Etikettarkiv: en smakebit på søndag

En smakebit på søndag: Klimatpsykologi

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Om jag har läst tre stycken Ruth Galloway-böcker de senaste två dagarna? Eeh, ja. Jag fick äntligen låna e-böcker igen på bibblan. Men när jag skulle låna tionde delen så finns den helt plötsligt inte som e-bok! Elvan finns, och tian finns för den delen som pocket på mitt näst närmsta bibliotek. Ett tag funderade jag på att skippa tian, den verkar ju utspela sig i Italien vilket inte tilltalar mig på samma sätt som Storbritannien. Men den största anledningen till att jag läser dem är ju att jag vill ha hela storyn om Ruth och Nelson och alla de andra. Sen funderade jag på att skaffa en sådan där prova på gratismånad på nån bokstreamingtjänst men jag insåg att det bara skulle sluta med att jag satt och läste en massa nya böcker och jag vill/behöver faktiskt läsa mina egna titlar ett tag. Precis som jag planerat för juli. Så det hela resulterade i att jag tar en liten Ruth-paus. Om jag läser på fint med det jag tänkt så kan jag läsa de sista två delarna i augusti sen.

Annars har det varit en härlig vecka, vädret har väl inte varit på topp men jag tyckte det var skönt med lite svalare och så har jag äntligen börjat vässa av en massa släpande recensioner! Det har nästan blivit så att jag drar mig för att skriva en numera eftersom att jag då alltid blir påmind om alla de som jag inte har skrivit ännu. Och då blir berget för högt liksom. (Nej jag måste inte skriva om alla men jag ville) Dessutom har jag tränat väldigt mycket vilket jag gillar. Och ännu är det långt kvar av semestern! Så jag njuter.

Precis innan jag började på de tre senaste Ruth så var jag faktiskt lite duktig och läste två kapitel i Så jävla trött. Det var så länge sen jag påbörjade den så jag börjar om. Men eftersom jag redan kört en smakbit från den så tar jag en ifrån Klimatpsykologi istället. Det är i alla fall en bok jag avser att påbörja inom kort. Jag lyssnade på ett samtal mellan Frida Nylander, Björn Wiman och David Wallace-Wells på bokmässan i höstas och blev då nyfiken på den här boken så när den kom ut köpte jag den genast. Så här beskrivs den bla.: ”Klimatpsykologi ger övergripande förståelse och handlingsplan för hur vi kan agera mer effektivt i klimatfrågan och skapa goda förutsättningar för ett hållbart samhälle.”

När något hotar våra liv brukar vi lyssna på experterna och följde deras ordination. Drabbas vi av cancer tar vi cellgifterna och står ut med de vidriga biverkningarna, även när vi inte kan vara säkra på om behandlingen kommer att rädda oss i slutänden. När larmet om en annalkande tsunami ljuder ligger vi inte kvar på stranden och argumenterar att det är en åsiktsfråga huruvida vågen är på väg eller inte. Vi hävdar inte att seismografer i 3 fall av 100 visar fel. Vi springer – även när väggen av vatten stormar emot oss. Vi springer för att göra allt som står i vår makt för att överleva.

När något hotar oss, skyddar vi oss så gott vi kan. Men när det kommer till ett av vår tids allra största och farligaste hot – klimathotet – gör många precis tvärtom. De fortsätter som förut, funderar, argumenterar, ägnar sig åt annat. Experterna har inte glömt att varna oss. De varnar oss gång på gång.

En smakebit på søndag: Queenie

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Jag har haft semester en vecka och börjar känna mig återhämtad. Jag har tagit det väldigt försiktigt eftersom att jag ju kände mig som att jag var på väg att gå in i väggen i slutet av terminen. Jag har tränat mycket men kravlöst under veckan och det har känts superbra. Vi har bl.a. sjösatt våra luftkajaker typ en månad tidigare än vi brukar och det var riktigt fridfullt och själsläkande att glida omkring på sjön.

Jag har också fått igång läsningen och varvat lättsmält feelgood med mina måste-böcker vilket resulterat i att jag faktiskt läst 4 böcker den här veckan. Eller, jag hade väl förvisso påbörjat Anne på Grönkulla tidigare men ändå inte läst så jättemycket.

I de tre senaste böckerna jag läst har alla huvudpersoner varit hos gynekologen så jag bjussar på en sådan scen vilket också är inledningen till Queenie:

Jag låste mobilen och fortsatte titta i taket, låste därefter upp den igen och skickade ett kompletterande ”puss”. Så där, nu skulle Tom bli varse att jag minsann nte var så känslokall som han påstod.

