Etikettarkiv: e-bok

Känslan av död (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
En bit in på semestern när jag läst alla mina måste-böcker (for now) så belönade jag mig själv med att återvända till Ruths värld. Jag har ju läst en varje sommar de senaste tre åren och tyckte kanske det var en bra plan men nu ville jag bara läsa mer och mer och mer. Det var som att sjunka ner i en skön tv-serie och man bara: ett avsnitt till hela tiden… När jag kom till bok nr 10 så fanns inte den som e-bok på bibblan vilket stoppade mig tillfälligt. Även om jag gillar Ruth-böckerna så finns det kanske inte så supermycket att säga om dem så jag tänkte göra ett par måndagsmikro-recensionerna av dem.

Vad handlar den om?
I fjärde boken så hittar Ruth en museiintendent död i samband med att hon är där för att deltaga vid öppnandet av en medeltida kista.Nelson och gänget har samtidigt problem med att det finns mycket knark i omlopp och försöker också utreda det. Nelson blir svårt sjuk under bokens gång och Judy får ta ganska stor plats och vara tf kommissarie under tiden. Ruth får en granne också!

Vad tyckte jag?
Jag gillar Judy och det var kul att läsa mer om henne. Det fanns hästar med i boken och den etiska frågan om ridning snuddas faktiskt vid som hastigast. Vissa saker gick kanske att gissa lite väl snabbt och några saker är väldigt flummiga, men hey, är Cathbad med så är han. Det enda som är tråkigt i serien hittills är när Ruth klagar över sin vikt och jag minns inte om det var i den här som vi t.o.m. får veta hur mycket hon väger. So what?

Utläst: 26 juni 2020
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Anne på Grönkulla (igen)

Jag läste ju den här boken för 8 år sedan då den ingick i min lärarutbildning. Nu föreslogs den i en av mina bokcirklar och jag tänkte att den var värd att läsas om.

Det här är berättelsen om när syskonparet Cuthberts vill ta en pojke som fosterbarn men något går fel och istället står där den rödhåriga Anne Shirley. Matthew smälter direkt för den färgstarka personligheten medan Marilla är lite mer svårflörtad. Det blir dock hennes ansvar att uppfostra flickan för det var väl inget arbete för karlar.

Jag tycker om boken även denna gång men jag lägger märke till hur babblig den är. (Jag antar att jag hetsläste den förra gången) Anne har ju en förkärlek för att använda vackra och många ord och det är roligt till en början men till sist blir det liksom tjatigt och jag skummar hennes utläggningar. Det är också väldigt präktigt, men ok den är skriven 1908, och Anne gör förvisso många fel men aldrig mer än en gång och hon är minsann superduktig i skolan etc. Anne är oerhört energisk och känslosam med höga toppar och djupa dalar och hon hade förmodligen fått en adhd-diagnos i våra dagar. Men det går inte att komma ifrån att hon är en frisk fläkt i det lilla samhället och en stor personlighet.

När vi cirklade om boken pratade vi om likheterna mellan Pippi och Anne och Astrid är uppenbart inspirerad av denna. Jag vet dock också att jag ju läste någon annan flickbok under utbildningen där det var uppenbart att hon inspirerats. Det finns en scen där Anne går på taknocken som är väldigt lik Madicken men å tredje sidan så var det väl gå på taknockar ungar gjorde när de skulle visa sig på styva linan förr i tiden. Det är också Astrid-likt med hur varje kapitel berättar en ny liten händelse. Om vi jämför med t.ex. Monstret Frank-böckerna där det finns en löpande story från start till slut. Det mesta av boken handlar om Annes första tid men på slutet går det fort och hon är flera år äldre när den slutar. Boken kunde nog ha kortats ner lite och varit lite mindre upprepande på sina ställen. 

