Tag Archives: en smakebit på søndag

En smakebit på søndag: Stockholmspesten

en smakebit

Norska bokbloggen Betraktninger är den som numera varje söndag uppmanar bokbloggare att välja ett stycke ur en bok du läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Helgen har tyvärr innehållit så mycket andra aktiviteter att läsningen blitt lidande men jag har kommit en liten bit in i Stockholmspesten och gillar den skarpt so far. Det är en skräckbok där Stockholm plågas av surt vatten, strömavbrott, utslagen kollektivtrafik och rykten om något fruktansvärt gror nere under jorden.

Smakbiten kommer från s. 30-31 i min e-bok och huvudpersonen Elin och hennes pojkvän (eller något i den stilen) är nere i källaren för att kolla till Elins förråd då hon fått veta att de har problem med mögel i källaren. På väg tillbaka ser Martin lite mögel i ett hörn i cykelrummet vilket han vill titta närmare på.

”Nej! Gå inte dit! Vi ska upp!”

”Måste titta bara, lovar att hålla andan.” Martin gick iväg mot hörnet och riktade ficklampan mot något blekt på väggen.

Vad som såg ut som tjock spindelväv täckte några kvadratmeter av den skrovliga väggen, av rädsla för att stå ensam kvar mitt i rummet kom Elin efter och ställde sig bredvid. De tittade med rynkade näsor på det vita nätet som verkade leta sig ut från en bred spricka i betongen. Flugor och gråsuggor hade fastnat i det, strängarna såg klibbiga ut och verkade klamra sig fast i väggen samtidigt som de letade sig utåt i alla riktningar.

Jag har själv inte kommit så mycket längre i boken men gissar att det inte är något vanligt mögel de ser där i källaren…

Annonser

En smakebit på søndag: Alma Whittakers betydelsefulla upptäckter

en smakebit

Norska bokbloggen Betraktninger är den som numera varje söndag uppmanar bokbloggare att välja ett stycke ur en bok du läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Nu har jag kommit igång med läsningen igen! Jag läser både Blixtra, Spraka, Blända! av Jenny Jägerfeld och Alma Whittakers betydelsefulla upptäckter av Elizabeth Gilbert och de är väldigt olika och jag gillar bägge. Jägerfelds bok är ungefär som jag hade tänkt mig (dvs positiva förväntningar infrias) men Gilberts blev jag otroligt positivt överraskad av! Ni vet när man haft en bok i hyllan rätt länge och sen när man äntligen börjar läsa så tänker man: Wow, varför har jag inte gjort det här tidigare? Boken är lång, ca 600 sidor, så vi får se om min eufori håller i sig.  Både Alma och hennes far Henry är botaniker och smakbiten kommer ifrån början då vi får lära känna Henry som ung:

Men Henrys far strävade aldrig efter välstånd. Han hade haft samma usla lön i trettio år och hade aldrig någonsin ifrågasatt detta förhållande och han hade aldrig klagat över att han hade behövt arbeta utomhus i ur och skur så länge att han förstört sin hälsa. Henrys far hade valt att gå sin väg genom livet stillsamt och försynt, särskilt i kontakten med folk som var förmer än han själv – och han betraktade alla andra som förmer. Mr Whittaker gjorde det till en hederssak att aldrig förolämpa andra eller dra fördel av något, inte ens när fördelarna kunde varit mogna att plocka. Han förmanade sin son: ”Var inte framfusig, Henry. Man kan bara slakta fåret en gång. Men om man är försiktig kan man klippa fåret år efter år.”

Vad kunde Henry förvänta sig att få ut av livet med en sådan svag och förnöjsam far, bortsett från det han kunde ta med egna händer? När Henry inte var mer än tretton år intalade han sig att en karl måste göra stora vinster. En karl måste slakta ett får vareviga dag.

Men var skulle han få tag i några får?

Det var då Henry Whittaker började stjäla.

Och nej, han stjäl inte får för att slakta utan det är bildligt talat!

En smakebit på søndag: Frid på jorden

en smakebit

Norska bokbloggen Betraktninger är den som numera varje söndag uppmanar bokbloggare att välja ett stycke ur en bok du läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Just nu läser jag ingenting faktiskt! Jag har inte haft inspiration att komma igång med något sedan jag läste ut Ett jävla solsken. Det är väl värmen som långsamt suger livet ur en men igår fick jag äntligen hem min Letto (mer om den senare) och då läste jag i alla fall två noveller vid läggdags bara för att testa! Smakbiten kommer från Selma Lagerlöfs Frid på jorden. Det är julkväll i stugan och far sitter och läser högt ur Bibeln när plötsligt dörren öppnas och någon slinker in.