”Kan du komma med rumpan heeela vägen fram till kanten?” frågade läkaren och jag hasade mig neråt, närmare henes ansikte. Helt ärligt fattar jag inte hur de står ut.

”Och så tar vi ett djupt andetag!”

Hon lät lite väl munter, och förde utan vidare varsel in vad som kändes som världens största ergonomiska dildo i mig och vickade runt den som om den vore en styrspak. Hon placerade en kall hand på min mage och tryckte den neråt med några sekunders mellanrum, och så fort jag pep till snörpte hon på munnen. I ett försök att tänka på något annat än hennes knådande av mina inälvor kollade jag telefonen. Inget svar.

En smakebit på søndag: Löparna

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Jag har varit extremt trött den här veckan men nu i slutet av helgen så känns det bättre. Jag har smygit igång en ny runstreak och hoppas på att få hålla i den ett tag. I veckan som kommer har jag två bokcirklar, dels en om Jag for ner till bror som jag redan läst och så en om Löparna. Jag plockade upp den igår och tänkte bingeläsa men det är inte riktigt en sån typ av bok. För att vara helt ärlig så har jag inte en aning om vad det ens är för nån slags bok. Jag har aldrig varit med om maken till besynnerlig bok. Att försöka beskriva vad den handlar om är omöjligt.

Jag har tidigare läst, eller lyssnat till, Styr din plog över de dödas ben som jag tyckte mycket om. De är inte alls särskilt lika varandra förutom att det finns små illustrationer här och var. I Löparna är det olika kartor från en gammal spännande kartbok. Det är svårt att hitta ett stycke som talar för boken då den består av många korta helt olika delar så jag plockar bara ett där de faktiskt är på Arlanda.

Ingen väninna. Jag stötte ihop med henne på Arlanda – världens enda flygplats med trägolv; vacker parkett av mörk ek, välslipade, noggrant utformade, smala plankor – lätt räknat några hektar norrländsk skog.

[…] För att få igång ett samtal hasplade jag ur mig något om synd på så mycket skog bara för et flygplatsgolv.

Hon svarade: Jag har hört att man vid byggandet av flygplatser måste offra ett levande väsen. För att det inte ska bli någon katastrof.

En smakebit på søndag: Doktor Glas

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Påsklovet går mot sitt slut men det är en härlig ledig dag kvar ännu. Min läsning kom inte riktigt igång under lovet utan det enda jag läste var Doktor Glas på ynka 150 sidor samt att jag läst om ett par kapitel i Art Journal Freedom. Doktor Glas läste jag för att bättre kunna bistå ena sonen i hans läxa och det var en av de roligaste läxor jag hjälpt till med. Att få ha en minibokcirkel med sitt eget barn liksom! Dessutom var det en bra bok att diskutera, jag antar att svensklärarna i gymnasiet vet vad de gör. 🙂 Jag har läst ut den men tänkte ändå bjuda på ett smakprov då det finns många fina passager i den.

Art Journal Freedom är en bok som går igenom olika tekniker som kan vara bra att tänka på när man komponerar sina sidor. Jag har inte riktigt kommit till journal-delen ännu i mitt skapande utan använder metoden mest som en chans att få kladda med färg på ett kreativt och prestigelöst sätt. Någon kanske minns att jag började för ca 5 år sen men jag hoppar ju så emellan mina hobbies att jag aldrig riktigt hinner med var och en och jag inte gjort särdeles många sidor på dessa år. Men vad gör väl det, omväxling förnöjer ju.

Jag har fixat med lite mer omväxling i hemmet och rensat ur och ändrat om en del i mitt hemmakontor/ateljé (ateljé låter väl coolare än pysselrum?). Jag har också burit in datorn hit tillsammans med böcker som ska bloggas för att se om det sparkar loss någonting. Jag gillar att sitta i fåtöljen men det är trots allt lite meckigt att ha datorn i knät och skriva där. Nu blir fåtöljen en plats för läsning, broderi och slösurf etc. Så blir kontorsateljén förhoppnings en plats för sprudlande aktivitet och sprakande kreativitet. Och jag har fått en hel del sådant gjort under lovet!

