Etikettarkiv: en smakebit på søndag

En smakebit på søndag: Hustrun

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Jag har varit lite småkrasslig under andra halvan av veckan vilket gjort att jag vilat väldigt mycket efter jobbet plus nu i helgen. Jag kände mig lite låg i morse då jag ju planerat springa marathon för tredje gången i sommar men pga diverse krassligheter och en lättare fotskada har jag nu typ inte sprungit något alls på två månader. Idag orkade jag i alla fall ta en timmes skogspromenad i vårsolen och det var härligt. Nu hoppas jag att jag kan komma igång med löpningen igen även om jag är hjälplöst efter med mitt schema. Som tur är har jag ju kunnat gymma trots fotskadan så helt på sofflocket har jag inte varit.

Men just den här helgen har jag då faktiskt varit på sofflocket hela tiden vilket gjort att jag läst ut två böcker samt att jag ägnat mig en hel del åt min nya hobby: broderi. Den som följt mig ett tag vet kanske att jag gillar att testa olika kreativa varianter och sedan jag läste Lappat & lagat fick jag en helt annan syn på broderi. Jag har startat med ett enklare korsstygnsbroderi från Panduro men som vanligt drömmer jag om att skapa fantastiska grejer på fri hand, men som vanligt så har jag inte riktigt den konstnärliga talangen. Kanske kan jag landa däremellan.

Idag är det pluggläsning som gäller så jag bjuder på ett smakprov ur en av de utlästa böckerna; Meg Wolitzers Hustrun vilken ju relativt nyligen gick på bio med Glenn Close i huvudrollen. Citatet kommer från början av boken där Joan (hustrun) beskriver sin man, författaren Joseph Castleman.

Han hette Joseph Castleman och var en av de män som äger världen. Ni vet vad jag menar: de män som går omkring som sina egna reklampelare, som vandrar likt drumlande jättar över jorden och buffar omkull andra män, kvinnor, möbler och byar. Varför skulle de bry sig? De äger ju allt: haven och bergen, alla skälvande vulkaner och alla oansenliga brusande floder.

 

 

Annonser

En smakebit på søndag: Swede Hollow

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Förra söndagen tyckte jag att min fotskada kändes bättre så jag testade att springa igen. Det var inte så smart. I veckan besökte jag en naprapat som sa att det förmodligen var en överansträngd sena och beordrade löpvila i 3-4 veckor. Inte den bästa marauppladdningen men första året jag sprang maran var jag krasslig i typ sex veckor under feb/mars och det gick vägen ändå. Har man som jag inga direkta tidsmål utan bara vill göra sitt varv så behöver inte alltid träningen ha varit perfekt. Det här gör i alla fall att jag plötsligt har en massa tid över varje söndag som jag annars lägger på långpass. Jag har en ambition att köra alternativ konditionsträning på gymmet under tiden men jag tycker alla sådana maskiner är så trista. Positivt är åtminstone att fotskadan inte påverkar min älskade styrketräning!

Jaha, bokblogg sa du? Well, igår var jag på bokcirkel för att diskutera Swede Hollow. Vi gillade den väldigt mycket! Som vanligt var jag ute i sista sekund med min läsning så jag ägnade fredag kväll åt att läsa de 250 sidorna jag hade kvar. Jag hann klart och boken är således utläst men jag bjuder ändå på ett smakprov från den då den är väl läsvärd.

Vi följer familjen Klar på deras väg från Sverige, via New York och hur de sedan slutligen landar i Swede Hollow (Dalen), en liten boplats i en ravin i staden St Paul, Minnesota, där många svenskar bodde runt sekelskiftet. Det är långt ifrån Karl-Oskar och Kristina utan här bor fattiga människor i små ruckel-torp och man hankar sig fram genom olika dagsverken, om man får ett. Familjen Klar har precis anlänt till Dalen sent en kväll och det är nu morgonen därpå och mamma Anna sitter och samtalar med Inga, hon som redan på överfarten från Sverige övertalat dem om att det var hit de skulle ta sig:

Nedanför dem bredde Dalen ut sig: hustak invid hustak, i olika vinklar, med stugorna inskjutna intill varandra där det fanns plats, som ett lapptäcke i olika skiftningar av brunt, svart och vitt. Hon hade aldrig sett en sådan by förut, där fanns ingen ordning som kunde förklara vad hon såg. Men Inga hade sagt att hon kände nästan alla i husen därnere. Irländarna höll sig mest för sig själva på bägge sidor av järnvägsbron, det fanns även ett par italienska familjer som flyttat in längre upp och de var trevliga.

– Det blir någon stuga ledig då och då, när någon familj får tag på ett riktigt hus uppe på Gatan, sade Inga, och då flyttar de bara ut. Jag tror det är en två tre lediga ställen lite längre ned. Sedan får vi se vad ni kan få på sikt.

