Tag Archives: en smakebit på søndag

En smakebit på søndag: Arseniktornet

en smakebit

Norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar varje söndag bokbloggare att välja ett stycke ur en bok du läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Aktuella smakbitar hittar du här.

Jag älskar Monikas Hett i hyllan just för att jag får upp ögonen för mina egna hyllvärmare och övriga olästa böcker i hyllan. Jag har dem alla snyggt uppradade på en lista men att skriva om dem väcker dem till liv på ett helt annat sätt. Nu när jag är klar med att läsa A Game of Thrones-böckerna så har jag tid för min egen hylla och i veckan plockade jag upp Arseniktornet av Anne B. Ragde vilken jag skrev om förra veckan i just Hett i hyllan.

Inledningsvis i boken lär vi känna Therese vars mormor just gått bort. Hennes mamma och morbror är strålande glada över detta och bit för bit får vi lära känna en person i taget bakåt i generationerna för att få hela historien klart för oss. Smakbiten kommer från allra första sidan när Thereses mamma ringer för att berätta om mormoderns bortgång.

arseniktornetAlla hennes ägodelar var fulla med gummisnoddar, som om de omsorgsfullts hade surrats ihop för att tas med på en lång resa, eller ett flyttlass. Vi hittade gummisnoddar till och med runt små burkar med påskruvade lock, som för att hålla ihop själva glaset i glasburken. Jag kan se hennes magra, rynkiga, klolika händer med rosa, flagnande nagellack vira gummisnoddarna kring burkarna – en meningslös handling – och jag kan höra hur dödstyst det är i huset omkring henne medan hon gör det.

Det var förlängningen av denna tystnad som mamma ringde för att berätta för mig om när hon sa:
”Mamma är död.”
Och sedan skrattade hon. Länge. Ett högt, grovt skratt med mycket tryck i.
”Är mormor död?”
”Ja! Är det inte fantastiskt?”

 

Annonser

En smakebit på søndag: Singers melodi

en smakebitNorska bokbloggen
Flukten fra virkeligheten  uppmanar varje söndag bokbloggare att välja ett stycke ur en bok du läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Aktuella smakbitar hittar du här.

Det går trögt med Wuthering Heights och det går trögt med läsningen överhuvudtaget just nu. Jag har knappt läst något denna vecka men så blir det ibland. Som en liten paus plockade jag upp Singers melodi av Vanna Rosenberg. Jag älskar Vanna och är jättenyfiken på den här. Inte blir det sämre av att omslaget är urvackert och skimrar i guld (vilket inte alls syns på bilden nedan)! Smakbiten kommer från kapitel 3 när Manfred märker att hans kompis, sjölejonet Singer, har försvunnit från cirkusen:

Vid ljudet av frukostflingornas fras brukade de titta upp och blinka sömnigt mot den pigga morgonsolen.
Så skedde också denna dag. Några hade råkat sparka av sig täcket, en och annan svans slängde slött uppifrån våningssängarna.
”Jag är hungrig som en varg!” pep lammet.
”Jag är svulten som en björn!” bullrade björnen.
”Hungern river som en hyena!” jamade tigern.
Alla skrattade och högg in.
Alla skrattade utom Manfred.
Något kändes fel.
Någon saknades.
Plötsligt såg Manfred att en plats var tom. En viss apelsinlåda stod där ödslig och ensam. ”Var är vårt sjölejon? Var är Singer?”

singers-melodi

Nu har jag ju inte läst ut boken så jag ska inte döma den på förhand men jag vänder mig ändå generellt mot den försköning av cirkusar som så ofta finns i barnlitteraturen. Jag förstår att en cirkus är en magisk och spännande plats att läsa om men djur har absolut INGENTING på en cirkus att göra!

En smakebit på søndag: Wuthering Heights

en smakebit

Norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar varje söndag bokbloggare att välja ett stycke ur en bok du läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Aktuella smakbitar hittar du här.

Jag läste ut Timmarna igår och funderade på om inte en London-resa vore på sin plats i sommar. Detta gjorde att jag ville ha mer brittisk litteratur så jag plockade ut Wuthering Heights ur hyllan. Jag visste att det skulle vara någon slags kärlekshistoria mellan Catherine och Heathcliff och jag tänkte mig att den skulle vara lättläst som Jane Eyre. Men ack vad jag bedrog mig. Hittills har jag läst fyra kapitel och när jag gjort det så var jag tvungen att ladda ner boken på svenska från biblioteket för att se att jag uppfattat allting någorlunda korrekt. Det hade jag som tur var och jag ska fortsätta läsa den på engelska men vilken mörk och snårig bok och så fylld av konstiga otrevliga människor! Ska bli intressant att se hur den utvecklar sig. Smakbiten kommer från tredje kapitlet när Heathcliff pratar med sin svärdotter som han inte verkar gilla något vidare:

wuthering heights”And you, you worthless -” he broke out as I entered, turning to his daughter-in-law, and employing an epithet as harmless as duck, or sheep, but generally represented by a dash -. ”There you are, at your idle tricks again! The rest of them do earn their bread – you live on my charity! Put your thrash away, and find something to do, You shall pay me for the plague of having you eternally in my sight – do you hear, damnable jade?”

En smakebit på søndag: Allt jag inte minns

en smakebit

Norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar varje söndag bokbloggare att välja ett spoilerfritt stycke ur en bok du läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Aktuella smakbitar hittar du här.

Just nu har jag äntligen fått upp ångan med Allt jag inte minns. Jag påbörjade den i höstas då den lästes snuttvis som bussbok. Det fungerade inte riktigt och jag tappade tråden men i helgen var vi en sväng till landet och då fick jag till ett bra mastodontläspass på kvällen där jag liksom kunde suga i mig texten.

