Etikettarkiv: ett jävla solsken

Ett jävla solsken

Titel: Ett jävla solsken
Författare: Fatima Bremmer

Förlag: Forum
Sidantal: 375
Utgivningsår: 2017

Utläst: 22 juli 2018
Mitt betyg: 5/5

Få har väl missat den här boken. Jag blev nyfiken på den i samband med att den vann Augustpriset, sedan införskaffade jag den i våras för att läsa den tillsammans med Kollektivet – en bokcirkel på Facebook och började. Men det var först nu den här veckan som jag läste klart den. Inte för att den var dålig, tvärtom, utan för att livet kom emellan bara som det så ofta brukar.

Ester Blenda var undersökande journalist, äventyrare, pionjär och en en otroligt karismatisk person. Otaliga verkar de män vara som förälskade sig i henne men själv hade hon bara ögon för Carin, en för dåtiden högst förbjuden relation. Ester Blenda blev en kändis i Sverige när hon levde en månad undercover som piga och därefter skrev en bok om pigornas hårda liv. Tack vare henne fick till slut pigorna det bättre med reglerade arbetstider, fridagar och rätt till semester. Ester Blenda levde också som lärarinna hos samerna ett år, hon hjälpte till under svälten i Finland under inbördeskriget, reste undercover i tredje klass till Amerika, deltog i en expedition till Sibirien samt red på mula över Anderna. Dessutom körde hon motorcykel, rökte kopiöst och föredrog långbyxor.

Det är en fascinerande berättelse som Fatima Bremmer så snyggt levererar. Ester Blenda var en dåtida stjärna som sedan fallit i glömska men nu har Bremmer äntligen gett henne upprättelse. Ett jävla solsken är vad hennes nära kallade henne då hon alltid var så glad och liksom spred glädje omkring sig. Med åren blir mörkret inom henne tydligare och man ser hur hon så ofta försöker fly, kanske både från andra och sig själv.

Ester Blenda är helt klart en förebild och jag blir otroligt inspirerad av att läsa boken och noterar under läsningen en drös andra böcker som jag också borde läsa. Ester Blenda är ex. god vän med Elin Wägner och henne har jag inte läst. Det går inte att bortse ifrån att Ester Blenda kom från ett medelklasshem och att hon hade helt andra förutsättningar än många andra kvinnor att genomföra de saker hon gjorde. Samtidigt måste ju de som kan börja föra kampen. Hon har också en del tidsförlegade åsikter om svarta i USA samt om samerna men där var hon nog ett barn av sin tid och som tur är vet vi allt bättre och bättre idag ju mer vi lär oss.

Upprörande är det också att läsa om Ester Blendas flickbok Rackarungen med huvudpersonen Ann-Mari som i princip är en kopia av Ester Blenda själv. Hon har skinn på näsan, gör som hon vill och hoppar från tak med paraplyer. Jag älskar Astrid Lindgren men fattar inte hur hon kunde komma undan med ett så uppenbart plagiat på Ann-Maris karaktär och handlingar. Men kanske var det med annorlunda på den tiden. Synd bara att det är Astrid som har fått all cred för Ester Blendas idéer.

Boken är väldigt lättläst och otroligt levande men känner du dig stressad kan du höra snabbversionen på Fatima Bremmers sommarprat från i år. Tidigare fanns också en dokumentär att se på Svt play men just nu är den borttagen. Hur som helst tycker jag inte att du ska missa att lära känna Ester Blenda Nordström!

Köp på Adlibris (just nu på rea!) eller Bokus

En smakebit på søndag: Ett jävla solsken

en smakebit

Norska bokbloggen Betraktninger är den som numera varje söndag uppmanar bokbloggare att välja ett stycke ur en bok du läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Veckan har varit utmärkt på träningsfronten och ok på läsfronten. Svårt att hinna med allt trots sommarlov! Precis idag läste jag ut Ett jävla solsken, jag puttrar på i Feminism och i onsdags läste jag Ödesryttarna – Jorvik kallar i en sittning. Jag ska se om jag kan formulera lite tankar kring dem innan jag väljer nästa bok ur högen, annars blir det aldrig av har jag insett.

Jag väljer dagens smakbit ur Ett jävla solsken, boken behöver nog ingen vidare presentation, vem kan ha missat den? Smakbiten kommer från s. 284. Ester Blenda är på expedition i Kamtjatka och bor i en liten by där vardagen rullar på.

ett-javla-solsken-en-biografi-om-ester-blenda-nordstromMan kände sig stenålders på något besynnerligt vis. Och hednisk. Som om det inte fanns något annat på jorden än denna vildmark […]Långt, långt borta var man från det tjugonde århundradet, tusentals år borta.Saknade man det? Nej, knappast. Till en början var det kanske konstigt att bo i ett land, där ett tågsätt [sic!] aldrig rullat fram, där ett bilhjul aldrig satt sitt märke, där stigar, trampade av skogens djur voro de enda framkomstmöjligheterna, men man vande sig lätt. Man fann snart, att man levde lika bra utan allt det där, som man förut trott var nödvändigt. […] Det var så enkelt, så riktigt.

Det här stycket är citerat ur den bok Ester Blenda skrev efter expeditionen, Byn i vulkanens skugga (1930). Redan då alltså, för 88 år sedan, tyckte hon att ”Man fann snart, att man levde lika bra utan allt det där, som man förut trott var nödvändigt.” Tänk om hon skulle se oss idag med all den teknik som har tillkommit!