någon slinker in.

När far riktar blickarna mot dörren, kan han till en början inte urskilja den, som har kommit in. Han tycker sig bara se gråa bräder och stockar.

Han vänder sig åter mot den gifta dottern. Spänningen i hennes ansikte fortfar, och hennes ögon stirrar stelt mot dörren som förut.

– Vid dörrposten! viskar hon som ledning för fadern, och nu ser han, att vid dörrposten står det något grått och förtorkat, något, som liknar stubben efter ett avblåst träd. Det vill inte klara sig för far. Den där stubben är täckt med näver och skinnflikar, och under den ser han ett par fötter sticka fram. De är mycket ofullkomligt skylda av ett par söndertrasade näverskor, och far ser, att det är en människas fötter, fastän de är så utmärglade, att tårna tycks falla från varandra.

Alltså, jag visste inte att Selma var en sådan skräckmästare. Och vilken kommatering hör ni!