Jag har dessutom städat så mycket för att vara jag, att min kompis frågade om jag har städmani :). Så illa är det nog inte men jag har tränat rätt dåligt på sistone och då blir det ju mer tid till annat. Löpningen är igång hyfsat men styrkan är bara inte samma grej att träna hemma som på gymmet. Vilket för den delen har öppnat nu men jag tycker det var lite tidigt och avvaktar helst att beblanda mig med folk mer än nödvändigt.

Nog om mig och här kommer lite Söderberg. Jag tycker det är så vackert hur månen ramar in det här stycket.

Det är månsken. Alla mina fönster stå öppna. I mitt arbetsrum brinner lampan; jag har ställt den på chiffonjéklaffen för att den skall vara i lä för nattvinden, som svagt susande fyller gardinen som ett segel. Jag går av och an genom rummen, då och då stannar jag vid klaffen och kastar ner en rad. Jag har stått länge vid ett av fönsterna i salen och sett ut och lyssnat efter alla nattens underliga ljud. Men denna natt är det tyst därnere under de mörka träden. Det sitter bara en ensam kvinna på en bänk; hon har suttit där länge. Och månen skiner.

En smakebit på søndag: Handbok för städerskor

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Veckorna flyger förbi just nu precis som de brukar under vårterminen. Jag är inte den som lider av mörkret men jag har noterat att det blir ljusare och ljusare när jag var dag promenerar hem från jobbet. Träningen rullar på och jag är väldigt pepp på alla mina olika träningsprogram. I veckan som kommer ska jag på bokcirkel och diskutera Tokarczuk. Jag har några få delar kvar av radioföljetongen och jag gillar den skarpt!

Nu i helgen påbörjade jag nästa bokcirkelbok som är Handbok för städerskor av Lucia Berlin. Det är över 40 noveller och vi sa att man får läsa så många man orkar. Hittills har jag bara läst tre stycken och jag bjuder på en smakbit ur den andra novellen, Dr H.A. Moynihan, vilken faktiskt var en rätt blodig historia.

Alla avskydde morfar utom Mamie, och jag, antar jag. Varenda kväll drack han sig full och blev elak. Han var hjärtlös och trångsynt och stolt. Han hade skjutit morbror John i ögat under ett gräl och han hade skambelagt och förnedrat mamma hela hennes liv. Hon pratade inte med honom, gick inte ens i närheten av honom eftersom han var så skitig, han slafsade med maten och spottade och lade ifrån sig blöta cigaretter överallt. Han var helt täckt av vita gipsfläckar från tandformarna, som om han var en målare eller staty.

Han var den bästa tandläkaren i västra Texas, kanske i hela Texas. Det var många som sa det och jag trodde på dem. Det stämde inte att alla patienter var gamla fyllon eller kompisar till Mamie, vilket mamma påstod. Det kom fina herrar från Dallas och Houston, till och med, eftersom han gjorde så fantastiska löständer. Hans löständer halkade inte omkring och det visslade aldrig om dem och de såg helt verkliga ut. Han hade tagit fram ett hemligt recept som gav dem rätt färg, ibland gjorde han till och med avslagna flisor och de kunde vara gula och ha fyllningar och kronor.

 

 

En smakebit på søndag: Styr din plog över de dödas ben

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Oj, vad det märktes att jobbet dragit igång. Helt plötsligt hann jag inte med bloggen lika bra! En annan värdelös sak är att jag känt mig lite potentiellt ofrisk under helgen. Inte sjuk men inte heller helt frisk. Jag trodde verkligen att jag skulle klara det den här gången. Två veckor, knappt, fick jag njuta av att vara ordentligt frisk i alla fall!

Jag har på sistone promenerat en hel del och testade därför att börja lyssna på Styr din plog över de dödas ben som ju finns som radioföljetong hos SR P1 då jag har ganska många böcker att hinna med just nu. Jag har vid ett par tidigare tillfällen berättat om hur jag inte gillar ljudböcker, jag har testat tre stycken och bara gillat God Jul inläst av Jonas Karlsson själv. Det som är svårt är framförallt att jag inte klarar av att bara sitta och lyssna utan då börjar jag pilla med något och så tappar jag fokus. Men när jag promenerar så kan jag ju inte direkt göra något så då lyssnar jag mycket mer aktivt. Jag gillar också inläsningen och jag uppskattar t.o.m. musiken som kommer i slutet av varje avsnitt. Att de inleds med en sammanfattning gör också att jag bättre minns vad det handlar om så den här gången passade det verkligen helt rätt med en ljudbok! Men det är ju aldrig försent att tänka om och lära sig gilla nya saker.

