Etikettarkiv: e-bok

Huset vid havets slut

Jag ljuger kanske lite när jag säger att det är en tradition men för några år sedan läste jag den första boken om Ruth Galloway i samband med den årliga Gotlandsresan. Förra året läste jag del två så i år var det dags för del tre och då kan man ju i princip kalla det en tradition va?

I den här boken har Ruth precis börjat jobba igen efter att ha varit mammaledig några månader och självfallet måste hon jobba ihop med Nelson igen när några skelett hittas. De visar sig härröra från andra världskriget då något hemskt skedde och nya saker sker under fallets gång.

Jag har testat några få deckare genom åren och de här och några av Peter May är i princip de enda jag gillat. Tror dock att jag kan gilla Shetland-serien också eftersom jag älskar TV-serien. Men det som gör den här serien intressant för mig är att det är karaktärerna och inte fallet som är huvudsaken. Det är heller inte något fokus på lemlästade kvinnokroppar med frossande detaljer som det kan vara i svenska deckare. Självklart är det lite spännande att få veta hur allt hänger ihop men det är hur det ska gå för Ruth som är det verkligt underhållande. Elva böcker är utgivna i serien hittills och jag vet att vissa har ledsnat litegrann men jag kommer att fortsätta läsa serien ett tag till i alla fall!

Utläst: 11 juli 2019
Mitt betyg: 4/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Vild

I min vegan-bokcirkel bestämde vi att vi ville ut och vandra lite på nästa träff. Därför föll såklart valet på den här boken!

Boken är självbiografisk och handlar främst om den 100 dagar långa vandring som Cheryl gjorde på Pacific Crest Trail i Kalifornien-Oregon. Men vi får också veta en hel del om hennes liv innan dess vilket ger en bakgrund och förståelse till att hon företog sig vandringen överhuvudtaget.

När Cheryl är 22 diagnosticeras hennes mamma med cancer och sjukdomsförloppet går väldigt fort. Cheryl går mer och mer sönder, hon har en man men är otrogen med flera olika män och snart har hon även blivit heroinist. Av en slump ser hon en bok om vandringsleden och en dag bestämmer hon sig bara för att gå den. Hon är ruskigt dåligt förberedd och släpar med sig alltför mycket saker. Ryggsäcken är så tung att hon inte ens kan lyfta den utan hon måste krångla på sig den på marken och sen resa sig upp. Men hon ger sig trots allt ut på vandringen och möter både sig själv, andra vänliga människor och ett par farliga djur. Hon vandrar både i snö och öken och genomgår verkligen en del svåra prövningar.

Man kan tro att en sådan här bok ska vara sliskig och sentimental och överdriven och självfallet är det ingen utom Cheryl som helt hundra vet att hon stod öga mot äga med en björn ute på leden, men jag tycker ändå tvärtom att den är jordnära, varm och fin samtidigt som den är väldigt självutlämnande och ärlig. Jag kan fundera lite över hur hon klarar att sluta med heroin så enkelt men jag uppskattar att hon inte lägger så stor vikt vid den biten i boken. Det är inget vältrande i elände utan mer ett konstaterande över att hon gjorde ett par inte så smarta val i livet.

Boken är väldigt intressant och förutom att Cheryl i sig är spännande så är det fascinerande att läsa om all den vänlighet hon möter; fatta att det finns folk som åker och bor på campingplatser sex månader om året bara för att kunna hjälpa de vandrare som passerar förbi! Dessutom är miljöerna spektakulära och boken läses bäst med google i ena handen. Jag hade hoppats på att finna någon sajt som precis redogjorde för hennes vandring men det hittade jag inte. Trots att hon inte beskriver sin vandring som direkt njutbar så var alla i bokcirkeln överens om att vi inget hellre ville än att ge oss ut att vandra efter läsningen!

Nu gjorde vi ju det också, eller, vi hade tänkt oss en milsvandring ute i skogen men väl där insåg vi att 5 km-spåret runt sjön såg trevligast ut och sen tog vi lunchpaus en timme rätt snart och halvvägs tog vi visst fikapaus i typ 2 timmar. Vi råkade då hamna mittemot ett nudistbad men det var en fin plats så vi satt där och fikade i godan ro. 🙂 För övrigt så kan jag verkligen rekommendera att träffa din bokcirkel i promenadform, det var vansinnigt trevligt och vi tänkte försöka göra det igen.

