Tag Archives: en smakebit på søndag

En smakebit på søndag: Gökungen

en smakebit

Norska bokbloggen Betraktninger är den som numera varje söndag uppmanar bokbloggare att välja ett stycke ur en bok du läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Det har gått knaggligt med läsningen denna vecka, delvis pga sjukdom vilket gjorde att jag kollade en hel säsong av gamla serien The Tudors istället för att läsa. För att vara icke-monarkist/rojalist så är jag särdeles intresserad av dylika serier och har älskat ex The Crown och Victoria. Det är nog mycket det historiska i dem som drar och jag har som sig bör med stigande ålder blivit allt mer historieintresserad på sistone. Och ja, jag börjar bli bra på det brittiska kungahusets historia nu. 🙂 The Tudors har dock inte känts lika bra som de andra två, det är vissa småsaker som skaver så som frisyrer eller språkbruk som inte känns helt tidsenliga och ibland känns den lite långsam. Jag får se om jag kollar på fler säsonger eller inte.

Pga ännu en ny sjukdomsperiod går träningen fortfarande uselt och jag har haft min nya löparklocka på armen när jag legat sjuk hemma i soffan bara för att få använda den. Virkat lite har jag gjort också men mina händer har protesterat en del så det går långsamt framåt med enhörningen.

Veckans bok har varit Det finns annan frukt än apelsiner och trots att jag så gärna velat gilla den så har den inte greppat tag i mig. Igår kväll och imorse gjorde jag ett kraftryck och läste i alla fall ut den. Trots en gedigen att läsa-lista för mars kommer jag ständigt på nya saker att läsa. Nya fb-bokcirkeln Kollektivet ska läsa Ett jävla solsken tillsammans och jag blev så sugen på att hänga på där så jag for till stan idag och införskaffade den. Igår läste jag Prickiga Paulas recension av  Gökungen och jag föll som en fura. På väg till bokhandeln hoppade jag så in på biblioteket och lånade ett ex och på väg hem läste jag fyra kapitel. Det här är precis den typ av bok jag behöver nu (enkel, spännande och läskig!) men jag måste noga planera min läsning nu framöver så jag får med allt jag tänkt och den här boken var inte alls inplanerad.

Veckans smakbit kommer därför från Gökungen, en barn/ungdomsbok som vänder sig till 12-15-åringar. Tris har varit med om en olycka där hon trillat i sjön Grimmen. När hon vaknar upp känns saker och ting inte riktigt som vanligt, hon känner igen sig men ändå inte. Hon har en glupande hunger, alla hennes sidor i dagboken är utrivna och hennes syster Pen skriker när hon ser henne och säger att hon inte är på riktigt. Smakbiten är från s. 49 i kap. 4 där Tris försöker prata med Pen:

”Vem tror du att du lurar?” Pens ansikte utstrålade misstro. Hon lutade sig fram och såg Tris djupt in i ögonen med stridslysten blick. ”Jag vet alltihop. Jag vet vem du är. Jag såg dig när du klev upp ur Grimmen. Jag var där.”
”Var du där?” Tris tog ett steg framåt och hennes syster ryggade. ”Pen, du måste berätta allt du såg. Såg du att jag ramlade i? Vad var det som hände?”
”Sluta!” sa Pen irriterat. ”Du tycker du är smart, va?” Hon svalde hårt och bet ihop käkarna som om hon ville bita någon.”Men vet du vad? Du är inte så smart som du tror?Du gör allting fel. Bara en liten aning fel. Men tillräckligt. Och du gör det hela tiden. Förr eller senare kommer de att märka det, vänta bara.”

Annonser

En smakebit på søndag: Kvinnor och makt

en smakebit

Norska bokbloggen Betraktninger är den som numera varje söndag uppmanar bokbloggare att välja ett stycke ur en bok du läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. 

Jag fick ju hem Kvinnor och makt i veckan och har börjat att läsa så smått i den. Min mesta tid just nu går annars åt att virka en enhörning som ska säljas till förmån för ett läger för barn med Downs syndrom. Jag är betydligt snabbare på att läsa än att virka men jag är åtminstone väldigt noggrann så slutresultatet blir nog bra.

