Etikettarkiv: biblioteksbok

Brevvännerna

Jag blev sjuk efter bara fyra dagar med elever den här terminen. Jättesnöpligt och jobbigt att missa alla temauppstarter och sådant. Eftersom man ska stanna hemma för minsta lilla så var jag ganska pigg min första sjukdag och var lässugen men på något enkelt. Jag scannade stadsbibliotekets feelgood-utbud på e-böcker och fastnade för den här. Jag har hört en del gott om författaren och laddade ner den. Sen läste jag ut den på några timmar men det är så det ska vara med en enkel bok.

Malin bor på en gård med sin man. De har sålt djuren och han satsar på skogsbruket men Malin känner sig uttråkad. Både för att hon saknar djuren och inte trivs med att vara hemmafru men också för att hennes man är totalt ointresserad av henne. Hon skriver ner sina tankar och känslor på ett ark papper och av en slump hamnar det i en bok som hon returnerar till bokbussen. Samma bok som frånskilda Erik lånar vid sitt nästa steg. Det här blir starten för en anonym brevväxling dem emellan där de gömmer breven på bokbussen. Men så småningom växer något mer fram.

Jag är definitivt inte för otrohet men i Malins fall så har jag full förståelse. Man bör inte stanna i förhållanden av fel orsaker. Det här blev snarare en fin berättelse om att finna kärleken på nytt och att våga vara lite obekväm för sitt eget bästa. Jag har själv avstått från att göra saker av rädsla för att vara obekväm och det tjänar ingen på.

Eli Åhman Owetz målar upp det hela riktigt bra och det enda jag inte gillar är lantbruksvurmandet men det har med mina egna etiska principer att göra. I övrigt så låter det härligt att ta promenader i den första snön, njuta av månadernas olika ljus och att dricka trekaffe med dopp. En bra skriven feelgood önskade jag mig och det var precis vad jag fick. Jag ska nog kika på fler av hennes böcker.

Utläst: 25 augusti 2020
Mitt betyg: 4/5

Befrielsen (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Vi valde den i min feministiska bokcirkel. Jag har Hatet hemma oläst men det här var min första Sveland.

Vad handlar den om?
Om en grupp kvinnor som ledsnar på att vara rädda för en våldtäktsman och bestämmer sig för att slå tillbaka.

Vad tyckte jag?
Jag tyckte den var intressant och även om man kan ha invändningar mot att kvinnor ”gör som männen” och använder våld (precis som i Makten eller Egalia) så blir det så tydligt hur det faktiskt är att leva som kvinna idag och att man kanske måste korsa gränser ibland för att komma dit man önskar. Jag läste många negativa recensioner av den här nu när jag googlade runt lite för att påminna mig om handlingen och de flesta verkar anse att Sveland inte är en tillräckligt bra skönlitteraturskribent och att hon hellre bör skriva debattböcker. Läs den och bedöm själv.

Utläst: 6 maj 2018
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Svart som natten

Jag var lässugen men trött och osugen på alla böcker som stod på min lista över vad jag ”borde” läsa. En bibliotekssurf senare så hittade jag den här och tänkte att jag äntligen skulle ta och läsa Ann Cleeves. Det är så skönt att läsa något bekant när man är lite trött och ofokuserad.

Själva deckarstoryn är att Catherine, en ung tjej hittas mördad och paralleller dras till ett tidigare fall där flickan Catriona försvann. Då misstänktes den lite annorlunda Magnus men inga bevis kunde knyta honom till försvinnandet. Han hade haft båda flickorna på besök precis innan deras respektive försvinnande/död. Perez är kriminalkommissarie men en styrka från fastlandet rings in för att sköta fallet. (Alltså det låter så tråkigt och klyschigt att beskriva handlingen, det är nog därför jag [tror att jag] ogillar så många deckare, jag är allergisk mot frasen ”ung kvinna hittas mördad” men nu är det ju så…)

Det visade sig vara ett smart drag för läslusten att läsa om Jimmy Perez. Som tur är har jag fiskpinneminne så trots att jag t.o.m. sett de första avsnitten av serien två gånger (yup, det var en annan gång jag var trött) så kom jag inte ihåg upplösningen även om jag mindes vissa fragment. Dessutom är serien hyfsat omgjord från böckerna. Fran lever fortfarande, Cassie är ett litet barn och Fran och Jimmy har inte blivit ett par ännu. Utöver Perez så är det bara Sandy som finns på stationen och den Sandy tycker jag inte stämmer överens med seriens tv-seriens Sandy. Jag saknar Tosh men vet inte om hon dyker upp senare eller om de gjort om Morag till henne. Cleeves beskrivningar av Perez utseende är ganska långt ifrån Douglas Henshall men det är ändå honom jag ser fram framför mig under läsningen. Alla ortsnamn kan jag höra med skotsk dialekt och jag ser miljöerna framför mig tack vare tv-serien.