För den som liksom jag inte var helt mätt på Cheryl och vandring efter boken så rekommenderas även filmen med Reese Witherspoon i huvudrollen

Utläst: 6 juni 2019
Mitt betyg: 4/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Drömfakulteten

 

Jag har velat läsa Stridsberg länge men inte kommit mig för. Nu stod den här plötsligt på listan över kurslitteratur i delkursen Feministisk litteraturvetenskap så då var det bara att läsa.

Boken är en fiktiv, men ändå med detaljer från verkligheten, berättelse över Valerie Solanas liv, från hennes uppväxt, via hennes universitetsstudier, SCUM-manifestet och skjutningen av Andy Warhol ända in i hennes dödsögonblick på ett sjaskigt hotell. 

Jag ville så gärna tycka om den här boken, jag menar, det är ju Sara Stridsberg för bövelen! Det här är det första jag läser av henne och jag är beredd att läsa mer men jag förlikade mig inte riktigt med just den här boken. Jag tycker att det är intressant att få veta mer om Solanas (även om allt inte må vara sant) men två saker stör mig. Det ena är berättarstilen, jag läser någonstans att den är ”poetiskt berättad” och jag förstår mig ju inte på poesi (förutom Ida Eklöf <3) så jag antar att felet ligger hos mig. Ibland är boken berättad på ”vanligt” vis och hade hela boken varit sådan hade jag tagit den till mig mycket bättre. Nu bryts berättandet av med andra former så som dialoger med folk (levande, döda eller påhittade) och emellanåt en slags alfabetiska uppräkningar från olika personers synvinklar. Dialogerna är ofta lite märkvärdiga och de där alfabetsgrejerna skummar jag bara igenom, jag tycker de är uppriktigt sagt riktigt jobbiga att läsa. Men vem är jag jämfört med Sara Stridsberg? Jag förstår att hon haft ett syfte med passagerna men det går mig förbi eller kanske över huvudet.

Det andra jag stör mig på är vältrandet i all misär. Jag förstår att Solanas förmodligen hade en hemsk uppväxt och ett tragiskt liv fyllt av prostitution, droger och en förvisso högintelligent men skadad personlighet. Och jag önskar att hon aldrig behövt ha det så men det känns som att jag vill minnas henne för vem hon var och inte vad hon utsattes för.

Trots mina invändningar så är det något som suger in mig i berättelsen och det känns som om jag kommer Solanas väldigt nära. Kanske för nära. Jag slukar vissa delar av boken och skummar andra. Stridsberg omtalas ofta för sitt språk och det är säkert riktigt bra men jag tycker att det blir lite too much ibland.

Hennes hand rör sig i sanden och i drömmen och undervattenslandet finns inget intorkat föl som vet om att det ska dö, men som vägrar och som fortsätter att vara klistrigt klister runt sin mor och låter sig sparkas bort varje gång för den där ljumma smaken av hennes mjölk som en vattenstämpel i pälsen och munnen full av svartmyror.

Jag tänker mig att den här boken läses bäst av den 20-åriga svåra svartklädda typen som sitter med anteckningsbok på kafé. Hen som har Kafka under ena armen och Stäppvargen under den andra. Men boken har vunnit massor av priser så jag inser ju att det bara är jag som inte är lika intelligent som Valerie och Sara.

Utläst: 17 maj 2019
Mitt betyg: 3/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Den dolda rosen

Titel: Den dolda rosen
Författare: Tilda Nordenholm

Förlag: Mörkersdottir förlag
Utgivningsår: 2018

Utläst: 26 januari 2019
Mitt betyg: 2/5

Jag fick en förfrågan om att läsa två böcker från Mörkersdottir varav det här var den ena.