Det finns massor av fler Anne-böcker men jag kommer inte läsa dem, jag googlade dock för att få en bild av hur hennes liv blev. 🙂 Jag är glad att ha läst den, igen, för det är en viktig bok och jag kan bara tänka mig hur fantastisk och inspirerande den kan ha tett sig för alla flickor i början av 1900-talet. Anne är utan tvivel en sann feministisk förebild och dessutom en fåfäng sådan vilket kan ses oblitt på. Vi är dock 50% som är rödhåriga i cirkeln och det är synd att hon hela tiden är så missnöjd med sin hårfärg. Fast hon visar ju ändå att hon är cool. Vilket fick mig att fundera, är det inte så att rödhåriga i litteraturen/filmens värld nästan alltid ska vara antingen en Pippi eller en Jessica Rabbit? Finns det några vanliga tråkiga rödtottar där ute?

 

Utläst: 16 juni 2020
Mitt betyg: 4/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Bokhandeln för ensamma hjärtan

Jag uttryckte precis att en feelgood där en bokhandel är inblandad brukar vara ett säkert kort. Så när jag såg den här på biblioteket slog jag till direkt såklart.

Posy får oväntat ärva den bokhandel som hon jobbat i och bott ovanpå de senaste åren sen hennes föräldrar omkommit och bokhandelns ägare tog hand om henne. Så när den gamla damen dör så lämnar hon alltså bokhandeln till Posy men det finns också en klausul som säger att den måste bli bärande inom 2 år annars får damens barnbarn Sebastian ta över den. Bokhandeln har nämligen gått på knäna ett tag redan och Posy har en tuff uppgift. Hon bestämmer sig för att göra om den till en feelgoodbokhandel men Sebastian lägger sig i och vill istället att det ska bli en deckarbokhandel. Sen blir det såklart en rad förvecklingar och det ena med tredje som sig bör i den här typen av litteratur.

Ja, alltså själva bokhandelsdelarna gillade jag. Det går inte att komma ifrån att det låter så himla mysigt att äga en bokhandel och bara gå och påta bland böcker hela dagarna.  Även om jag fattar att det inte Ä R så. Särskilt inte nuförtiden. Tyvärr föll jag inte för storyn, det blev farsliknande emellanåt och otrovärdigt. Karaktärerna kändes lite över- eller underdrivna även om kärleken emellan Posy och hennes lillebror var fint gestaltad. Jag tappade lite läslusten en bit in i boken och det var ju en feelgood så jag förstod hur det skulle sluta och hade kunnat lagt ner boken men näe, jag läste klart. Jag ser nu att det här är första delen i en serie men om de andra delarna ska handla om andra bokhandlar eller om de andra karaktärerna vet jag inte. Kommer jag läsa dem? Well, kanske. Alltså det är ju ändå en brittisk bokhandel…

Utläst: 14 juni 2020
Mitt betyg: 3/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Bokcirkeln vid världens ände

Jag tyckte extremt mycket om Fridas Bokhandeln vid Riverside Drive och har längtat tills den här skulle komma som låne-e-bok. Jag slukläste den såklart.

Svenskättlingen Patricia bor i USA och för 30 år sen försvann hennes syster Madeleine mystiskt under ett jobbår i Sverige. En dag så kommer ett brev med systerns halsband på posten och Patricia beslutar sig för att göra ett nytt sista försök att resa till den plats där systerns sist sågs. Hon anländer till kustsamhället Ljusskär och tar in på Monas Bed, Breakfast and Books vilket är det enda hotellet.

Mona själv är en hårt arbetande kvinna som inte vill ge upp familjehotellet och hon brukar alltid få hjälp av sin dotter med familj på somrarna. Just den här kommer dock dottern utan sin man då det varit strul i äktenskapet. Dottern vill att hon ska lägga ner det halvt fallfärdiga hotellet men Mona vägrar. Till Monas kommer också olika väninnor för att umgås och de startar bl.a. en bokcirkel tillsammans (därav titeln). Samtidigt som vi följer de vedermödor, glädjeämnen och problem som de nutida karaktärerna möter så får vi parallellt läsa om Madeleines tid vid Frihetskyrkan i Ljusskär för 30 år sedan. Såklart knyts säckarna så småningom ihop.