När far riktar blickarna mot dörren, kan han till en början inte urskilja den, som har kommit in. Han tycker sig bara se gråa bräder och stockar.

Han vänder sig åter mot den gifta dottern. Spänningen i hennes ansikte fortfar, och hennes ögon stirrar stelt mot dörren som förut.

– Vid dörrposten! viskar hon som ledning för fadern, och nu ser han, att vid dörrposten står det något grått och förtorkat, något, som liknar stubben efter ett avblåst träd. Det vill inte klara sig för far. Den där stubben är täckt med näver och skinnflikar, och under den ser han ett par fötter sticka fram. De är mycket ofullkomligt skylda av ett par söndertrasade näverskor, och far ser, att det är en människas fötter, fastän de är så utmärglade, att tårna tycks falla från varandra.

Alltså, jag visste inte att Selma var en sådan skräckmästare. Och vilken kommatering hör ni!

En smakebit på søndag: Ett jävla solsken

en smakebit

Norska bokbloggen Betraktninger är den som numera varje söndag uppmanar bokbloggare att välja ett stycke ur en bok du läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Veckan har varit utmärkt på träningsfronten och ok på läsfronten. Svårt att hinna med allt trots sommarlov! Precis idag läste jag ut Ett jävla solsken, jag puttrar på i Feminism och i onsdags läste jag Ödesryttarna – Jorvik kallar i en sittning. Jag ska se om jag kan formulera lite tankar kring dem innan jag väljer nästa bok ur högen, annars blir det aldrig av har jag insett.

Jag väljer dagens smakbit ur Ett jävla solsken, boken behöver nog ingen vidare presentation, vem kan ha missat den? Smakbiten kommer från s. 284. Ester Blenda är på expedition i Kamtjatka och bor i en liten by där vardagen rullar på.

ett-javla-solsken-en-biografi-om-ester-blenda-nordstromMan kände sig stenålders på något besynnerligt vis. Och hednisk. Som om det inte fanns något annat på jorden än denna vildmark […]Långt, långt borta var man från det tjugonde århundradet, tusentals år borta.Saknade man det? Nej, knappast. Till en början var det kanske konstigt att bo i ett land, där ett tågsätt [sic!] aldrig rullat fram, där ett bilhjul aldrig satt sitt märke, där stigar, trampade av skogens djur voro de enda framkomstmöjligheterna, men man vande sig lätt. Man fann snart, att man levde lika bra utan allt det där, som man förut trott var nödvändigt. […] Det var så enkelt, så riktigt.

Det här stycket är citerat ur den bok Ester Blenda skrev efter expeditionen, Byn i vulkanens skugga (1930). Redan då alltså, för 88 år sedan, tyckte hon att ”Man fann snart, att man levde lika bra utan allt det där, som man förut trott var nödvändigt.” Tänk om hon skulle se oss idag med all den teknik som har tillkommit!

En smakebit på søndag: Feminism

en smakebit

Norska bokbloggen Betraktninger är den som numera varje söndag uppmanar bokbloggare att välja ett stycke ur en bok du läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Just nu läser jag i huvudsak Ett jävla solsken men jag läser också lite i Feminism varje dag och dagens kapitel innehöll något intressant eller kanske snarare förjävligt och seglivat. Det handlar om en sedan länge avig idé i västerländskt tänkande.

06ACEC4B-B3C7-4706-958E-88EAF4BA9B62Det är idén att kvinnan inte har samma förnuftskapacitet som mannen. En lång rad av manliga filosofer har framfört denna syn på kvinnans förnuft. Den antike grekiske filosofen Aristoteles ansåg exempelvis att kvinnans förnuftskapacitet låg närmare djurens än mannens. På 1800-talet framförde den tyske filosofen Hegel tanken att kvinnors brist på förnuft gjorde dem så olika män som växter är olika djur.

Upplysningstidens stora filosofer såsom Voltaire, Diderot, Montesquieu och Rousseau delade åsikten att kvinnor var känslostyrda väsen, som intevar lämpade att delta inpolitik och offentlighet. Tanken att kvinnor inte är fullt rationella varelser uppträder i olika varianter hos manliga tänkare också på 1900-talet och kan inte med säkerhet sägas vara utrotad ens i vårt århundrade.

Nej, den tanken är dessvärre inte utrotad idag. Jag undrar om urtidsmannen också kände sig överlägsen kvinnan eller när det hela uppstod?