Caitlin är prinsessa i sitt kungadöme och förväntad arvinge till tronen. Hennes egna drömmar stämmer dock inte alls överens med föräldrarnas förväntningar. Hon avskyr livet som prinsessa och drömmer om något annat, om frihet. På en tråkig bal på slottet introduceras Caitlin för en mystisk främling som hon fattar tycke för. Under kvällen blir något stulet från slottets skattkammare och det är främlingen som är den skyldige. Caitlin ger sig av efter honom och blir indragen i ett äventyr till havs.

Jag är lite kluven till den här boken. Tilda Nordenholm har skrivit den på en sajt som heter Wattpad, en community för folk som vill skriva och/eller läsa. Där har den fått runt 200 000 läsningar och därefter har den alltså också blivit utgiven av Mörkersdottir. Jag gillar grundstoryn och det är spännande vilket gör att jag hela tiden vill framåt i boken. Caitlin är en modern feminist (yay!) men någonstans skär det sig. Hennes sätt att vara och tala känns inte realistiskt i förhållande till bokens miljöer och händelser. Det känns lite som om en kvinna från 2000-talet är placerad på medeltiden. Jag är inte heller så förtjust i språket i boken och det känns som att den skulle vunnit på mer gestaltning och en hårdare redigering. Boken är del 1 i en serie och om del 2 blir lite mer genomarbetad kan den nog bli riktigt läsvärd.

Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till Mörkersdottir förlag för recensionsexemplar!

En vinter i Paris

Titel: En vinter i Paris
Författare: Jenny Oliver

Förlag: Printz Publishing
Sidantal: 210
Utgivningsår: 2018 (Originalupplaga: 2013)

Utläst: 15 november 2018
Mitt betyg: 3/5

För något/några år sedan var det någon som lurade in mig i julromanträsket och jag har verkligen känt pepp varje gång jag sett dessa julböcker i sociala medier i år. Printz Publishing var så vänliga att skicka mig ett ex av denna.

Rachel är lågstadielärare i en by i England där hon är singel men har en slags halvdan nattlig relation med en infantil musiker. Julen är inget för Rachel då den är förknippad med smärtsamma minnen. När jullovet stundar lurar hennes bästa väninna iväg henne till Paris för att delta i en tävling där förstapriset är att bli lärling hos den ryktbare bagaren Henri Salernes. Han visar sig vara en skitstövel, om än begåvad och Rachel är på väg att strunta i alltihop men ändrar sig och bestämmer sig för att kämpa. I Paris träffar hon också den snygge och gentlemannalika Philippe, Henris bror. Men inget är ju någonsin som det verkar…

Det är en mysig julbok det här som innehåller en hel del bakporr. Det finns en bra dramaturgi i berättelsen och miljöerna känns genuina. Ändå är det någonting som gör att jag inte riktigt tar boken till mitt hjärta, jag tror att det är karaktärerna som känns lite för stereotypa och grunda. Vad jag förstår är det Olivers debut så kanske har hon slipat på detta numera. Men boken är lättläst och underhållande på bästa feelgoodmanér och den rymmer både sorg, ilska och kärlek. En bit av livet helt enkelt, bara med extra mycket socker!

Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till Printz Publishing för recensionsexemplar!

Konsten att städa

Titel: Konsten att städa
Författare: Marie Kondo

Förlag: Pagina förlag
Sidantal: 176
Utgivningsår: 2017 (Originalupplaga: 2011)

Utläst: 4 december 2018
Mitt betyg: 1/5

Igår började jag känna mig lite krasslig, jag hade ganska svår kurslitteratur att läsa (inscannad engelsk tidskriftsartikel med svårläst typsnitt ni vet) så vad gör man då? Jo, ser sig om efter något lättläst och lättsmält. Fanny Ambjörnsson har varit en av föreläsarna på min kurs och jag var lite nyfiken på hennes nya bok om städning men jag var för tidigt ute eftersom jag sökte bland bibblans e-böcker (mitt go to ställe när jag ska impulsskaffa böcker!). Istället dök Kondos bok upp.

Jag har alltid haft ett intresse för att läsa om organisering och h u r man gör saker på bästa sätt och sådant så jag tänkte att den här kanske kunde vara något. Jag visste inte särskilt mycket om Marie Kondo förutom att jag via YouTube-videos anammat hennes sätt att vika mina t-shirts. Men alltså, det här var riktig dynga!

