Etikettarkiv: debutroman

Arseniktornet (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
För några år sedan fick jag Berlinerpopplarna-trilogin av en vän. Jag tyckte mycket om dem och har sedan dess velat läsa mer av Anne B. Ragde. Och så här skrev jag i Hett i hyllan i maj 2016: ”Arseniktornet av Anne B. Ragde köpte jag på nätet i januari 2012 av den anledningen att Anne B. Ragde var en av dem som verkligen, verkligen gav mig läslusten tillbaka efter mååånga år av lästorka.”

Vad handlar den om?
Familjerelationer, – svårigheter, – generationer, – hemligheter etc.

Vad tyckte jag?
Jag ser att jag gett den en 3:a så den nådde väl inte hela vägen fram. Det är dock hennes debut läste jag nu och jag brukar ju gilla sådana och den låter som precis min typ av bok. Tja, den som hade minne eller skrev om böckerna i tid skulle veta vad som fattades mig vid läsningen.

Utläst: 16 juni 2016
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Där rinner en älv genom Saivomuotka by

Min kollega lånade ut den här boken till mig för alltför många månader sedan. Jag hade hört mycket gott om den och ville gärna läsa den men tyvärr kom ett par tentor, några bokcirklar och en lässvacka i vägen för läsningen av den. Igår tog jag mig så äntligen tid, det började t.o.m. bli lite brådis då jag byter jobb efter sommaren så jag ville hinna lämna tillbaka boken.

Saivomuotka är inte längre en by (småort) i definitionens bemärkelse men den ligger alltjämt vid Muoniälven uppe vid svensk-finska gränsen i Karesuando socken, Kiruna kommun. Här bildade en gång Israel och Maija familj och det är på den vägen författarinnan själv kom till jorden. Det här är alltså en släktkrönika som baserar sig på både sanna och påhittade historier.

Pia Mariana inleder berättelsen med Israel, hennes egna morfar, som 1895 vandrar hem till byn efter militärtjänstgöring. Samtidigt föds Mariana/Maija en bit därifrån och så småningom om flyttar hon in hos den 21 år äldre mannen. Tillsammans får de åtta barn varav sju överlever. Berättelsen förblir hela tiden i byn samtidigt som vi mer eller mindre får följa allas levnadshistorier ända fram till nutid. Det finns ett fokus på Maija och förstfödde sonen Erik och det är också på hans anteckningar och efterforskningar som den här boken baseras.

Jag älskade den här boken. Den är så fint och varsamt berättad samtidigt som den rymmer så otroligt mycket. Självfallet en hel del elände och under så många år pågår en kamp för överlevnad där Maija drygar ut brödet och arbetar hårt för att få allt att gå ihop. I skolan får barnen stryk om de pratar meänkieli och hemma måste de göra otaliga sysslor så att vardagen går runt. Men även om de må vara fattiga många gånger så finns det mycket kärlek inom familjen och de ställer upp för varandra i vått och torrt. Boken sjuder också av kärlek till arbetare och Eriks engagemang i det fackliga arbetet lyser starkt. Som alltid så fascineras jag av den norrländska miljön och det karga, hårda men ändock vackra. Kolla på islossning och dricka kaffe på bit (hej mormor!). Jag gillar också att det finns meänkieli insprängt här och var trots att jag inte fattar ett ord av vad där står.

Det är svårt att beskriva boken men den är verkligen som en älv i sig. Orden rinner liksom igenom sidorna och plockar upp små delar av livet här och var. Det var som en historielektion och en känslosam kärleksfull berättelse på en och samma gång. Jag grät några gånger under läsningen och jag googlade frenetiskt när jag var klar. Nu vet jag t.ex. vad ett pörte är och var byn ligger. Hade jag fått önska något så hade det varit en tydligare karta över bygden samt ett nedskrivet släktträd. I början bläddrade jag tillbaka flera gånger till sidan där alla barnens födslar nämns men när barnbarnen kom in i bilden gav jag lite upp om att förstå exakt vem som var vem. Men det spelade inte så stor roll, det var en fantastisk läsupplevelse ändå och en riktigt fin debutroman. Men så brukar jag ju gilla debutromaner också.

