Etikettarkiv: feminism

Kvinnlighet och erotik

Det här var en av tre skönlitterära verk som ingick i den sista av mina genusvetenskapliga kurser. De andra två var Det mest förbjudna och Drömfakulteten.

Boken är indelad i två delar där den första är som en novell och den andra en fortsättning på den. Alie är en ung, stark, frispråkig och intellektuell kvinna som kommer att bo tillsammans med sin döda barndomsväns mamma, Fru Rode. Från början tycker de inte om varandra men en varm gemenskap växer fram. Fru Rode har en son, Rikard, vilken är utstationerad militär under större delen av första delen. Alie och han turas om att ha en liten förälskelse i den andra men det blir aldrig något. Mot slutet av del 1 träffar Rikard Aagot vilken snart blir hans fru.

I del 2 så ådrar sig Aagot lungbesvär och hon rekommenderas att för en tid flytta till varmare breddgrader. Det bestäms att Alie ska följa med som sällskapsdam och de beger sig till Genova, Italien. Där träffar de markis Serra som kurtiserar Alie (och även några andra flickor litegrann). Alie blir våldsamt förälskad men markisen är bortlovad till en annan och hans status kräver ett giftermål med en kvinna av börd, och framförallt god ekonomisk status. De inleder dock en typ av förhållande vilket inte kan tyckas så lämpligt med hänsyn till flera dåtida rådande normer och värderingar.

Boken är utgiven 1890 men känns väldigt modern. Alies beteende är för tiden rätt opassande men hon är ju en fri nordisk kvinna (ja, det uttrycks så) och hon är van att ha sin frihet och kunna göra som hon vill. Samtidigt blir det ju en del tissel och tassel och hon vill väl inte förstöra sitt rykte? Det språkas även rätt friskt kring erotik i boken och jag kan se att det blev moralpanik när boken utgavs.

Språket är delvis ålderdomligt med ett par ”af” och ”gingo” men texten flyter på riktigt bra ändå. Vi kommer Alie riktigt nära och det är spänning på hög nivå att följa hennes tankar, känslor och beslut. Jag kände mig nästan urlakad efter avslutad läsning för att det var så mycket att förhålla sig till. Det enda jag önskar är att jag inte haft sådan tidspress att läsa den utan jag hade gärna tagit in den i ett långsammare tempo.

Utläst: 30 maj 2019
Mitt betyg: 4/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Annonser

The Power

Förra året startade jag en feministisk bokcirkel och på en av de första träffarna var det en cirkelmedlem som hade med sig den här boken. Jag blev nyfiken och köpte den rätt omgående men det var först nu i februari jag läste den, då beslöt vi nämligen att läsa den i ovan nämnda bokcirkel!

The Power beskriver en värld där kvinnor utvecklar en kraft; de kan frammana elektricitet med sina bara händer och de använder den för att skada, skrämmas och ta kontroll. Från början upptäcks det hos tonårsflickor men de kan ge kraften vidare till andra kvinnor så den sprider sig i samhället. Kvinnorna tar ganska snabbt över makten i samhället och männen får uppleva hur det är att vara det andra könet.

För den som har läst Egalias döttrar så är det här en modernare och mer brutal variant på samma tema: en värld där kvinnor och män har ombytta könsroller med alla rättigheter, fördelar och rädslor omvänt fördelade. Stundtals kan man tycka att boken är överdriven men den speglar bara vår exakta samtid, fast tvärtom. Alderman fångar också på ett riktigt bra sätt vad som kan hända med den som plötsligt får makt. Det är en mångbottnad och välskriven historia som välförtjänt vann Baileys Women’s Prize for Fiction 2017.

En av de bästa sakerna med boken är de avslutande breven vilka sätter hela berättelsen, men också vår nutida verklighet, i en annan dager. Det ryktas att det här ska bli en TV-serie och något annat vore väl dumt. Se bara till att du läst boken innan för den här vill du inte missa.

Utläst: 15 februari 2019
Mitt betyg: 4/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Modet att köra: en saudisk kvinnas bekännelse

Titel: Modet att köra: en saudisk kvinnas bekännelse
Författare: Manal al-Sharif

Förlag: Natur och kultur
Sidantal: 367
Utgivningsår: 2018 (Originalupplaga: 2017)

Utläst: 27 oktober 2018
Mitt betyg: 4/5

Det här var en av oktobers bokcirkelböcker och jag lånade mitt ex på bibblan.

Manal al-Sharif blev uppmärksammad internationellt i samband med att hon trotsade det saudiska förbudet mot kvinnlig bilkörning. Hon var aktiv och ledande i en kampanj för kvinnlig bilkörning vilket fick henne fängslad under nio dagar. När hon kom ut därifrån fortsatte hon att kämpa mot landets kvinnoförtryck och idag lever hon i Australien och fortsätter kampen därifrån.