En smakebit på søndag: Gökungen

en smakebit

Norska bokbloggen Betraktninger är den som numera varje söndag uppmanar bokbloggare att välja ett stycke ur en bok du läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Det har gått knaggligt med läsningen denna vecka, delvis pga sjukdom vilket gjorde att jag kollade en hel säsong av gamla serien The Tudors istället för att läsa. För att vara icke-monarkist/rojalist så är jag särdeles intresserad av dylika serier och har älskat ex The Crown och Victoria. Det är nog mycket det historiska i dem som drar och jag har som sig bör med stigande ålder blivit allt mer historieintresserad på sistone. Och ja, jag börjar bli bra på det brittiska kungahusets historia nu. 🙂 The Tudors har dock inte känts lika bra som de andra två, det är vissa småsaker som skaver så som frisyrer eller språkbruk som inte känns helt tidsenliga och ibland känns den lite långsam. Jag får se om jag kollar på fler säsonger eller inte.

Pga ännu en ny sjukdomsperiod går träningen fortfarande uselt och jag har haft min nya löparklocka på armen när jag legat sjuk hemma i soffan bara för att få använda den. Virkat lite har jag gjort också men mina händer har protesterat en del så det går långsamt framåt med enhörningen.

Veckans bok har varit Det finns annan frukt än apelsiner och trots att jag så gärna velat gilla den så har den inte greppat tag i mig. Igår kväll och imorse gjorde jag ett kraftryck och läste i alla fall ut den. Trots en gedigen att läsa-lista för mars kommer jag ständigt på nya saker att läsa. Nya fb-bokcirkeln Kollektivet ska läsa Ett jävla solsken tillsammans och jag blev så sugen på att hänga på där så jag for till stan idag och införskaffade den. Igår läste jag Prickiga Paulas recension av  Gökungen och jag föll som en fura. På väg till bokhandeln hoppade jag så in på biblioteket och lånade ett ex och på väg hem läste jag fyra kapitel. Det här är precis den typ av bok jag behöver nu (enkel, spännande och läskig!) men jag måste noga planera min läsning nu framöver så jag får med allt jag tänkt och den här boken var inte alls inplanerad.

Veckans smakbit kommer därför från Gökungen, en barn/ungdomsbok som vänder sig till 12-15-åringar. Tris har varit med om en olycka där hon trillat i sjön Grimmen. När hon vaknar upp känns saker och ting inte riktigt som vanligt, hon känner igen sig men ändå inte. Hon har en glupande hunger, alla hennes sidor i dagboken är utrivna och hennes syster Pen skriker när hon ser henne och säger att hon inte är på riktigt. Smakbiten är från s. 49 i kap. 4 där Tris försöker prata med Pen:

”Vem tror du att du lurar?” Pens ansikte utstrålade misstro. Hon lutade sig fram och såg Tris djupt in i ögonen med stridslysten blick. ”Jag vet alltihop. Jag vet vem du är. Jag såg dig när du klev upp ur Grimmen. Jag var där.”
”Var du där?” Tris tog ett steg framåt och hennes syster ryggade. ”Pen, du måste berätta allt du såg. Såg du att jag ramlade i? Vad var det som hände?”
”Sluta!” sa Pen irriterat. ”Du tycker du är smart, va?” Hon svalde hårt och bet ihop käkarna som om hon ville bita någon.”Men vet du vad? Du är inte så smart som du tror?Du gör allting fel. Bara en liten aning fel. Men tillräckligt. Och du gör det hela tiden. Förr eller senare kommer de att märka det, vänta bara.”

En smakebit på søndag: Kvinnor och makt

en smakebit

Norska bokbloggen Betraktninger är den som numera varje söndag uppmanar bokbloggare att välja ett stycke ur en bok du läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. 

Jag fick ju hem Kvinnor och makt i veckan och har börjat att läsa så smått i den. Min mesta tid just nu går annars åt att virka en enhörning som ska säljas till förmån för ett läger för barn med Downs syndrom. Jag är betydligt snabbare på att läsa än att virka men jag är åtminstone väldigt noggrann så slutresultatet blir nog bra.

Författaren Mary Beard är professor i antikens historia och denna lilla bok bygger på två föreläsningar. Med exempel från antiken och fram till nutid redogör hon för bl.a. kvinnors möjligheter att göra sig hörda.

Smakbiten kommer från s. 48 efter att Beard redogjort för några historiska nedtystningar av kvinnor.

Men ju mer jag har tittat på de hot och förolämpningar som kvinnor tagit emot, desto mer verkar de passa in i de gamla mönster jag har nämnt. Till att börja med spelar det inte så stor roll vilken linje du väljer som kvinna – om du vågar dig in på traditionellt manligt territorium kommer påhoppen i alla fall. Det är inte vad du säger som utlöser dem, utan helt enkelt det faktum att du talar.