Etikettarkiv: deckare

Huset vid havets slut

Jag ljuger kanske lite när jag säger att det är en tradition men för några år sedan läste jag den första boken om Ruth Galloway i samband med den årliga Gotlandsresan. Förra året läste jag del två så i år var det dags för del tre och då kan man ju i princip kalla det en tradition va?

I den här boken har Ruth precis börjat jobba igen efter att ha varit mammaledig några månader och självfallet måste hon jobba ihop med Nelson igen när några skelett hittas. De visar sig härröra från andra världskriget då något hemskt skedde och nya saker sker under fallets gång.

Jag har testat några få deckare genom åren och de här och några av Peter May är i princip de enda jag gillat. Tror dock att jag kan gilla Shetland-serien också eftersom jag älskar TV-serien. Men det som gör den här serien intressant för mig är att det är karaktärerna och inte fallet som är huvudsaken. Det är heller inte något fokus på lemlästade kvinnokroppar med frossande detaljer som det kan vara i svenska deckare. Självklart är det lite spännande att få veta hur allt hänger ihop men det är hur det ska gå för Ruth som är det verkligt underhållande. Elva böcker är utgivna i serien hittills och jag vet att vissa har ledsnat litegrann men jag kommer att fortsätta läsa serien ett tag till i alla fall!

Utläst: 11 juli 2019
Mitt betyg: 4/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Sanning med modifikation (måndagsmikron)

Titel: Sanning med modifikation
Författare: Sara Lövestam

Förlag: Piratförlaget
Sidantal: 255
Utgivningsår: 2015

Utläst:  15 juli 2015
Mitt betyg: 4/5

Varför läste jag den?
Jag läser allt av Sara, förr eller senare. Jag var dock tveksam till denna eftersom de gav den epitetet deckare men var bara lugna, det är i n g e n deckare. Eller ok, det är lite mysterium så där men garanterat fritt från alkoholiserade operalyssnande kommissarier eller unga sexigt mördade kvinnor.

Vad handlar den om?
Kouplan vägrar att fortsätta vara diskare och försöker försörja sig som privatdeckare. Fallet med det försvunna barnet är inte helt lätt att lösa och Kouplan har sina egna bekymmer.

Vad tyckte jag?
Den här serien är så bra! Kouplans resa är makalös och Sara tangerar som vanligt så många svåra ämnen på ett smakfullt sätt. Läs!

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Inga små svarta lögner

Det blev dags att påbörja en ny bok här hemma och jag plockade fram Små svarta lögner av Sharon Bolton. Jag läste på baksidan att den var en deckare, vilket ju inte är min favoritgenre (fast jag har hittat några favoriter), men jag tänkte ändå att det kunde passa med något lättsmält. Jag tror att jag köpte den för att jag hört talas om den och den kostade bara 29 kr på en billig Åhlénsrea där man var tvungen att köpa tre saker. Det är kanske mer en spänningsroman egentligen, om man nu tycker att det finns någon skillnad, men med deckare så tänker jag mig ett brott och en polis eller dylikt inblandad. Hur som helst så läste jag de första 29 sidorna men kände ingen som helst dragning till boken. Meningarna var korthuggna och jag var ointresserad av huvudpersonen, hennes tankar och vad som pågick på ön. Synd, för jag blev faktiskt lite taggad när jag läste att den utspelade sig på Falklandsöarna som den ö-fantast jag är. Nä, den boken lägger jag direkt i skicka vidare-högen och så blir det till att välja ny bok. Waters eller Sandberg – det får kvällen utvisa!

Kaninjägaren

kaninjagarenTitel: Kaninjägaren
Serie: Joona Linna (del 6)
Författare: Lars Kepler
Förlag: Albert Bonniers förlag
Sidantal: 571
Utgivningsår: 2016

Utläst: 29 dec 2016
Mitt betyg: 3/5

Den snälla men inte helt pålästa Tomten hade med sig en deckare till mig i julklapp. Jag är inte den som är den så jag satte tänderna i boken på en gång eftersom jag också vet att en trött jullovshjärna gillar lättsmält litteratur.