Författaren Mary Beard är professor i antikens historia och denna lilla bok bygger på två föreläsningar. Med exempel från antiken och fram till nutid redogör hon för bl.a. kvinnors möjligheter att göra sig hörda.

Smakbiten kommer från s. 48 efter att Beard redogjort för några historiska nedtystningar av kvinnor.

Men ju mer jag har tittat på de hot och förolämpningar som kvinnor tagit emot, desto mer verkar de passa in i de gamla mönster jag har nämnt. Till att börja med spelar det inte så stor roll vilken linje du väljer som kvinna – om du vågar dig in på traditionellt manligt territorium kommer påhoppen i alla fall. Det är inte vad du säger som utlöser dem, utan helt enkelt det faktum att du talar.

 

En smakebit på søndag: Arseniktornet

en smakebit

Norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar varje söndag bokbloggare att välja ett stycke ur en bok du läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Aktuella smakbitar hittar du här.

Jag älskar Monikas Hett i hyllan just för att jag får upp ögonen för mina egna hyllvärmare och övriga olästa böcker i hyllan. Jag har dem alla snyggt uppradade på en lista men att skriva om dem väcker dem till liv på ett helt annat sätt. Nu när jag är klar med att läsa A Game of Thrones-böckerna så har jag tid för min egen hylla och i veckan plockade jag upp Arseniktornet av Anne B. Ragde vilken jag skrev om förra veckan i just Hett i hyllan.

Inledningsvis i boken lär vi känna Therese vars mormor just gått bort. Hennes mamma och morbror är strålande glada över detta och bit för bit får vi lära känna en person i taget bakåt i generationerna för att få hela historien klart för oss. Smakbiten kommer från allra första sidan när Thereses mamma ringer för att berätta om mormoderns bortgång.

arseniktornetAlla hennes ägodelar var fulla med gummisnoddar, som om de omsorgsfullts hade surrats ihop för att tas med på en lång resa, eller ett flyttlass. Vi hittade gummisnoddar till och med runt små burkar med påskruvade lock, som för att hålla ihop själva glaset i glasburken. Jag kan se hennes magra, rynkiga, klolika händer med rosa, flagnande nagellack vira gummisnoddarna kring burkarna – en meningslös handling – och jag kan höra hur dödstyst det är i huset omkring henne medan hon gör det.

Det var förlängningen av denna tystnad som mamma ringde för att berätta för mig om när hon sa:
”Mamma är död.”
Och sedan skrattade hon. Länge. Ett högt, grovt skratt med mycket tryck i.
”Är mormor död?”
”Ja! Är det inte fantastiskt?”

 

En smakebit på søndag: Singers melodi

en smakebitNorska bokbloggen
Flukten fra virkeligheten  uppmanar varje söndag bokbloggare att välja ett stycke ur en bok du läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Aktuella smakbitar hittar du här.

Det går trögt med Wuthering Heights och det går trögt med läsningen överhuvudtaget just nu. Jag har knappt läst något denna vecka men så blir det ibland. Som en liten paus plockade jag upp Singers melodi av Vanna Rosenberg. Jag älskar Vanna och är jättenyfiken på den här. Inte blir det sämre av att omslaget är urvackert och skimrar i guld (vilket inte alls syns på bilden nedan)! Smakbiten kommer från kapitel 3 när Manfred märker att hans kompis, sjölejonet Singer, har försvunnit från cirkusen:

Vid ljudet av frukostflingornas fras brukade de titta upp och blinka sömnigt mot den pigga morgonsolen.
Så skedde också denna dag. Några hade råkat sparka av sig täcket, en och annan svans slängde slött uppifrån våningssängarna.
”Jag är hungrig som en varg!” pep lammet.
”Jag är svulten som en björn!” bullrade björnen.
”Hungern river som en hyena!” jamade tigern.
Alla skrattade och högg in.
Alla skrattade utom Manfred.
Något kändes fel.
Någon saknades.
Plötsligt såg Manfred att en plats var tom. En viss apelsinlåda stod där ödslig och ensam. ”Var är vårt sjölejon? Var är Singer?”

singers-melodi

Nu har jag ju inte läst ut boken så jag ska inte döma den på förhand men jag vänder mig ändå generellt mot den försköning av cirkusar som så ofta finns i barnlitteraturen. Jag förstår att en cirkus är en magisk och spännande plats att läsa om men djur har absolut INGENTING på en cirkus att göra!

