Etikettarkiv: en smakebit på søndag

En smakebit på søndag: Styr din plog över de dödas ben

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Oj, vad det märktes att jobbet dragit igång. Helt plötsligt hann jag inte med bloggen lika bra! En annan värdelös sak är att jag känt mig lite potentiellt ofrisk under helgen. Inte sjuk men inte heller helt frisk. Jag trodde verkligen att jag skulle klara det den här gången. Två veckor, knappt, fick jag njuta av att vara ordentligt frisk i alla fall!

Jag har på sistone promenerat en hel del och testade därför att börja lyssna på Styr din plog över de dödas ben som ju finns som radioföljetong hos SR P1 då jag har ganska många böcker att hinna med just nu. Jag har vid ett par tidigare tillfällen berättat om hur jag inte gillar ljudböcker, jag har testat tre stycken och bara gillat God Jul inläst av Jonas Karlsson själv. Det som är svårt är framförallt att jag inte klarar av att bara sitta och lyssna utan då börjar jag pilla med något och så tappar jag fokus. Men när jag promenerar så kan jag ju inte direkt göra något så då lyssnar jag mycket mer aktivt. Jag gillar också inläsningen och jag uppskattar t.o.m. musiken som kommer i slutet av varje avsnitt. Att de inleds med en sammanfattning gör också att jag bättre minns vad det handlar om så den här gången passade det verkligen helt rätt med en ljudbok! Men det är ju aldrig försent att tänka om och lära sig gilla nya saker.

Sen gillar jag verkligen att umgås med mig själv och mina tankar när jag är ute men det gör jag ju när jag springer, jag har aldrig musik eller något då, så jag kan nog offra en och annan promenad på ljudböcker. 🙂

Boken handlar om Janina som bor i en liten by på polska landsbygden. En natt knackar hennes granne, Tröger, på och säger att den andra grannen, Storfot, dött. De går dit tillsammans för att göra honom lite mer respektabel innan de ska försöka få dit polisen och sen går de ner till Tröger där Storfots hund är just nu. Tröger funderar på vad han ska kalla henne och Janina gillar inte hans förslag men säger inget först. Hennes tankar rinner iväg:

Vad är det för brist på uppfinningsrikedom egentligen, detta med officiella namn och efternamn. Omöjliga att lägga på minnet, helt utan koppling till personen ifråga och så banala att det är lögn att komma ihåg dem. Dessutom har varje generation sina moden och plötsligt ska alla heta Margareta, Patrik, eller gud förbjude, Janina.

Därför försöker jag undvika att använda namn utan tar istället till benämningar, såna som kommer till mig av sig själva när jag ser någon för första gången. Det är jag övertygad om är det ärligaste sättet att använda språket. Inte att slänga sig med ord där betydelsen nästan helt gått bort i tvätten.

Som ni kan ana så är det såklart Janina själv som gett både Tröger och Storfot deras benämningar.

Observera att jag transkriberat citatet själv så det kan förekomma ”felhörningar”.

 

En smakebit på søndag: Efter balen

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Jullovet lider mot sitt slut men jag har åtminstone hållit mig frisk en hel vecka och kunnat träna massor. Yay! Idag var jag på Dansens hus och såg Snövit. Jag gillade den väldigt mycket och det var roligt att äntligen gå dit igen. På vägen dit och hem läste jag årets första bok och tillika en hyllvärmare, nämligen novellen Efter balen. Jag har inte läst varken Anna Karenina eller Krig och fred men sett filmatiseringar, haha!

Ivan Vasiljevitj sitter och berättar en historia om hur han var förälskad i en ung kvinna på en bal på 1840-talet. De dansar och dansar och Ivan berättar hur han nästan tappade känseln i kroppen varpå någon av åhörarna replikerade att han ju höll henne om midjan och visst borde ha känt både det ena och andra. Då går Ivan i taket:

– Ja, så talar alltså dagens ungdom! Ni ser ju inget annat än kroppen. På vår tid var det annorlunda. För ju mer förälskad jag var, desto mer okroppslig blev hon för mig. Nuförtiden ser ni fötter, anklar och säkert annat, ni klär i tankarna av kvinnorna ni förälskar i er, men själv har jag alltid, som Alphonse Karr säger – det var en bra författare -, klätt föremålen för min kärlek i bronskläder. Snarare än att klä av försökte vi skyla nakenheten, precis som Noas gode son. Men det där kan ni aldrig förstå…

Ja herregud vilken hedersknyffel han var Ivan. Och tänk om han skulle se världen av idag: ”Nuförtiden ser ni fötter, anklar och säkert annat”. Joho du, det gör vi.