2016 års sista lästa bok var alltså också den första Kepler-boken jag läst så jag har ingen aning om vad Joona Linna gjort tidigare men då denna bok börjar sitter han sedan två år inne när han blir kallad till ett hemligt möte för att hjälpa till att utreda ett mord. Den kända TV-kocken Rex Müller är en annan person som tar stor plats i boken och såklart korsas deras vägar och massor av saker händer. No shit Sherlock? 🙂

En av anledningarna till att jag inte är så förtjust i deckare är att de är handlingsdrivna och inte karaktärsdrivna. Detta gör också att det blir extremt svårt att berätta vad en deckare handlar om utan att spoila. Jag tycker ändå att det är en bra skriven och hyfsat trovärdig bok där vi får lära känna några av karaktärerna åtminstone lite. Nu är jag inte särskilt matintresserad men jag gillar allt matsnack som Rex utövar. En sak jag dock reagerar på är scenen med Jeanette i Nyköping (var det va?). Varför är den med i boken i huvud taget? Jag har som sagt inte läst övriga böcker i serien och Jeanettes story kanske behandlas någon annanstans men hon är med väldigt lite i just denna bok.

Summa summarum: en helt ok deckare men jag blir inte sugen på fler i serien. Däremot läste jag ju faktiskt en Elly Griffiths förra sommaren som jag verkligen gillade, förmodligen för att Ruth Galloway känns mänsklig och vi får komma henne mer på djupet.

Köp på Adlibris eller Bokus

Sommarlov med Kulturkollo: #deckare

flickan under jordenDeckare och jag är inte riktigt kompatibla vilket jag har avhandlat förut här på bloggen. För några år sedan gav jag mig själv en utmaning att ändå läsa en deckare och jag gav mig på Belinda Bauers Mörk jord men vi klickade inte riktigt. Jag har trots detta inte givit upp genren helt utan har skrivit upp Elly Griffiths som nästa försök då många lovordat hennes böcker och Ruth Galloway verkar vara en cool typ. Om det blir i sommar eller en annan gång får vi dock se.

Mina möten med genrer 2012 – del 2

Här är andra delen av mina erfarenheter av olika genrer jag läste under 2012. Första delen om det jag kallar den ”vanliga” skönlitteraturen, fantasy och romance kan du läsa här.

Deckare

Jag hade på känn att jag nog inte gillar deckare så mycket så jag utförde helt enkelt ett vetenskapligt test under sommaren 2012 (när annars?) då jag läste en deckare. För säkerhets skull en som var hypad och hyllad: Mörk Jord. Den var bra, absolut, men den gav mig bara inte det jag vill ha när jag läser. Jag vill ha Människan i fokus och inte Handlingen.

Spänning

Denna genre är väl närbesläktad deckargenren. Jag gissar att jag kan räkna Snabba CashShutter Island och Illdåd hit. Jag tycker alla de här böckerna var bra böcker men återigen så är det inte det här jag helst vill ha.

Skräck

Här har vi en genre jag nyupptäckte under 2012. För en 20 år sedan läste jag mycket av Stephen King och för några år sedan mycket Ajvide. Nu kanske jag säger emot mig själv för jag tyckte verkligen om Skalpelldansen och det är ju stora spänningsinslag här och frågan är om det är handlingen eller människan som dominerar? Det ska dock inte vara så mycket slaskande à là splatterfilm (Tjärven) utan det ska vara psykologiskt skrämmande. I filmvärlden vet jag inte var gränsen går mellan psykologisk thriller och skräck men någonstans i de kretsarna är det jag vill befinna mig. Jag tänker hur som helst utforska denna genre mer under 2013.

Ungdomsböcker

Denna genre har varit bortglömd lika länge som skräckgenren och jag är glad att jag hittade tillbaka. Jag tänker inte sluka allt men definitivt plocka några, vad jag tror kan vara, guldkorn och jag har ett par titlar på lager att undersöka.

Nu återstår bara att se vilken genre jag upptäcker under 2013!