En smakebit på søndag: Wuthering Heights

en smakebit

Norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar varje söndag bokbloggare att välja ett stycke ur en bok du läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Aktuella smakbitar hittar du här.

Jag läste ut Timmarna igår och funderade på om inte en London-resa vore på sin plats i sommar. Detta gjorde att jag ville ha mer brittisk litteratur så jag plockade ut Wuthering Heights ur hyllan. Jag visste att det skulle vara någon slags kärlekshistoria mellan Catherine och Heathcliff och jag tänkte mig att den skulle vara lättläst som Jane Eyre. Men ack vad jag bedrog mig. Hittills har jag läst fyra kapitel och när jag gjort det så var jag tvungen att ladda ner boken på svenska från biblioteket för att se att jag uppfattat allting någorlunda korrekt. Det hade jag som tur var och jag ska fortsätta läsa den på engelska men vilken mörk och snårig bok och så fylld av konstiga otrevliga människor! Ska bli intressant att se hur den utvecklar sig. Smakbiten kommer från tredje kapitlet när Heathcliff pratar med sin svärdotter som han inte verkar gilla något vidare:

wuthering heights”And you, you worthless -” he broke out as I entered, turning to his daughter-in-law, and employing an epithet as harmless as duck, or sheep, but generally represented by a dash -. ”There you are, at your idle tricks again! The rest of them do earn their bread – you live on my charity! Put your thrash away, and find something to do, You shall pay me for the plague of having you eternally in my sight – do you hear, damnable jade?”

En smakebit på søndag: Allt jag inte minns

en smakebit

Norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar varje söndag bokbloggare att välja ett spoilerfritt stycke ur en bok du läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Aktuella smakbitar hittar du här.

Just nu har jag äntligen fått upp ångan med Allt jag inte minns. Jag påbörjade den i höstas då den lästes snuttvis som bussbok. Det fungerade inte riktigt och jag tappade tråden men i helgen var vi en sväng till landet och då fick jag till ett bra mastodontläspass på kvällen där jag liksom kunde suga i mig texten.

Smakbiten kommer från s. 129, ur den del som heter Laide.

allt-jag-inte-minnsIbland undrar jag vad som hade hänt om vi bara hade fortsatt såhär. Inte setts. Bara pratat på telefon. Ibland undrar jag om inte det hade varit bäst. Tänk om det var här som vi var som lyckligast, när framtidsförväntningarna var som störst och vardagen som mest avlägsen.

 

Framtidsförväntningar är ett sådant känsloladdat ord. Fyllt av hopp och önskningar och perfektion och en slags statisk evig lycka. Livet är dock mer dynamiskt än så och för egen del så gillar jag vardagen.

En smakebit på søndag: Stenarna skola ropa

en smakebitNorska bokbloggen
Flukten fra virkeligheten  uppmanar varje söndag bokbloggare att välja ett stycke ur en bok du läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Aktuella smakbitar hittar du här.

Lite sent hoppade jag på Kulturkollos facebook-bokcirkel om Ruth Rendells Stenarna skola ropa och jag har ännu bara hunnit halvvägs. Familjen Coverdale har sedan en tid en ny hushållerska, Eunice Parchman, vilken är analfabet. Familjen Coverdale däremot älskar litteratur.

Lowfield Hall var fullt av böcker. Eunice tyckte att det fanns lika mycket böcker här som på biblioteket i Tooting där hon en gång, och endast denna enda gång, hade satt sin fot, när hon skulle lämna tillbaka en bok som mrs Samson hade haft för länge. Hon såg dem som små platta askar, som innehöll mystiska hot. En hel väg i frukostrummet var klädd med bokhyllor. I salongen stod det stora bokskåp med glasdörrar på båda sidor om den öppna spisen, och i de två andra hörnen fanns ännu flera hyllor. Det låg böcker på nattduksborden och tidningar i tidningsställen. Och hela tiden läste de böcker. Hon tyckte det verkade som om de läste för att utmana henne, för ingen, inte ens lärare, kunde läsa så mycket bara för nöjes skull.

 

stenarna-skola-ropa