Jag läste några recensioner av boken efteråt och det var många som tyckte att det var lite segt och någon beklagade sig t.o.m. över uteblivandet av snaskiga detaljer. Det är just alla de här sakerna som gör att jag gillar boken. Jag hade kanske förväntat mig att det skulle handla mer om Jimmy, så som i tv-serien, men istället får vi följa ganska många av personerna i boken lite närmare. Det ger en bredare bild av hela förloppet. Dessutom tycker jag det är väldigt roligt att få lära känna Fran! Jag tänker definitivt läsa vidare i den här serien och tycker att det ska bli riktigt roligt och avkopplande.

Utläst: 20 september 2020
Mitt betyg: 4/5

Om jag var din tjej

Det var min tur att välja bok i min äldsta bokcirkel Stäppvargarna och jag brukar ofta, men inte alltid, försöka bredda representationen lite. En transförfattare hade vi aldrig läst och efter bra tips i fb-gruppen Litteraturgäris valde jag denna.

Boken handlar om Amanda, född Andrew, som genomgått könskorrigerande operationer och nu flyttar hem till sin pappa för en nystart och sista året på High school. I skolan så tas hon emot som en tjej bland alla andra och snart har hon både ett tjejgäng att hänga med och en pojkvän. Amanda kämpar dock med en önskan om att kunna vara ärlig om sin bakgrund samtidigt som hon för rädd för vad som kan hända om hon berättar. Hon märker dock att hon inte är den enda på skolan med hemligheter.

Den här boken är viktig. Både för transpersoner men också för oss alla andra. Vi som behöver förstå hur det kan vara att leva som trans och undvika vanliga fallgropar när det gäller vårt bemötande. Jag tycker boken gör ett jättebra jobb i bägge de frågorna och det är fint hur föräldrarna gestaltas med sina olika sätt att hantera Amandas könskorrigering. Den är lättläst och underhållande och något du kan sätta i händerna på alla tonåringar.

Sen finns där en hel del, för mycket, sötsliskig amerikansk High school-känsla i boken och allting går liksom för lätt helt enkelt. Om man läser efterordet så får man dock en förklaring till författarens tankar kring det här, som att Amandas transhet skulle vara så icke-utmanande som möjligt, t.ex. att hon skulle ha ett utseende som gjorde att hon kunde ”pass” som tjej för att slippa det problemet som många transpersoner har. Dessutom är Amanda för ung för att ha gjort allt det här men författaren ville liksom sätta sin huvudperson i just High school-kontexten där Amanda skulle vara en helt vanlig tonårstjej med bara en lite annorlunda medicinsk historia.

Tyvärr så googlade jag författaren efter att jag läst boken och upptäckte då att hon anklagats för (och medgivit) bl.a. misshandel och våldtäkt av sin exfru. Det finns ju svin inom alla världens områden men jag är en av de som har svårt att skilja verket från upphovspersonen. Vill jag bidra till Meredith Russos försörjning? Nej. Vill jag bidra till att transpersoner känner sig älskade i världen? Ja.

Utläst: 29 augusti 2020
Mitt betyg: 3/5

Född ur elden (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Det var sportlov, jag var förmodligen dödstrött och ville väl ha nåt lättsmält. Jag hade läst en Nora Roberts-trilogi förut och inte varit helt såld men tänkte att jag skulle ge en så pass känd och produktiv författare en chans till. Dessutom älskar jag Simona Ahrnstedts böcker och hon i sin tur älskar Roberts.

Vad handlar den om?
Maggie som får ärva (har jag för mig, eller så blandar jag ihop den med den andra Roberts-boken) en liten söt stuga på Irlands västkust och där gör hon glaskonstverk. En man kärar ner sig i henne och vill att de ska bli hop. Det vill inte hon till en början.

Vad tyckte jag?
Alltså, nej, Roberts är inte min grej. Ett plus för att det utspelar sig på Irland med mysiga miljöer och ja, det är romance så jag förväntar mig en enkel story men hennes karaktärer är så urbota trista och platta. Där Simonas hjältinnor är coola, roliga, tuffa och engagerande så är de här bara ointressanta. Sen blev det plötsligt lite magi i boken, vilket jag förvisso ofta gillar, men här blev det bara larvigt. Det här är första delen i en trilogi men jag kommer inte läsa fortsättningen.

