Etikettarkiv: bokcirkelbok

Station Eleven (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Det var sommarens bokcirkelbok och vi avnjöt en äppelpaj i trädgården medan vi diskuterade denna. (Ser ni, de viktiga detaljerna minns jag!)

Vad handlar den om?
Om en influensa som dödade 99 procent av jordens befolkning. Boken utspelar sig både vid utbrottet och 20 år senare. Vi följer ett antal personer som knyts samman. Och så är det lite Shakespeare.

Vad tyckte jag?
Jag tyckte om den! Jag gillar generellt att läsa postapokalyptiska böcker och den här fångade mig så pass att jag faktiskt blir sugen på att läsa om den nu. Även om vi alla vet att det inte händer så ofta. Men ibland vill man bara in i världar igen och jag blir lite frustrerad när jag minns att jag gillade den men inte mycket mer än så.

Utläst:  3 juli 2016
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Vild

I min vegan-bokcirkel bestämde vi att vi ville ut och vandra lite på nästa träff. Därför föll såklart valet på den här boken!

Boken är självbiografisk och handlar främst om den 100 dagar långa vandring som Cheryl gjorde på Pacific Crest Trail i Kalifornien-Oregon. Men vi får också veta en hel del om hennes liv innan dess vilket ger en bakgrund och förståelse till att hon företog sig vandringen överhuvudtaget.

När Cheryl är 22 diagnosticeras hennes mamma med cancer och sjukdomsförloppet går väldigt fort. Cheryl går mer och mer sönder, hon har en man men är otrogen med flera olika män och snart har hon även blivit heroinist. Av en slump ser hon en bok om vandringsleden och en dag bestämmer hon sig bara för att gå den. Hon är ruskigt dåligt förberedd och släpar med sig alltför mycket saker. Ryggsäcken är så tung att hon inte ens kan lyfta den utan hon måste krångla på sig den på marken och sen resa sig upp. Men hon ger sig trots allt ut på vandringen och möter både sig själv, andra vänliga människor och ett par farliga djur. Hon vandrar både i snö och öken och genomgår verkligen en del svåra prövningar.

Man kan tro att en sådan här bok ska vara sliskig och sentimental och överdriven och självfallet är det ingen utom Cheryl som helt hundra vet att hon stod öga mot äga med en björn ute på leden, men jag tycker ändå tvärtom att den är jordnära, varm och fin samtidigt som den är väldigt självutlämnande och ärlig. Jag kan fundera lite över hur hon klarar att sluta med heroin så enkelt men jag uppskattar att hon inte lägger så stor vikt vid den biten i boken. Det är inget vältrande i elände utan mer ett konstaterande över att hon gjorde ett par inte så smarta val i livet.

Boken är väldigt intressant och förutom att Cheryl i sig är spännande så är det fascinerande att läsa om all den vänlighet hon möter; fatta att det finns folk som åker och bor på campingplatser sex månader om året bara för att kunna hjälpa de vandrare som passerar förbi! Dessutom är miljöerna spektakulära och boken läses bäst med google i ena handen. Jag hade hoppats på att finna någon sajt som precis redogjorde för hennes vandring men det hittade jag inte. Trots att hon inte beskriver sin vandring som direkt njutbar så var alla i bokcirkeln överens om att vi inget hellre ville än att ge oss ut att vandra efter läsningen!

Nu gjorde vi ju det också, eller, vi hade tänkt oss en milsvandring ute i skogen men väl där insåg vi att 5 km-spåret runt sjön såg trevligast ut och sen tog vi lunchpaus en timme rätt snart och halvvägs tog vi visst fikapaus i typ 2 timmar. Vi råkade då hamna mittemot ett nudistbad men det var en fin plats så vi satt där och fikade i godan ro. 🙂 För övrigt så kan jag verkligen rekommendera att träffa din bokcirkel i promenadform, det var vansinnigt trevligt och vi tänkte försöka göra det igen.

För den som liksom jag inte var helt mätt på Cheryl och vandring efter boken så rekommenderas även filmen med Reese Witherspoon i huvudrollen

Utläst: 6 juni 2019
Mitt betyg: 4/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Frankenstein (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
En bokcirkelbok!

Vad handlar den om?
Det vet du va? Om Frankenstein som skapar ett ”monster” genom att foga ihop lite likdelar och väcka liv i varelsen.

Vad tyckte jag?
Jag tyckte väldigt mycket om den. Ok, vissa grejer var kanske lite konstiga, som att monstret kunde förstå vissa saker men inte andra. Men det är en riktigt bra berättelse och verkligen en äkta klassiker. Det finns så mycket fint i den också; hur monstret liksom söker kärlek och bekräftelse precis som alla vi andra här i världen. Läs den om du inte gjort det!

Utläst: 5 april 2016
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format