En smakebit på søndag: Mitt barn på nätet

en smakebit
De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Den här veckan har jag kört en temavecka om datorer, internet, programmering och sociala medier på Barnboksprat och inte hunnit med att läsa vidare i The Power. Jag har också börjat jobba igen och ägnar dessutom helgen åt en prokrastinerad hemtenta. Så den där julgranen står nog kvar några dagar till.

Jag måste dela mig med av ett citat som jag redan publicerat på Barnboksprat då jag antar att inte alla som läser den här bloggen faktiskt också läser där. En av böckerna jag läste under veckan var Mitt barn på nätet av kriminologen Maria Dufva. Den handlar om de faror som lurar på nätet och hur du kan prata med ditt barn om detta och hur du ska agera om ditt barn berättar något för dig. Jag rekommenderar alla som har nätsurfande barn hemma att läsa den här och även att ge Dufvas andra bok Värsta bästa nätet direkt till barnet. Den handlar om ungefär samma saker men vänder sig till barnen och är lämplig från mellanstadiet någonstans.

Smakbiten är ett skräckexempel på hur du som förälder i n t e ska agera men just den här historien fick ändå ett lyckligt slut.

Och när jag ändå reklamar lite för Barnbokprat så tycker jag att du ska hänga på vår nya utmaning som vi kallar Barnboksprats söndagstrea!

En flicka jag träffade berättade att hon varit på väg att berätta för sin mamma att hon hade kontakt med en främmande man som ville att hon skulle fortsätta att skicka nakenbilder på sig själv. Men när mamman och flickan tittade på nyheter tillsammans och det här ämnet togs upp utbrast mamman: Men allvarligt! Hur korkade får brudar egentligen vara – skicka bilder på sig själva – då får de skylla sig själva tycker jag.

En smakebit på søndag: The Power

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Jullovet börjar dra ihop sig och jag har som vanligt inte hunnit hälften av det jag föresatte mig. Jag har tränat hyfsat men den årliga januari-yogan med Adriene har jag inte hunnit med. Jag har roddat rätt mycket med mina bloggar vilket jag tycker är riktigt kul. Sen har jag ju skaffat tillbaka mitt bibliotek samt grovfixat nya pysselhörnan. Annars har jag väl träffat släkt och vänner, funderat, tänkt, planerat och såklart vilat. Möjligtvis att jag har varit utomhus alldeles för lite, jag sprang t.o.m. ett löppass på gymmet häromdagen, men det är det jag gillar så mycket med jullovet – så snart julen är överstånden så är allt så kravlöst.

Läsningen har gått lite trögt och jag är inne på januaris tredje bok vilket är The Power av Naomi Alderman som jag skaffade för knappt ett år sedan och som vi nu ska läsa i min feministiska bokcirkel. Det är alltid lite extra great när vi läser en bok jag redan har i bokcirklarna! Jag har läst runt fyra kapitel och vad vi vet så långt är att en rad flickor runt om i världen upptäcker att de har en slags förmåga, en kraft, där de kan framkalla elektriska vågor ur sina bara händer. Med den här kraften kan de orsaka rejäl smärta och skada och t.o.m. döda folk.

Ganska bra utgångsläge för ett världsherravälde kanske? Smakbiten kommer från andra kapitlet.

She puts her hand to his.

There’s the scent of orange blossom. A wind gusts up and hurls a few white handful of blooms into the swimming pool.

There is a feeling in his hand as if some insect has stung him. He looks down to swat it away, and the only thing on hos hand is her warm palm.

The sensation grows, steadily and swiftly. At first it is pinpricks in his hand and forearm, then a swarm of buzzing prickles, then it is pain. He is breathing too quickly to be able to make a sound. He cannot move his left arm. His heart is loud in hos ears. His chest is tight.

En smakebit på søndag: Modeslavar

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Fast att jag har jullov sedan en vecka tillbaka så har jag inte läst så mycket. Först lades det ju tid på julstäd och lite matfix inkl. tårtbak. Sen började jag långsamt att varva ner genom att bl.a. surfa och maratonkolla olika Star Wars-filmer. De senaste två dagarna har jag ägnat mycket tid åt Barnboksprat. Det har varit lite trögt där ett tag men nu är vi några stycken som håller på att strukturera upp och fixa inför en mer aktiv framtid. Just nu har vi ett inlägg ute där vi faktiskt söker fler skribenter så kika gärna in där om du är nyfiken!