Jag tyckte inte lika mycket om den här som Bokhandeln vid Riverside Drive men jag gillade den ändå väldigt mycket och den var perfekt att läsa i slutet av maj när hjärnan är halvt döende. Karaktärerna är fint tecknade om än något excentriska vissa av dem. Det kryllar av bokreferenser främst pga bokintresserade Doris och sådant är alltid jättekul tycker jag när en bok ger mig fler boktips. Trots detta så handlar den inte så jättemycket om böcker vilket kanske är anledningen till att jag föredrog den andra.

Delarna om Madeleine gör att det blir lite spänning också med en del svärta så boken blir lite mer skiftande i stämning. Men det jag minns mest är just värmen och jag hade gärna hängt hos Mona och käkat hennes bullar och pratat litteratur. Härligt också att många av karaktärerna är medelålders och t.o.m. pensionärer. Det tenderar ju vara en övervikt av 30-åringar i feelgood av de böcker jag läst i alla fall. Jag tycker Frida skriver väldigt bra och ser fram emot att läsa mer av henne.

Utläst: 30 maj 2020
Mitt betyg: 4/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Janusstenen (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Det här är ju del 2 i serien om Ruth Galloway och jag läste (i början) en del per sommar i samband med min Gotlandssemester.

Vad handlar den om?
Barnskelett hittas vid både utgrävning och byggarbetsplats och Ruth och Nelson får återigen jobba tillsammans. Nu är Ruth också gravid med hans barn vilket komplicerar allt ytterligare.

Vad tyckte jag?
Jag fortsätter att tycka om de här böckerna som har så intressanta karaktärer och härliga/ödsliga miljöer. Jag vill bara dricka te och klappa katter och stirra ut över vindpinade saltängar liksom.

Utläst: 7 augusti 2018
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Spring Mer – Bli en bättre löpare

Jag brukar lyssna på en podd som heter Styrkelabbet, primärt avhandlas där styrketräning men ibland kommer de in på andra sporter. I ett avsnitt handlade det om löpning och de hade med William Valkeaoja som expert där han refererade bl.a. till den reviderade nyutgåva av sin bok Spring Mer – Bli en bättre löpare. Självfallet blev jag nyfiken eftersom att jag ju verkligen gillar att läsa om löpning. Valkeaoja håller själv i en annan podd, Tyngre träningssnack, tillsammans med Jacob Gudiol. Bägge de här poddarna refererar ofta till olika studier som gjorts på tränande individer och de kan grotta ner sig ordentligt i olika ämnen. Rekommenderas!

Boken är indelad i två delar: träning och förberedelser samt tävling. William går igenom det mesta du kan tänka dig; hur din kropp fungerar, hur du bör träna för att få de resultat du vill ha, olika typer av träningspass, löpteknik men även styrketräning, kost och lite kort om skador/rehabilitering. I delen om tävling finns tips och förslag kring hur du kan träna inför olika distanser från 5 km till maraton samt lite om hur olika faktorer kan påverka ditt lopp (kost, värme, kramp).

I referenserna till den här boken så finns inte mindre än 207 olika studier/böcker så det finns ett rejält köttigt underlag till det William skriver. Det är väldigt utförligt beskrivet vilka faktorer som påverkar olika saker och hur du kan göra för att optimera din träning. För dig som redan kommit långt men vill ta nästa kliv i utvecklingen så finns det mycket att hämta här. William snuddar också vid att det inte bara är kroppens begränsningar som styr utan att hjärnan också är högst betydelsefull. Mer om det kan du läsa i Uthållighet: de tänjbara gränserna för din fysiska förmåga av Alex Hutchinson.

Tyvärr finner jag texten stundtals lite tungläst och vetenskapligt utformad med all den fakta och de siffror som presenteras. Jag hade gärna sett en lite mer populärvetenskaplig touch där det tunga stoffet blandades ut med lättare partier för att hinna smälta allt. William skriver inledningsvis att den här boken inte riktar sig till nybörjare vilket jag inte ser mig som men jag inser att jag nog kanske är lite för mycket nöjeslöpare för att vara den perfekta målgruppen. Det är en gedigen löparbibel och du kan endast köpa boken direkt inne hos tyngre.se

Du hittar fler böcker om löpning på min sida Löpbrigaden!