Att klaga på folk ligger mig inte gärna i fatet men översättningen och korrläsningen är i n t e bra i den här boken. Begreppet ”ordning på torpet” förekommer så många gånger att jag misstänker att vi här har en värdig motståndare till antalet ”my inner goddess” i den där boken som jag faktiskt inte läst men ändå läst mycket om. Vad är ens ett japansk torp för något? Jag fattar att Kondo använder sig av något japanskt begrepp som ska betyda att man har fått det rent och trevligt hemma men ändå. På de sista åtta raderna i boken förekommer uttrycket tre gånger! Sorry för spoilers. Dessutom är det en hel del fel i texten som kunde ha undvikits med bättre korr.

Apropå översättningen så tog det mig också en bra bit in i boken innan jag fattade att den inte handlade om städning utan snarare om att rensa ut bland sina ägodelar. Den engelska titeln är The Life-Changing Magic of Tidying Up: The Japanese Art of Decluttering and Organizing vilket är betydligt mer rättvisande. Den svenska undertiteln är i och för sig förändra ditt liv med ett organiserat hem så jag kanske är lite väl elak. Men att gång på gång skriva om hur man får ett städat hem när inte dammsugare, såpa eller dammtrasa nämns en enda gång. Nej, det fick jag inte ihop.

Men det Marie säger då? Är inte det bra? Tja, alltså, ja, hon förespråkar minimalism vilket jag tycker är bra. Alldeles för många människor har alldeles för mycket skit. Och hon förespråkar därför att göra sig av med saker vilket jag tycker är bra. Men, hon berättar otaliga gånger om alla de plastsäckar med grejer som hennes klienter gjort sig av. Jag tror rekordet var på 70 st fyllda med prylar. Och sen ska man bara skicka iväg skiten med sopbilen. Vad hände med avfallstrappan?

Vidare så kan jag inte med hennes snack om att säga tack till sin handväska för ett bra utfört arbete eller påståenden som att ”när du för händerna över tyget för du över energi till plagget” (s. 42), ”Kläder slappnar, precis som människor, av när de befinner sig i en bekant omgivning” (s.45), ”Om du tvekar ska du fråga ditt hus och föremålet ifråga hur de bäst vill ordna förvaringen.” (s. 76). Hon verkar alltså vara något så sällsynt som en prylkommunikatör.

På samma sätt är saker som älskas av sina ägare, och behandlas väl, mer levande och utstrålar en aura som säger att de är ivriga att ställa upp för sina ägare. Saker som älskas har en annan lyster. Det är därför jag med ett ögonkast kan avgöra om ett föremål utstrålar glädje. (s. 109)

Jag fattar att hon syftar på att vi bör behandla våra saker med respekt och självklart håller de bättre om vi är försiktiga med dem. Men jag är till skillnad från Marie fullständigt övertygad om att mina saker inte kommer att tacka mig för att de fick användas eller att min gröna tröja kommer at böna och be om att få hänga på ett visst ställe.

Som en liten final påstår hon, i bästa Hinke Bergegren-stil, att hennes klienter går ner i vikt efter att de har gjort sig av med ägodelar.

Det låter kanske som falsk marknadsföring att man kan gå ner i vikt genom att städa, eller att huden får ny lyster, men det behöver inte nödvändigtvis vara ljug. Jag varken kan eller visa före och efter-bilder på mina kunder, men jag har själv bevittnat hur deras utseende och sätt att föra sig förändrats sedan de städat sin bostad. (s.105-106)

Du bara måste älska bevisföring som lyder ”jag har själv bevittnat”, när man övertalar folk om sin egen metods förträfflighet. Sen har jag några invändningar kring hennes tankar kring kvinnor och kläder ”Om du är kvinna ska du välja något feminint och/eller elegant” men jag köper att den japanska kulturen kanske fungerar lite mer så. Till sist en lite mer oseriös invändning: ”Att ställa bokhyllor i klädkammare är en av mina favoriter när det gäller förvaring.” Ja, men vi tar väl och ställer finporslinet på dass när vi ändå är i farten.