Utläst: 15 juni 2019
Mitt betyg: 5/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Manhattan Transfer

Titel: Manhattan Transfer
Författare: Katja Hvenmark-Nilsson

Förlag: Hoi förlag
Sidantal: 283
Utgivningsår: 2019

Utläst: 27 april 2019
Mitt betyg: 2/5

På påsklovet fick jag en förfrågan från författaren om att läsa hennes bok. Jag var oerhört lästrött då och den kändes som precis vad jag behövde.

Vienna blir uppsagd från jobbet där hennes ex dessutom är chef. Hon bestämmer sig impulsivt för att sticka till New York och söka lyckan som fotograf. Via nätet får hon kontakt med en tjej hon flyttar in hos och hon lyckas få in åtminstone en tåspets hos en fotostudio. Men allt går inte riktigt som hon tänkt sig.

Boken beskrivs som en rapp feelgood och det är det, men den är tyvärr för rapp för min smak. Jag fattar att New York är en myllrande sjudande stad och det porträtteras absolut på ett tydligt sätt. Likaså alla de spännande karaktärer och original som jag kan tänka mig vistas i staden. Men alla händelser och intryck liksom bara staplas på varandra och det känns som att författare velat få med så mycket som möjligt i boken.

Jag tror att Vienna ska framstå som orädd men jag känner många gånger att hon överhuvudtaget saknar konsekvenstänkande och att hon inte verkar vara rädd om sitt liv. Sen kanske det säger mer om min egen person och ja, jag kanske är alltför försiktig och planerande. Däremot är hon väldigt initiativrik och hennes list och idéer tar henne på ett eller annat sätt dit hon vill. Men många av händelserna och karaktärerna känns inte riktigt trovärdiga och Vienna hinner både med att utblottad bo på sunkigt vandrarhem samt att dricka lyxdrinkar med värsta Sex and the city-kompisgänget.

Boken är skriven på svenska men ganska ofta används engelska uttryck på ett sätt som jag inte heller förlikar mig med:

What time is it? It’s show time! Jag är en självförsörjande artist med allt vad det innebär av ekonomi och så vidare.

Den är dock lättläst och underhållande så för dig som vill få en rejäl dos New York och en stunds avkoppling passar den perfekt!

Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till Hoi förlag för recensionsexemplar!

Den dolda rosen

Titel: Den dolda rosen
Författare: Tilda Nordenholm

Förlag: Mörkersdottir förlag
Utgivningsår: 2018

Utläst: 26 januari 2019
Mitt betyg: 2/5

Jag fick en förfrågan om att läsa två böcker från Mörkersdottir varav det här var den ena.

Caitlin är prinsessa i sitt kungadöme och förväntad arvinge till tronen. Hennes egna drömmar stämmer dock inte alls överens med föräldrarnas förväntningar. Hon avskyr livet som prinsessa och drömmer om något annat, om frihet. På en tråkig bal på slottet introduceras Caitlin för en mystisk främling som hon fattar tycke för. Under kvällen blir något stulet från slottets skattkammare och det är främlingen som är den skyldige. Caitlin ger sig av efter honom och blir indragen i ett äventyr till havs.

Jag är lite kluven till den här boken. Tilda Nordenholm har skrivit den på en sajt som heter Wattpad, en community för folk som vill skriva och/eller läsa. Där har den fått runt 200 000 läsningar och därefter har den alltså också blivit utgiven av Mörkersdottir. Jag gillar grundstoryn och det är spännande vilket gör att jag hela tiden vill framåt i boken. Caitlin är en modern feminist (yay!) men någonstans skär det sig. Hennes sätt att vara och tala känns inte realistiskt i förhållande till bokens miljöer och händelser. Det känns lite som om en kvinna från 2000-talet är placerad på medeltiden. Jag är inte heller så förtjust i språket i boken och det känns som att den skulle vunnit på mer gestaltning och en hårdare redigering. Boken är del 1 i en serie och om del 2 blir lite mer genomarbetad kan den nog bli riktigt läsvärd.

Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till Mörkersdottir förlag för recensionsexemplar!

Ponnyn som kunde skratta och gråta

Titel: Ponnyn som kunde skratta och gråta
Författare: Elizabeth Sommarström

Förlag: Kikkuli förlag
Sidantal: 444
Utgivningsår: 2018

Utläst: 30 november 2018
Mitt betyg: 3/5

Jag må ha dubier kring min inställning till ridning numera men jag är fortfarande svag för hästböcker. När jag skymtade den här fina boken här och var på Instagram så blev jag nyfiken och bad om ett ex.

En tidig vintermorgon ska Fanny rida bort till ridhuset för att hinna träna lite innan skolan. Det är fruktansvärt halt ute och strax innan de ska in i skogen styr hon över sin ponny Jonna på fel sida av vägen lite för tidigt. Då kommer plötsligt bussen och tragedin är ett faktum. Jonna dör men Fannys själ tar ett kliv in i Jonnas kropp istället för att segla iväg så plötsligt har Fanny blivit en ponny. Eter en tids konvalescens på djursjukhuset får hon komma hem till familjen men hennes föräldrar sörjer och pappa förstår inte ens varför mamma envisas med att behålla den där ponnyn som bara påminner honom om Fanny.

Fanny kan, efter att hon blivit ponny, kommunicera med alla andra djur, en djurskötare på djursjukhuset samt mormor som är en nästan-ängel. Hon förstår också precis vad alla människor säger och hon vill inget hellre än att avslöja sig när hon ser hur ledsen mamma är men mormor säger att hon måste vänta, att hon har ett uppdrag först.

Det här är en kul och annorlunda vinkling på en hästbok. Eller, såklart är det inte kul att Fanny dör, det är fruktansvärt och tragiskt. Och att bli instängd i en ponnykropp hade nog gett mig panik, Fanny tar det riktigt bra. Men det är kul att få hänga med Fanny sedan hon blivit Jonna och att få ta del av hur en ponny skulle kunna uppfatta världen. Det märks att Elizabeth Sommarström är kunnig när det gäller hästar och hon visar oss både de finare och fulare sidorna av hästvärlden. Språket är lättläst och bra anpassat till målgruppen och den bör inte läsas av alltför unga hästälskare då den innehåller några obehagligheter.

Det som drar ner betyget för den här boken är två saker. Det ena är just det här med författarens alla kunskaper. Ibland blir lite väl mycket av faktaförklaringar insprängda i texten och jag tänker att hon kanske skulle skrivit ytterligare en bok som var en ren faktabok. Det andra är att det finns otroligt många minnen i den här boken vilka alla blir till sidospår. Även här skulle man kanske kunna ha skrivit en egen bok om  ex. Fannys mamma eller morfar. Det blir helt enkelt lite oflyt i läsningen och jag känner att alla fakta och sidoberättelserna stoppar upp i berättelsen när det jag egentligen vill bara är att få veta hur det går för Fanny-Jonna.

Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till Kikkuli förlag för recensionsexemplar!

En vinter i Paris

Titel: En vinter i Paris
Författare: Jenny Oliver

Förlag: Printz Publishing
Sidantal: 210
Utgivningsår: 2018 (Originalupplaga: 2013)

Utläst: 15 november 2018
Mitt betyg: 3/5

För något/några år sedan var det någon som lurade in mig i julromanträsket och jag har verkligen känt pepp varje gång jag sett dessa julböcker i sociala medier i år. Printz Publishing var så vänliga att skicka mig ett ex av denna.