Sen gillar jag verkligen att umgås med mig själv och mina tankar när jag är ute men det gör jag ju när jag springer, jag har aldrig musik eller något då, så jag kan nog offra en och annan promenad på ljudböcker. 🙂

Boken handlar om Janina som bor i en liten by på polska landsbygden. En natt knackar hennes granne, Tröger, på och säger att den andra grannen, Storfot, dött. De går dit tillsammans för att göra honom lite mer respektabel innan de ska försöka få dit polisen och sen går de ner till Tröger där Storfots hund är just nu. Tröger funderar på vad han ska kalla henne och Janina gillar inte hans förslag men säger inget först. Hennes tankar rinner iväg:

Vad är det för brist på uppfinningsrikedom egentligen, detta med officiella namn och efternamn. Omöjliga att lägga på minnet, helt utan koppling till personen ifråga och så banala att det är lögn att komma ihåg dem. Dessutom har varje generation sina moden och plötsligt ska alla heta Margareta, Patrik, eller gud förbjude, Janina.

Därför försöker jag undvika att använda namn utan tar istället till benämningar, såna som kommer till mig av sig själva när jag ser någon för första gången. Det är jag övertygad om är det ärligaste sättet att använda språket. Inte att slänga sig med ord där betydelsen nästan helt gått bort i tvätten.

Som ni kan ana så är det såklart Janina själv som gett både Tröger och Storfot deras benämningar.

Observera att jag transkriberat citatet själv så det kan förekomma ”felhörningar”.

 

En smakebit på søndag: Efter balen

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Jullovet lider mot sitt slut men jag har åtminstone hållit mig frisk en hel vecka och kunnat träna massor. Yay! Idag var jag på Dansens hus och såg Snövit. Jag gillade den väldigt mycket och det var roligt att äntligen gå dit igen. På vägen dit och hem läste jag årets första bok och tillika en hyllvärmare, nämligen novellen Efter balen. Jag har inte läst varken Anna Karenina eller Krig och fred men sett filmatiseringar, haha!

Ivan Vasiljevitj sitter och berättar en historia om hur han var förälskad i en ung kvinna på en bal på 1840-talet. De dansar och dansar och Ivan berättar hur han nästan tappade känseln i kroppen varpå någon av åhörarna replikerade att han ju höll henne om midjan och visst borde ha känt både det ena och andra. Då går Ivan i taket:

– Ja, så talar alltså dagens ungdom! Ni ser ju inget annat än kroppen. På vår tid var det annorlunda. För ju mer förälskad jag var, desto mer okroppslig blev hon för mig. Nuförtiden ser ni fötter, anklar och säkert annat, ni klär i tankarna av kvinnorna ni förälskar i er, men själv har jag alltid, som Alphonse Karr säger – det var en bra författare -, klätt föremålen för min kärlek i bronskläder. Snarare än att klä av försökte vi skyla nakenheten, precis som Noas gode son. Men det där kan ni aldrig förstå…

Ja herregud vilken hedersknyffel han var Ivan. Och tänk om han skulle se världen av idag: ”Nuförtiden ser ni fötter, anklar och säkert annat”. Joho du, det gör vi.

 

 

En smakebit på søndag: Prestationskoden

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Årets sista smakbit kommer från en bok som handlar om att bli bättre. Just nu vill jag framför allt bli bättre från min förkylning. Jag har avslutat året med tre olika förkylningar och är så innerligt trött på att vara sjuk och inte kunna träna nu. I början av december gjorde jag en läsplanering men jag har på riktigt knappt läst något överhuvudtaget denna månad. Jag har inte orkat helt enkelt. Jag läste faktiskt ut Yarden häromdagen men den är väl runt 140 små sidor så det är inga mängder direkt. Däremot var det riktigt bra läsning!

De senaste dagarna har jag också läst omkring 100 sidor i Prestationskoden som alltså handlar om att bli bättre. Johan Renström har främst löpning i åtanke men pratar mer generellt om vilka faktorer som faktiskt hjälper dig att bli bättre. Jag har läst hans blogginlägg på Runner’s World rätt länge nu och sett fram emot den här boken under lång tid. Och jag gillar den!

Citatet har jag valt delvis som en påminnelse till mig själv, jag är nämligen värdelös på att gå barfota och har gärna tofflor även inomhus. Michael Merzenich är en forskare som tidigt argumenterade för att hjärnan var plastisk.