Titel: Spring Mer – Bli en bättre löpare
Författare: William Valkeaoja
Sidantal: 149
Utgivningsår: 2020
Utläst: 25 juni 2019
Mitt betyg: 3/5

Tack till William Valkeaoja för recensionsexemplar!

40 – constant reader

Den här boken fick jag skickad till mig av Skugge själv i april 2014. Jag gissar att jag ingick i den tidens aktuella bloggregister. Nu när jag blev lite krasslig så tänkte jag att jag lika gärna kunde läsa någon hyllvärmare på Letton (så man inte stör den som ska upp och jobba!) och valet föll på denna.

I boken skriver Linda om hur väldigt många som tycker till om henne eller recenserar henne gärna inleder med ”jag har aldrig gillat Linda Skugge”. Min version är nog mera att jag aldrig riktigt haft koll på henne. Jag missade hela den feministvågen som kom på 90-talet (och försöker ta igen det nu) fast att jag är i princip jämnårig med henne. Jag visste att hon fanns och såg nog hennes texter i kvällstidningen här och var men mer än så var det inte.

Den här boken lämnar mig allt annat än oberörd, den gör mig fundersam, förvirrad, sorgsen, trött och förundrad. Jag sugs in i Lindas text och har svårt att lägga den ifrån mig fastän att jag inte vet vilka hälften av alla de hon namedroppar är. Jag är oerhört fascinerad över hennes citatutbud och undrar exakt hur många sidor dokument med citat hon har i sin ägo. Kan hon läsa en bok eller lyssna på en låt utan pennan i hand?

Jag tycker synd om henne eftersom att det känns som att hon hela livet väntat på att bli sedd, uppskattad, älskad och t.o.m. tafsad på. Samtidigt stör jag mig på att hon inte verkar förstå att det inte var särskilt kul att vara en av de tjejerna som hon nästan verkar förakta. På samma sätt som hon inte kan rå för att hon var sen i utvecklingen så kan jag inte rå för att jag var tidig.

Jag blir trött på hennes ältande och tycker att hon kanske borde försöka sluta gräva ner sig i det förflutna och istället se framåt. De flesta människor har gått igenom olika svåra saker vilket utvecklar oss på olika sätt. Men ibland känns det som att Linda fortfarande är exakt den 19-åring som hon återkommer till så ofta? Det känns som att hon lever sitt liv genom alla citaten och att hon behöver injiceras med oerhörda mängder uppmärksamhet för att överleva. Samtidigt vill jag ta henne i handen, bjuda henne på en Sitting Bull så att hon slipper köpa den själv och berätta för henne hur bra hon är så hon slutar tvivla på sig själv.

Jag blir lite beklämd av att hon hänger ut så många med namn eller tydliga ledtrådar så att den som orkar googla lite eller är i hennes bransch förmodligen vet precis vem hon pratar om. Man måste inte alltid berätta precis allt.

Hon skriver om sin skrivglädje även om kroppen sätter käppar i hjulet och jag instämmer i att hon är en fantastisk skribent. Kommer jag att läsa mer av henne i framtiden? Jag vet faktiskt inte. Jag orkar inte mer ältande men samtidigt är hon fängslande på något sätt. I see you now Linda.

Utläst: 6 maj 2019
Mitt betyg: 3/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Jag for ner till bror

För ett rätt bra tag sen röstade vi fram en ny bokcirkelbok i en av mina cirklar och det blev den här. Jag tror inte jag röstade på den då jag inte kände mig särskilt sugen på den. Varför vet jag inte riktigt men kanske en kombination av att den var så hypad och att jag läst att folk störde sig på språket. Jag tänkte länge inte ens vara med på denna träff men så valdes den plötsligt som nästa bok i en av mina andra cirklar (där vi har diktatorskap). Jag drog mig ändå in i det sista men när jag väl började läsa den i fredags kväll så jag hade jag svårt att lägga den ifrån mig. Sen inledde jag lördag fm med ett par timmar i fåtöljen där jag läste ut den.

