Etikettarkiv: bokförlaget forum

De öde fälten (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Ruthfrossa!

Vad handlar den om?
Ett gammalt flygplan med en död pilot hittas på en byggarbetsplats. Ruth upptäcker snart att piloten är placerad i flygplanet efter sin död och han tillhör släkten Blackstock vilka verkar lite mysko. Frank kommer tillbaka för ännu ett tv-program och den nye polisen Tim (som Nelson tog med sig hem från Blackpool för två böcker den) råkar plötsligt bli kär i fel kvinna.

Vad tyckte jag?
Här kommer nog den första boken som jag inte är lika förtjust i. Det blir lite för lite arkeologi och lite väl mycket gammal 50-talsdeckare över det hela eller vad jag ska säga. Jag vet inte riktigt men jag tycker gamle George känns lite fånig helt enkelt. Jag gillar dock fortfarande att läsa om alla karaktärerna och följer deras liv med spänning.

Utläst: 4 juli 2020
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Bara lite till

Jag läser allt Simona skriver (utom hennes novell, det har inte blivit av ännu) och blev glad när jag på midsommaraftons morgon såg denna inne på bibblan. Äntligen skulle jag få en ny dos Simona!

Stella har precis ett kraschat förhållande bakom sig och i och med blev hon också jobb- och bostadslös. Hon bestämmer sig för att åka ner till stugan hon ärvt i Laholm för att sälja den till en affärsnisse. Men hon är inte riktigt förberedd på lantlivet och dras in i en massa intriger och svåra beslut.

Jag tyckte om boken, det gjorde jag. Jag gillar som alltid Simonas sätt att skriva och hur hennes kvinnliga karaktärer alltid har skinn på näsan och hur hon lyckas få in samhällskritik. Men storyn på sina håll lite väl osannolik och enkel. Nu äger jag inga Louboutin och för den delen knappt några högklackade skor alls men skulle man verkligen åka till vischan i ett par såna skor? De kommer ju väl till pass längre fram och jag förstod att hon drog i all hast men nja. Sen går det väldigt fort innan Stella och Tor får varandra, det är ju halva nöjet med romance (fast den här anges som feelgood?) att sitta och bli frustrerad över att kärleksparet inte hittar till varandra. Å andra sidan har de en del problem att övervinna efteråt men överlag är det en lite plattare dramaturgi än vad jag tycker det brukar vara hos Simona. Jaja, det var en härlig sommarläsning och jag ser mycket fram emot nästa bok!

Utläst: 19 juni 2020
Mitt betyg: 3/5
Köp på Adlibris eller Bokus

De utstötta (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Hetsläsningen fortsatte…

Vad handlar den om?
Ruth hittar ett skelett som skulle kunna vara mor Krok, eller Jemima Green, en s.k. änglamakerska som var en av de sista att avrättas på 1800-talet. TV är intresserade av fallet och Ruth blir inbjuden att vara med i ett avsnitt av tv-programmet Kvinnor som mördar och lär där känna charmige Frank. Samtidigt utreder Nelson ett fall där en familj har tre barn som alla i tur och ordning dött som småbarn och ovanpå det sker kidnappningar av barn.

Vad tyckte jag?
Det är verkligen många trådar i den här boken och många karaktärer men allt vävs ihop fint. Det jag ogillade i den förra boken löser sig finfint i den här boken. Någon måtta på olycklig kärlek får det väl ändå vara. Jag minns inte riktigt om det var i den här delen eller nästa som jag tycker att Griffiths äntligen släpper Ruths vikthets även om de flesta andra kvinnor hela tiden är gudomligt vackra. Men det är klart, om man själv inte är riktigt nöjd med sitt utseende så framstår nog de flesta andra som väldigt vackra.

Utläst: 28 juni 2020
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

En orolig grav (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Jag råkade fastna lite i serien och hetsläste…

Vad handlar den om?
Dan, en gammal studiekamrat till Ruth hittas död och innebränd i sitt hus i Fleetwood en bit norröver i England. De har inte haft kontakt på 20 år men dagen efter att hon fått dödsbeskedet kommer ett brev från honom där han vill diskutera ett arkeologiskt fynd med henne, han tror sig ha hittat Korpkungen. Ruth bestämmer sig för att resa dit och tar med sig Cathbad (som ska hälsa på sin druidkompis Pendleton) och Kate. Parallellt så åker Nelson & Michelle på semester till deras gamla hemstad, Blackpool, som råkar ligga i närheten av dit Ruth ska. Nelson hälsar på sin gamla kollega Sandy och hjälper till med fallet Dan.