Rachel är lågstadielärare i en by i England där hon är singel men har en slags halvdan nattlig relation med en infantil musiker. Julen är inget för Rachel då den är förknippad med smärtsamma minnen. När jullovet stundar lurar hennes bästa väninna iväg henne till Paris för att delta i en tävling där förstapriset är att bli lärling hos den ryktbare bagaren Henri Salernes. Han visar sig vara en skitstövel, om än begåvad och Rachel är på väg att strunta i alltihop men ändrar sig och bestämmer sig för att kämpa. I Paris träffar hon också den snygge och gentlemannalika Philippe, Henris bror. Men inget är ju någonsin som det verkar…

Det är en mysig julbok det här som innehåller en hel del bakporr. Det finns en bra dramaturgi i berättelsen och miljöerna känns genuina. Ändå är det någonting som gör att jag inte riktigt tar boken till mitt hjärta, jag tror att det är karaktärerna som känns lite för stereotypa och grunda. Vad jag förstår är det Olivers debut så kanske har hon slipat på detta numera. Men boken är lättläst och underhållande på bästa feelgoodmanér och den rymmer både sorg, ilska och kärlek. En bit av livet helt enkelt, bara med extra mycket socker!

Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till Printz Publishing för recensionsexemplar!

Stockholmspesten

Titel: Stockholmspesten
Författare: Sofia Albertsson

Förlag: Swedish Zombie
Sidantal: 288
Utgivningsår: 2018

Utläst: 27 augusti 2018
Mitt betyg: 4/5

Jag har varit supertaggad på denna bok sedan jag först fick nys om den och högg direkt när förlaget efterfrågade potentiella recensenter.

I en snar framtid börjar Stockholm att få problem med vatten- och elförsörjningen. Lokaltrafiken fungerar inte utan taxiköerna ringlar långsamt genom staden och i tunnelbanans underjordiska tunnlar verkar några eller något hålla till. I källarna växer det underligt mögel och människor drabbas av en mystisk smitta.

Elin jobbar på ett kontor i Stockholm och på en personalfest hettar det till mellan henne och en kollega. Parallellt med att deras relation växer fram förändras långsamt Stockholm. Många människor väljer att lämna stan men Elin vägrar att återvända till barndomens håla med risk att ses som misslyckad. Hellre stannar hon kvar i en dysfunktionell stad i förfall.

Stockholmspesten rör sig långsamt framåt på samma sätt som de flesta skräckromaner vanligtvis gör. Istället för ett tydligt klimax där monstret avtäckes får vi här ta del av allt fler fragmentariska stycken med mystiska händelser varvat med hyfsat vardagliga scener och en fortsatt relativt långsam berättarton. Det tar ett tag innan jag slutar att vänta på monstret men när boken väl är utläst så inser jag genialiteten i berättarstilen.

Stora delar av boken läser jag på tunnelbanan och jag rör mig i samma miljöer som Elin. Ibland måste jag nästan kolla upp för att skilja fiktion från verklighet och jag älskar att den utspelar sig i en väldigt snar framtid i min egen stad då allt känns så verkligt. Jag blir tokig på Elin och hennes envishet att vilja stanna kvar i stan. Jag blir knäpp på att hon överhuvudtaget bryr sig om sitt jobb och inte ser vad som sker omkring henne eller tar det på allvar. Och så oroar jag mig för hennes katt Harry eftersom att djur brukar aldrig klara sig väl i skräcklitteraturen…

Det här är en härlig debutroman som du absolut ska läsa om du är skräckfantast. Det är suggestivt, spännande och tankeväckande. Vad händer med människor i krissituationer? Vad är viktigt och varför agerar vi som vi gör? Får jag önska något skulle jag vilja ha lite mer, vissa delar lämnar mig otillfredsställd men jag förstår samtidigt tanken med det. Jag hoppas att Sofia Albertsson blir ett återkommande inslag på den svenska skräckscenen.

Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till Swedish Zombie för recensionsexemplar!