Smakbiten kommer från s. 129, ur den del som heter Laide.

allt-jag-inte-minnsIbland undrar jag vad som hade hänt om vi bara hade fortsatt såhär. Inte setts. Bara pratat på telefon. Ibland undrar jag om inte det hade varit bäst. Tänk om det var här som vi var som lyckligast, när framtidsförväntningarna var som störst och vardagen som mest avlägsen.

 

Framtidsförväntningar är ett sådant känsloladdat ord. Fyllt av hopp och önskningar och perfektion och en slags statisk evig lycka. Livet är dock mer dynamiskt än så och för egen del så gillar jag vardagen.

En smakebit på søndag: Stenarna skola ropa

en smakebitNorska bokbloggen
Flukten fra virkeligheten  uppmanar varje söndag bokbloggare att välja ett stycke ur en bok du läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Aktuella smakbitar hittar du här.

Lite sent hoppade jag på Kulturkollos facebook-bokcirkel om Ruth Rendells Stenarna skola ropa och jag har ännu bara hunnit halvvägs. Familjen Coverdale har sedan en tid en ny hushållerska, Eunice Parchman, vilken är analfabet. Familjen Coverdale däremot älskar litteratur.

Lowfield Hall var fullt av böcker. Eunice tyckte att det fanns lika mycket böcker här som på biblioteket i Tooting där hon en gång, och endast denna enda gång, hade satt sin fot, när hon skulle lämna tillbaka en bok som mrs Samson hade haft för länge. Hon såg dem som små platta askar, som innehöll mystiska hot. En hel väg i frukostrummet var klädd med bokhyllor. I salongen stod det stora bokskåp med glasdörrar på båda sidor om den öppna spisen, och i de två andra hörnen fanns ännu flera hyllor. Det låg böcker på nattduksborden och tidningar i tidningsställen. Och hela tiden läste de böcker. Hon tyckte det verkade som om de läste för att utmana henne, för ingen, inte ens lärare, kunde läsa så mycket bara för nöjes skull.

 

stenarna-skola-ropa

En smakebit på søndag: Rädd att flyga

en smakebitNorska bokbloggen
Flukten fra virkeligheten  uppmanar varje söndag bokbloggare att välja ett stycke ur en bok du läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Aktuella smakbitar hittar du här.

För nästan två veckor sedan hade jag hetsläst halva Rädd att flyga för att försöka hinna klart till bokcirkelträffen. Jag hann inte men jag var inte heller särdeles imponerad av boken. Idag plockade jag ånyo upp den och läste andra halvan och den växte faktiskt. Smakbiten kommer från sidan 276 i den utgåva jag läser och vi tar del av huvudpersonen Isadoras tankar:

Ibland kan lukten av en sockerkaka eller en viss tvål (eller något annat vardagligt föremål) locka fram något för längesedan glömt barndomsminne. Och då sitter jag där och undrar hur många andra minnen jag har stoppat undan i olika skrymslen i mitt eget sinne.Min egen hjärna verkar i sanning vara det sista stora terra incognito och jag fylls av bävande undran när jag tänker på att jag kanske en dag kan upptäcka nya kontinenter där. Föreställ er att det försvunna Atlantis och barndomens alla sjunkna öar bara ligger där och väntar på att bli upptäckta! En inre rymd som vi aldrig har utforskat ordentligt. Världar inom världar inom världar. Och det fantastiska är att de väntar på oss. Om vi inte har lyckats upptäcka dem är det för att vi ännu inte lyckats bygga den rätta farkosten – rymdskeppet eller ubåten eller dikten – som ska ta oss dit.

radd att flyga

En smakebit på søndag: Järnprovet

en smakebitNorska bokbloggen
Flukten fra virkeligheten  uppmanar varje söndag bokbloggare att välja ett stycke ur en bok du läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Aktuella smakbitar hittar du här.

Min senaste, och rejält svettiga, kurs är förhoppningsvis över. Jag skriver förhoppningsvis eftersom att jag såklart måste vänta tre veckor på tentaresultat och bedömning av rapporten och just i denna kurs så kan jag faktiskt inte gissa hur det gått. Tentafrågorna var väldigt knepiga. Efter ett kursslut följer en kursstart men nu är det ändå utbildningens allra sista sådana! Två dagar ägnades åt att dissekera hur man bäst skriver sitt examensarbete och det var två väldigt inspirerande dagar. Däremot gick nog luften och orken ur mig litegrann efter den slutspurt jag ägnade mig åt förra helgen och i början av veckan. Jag har under veckan läst hela fem böcker även om det nu var tre ungdomsböcker, ett seriealbum och en lättläst roman som dock berörde svåra ämnen.

Idag har jag ännu inte påbörjat någon ny bok så jag ger ett smakprov från Järnprovet som jag läste ut igår. Boken handlar om 12-åriga Callum ”Call” Hunt och smakprovet kommer från kapitel 2 där han precis blivit kallad till inträdesprovet på trollkarlsskolan Magisterium. Hans pappa, som själv är trollkarl, menar att Call inte kan lite på någon trollkarl och att han till varje pris måste hålla sig bort från Magisterium genom att misslyckas på provet.

jarnprovetMagikerna var inte fler än ungefär ett halvdussin, men de tycktes fylla utrymmet med sin närvaro. Call visste inte ruiktigt hur han hade trott att de skulle se ut – hans pappa var ju trollkarl och han verkade rätt vanlig, även om han hade tweedkavaj. Han hade väntat sig att de flesta andra trollkarlar skulle se mycket konstigare ut. Kanske ha spetsiga hattar. Eller mantlar med silverstjärnor på. Han hade hoppats att någon skulle vara grönhyad.