Vad tyckte jag?
Gillade såklart. Det är mycket Cathbad i den här boken och en hund vid namn Tingest. Vad heter han på engelska månntro? Thing? Däremot så kallas han pitbull ibland och bullterrier ibland. Det är ju olika raser och jag tänker mig Tingest som en godmodig bullterrier. Slutet är jag inte så förtjust i även om jag anar att det jag inte gillar kommer att rätta till sig längre fram.

Utläst: 27 juni 2020
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

En cirkel av sten

 

När jag väl kommit fram till slutet så fanns det ju ingen vits att dra ut på det så samma dag som del 10 avslutats påbörjade jag del 11. Och läste återigen ut den dagen därpå till morgonkaffet. De är ju väldigt snabb- och lättlästa de här böckerna.

Vi är tillbaka i Norfolk och vi är också tillbaka till det där hela började en gång i tiden. Med hägnaden ute på saltängarna och den försvunna Lucy Downey. Arkeologerna har nämligen hittat en andra hägnad, en stencirkel med en bronsåldersgrav i. Men så hittar de fler benrester vilka visar sig komma från en annan försvunnen flicka. Samtidigt har Nelson fått anonyma brev vilka påminner om de brev som han fick i samband med utredningen kring Lucy Downey. De breven skrevs av den norske arkeologen Erik som ju är död. Men en dag får Ruth en smärre chock när hon ser Erik vid utgrävningarna, fast det är ju inte riktigt han. Ännu ett mord sker, nya barn föds, hemligheter avslöjas och alla har händerna fulla igen.

Ja, vad säger man. Ännu en spännande och välskriven berättelse om Ruth och company. Jag gillar alla små detaljer om olika historiska fenomen och hur mänskliga alla känns. Den här delen känns lite som ett avslut av vissa grejer och ett avstamp för något nytt vilket faller sig naturligt efter alla dessa år. Kate har ju liksom hunnit bli 8 år nu och någonstans måste man väl gå vidare. Jag blir väldigt nyfiken när jag läser om den tolfte delen även om jag får i princip alla fakta på bordet redan i denna del. En annan positiv sak är att Ruth, eller någon annan, faktiskt inte kommenterar sin kropp en enda gång! (Även om Tanya tycker att någon annan är för smal)

Jag är glad att jag trots mitt deckarmotstånd gav den här serien en chans för jag har verkligen gillat att följa karaktärerna och den är befriad från blodiga morddetaljer och nersupna kriminalare och istället fylld av brittisk humor, varma skildringar av vänskap, intressanta historiska kunskaper och så en hel del såpaingredienser. Vilken serie ska jag ge en chans nu? Och vilken svensk deckare tittar Nelson på där någon har mördat en man utklädd till älg? 🙂

Utläst: 15 juli 2020
Mitt betyg: 4/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Den mörka ängeln

När jag insåg att den tionde delen om Ruth inte fanns som e-bok på biblioteket gjorde jag upp en så fin plan att jag skulle läsa några andra böcker först och sen ta tag i den här serien igen senare. Men så var jag en sväng ut i samhället häromdagen och kom då på att jag kunde sticka in huvudet på det fysiska biblioteket. Så kom det sig att jag gick därifrån med del 10 och del 11 om Ruth. Väl hemma tänkte jag först läsa ut den fackbok jag håller på med men kände sen att jag var för trött och vips så läste jag på den här istället. När jag vaknade tidigt nästa morgon så ville jag genast gå upp för at läsa ut den. Tänk vad härligt ändå med en enkel mysdeckare som ger en sådan läslust! 🙂

Ruth blir uppringd av en italiensk arkeolog, Angelo, som hon lärde känna för ca 10 år sedan. Han ber om hennes hjälp med ett skelett och när han lägger fram det som att hon ju kan se resan som en semester så tackar Ruth ja. Hon behöver komma bort från Nelson och allt därikring. Hon tar med sig Shona och barnen och beger sig till den lilla byn Castello degli Angeli där de får bo i Angelos morfars lägenhet.

Under vistelsen där som innehåller både tv-filmande (igen!), strandvistelse och byfestligheter så inträffar först en jordbävning och sen ett mord. Ruth är en av de som först hittar den mördade personen och hon befinner sig återigen indragen i ett mordfall. Nelson får höra om jordbävningen, blir orolig och lämnar allt i Norfolk för att tillsammans med Cathbad hasta iväg till Italien och Ruths och Katies ev. räddning. Som kanske inte direkt behövdes. Under tiden han är borta händer det såklart en hel del hemma också.

Jag är som vanligt inte så jätteintresserad av själva deckarploten men jag slukar med stort intresse att som karaktärerna går igenom. Den dagen Elly Griffiths lägger ner serien så måste hon ju skriva en epilog som sträcker sig minst 50 år in i framtiden. Jag trodde inte jag skulle gilla den här delen lika mycket eftersom den utspelar sig i Italien men det blir väldigt mysigt med den lilla bergsbyn, eller allt är ju inte mysigt men ändå. Jag får upp minnesbilder från mitt besök i Rom för några år sedan med de gamla byggnaderna, hettan och de mörka kvällarna.