När vi samlades för att diskutera den här i bokcirkeln hade jag inte läst hela boken. De flesta var lite besvikna då vi förväntat oss att den skulle handla mest om bilkörningen men i själva verket är det fokus på hennes uppväxt. När jag i efterhand läste klart den så tog jag den för vad den var och uppskattade den väldigt mycket. Jag kunde ingenting om Saudiarabien. Alltså ingenting. Jag visste inte ens att Mecka låg där (ja, jag är verkligen u s e l på geografi). Nu förstår jag att det här är Manals bild av att leva i Saudiarabien men om ens bara hälften är sant så är det långt mer än tillräckligt.

Kvinnor och män lever verkligen åtskilda i det här landet, med bl.a. separata ingångar för män och kvinnor till de flesta affärer, kvinnor måste ha en förmyndares (oftast far eller make) eller mahrams (nära manlig släkting; bror, kusin eller son) tilstånd för att ex. få resa, ta en anställning, påbörja en utbildning etc. Kvinnor får inte komma in på sjukhuset för att föda barn utan en mahram, brandmän får inte gå in i en brinnande byggnad om det finns kvinnor utan en närvarande mahram därinne etc. Även om kvinnor får utbilda sig så finns det i praktiken inte så många jobb att få då kvinnor inte får inneha vilka yrken som helst. Eftersom att kvinnor, fram tills precis nyligen, inte fick köra bil och många bussar inte tillåter kvinnor måste de få skjuts av sin mahram för att kunna ta sig någonstans.

Det sistnämnda var en av anledningarna till att Manals bror till sist ställde sig på hennes sida. När han kom hem utarbetad efter långa pass var han tvungen att skjutsa sin fru till alla hennes ärenden. Och han gillade inte att hon var isolerad i hemmet under tiden han arbetade. Om jag fattade saken rätt var det egentligen inte de juridiska lagarna som förbjöd kvinnor att köra utan de religiösa och det var också den religiösa polisen som arresterade Manal. Eftersom att islam och Koranen tolkas på många olika sätt runt om i världen så förstår man också att den saudiska kulturen nog är det främsta hindret för kvinnors frigörelse.

Jag tycker definitivt att den här boken är läsvärd och är väldigt glad att jag läste ut den. Det finns långt fler intressanta saker att prata kring än de jag tagit upp men jag måste lämna lite till läsaren också. Den är lättläst och ger en bra förståelse för hur det kan vara att växa upp som kvinna i Saudiarabien.

Köp på Adlibris eller Bokus

Ett jävla solsken

Titel: Ett jävla solsken
Författare: Fatima Bremmer

Förlag: Forum
Sidantal: 375
Utgivningsår: 2017

Utläst: 22 juli 2018
Mitt betyg: 5/5

Få har väl missat den här boken. Jag blev nyfiken på den i samband med att den vann Augustpriset, sedan införskaffade jag den i våras för att läsa den tillsammans med Kollektivet – en bokcirkel på Facebook och började. Men det var först nu den här veckan som jag läste klart den. Inte för att den var dålig, tvärtom, utan för att livet kom emellan bara som det så ofta brukar.

Ester Blenda var undersökande journalist, äventyrare, pionjär och en en otroligt karismatisk person. Otaliga verkar de män vara som förälskade sig i henne men själv hade hon bara ögon för Carin, en för dåtiden högst förbjuden relation. Ester Blenda blev en kändis i Sverige när hon levde en månad undercover som piga och därefter skrev en bok om pigornas hårda liv. Tack vare henne fick till slut pigorna det bättre med reglerade arbetstider, fridagar och rätt till semester. Ester Blenda levde också som lärarinna hos samerna ett år, hon hjälpte till under svälten i Finland under inbördeskriget, reste undercover i tredje klass till Amerika, deltog i en expedition till Sibirien samt red på mula över Anderna. Dessutom körde hon motorcykel, rökte kopiöst och föredrog långbyxor.

Det är en fascinerande berättelse som Fatima Bremmer så snyggt levererar. Ester Blenda var en dåtida stjärna som sedan fallit i glömska men nu har Bremmer äntligen gett henne upprättelse. Ett jävla solsken är vad hennes nära kallade henne då hon alltid var så glad och liksom spred glädje omkring sig. Med åren blir mörkret inom henne tydligare och man ser hur hon så ofta försöker fly, kanske både från andra och sig själv.

Ester Blenda är helt klart en förebild och jag blir otroligt inspirerad av att läsa boken och noterar under läsningen en drös andra böcker som jag också borde läsa. Ester Blenda är ex. god vän med Elin Wägner och henne har jag inte läst. Det går inte att bortse ifrån att Ester Blenda kom från ett medelklasshem och att hon hade helt andra förutsättningar än många andra kvinnor att genomföra de saker hon gjorde. Samtidigt måste ju de som kan börja föra kampen. Hon har också en del tidsförlegade åsikter om svarta i USA samt om samerna men där var hon nog ett barn av sin tid och som tur är vet vi allt bättre och bättre idag ju mer vi lär oss.