 

 

En smakebit på søndag: Prestationskoden

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Årets sista smakbit kommer från en bok som handlar om att bli bättre. Just nu vill jag framför allt bli bättre från min förkylning. Jag har avslutat året med tre olika förkylningar och är så innerligt trött på att vara sjuk och inte kunna träna nu. I början av december gjorde jag en läsplanering men jag har på riktigt knappt läst något överhuvudtaget denna månad. Jag har inte orkat helt enkelt. Jag läste faktiskt ut Yarden häromdagen men den är väl runt 140 små sidor så det är inga mängder direkt. Däremot var det riktigt bra läsning!

De senaste dagarna har jag också läst omkring 100 sidor i Prestationskoden som alltså handlar om att bli bättre. Johan Renström har främst löpning i åtanke men pratar mer generellt om vilka faktorer som faktiskt hjälper dig att bli bättre. Jag har läst hans blogginlägg på Runner’s World rätt länge nu och sett fram emot den här boken under lång tid. Och jag gillar den!

Citatet har jag valt delvis som en påminnelse till mig själv, jag är nämligen värdelös på att gå barfota och har gärna tofflor även inomhus. Michael Merzenich är en forskare som tidigt argumenterade för att hjärnan var plastisk.

I en intervju berättar Merzenich att många förlorar sin balans när de blir äldre på grund av minskad sensorisk återkoppling från fötterna. Förr sprang barn barfota i varierad terräng precis som människan gjort i miljontals år, men nu har barn tjocka skor från det att de börjar gå och de rör sig dessutom allt mindre. Fötternas hjärnkartor krymper.

När du går barfota över ojämna ytor tar hjärnan emot olika typer av information, medan skor är en relativt platt informationsplattform som jämnar ut och suddar bort distinkta stimuli. Dessutom är ytorna konstgjorda och enformiga. Detta leder till att den naturliga fotens breda och spretande hjärnkarta trycks ihop till en punkt som föreställer en liten instabil sko, som balanserar på sin spets. Det är inte lätt att balansera på en spets när du är 80 år.

En smakebit på søndag: Yarden

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Efter nio dagars sjukdom så borde jag ha en gedigen hög med utlästa böcker men så har det inte blivit. Jag har försökt att läsa lite några gånger men inte orkat så mycket. Däremot orkade jag tydligen titta på 26 avsnitt av Endeavour (Unge kommissarie Morse). Men efter det har jag inte velat se åt ett TV-program heller på evigheter. 🙂

En av de böcker jag ändå har läst några rader i är Yarden. Det är min näst äldsta hyllvärmare just nu och den har stått i hyllan sen januari 2012 och väntat på att bli läst. Eller, jag började faktiskt en gång förut men kom av mig. Den här gången känner jag att boken ligger rätt i tiden för mig. Den är långsam och med ett härligt språk och jag tar mig tid att njuta av den. Fast njuta kanske låter lite konstigt med tanke på att det beskrivs en hel del elände. Jag hoppas på att friskna på mig och orka läsa ut den under den kommande julledigheten. Tillsammans med en hel del annat!

De senaste åtta nätterna har jag arbetat på det stora transportföretaget med att sortera försändelser på tid och ackord. Jag sover då ett par timmar under morgonen. Skiftet påbörjas vid midnatt och avslutas klockan åtta på morgonen. Paketen väger upp till fyrtio kilo och ska lastas upp på ett rullande band. Jag tömmer gallerkärrorna och hivar upp paketen, sextusen på åtta timmar. Vi är två män, en på var sin sida om bandet. De andra roterar, kastar paket en timme, kör sedan truck, scannar eller vad de nu gör. Så är det inte för oss inhyrda. Vi står på vår plats. Timme efter timme. Jag har fortfarande arbetet värkande i kroppen. Jag sover några timmar, mellan halv nio och två. Det är som om en osynlig tyngd fäste mig i världen. Jag kommer inte loss. Jag söker efter befrielsen och fjättras bara mer och mer.

 

En smakebit på søndag: Män kan inte våldtas

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Jag är fortfarande inte helt återställd efter min sjukdom utan känner mig fortfarande lite tung i bröstet och hostar. Men hosta kan man ju göra i evigheter. Det positiva med detta är att jag faktiskt läst böcker den här månaden och jag läste hela två stycken igår. När jag inte kan träna får jag plötsligt loss massor av tid… Men jag har smygstartat träningen med lite bågskytte och hoppas på att orka springa eller gymma under veckan.

Så igår läste jag först månadens tredje och sista bokcirkelbok: Män kan inte våldtas och därefter plöjde jag en jul-feelgood: Dan före dan. Sämre lördagar har jag väl haft även om jag blev less på min älskade läsfåtölj framåt läggdags.

Smakprovet kommer ifrån andra kapitlet, efter att Tova blivit våldtagen på sin 40-årsdag.

Tova Randers går inte till polisen klockan halv fem på morgonen torsdagen den 17 juli. Hon släpar sig hem, går uppför trapporna för att inte skramla med hissdörren, stänger tyst om sej. Kläderna i en hög innan för dörren, kliver ur dem och låter dem ligga.