I en intervju berättar Merzenich att många förlorar sin balans när de blir äldre på grund av minskad sensorisk återkoppling från fötterna. Förr sprang barn barfota i varierad terräng precis som människan gjort i miljontals år, men nu har barn tjocka skor från det att de börjar gå och de rör sig dessutom allt mindre. Fötternas hjärnkartor krymper.

När du går barfota över ojämna ytor tar hjärnan emot olika typer av information, medan skor är en relativt platt informationsplattform som jämnar ut och suddar bort distinkta stimuli. Dessutom är ytorna konstgjorda och enformiga. Detta leder till att den naturliga fotens breda och spretande hjärnkarta trycks ihop till en punkt som föreställer en liten instabil sko, som balanserar på sin spets. Det är inte lätt att balansera på en spets när du är 80 år.

En smakebit på søndag: Yarden

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Efter nio dagars sjukdom så borde jag ha en gedigen hög med utlästa böcker men så har det inte blivit. Jag har försökt att läsa lite några gånger men inte orkat så mycket. Däremot orkade jag tydligen titta på 26 avsnitt av Endeavour (Unge kommissarie Morse). Men efter det har jag inte velat se åt ett TV-program heller på evigheter. 🙂

En av de böcker jag ändå har läst några rader i är Yarden. Det är min näst äldsta hyllvärmare just nu och den har stått i hyllan sen januari 2012 och väntat på att bli läst. Eller, jag började faktiskt en gång förut men kom av mig. Den här gången känner jag att boken ligger rätt i tiden för mig. Den är långsam och med ett härligt språk och jag tar mig tid att njuta av den. Fast njuta kanske låter lite konstigt med tanke på att det beskrivs en hel del elände. Jag hoppas på att friskna på mig och orka läsa ut den under den kommande julledigheten. Tillsammans med en hel del annat!

De senaste åtta nätterna har jag arbetat på det stora transportföretaget med att sortera försändelser på tid och ackord. Jag sover då ett par timmar under morgonen. Skiftet påbörjas vid midnatt och avslutas klockan åtta på morgonen. Paketen väger upp till fyrtio kilo och ska lastas upp på ett rullande band. Jag tömmer gallerkärrorna och hivar upp paketen, sextusen på åtta timmar. Vi är två män, en på var sin sida om bandet. De andra roterar, kastar paket en timme, kör sedan truck, scannar eller vad de nu gör. Så är det inte för oss inhyrda. Vi står på vår plats. Timme efter timme. Jag har fortfarande arbetet värkande i kroppen. Jag sover några timmar, mellan halv nio och två. Det är som om en osynlig tyngd fäste mig i världen. Jag kommer inte loss. Jag söker efter befrielsen och fjättras bara mer och mer.

 

En smakebit på søndag: Män kan inte våldtas

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Jag är fortfarande inte helt återställd efter min sjukdom utan känner mig fortfarande lite tung i bröstet och hostar. Men hosta kan man ju göra i evigheter. Det positiva med detta är att jag faktiskt läst böcker den här månaden och jag läste hela två stycken igår. När jag inte kan träna får jag plötsligt loss massor av tid… Men jag har smygstartat träningen med lite bågskytte och hoppas på att orka springa eller gymma under veckan.

Så igår läste jag först månadens tredje och sista bokcirkelbok: Män kan inte våldtas och därefter plöjde jag en jul-feelgood: Dan före dan. Sämre lördagar har jag väl haft även om jag blev less på min älskade läsfåtölj framåt läggdags.

Smakprovet kommer ifrån andra kapitlet, efter att Tova blivit våldtagen på sin 40-årsdag.

Tova Randers går inte till polisen klockan halv fem på morgonen torsdagen den 17 juli. Hon släpar sig hem, går uppför trapporna för att inte skramla med hissdörren, stänger tyst om sej. Kläderna i en hög innan för dörren, kliver ur dem och låter dem ligga.

Hon spolar kallt vatten över ansiktet, låter det rinna länge över handlederna där det dunkar hett. Duscha vågar hon inte och inte bada heller, för att inte störa grannarna. Hon låter det kalla vattnet rinna över sina händer. Tårarna rinner över hennes våta ansikte.

Sen ligger hon raklång i sin säng och stirrar. Nästa tre timmar ligger hon alldeles stilla på rygg. Med vidöppna ögon ser hon på det vita taket. Hon tror att hon inte blinkar en enda gång, att hon bara ser och ser.

Hon får för sig att hon aldrig mera kan dölja sej ens bakom sina ögonlock.