Upprörande är det också att läsa om Ester Blendas flickbok Rackarungen med huvudpersonen Ann-Mari som i princip är en kopia av Ester Blenda själv. Hon har skinn på näsan, gör som hon vill och hoppar från tak med paraplyer. Jag älskar Astrid Lindgren men fattar inte hur hon kunde komma undan med ett så uppenbart plagiat på Ann-Maris karaktär och handlingar. Men kanske var det med annorlunda på den tiden. Synd bara att det är Astrid som har fått all cred för Ester Blendas idéer.

Boken är väldigt lättläst och otroligt levande men känner du dig stressad kan du höra snabbversionen på Fatima Bremmers sommarprat från i år. Tidigare fanns också en dokumentär att se på Svt play men just nu är den borttagen. Hur som helst tycker jag inte att du ska missa att lära känna Ester Blenda Nordström!

Köp på Adlibris (just nu på rea!) eller Bokus

En smakebit på søndag: Ett jävla solsken

en smakebit

Norska bokbloggen Betraktninger är den som numera varje söndag uppmanar bokbloggare att välja ett stycke ur en bok du läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Veckan har varit utmärkt på träningsfronten och ok på läsfronten. Svårt att hinna med allt trots sommarlov! Precis idag läste jag ut Ett jävla solsken, jag puttrar på i Feminism och i onsdags läste jag Ödesryttarna – Jorvik kallar i en sittning. Jag ska se om jag kan formulera lite tankar kring dem innan jag väljer nästa bok ur högen, annars blir det aldrig av har jag insett.

Jag väljer dagens smakbit ur Ett jävla solsken, boken behöver nog ingen vidare presentation, vem kan ha missat den? Smakbiten kommer från s. 284. Ester Blenda är på expedition i Kamtjatka och bor i en liten by där vardagen rullar på.

ett-javla-solsken-en-biografi-om-ester-blenda-nordstromMan kände sig stenålders på något besynnerligt vis. Och hednisk. Som om det inte fanns något annat på jorden än denna vildmark […]Långt, långt borta var man från det tjugonde århundradet, tusentals år borta.Saknade man det? Nej, knappast. Till en början var det kanske konstigt att bo i ett land, där ett tågsätt [sic!] aldrig rullat fram, där ett bilhjul aldrig satt sitt märke, där stigar, trampade av skogens djur voro de enda framkomstmöjligheterna, men man vande sig lätt. Man fann snart, att man levde lika bra utan allt det där, som man förut trott var nödvändigt. […] Det var så enkelt, så riktigt.

Det här stycket är citerat ur den bok Ester Blenda skrev efter expeditionen, Byn i vulkanens skugga (1930). Redan då alltså, för 88 år sedan, tyckte hon att ”Man fann snart, att man levde lika bra utan allt det där, som man förut trott var nödvändigt.” Tänk om hon skulle se oss idag med all den teknik som har tillkommit!

En smakebit på søndag: Feminism

en smakebit

Norska bokbloggen Betraktninger är den som numera varje söndag uppmanar bokbloggare att välja ett stycke ur en bok du läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Just nu läser jag i huvudsak Ett jävla solsken men jag läser också lite i Feminism varje dag och dagens kapitel innehöll något intressant eller kanske snarare förjävligt och seglivat. Det handlar om en sedan länge avig idé i västerländskt tänkande.

06ACEC4B-B3C7-4706-958E-88EAF4BA9B62Det är idén att kvinnan inte har samma förnuftskapacitet som mannen. En lång rad av manliga filosofer har framfört denna syn på kvinnans förnuft. Den antike grekiske filosofen Aristoteles ansåg exempelvis att kvinnans förnuftskapacitet låg närmare djurens än mannens. På 1800-talet framförde den tyske filosofen Hegel tanken att kvinnors brist på förnuft gjorde dem så olika män som växter är olika djur.

Upplysningstidens stora filosofer såsom Voltaire, Diderot, Montesquieu och Rousseau delade åsikten att kvinnor var känslostyrda väsen, som intevar lämpade att delta inpolitik och offentlighet. Tanken att kvinnor inte är fullt rationella varelser uppträder i olika varianter hos manliga tänkare också på 1900-talet och kan inte med säkerhet sägas vara utrotad ens i vårt århundrade.

Nej, den tanken är dessvärre inte utrotad idag. Jag undrar om urtidsmannen också kände sig överlägsen kvinnan eller när det hela uppstod?

Kurslitteratur

Igår trillade antagningsbeskeden in i svenska folkets mejlboxar, ja, eller i alla fall för dem som liksom jag sökt kurser eller program på högskolor och universitet. Jag ska läsa lite genusvetenskap i höst och är riktigt pepp på det, hoppas att jag orkar bara då jag också börjar nytt jobb. Men det ska bli kul! Jag ser särskilt fram emot att träffa likasinnade människor att diskutera med då jag är en person som gillar att stöta och blöta saker för att verkligen förstå bättre. Så ikväll läser jag scheman, litteraturlistor och söker kurslitteratur på nätet. Feminism inhandlade jag ju redan i våras och nu när jag vet att jag kommit in så kan jag börja förhandsläsa lite!