Jag for ner till bror handlar om Jana Kippo som just reser ner till sin tvillingbror Bror i byn Smalånger för att hjälpa honom få ordning på livet där han alkoholiserad bor i föräldrahemmet. På vägen dit går Jana vilse i snöstormen och hon stöter ihop med John, den brännskadade harmynte grannen vilken hon spenderar natten hos. De inleder någon slags relation samtidigt som Jana börjar jobba i hemtjänsten och försöker hjälpa sin bror. Den klassiska byn är full av hemligheter och Janas familjeliv likaså.

Jag är glad att jag övervann min olust och läste denna lilla bok för den är verkligen riktigt bra. Trots att det är fragmentariskt skrivet så ryms det väldigt mycket i den och alla olika trådar växer ihop på ett bra sätt. Jag älskar språket (note to self: sluta lyssna på vad andra säger) och hur hon skriver ihop namnen med endast gemener. Det är ju fullt av trasiga människor och eländiga händelser i berättelsen men ändå finns där kärlek och omsorg också.

Jana är präglad av sin barndom men försöker ändå utmana sig själv att göra nya, stundtals lite obehagliga saker och hon bereder sig en plats i samhället. Det är ibland svårt som läsare att avgöra vad som är sanning men det är ju just precis så livet är. Vi upplever det alla från vår synvinkel och med våra erfarenheter. Det som är sant för en är helt enkelt osant för en annan. ”Mysteriet Maria” ger mig lite Twin Peaks-vibbar och lägger en lätt sagodimension till historien. Det är liksom det norrländska 1800-tals-samhället och modern nutid i en och samma bok. Jag antar att det här kommer att bli en tv-serie på SVT så småningom. Den ser jag fram emot.

Utläst: 2 maj 2020
Mitt betyg: 4/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Isle of Lewis-trilogin (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
De första dagarna av sommarlovet är de flesta lärare kaputt, likaså jag. Sommaren 2017 var jag åtminstone pigg nog att orka läsa lite och bestämde mig av någon anledning för att testa Peter May.

Vad handlar den om?
Fin McLeod är kriminalkommissarien som återvänder till sin barndoms ö, Isle of Lewis i Yttre Hebriderna för att undersöka ett mordfall och det ena med det tredje leder honom tillbaka in i saker det förflutna gömt.

Vad tyckte jag?
Jag brukar rygga för ord som kriminalkommissarie men fann dessa böcker att vara över förväntan. Jag gissar att det var miljön i dem som verkligen fångade mig då jag ju är svag för karga öar vilket jag påtalat många gånger förr. Själva historien lockade mig faktiskt också även om jag glömt det mesta nu.

Jag har i 10 års tid hävdat att jag inte gillar deckare men nu kan jag ändå lägga Peter May till listan med Elly Griffith och Katarina Wennstam över deckarförfattare som jag trots allt gillar.  (Inte för att jag vill kalla Wennstam för endast det) Så även om den stora massan deckare kommer att fortsätta vara ointressanta för mig så begraver jag nog stridsyxan en gång för alla. Jag blev faktiskt nyfiken på Sofie Sarenbrant på bokmässan i höstas också…

Utläst: 16-18 juni 2017
Mitt betyg: 4/5 till alla delar

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Och så levde de lyckliga (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Föra måndagen berättade jag hur en Lucy Dillon tog mig ur min lässvacka på påsklovet. Så jag läste helt enkelt ännu en på raken.

Vad handlar den om?
Om Anna som får ta över en bokhandel och dessutom förekommer en hel del hemligheter.

Vad tyckte jag?
Jag blev inte lika förtjust i denna som första och andra delen. Kanske var jag feelgoodmätt, måhända var det för få hundar med eller så gillade jag bara inte karaktärerna lika mycket?

Utläst: 17 april 2019
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format