Men lite har jag såklart läst och boken jag håller på med nu är Modeslavar. Ingen solskenshistoria direkt. Jag har ju förutsatt mig att bli mer klimatsmart nästa år och särskilt när det gäller kläder. Jag är redan bil-lös kollektivåkande vegan som extremt sällan flyger så man får ju göra skillnad där det går. Några fler saker kan och ska jag såklart bidra med, jag tror faktiskt inte ens vi har miljömärkt el! Hur som helst så är jag ingen stor klädkonsument så att göra genomtänkta etiska miljömässiga inköp och inte lockas av reaklipp kommer inte bli något problem för mig. Redan nu när jag går in i ett köpcentrum så liksom ser jag att det finns kläder men jag vet att de inte är för mig så jag negligerar dem. Precis likadant känner jag när jag går förbi köttdisken. Min största personliga utmaning kommer bli att börja köpa second hand. Jag har haft en aversion mot det men många trevliga människor har övertygat mig om att jag bara är fåniga. Kolla ex in facebookgruppen Circular Fashion Challenge 2019 om du också går i klimatsmarta klädvalsplaner!

Modeslavar är i alla fall en reportagebok som visar fast fashion-industrins smutsiga baksida med usla villkor och hemska miljöer för arbetarna. Smakbiten kommer från s. 18-19 och kapitlet handlar om arbetare vid en fabrik i Burma/Myanmar som bl.a. H&M handlar ifrån. Vi får läsa om deras dåliga villkor och att barnarbete förekommer trots företagens s.k. uppförandekoder om att det inte ska göra det.

– Om det kommer kontrollanter ska vi säga att vi bara jobbar två timmar övertid, säger Myat.

I själva verket handlar det regelmässigt om mellan fyra och sex timmar mer per dag än den lagstadgade arbetsdagen på åtta timmar, enligt flickornas beskrivning. Det är siffror som vi fått bekräftade av ett flertal av Centurys arbetare under de år vi granskat fabriken. Flickorna bekräftar också det som Zu Zu vittnade om vid vårt första besök:

– Alla som är under 18 år får ledigt inför kontroller, säger Maw Maw.

 

En smakebit på søndag: Moder Justitia

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Näst sista veckan den här terminen har gått och både barn och vuxna är nog rätt redo för lov nu. Jag har haft en rätt lugn vecka annars med få åtaganden, vi var och tittade på en konsert med utdöda/återuppståndna banden John Lenin & SH! i fredags. Jag har faktiskt inte lyssnat på dem när det begav sig med det var en kul spelning hur som helst!

Med läsningen har det gått bra så här långt in i december. Just nu håller jag mest på med ett par barnböcker samtidigt som jag läser lite då och då i Moder Justitia av Ida Eklöf. Jag har väldigt svårt för poesi men vill alltid utvecklas och vidga mina vyer så jag tänkte att det här skulle bli min ingång till poesins underbara värld. Än så länge går det faktiskt över förväntan; jag gillar mycket men förstår inte allt. Jag tänker att jag nog måste läsa en del dikter flera gånger. Här kommer i alla fall en av mina favoriter och den är inte svår att förstå:

visdomsord

Framför varje potentiellt framgångsrik kvinna
står Inte alla män™

och är allmänt jävla i vägen

 

En smakebit på søndag: Ponnyn som kunde skratta och gråta

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Mitt senaste inlägg hette ”Konsten att begränsa sig” men kunde jag det? Nä, sen jag skrev det så har jag typ lagt all ledig tid på att läsa om hållbart mode och jag har lyssnat på ca 30 avsnitt av podden Sustainable fashionistas. Nästan hela helgen har jag ägnat åt att städa i garderoben samt att, håll i er nu, fota mina kläder och lägga in dem i en app. Det hela slutade med att jag bestämde mig för att hoppa på kapselgarderobstanken så nu har jag ordnat en vinterkapsel också. Om du inte vet vad det är eller om du vill veta exakt hur många plagg jag äger så är du välkommen åter med frågor. 😀

Men nu är inte det här en modeblogg även om den spretar lite ibland. Men pga av allt ovan nämnda samt ett Dramatenbesök så har jag inte läst något på flera dagar. Böcker alltså. Jag har ju läst på modebloggar och så DN såklart (bra intervju med Amos Oz där btw!) Så nu ikväll börjar jag läsa Ponnyn som kunde skratta och gråta. Jag har dessutom två härliga julromaner som trillat in så månadens att läsa-lista har modifierats lite sedan jag planerade den.

Ponnyboken handlar om en flicka som återföds som ponny. Men det är inte en skräckroman. Själv får jag lite panik av tanken på att medvetet återfödas i en annan kropp där jag inte kan kommunicera. Som tur är tror jag inte på sådant. Smakbiten kommer från bokens inledning.

Jag heter Jonna och jag är en ponny men jag har inte alltid varit en ponny. En gång för länge sedan var jag en människa och då hette jag Fanny.

Jag är gammal nu, med gråa hår i min svarta päls och nedslitna tänder, och därför vill jag berätta min historia innan det är försent.

Allting slutade och började en tidig vintermorgon när jag var tretton år. Det låter kanske märkligt men så var det. Mitt liv tog slut och började en kolsvart morgon i december, två veckor före jul.