Hon spolar kallt vatten över ansiktet, låter det rinna länge över handlederna där det dunkar hett. Duscha vågar hon inte och inte bada heller, för att inte störa grannarna. Hon låter det kalla vattnet rinna över sina händer. Tårarna rinner över hennes våta ansikte.

Sen ligger hon raklång i sin säng och stirrar. Nästa tre timmar ligger hon alldeles stilla på rygg. Med vidöppna ögon ser hon på det vita taket. Hon tror att hon inte blinkar en enda gång, att hon bara ser och ser.

Hon får för sig att hon aldrig mera kan dölja sej ens bakom sina ögonlock.

En smakebit på søndag: Blå

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Den här veckan har jag inledningsvis varit tveksamt krasslig och därefter definitivt sjuk. Jag blev så hes att jag fick sjukskriva mig i slutet av veckan. Prova själv att ha hand om en klass ettor utan att kunna prata ordentligt. Haha, det går inte. Jag är på bättringsvägen med rösten nästan återställd men väldigt tung i lungorna fortfarande.

Så vad gör man när man är sjuk och inte kan jobba? Jo, tar den årliga streamingtjänsten-månaden och bingekollar lite. I år blev det säsong 3 av Handmaid’s Tale, säsong 2 av Big Little Lies och så Sharp Objects innan jag ledsnade och återfick läsorken.

Jag ville veta hur det gick för June/Offred men jag erkänner att jag blev lite less på alla närbilder på henne när hon tittar uppåt. Big Little Lies gillade jag fortsatt, så många härliga skådisar i den. Laura Dern är ju så grym! Sharp Objects gjorde mig tudelad. Jag har inte läst boken eftersom det inte är min genre i bokform (men på TV funkar det bra) och det var en intressant handling, även här lite väl segt emellanåt. Missförstå mig rätt, jag får spelet av moderna barnprogram så jag vill inte bara ha action hela tiden! Jag kan ju ha upplevt en seghet pga slö och bingekollande också. Men, det som störde mig i Sharp Objects var det här vältrandet i Camilles psykiska ohälsa. Jag kände att man liksom snaskade i det på ett sätt som gjorde mig illa berörd.

Sen återkom som sagt min läsork och jag läste första 24 goda gärningar innan jag tog itu med bokcirkelboken Blå. Den flöt inte på lika bra som feelgoodboken men jag läste ut den idag i alla fall. Boken följer två parallella historier; om Signe i nutidens Nordnorge som är gammal miljökämpe och arg för att hennes ex säljer is från glaciärerna till rika samt om David som tillsammans med sin dotter Lou är på flykt i ett framtida uttorkat Frankrike. Den första delen av smakbiten kommer från inledningen av Signes första kapitel och den andra från Davids dito.

Ingenting stoppade vattnet, man kunde följa det från fjället till fjorden; från snön som föll från molnen och la sig på topparna, till ångan som steg över havet och åter bildade moln.

[…]

Hettan dallrade över vägen framför oss. Den låg i vågor på backkrönet, liknade vatten, men försvann när vi kom närmare.

Fortfarande inte en skymt av lägret.

Över oss var himlen blå. Inte ett enda moln. Blå, alltid blå. Jag hade börjat hata den färgen.

 

 

En smakebit på søndag: The Hate U Give

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Helgen har bjudit på två ståplats-konserter vilket resulterat i en väldigt trött ländrygg och en ännu tröttare häl. Idag har jag känt mig så där som att jag kanske eventuellt ska vara lite krasslig så förutom att småstäda lite har jag mest suttit och  läst. Vilket var jättehärligt eftersom det var längesedan! Jag laddade ner The Hate U Give och tänkte att jag skulle börja på den inför en av månadens bokcirkel men det blev visst så att jag började, fortsatte och avslutade under dagen.

Boken är en nutidsskildring av rasismen i USA och det polisvåld som svarta utsätts för. Jag bjuder på en smakbit ganska tidigt ifrån boken när dess huvudperson, Starr, åker bil tillsammans med barndomskompisen Khalil som hon inte träffat på länge.

Khalil släpper ner hårborsten i dörrfacket och maxar volymen på sin stereo, ut dånar en gammal raplåt pappa spelat en miljon gånger. Jag rynkar pannan. ”Varför spelar du alltid såna gamla grejer?”

”Mannen lägg av! Tupac var äkta.”

”Visst, för tjugo år sen.”

”Nah, nu också. Typ det här, lyssna på det här.” Han pekar på mig, vilket betyder att han är på väg att dela med sig av lite Khalil-filosofi. ”Pac sa att Thug Life stod för ‘The Hate U Give Little Infants Fucks Everybody'”.

Jag höjer ögonbrynen. ”Va?”

”Lyssna! The Hate U – bokstaven U Give Little Infants Fucks Everybody. T-H-U-G-L-I-F-E. Vilket betyder typ att det samhället ger oss när vi är små får samhället tillbaka när vi blir större och börjar göra en massa skit. Fattar du?”

”Damn.”