Shona har varit ganska frånvarande i många böcker nu så det är kul att hon och Ruth hittar tillbaka till varandra. Intressant också att få lite mer inblick i Lauras liv. Sen är det så roligt att läsa om Kate, hon verkar vara en väldigt härlig unge och oerhört lätthanterlig. Nästan för enkel tänker den här tvåbarnsmamman. Jag tyckte ett tag att Ruth inte hade lika stort viktfokus men i den här delen är det verkligen tillbaka då Ruth har baddräkt på sig och genast jämför sig med alla andra men samtidigt ändå struntar i det och badar på. Tyvärr är det ju så många kvinnor ändå känner så Ruth är nog en väldigt vanlig kvinna på just det sättet.

Nu har jag bara en utgiven del kvar och jag erkänner att jag var tvungen att sneakpeaka i den för att se hur det blev med bebisen som födas skall. Men när den väl är utläst så kan jag inte göra mycket mer än att vänta på nästa del. Och då ska jag väl förhoppningsvis få lite annat läst också!

Utläst: 14 juli 2020
Mitt betyg: 4/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Känslan av död (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
En bit in på semestern när jag läst alla mina måste-böcker (for now) så belönade jag mig själv med att återvända till Ruths värld. Jag har ju läst en varje sommar de senaste tre åren och tyckte kanske det var en bra plan men nu ville jag bara läsa mer och mer och mer. Det var som att sjunka ner i en skön tv-serie och man bara: ett avsnitt till hela tiden… När jag kom till bok nr 10 så fanns inte den som e-bok på bibblan vilket stoppade mig tillfälligt. Även om jag gillar Ruth-böckerna så finns det kanske inte så supermycket att säga om dem så jag tänkte göra ett par måndagsmikro-recensionerna av dem.

Vad handlar den om?
I fjärde boken så hittar Ruth en museiintendent död i samband med att hon är där för att deltaga vid öppnandet av en medeltida kista.Nelson och gänget har samtidigt problem med att det finns mycket knark i omlopp och försöker också utreda det. Nelson blir svårt sjuk under bokens gång och Judy får ta ganska stor plats och vara tf kommissarie under tiden. Ruth får en granne också!

Vad tyckte jag?
Jag gillar Judy och det var kul att läsa mer om henne. Det fanns hästar med i boken och den etiska frågan om ridning snuddas faktiskt vid som hastigast. Vissa saker gick kanske att gissa lite väl snabbt och några saker är väldigt flummiga, men hey, är Cathbad med så är han. Det enda som är tråkigt i serien hittills är när Ruth klagar över sin vikt och jag minns inte om det var i den här som vi t.o.m. får veta hur mycket hon väger. So what?

Utläst: 26 juni 2020
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Janusstenen (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Det här är ju del 2 i serien om Ruth Galloway och jag läste (i början) en del per sommar i samband med min Gotlandssemester.

Vad handlar den om?
Barnskelett hittas vid både utgrävning och byggarbetsplats och Ruth och Nelson får återigen jobba tillsammans. Nu är Ruth också gravid med hans barn vilket komplicerar allt ytterligare.

Vad tyckte jag?
Jag fortsätter att tycka om de här böckerna som har så intressanta karaktärer och härliga/ödsliga miljöer. Jag vill bara dricka te och klappa katter och stirra ut över vindpinade saltängar liksom.

Utläst: 7 augusti 2018
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Och så levde de lyckliga (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Föra måndagen berättade jag hur en Lucy Dillon tog mig ur min lässvacka på påsklovet. Så jag läste helt enkelt ännu en på raken.

Vad handlar den om?
Om Anna som får ta över en bokhandel och dessutom förekommer en hel del hemligheter.

Vad tyckte jag?
Jag blev inte lika förtjust i denna som första och andra delen. Kanske var jag feelgoodmätt, måhända var det för få hundar med eller så gillade jag bara inte karaktärerna lika mycket?

Utläst: 17 april 2019
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Hundar, hus och hjärtats längtan (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Jag hade en rejäl lässvacka i våras men på påsklovet så bestämde jag mig för att läsa lite Lucy Dillon. Jag hade tidigare läst och gillat hennes första del i den här serien.

Vad handlar den om?
Juliet som blivit änka i vid 31 års ålder får hjälp att koma ur sin sorg genom att börja hjälpa till med andras hundar. Dessutom orkar hon börja renovera huset tillsammans med snygge grannen Lorcan.

Vad tyckte jag?
En feelgood i rätt stund är bättre än medicin. Extra plus för när det är hundar med, vilket Dillon verkar gilla!

Utläst: 16 april 2019
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format