Varför läste jag ens ut den här boken? Jag vet inte, jag läser så sällan dålig litteratur att jag liksom blev nyfiken på hur dåligt det kunde bli. Dessutom är ju Kondo känd och boken en bestseller. Så man letar och letar efter det där som folk gillar. Vill du läsa om ordning på torpet och hur du ska prata med dina saker så varsågod och läs denna bok. I annat fall kan du bara gå direkt på att rensa ut bland dina saker, lämna det du inte vill ha till Stadsmissionen eller liknande och sträva efter att inte göra så många nyköp.

Köp (inte) på Adlibris eller Bokus

Modet att köra: en saudisk kvinnas bekännelse

Titel: Modet att köra: en saudisk kvinnas bekännelse
Författare: Manal al-Sharif

Förlag: Natur och kultur
Sidantal: 367
Utgivningsår: 2018 (Originalupplaga: 2017)

Utläst: 27 oktober 2018
Mitt betyg: 4/5

Det här var en av oktobers bokcirkelböcker och jag lånade mitt ex på bibblan.

Manal al-Sharif blev uppmärksammad internationellt i samband med att hon trotsade det saudiska förbudet mot kvinnlig bilkörning. Hon var aktiv och ledande i en kampanj för kvinnlig bilkörning vilket fick henne fängslad under nio dagar. När hon kom ut därifrån fortsatte hon att kämpa mot landets kvinnoförtryck och idag lever hon i Australien och fortsätter kampen därifrån.

När vi samlades för att diskutera den här i bokcirkeln hade jag inte läst hela boken. De flesta var lite besvikna då vi förväntat oss att den skulle handla mest om bilkörningen men i själva verket är det fokus på hennes uppväxt. När jag i efterhand läste klart den så tog jag den för vad den var och uppskattade den väldigt mycket. Jag kunde ingenting om Saudiarabien. Alltså ingenting. Jag visste inte ens att Mecka låg där (ja, jag är verkligen u s e l på geografi). Nu förstår jag att det här är Manals bild av att leva i Saudiarabien men om ens bara hälften är sant så är det långt mer än tillräckligt.

Kvinnor och män lever verkligen åtskilda i det här landet, med bl.a. separata ingångar för män och kvinnor till de flesta affärer, kvinnor måste ha en förmyndares (oftast far eller make) eller mahrams (nära manlig släkting; bror, kusin eller son) tilstånd för att ex. få resa, ta en anställning, påbörja en utbildning etc. Kvinnor får inte komma in på sjukhuset för att föda barn utan en mahram, brandmän får inte gå in i en brinnande byggnad om det finns kvinnor utan en närvarande mahram därinne etc. Även om kvinnor får utbilda sig så finns det i praktiken inte så många jobb att få då kvinnor inte får inneha vilka yrken som helst. Eftersom att kvinnor, fram tills precis nyligen, inte fick köra bil och många bussar inte tillåter kvinnor måste de få skjuts av sin mahram för att kunna ta sig någonstans.

Det sistnämnda var en av anledningarna till att Manals bror till sist ställde sig på hennes sida. När han kom hem utarbetad efter långa pass var han tvungen att skjutsa sin fru till alla hennes ärenden. Och han gillade inte att hon var isolerad i hemmet under tiden han arbetade. Om jag fattade saken rätt var det egentligen inte de juridiska lagarna som förbjöd kvinnor att köra utan de religiösa och det var också den religiösa polisen som arresterade Manal. Eftersom att islam och Koranen tolkas på många olika sätt runt om i världen så förstår man också att den saudiska kulturen nog är det främsta hindret för kvinnors frigörelse.

Jag tycker definitivt att den här boken är läsvärd och är väldigt glad att jag läste ut den. Det finns långt fler intressanta saker att prata kring än de jag tagit upp men jag måste lämna lite till läsaren också. Den är lättläst och ger en bra förståelse för hur det kan vara att växa upp som kvinna i Saudiarabien.

Köp på Adlibris eller Bokus