Utläst: 25 februari 2018
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Allt eller inget (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Jag läser allt Simona skriver. (utom hennes novell, den glömmer jag jämt)

Vad handlar den om?
Om Lexia som efter ett rätt misslyckat första intryck kärar ner sig i sin nya chef, och vice versa. Eftersom det är romance så är det en berg och dalbana de måste över innan allt blir bra.

Vad tyckte jag?
Jag ljuger om jag säger att Simonas böcker ger ett bestående intryck men som tur är måste inte alla böcker det. Däremot ger de ett par timmars härlig underhållning med intressanta karaktärer, förvecklingar och så lite mycket hetta på det. Allt eller inget innehåller allt det här så läs, bara läs!

Utläst: 24 februari 2018
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Två par systrar

Det här blev årets hittills sista bokcirkelbok att diskuteras irl. Jag saknar  våra middagar även om det är kul att ses online också. Det var inte jag som valde men jag har varit nyfiken på Robinson ett tag och såg fram emot boken.

Ruth och Lucille är två tonåriga systrar som förlorat bägge sina föräldrar. De flyttar hem till sin mormor ett tag men när även hon dör hamnar de en kort tid hos två gammelmostrar eller dylikt innan de får flytta tillbaka till mormors hus för att bo med moster Sylvie. Först är flickorna glada men långsamt så blir deras uppfattning om den excentriska och annorlunda mostern väsensskilda och de glider ifrån varandra.

Romanen är författarens debut och den gavs ut 1980. Det är en uppväxtskildring om barn i dysfunktionella familjer och jag kände mig lite mätt på ämnet när jag läste den. Även om jag köper att ingen vill läsa om Bullerbybarn i all evighet. Boken har sina stunder och hon skildrar flickornas uppväxt väldigt fint med många sinnrika detaljer. Jag blev absolut fångad av berättelsen men tyckte ändå att den var väldigt trögläst. Jag gillade inte alls Robinsons språk utan upplevde det som omständligt. Särskilt den sista tredjedelen av boken är fylld av långa sjok av irrande tankar och tonvis av bibelliknelser vilka fick mig att gäspa.

Ur ett nutida perspektiv är det fascinerande och skrämmande att systrarna fick bo med sin moster så pass länge men jag gissar att det såg annorlunda ut när boken utspelar sig. Jag vet inte riktigt när det ska vara men kanske 60-tal? Det finns en betydelsebärande och symbolisk sjö med i boken som en gång i tiden tog morfaderns (och föräldrarnas) liv, ja faktiskt hela det tåg han jobbade på spårade ur och hamnade i sjön. Han var troligtvis den mest sunda i familjen och efter hans död gick det utför. Paralleller kan dras til Rich boy där Caroline Ringskog Ferrada-Noli beskriver om hur psykisk ohälsa går i arv i generationer. Tyvärr känner jag mig inte längre direkt nyfiken på Robinsons övriga produktion.

Utläst: 7 mars 2020
Mitt betyg: 3/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Små eldar överallt

En bokcirkelbok som jag läste med Stäppvargarna! Vi turas ju om att välja böcker och den här valdes av en av medlemmarna pga Reese Witherspoons book club eller något sådant om jag inte minns fel.

Boken inleds ganska dramatiskt med att Richardsons villa brinner och vi får veta att det är deras yngsta dotter Izzy som gjort det. Men varför? Sen rullas det senaste året upp för oss. Det börjar med att Mia och hennes dotter Pearl flyttar in i en litet hus som Richardsons hyr ut. Mia får snart jobb hos Richardsons där hon ska städa och laga middag. Familjen består av de äkta makarna och deras tre tonårsbarn. Mias egen dotter Pearl blir vän med en av sönerna och de bägge familjerna är snart intrasslade i varandra på olika sätt. Med i berättelsen finns också striden om ett adoptivbarn som berör både Mia och Richardsons.

Det här är en bra bok. Den är liksom finurligt skriven och den innehåller väldigt mycket. Det är klasskillnader, rasism, tonårsproblem, relationsskapande, hemligheter och intrigmakande. Karaktärerna är väldigt djupa och  skillnaden mellan den utåt visade ytan och den verkliga inre människan är många gånger tragisk tycker jag. Det finns mycket ömhetstörstande och jag blir så ledsen över att tänka på alla som aldrig blir sedda. Adoptivhistorien känns väldigt amerikanskt realistisk och är fruktansvärt obehaglig att läsa om. 

Det är svårt att skriva för mycket då man inte vill spoila boken utan den vinner på att läsas med färska ögon så att säga. Jag har hört mycket gott om hennes debut Säg inget om Lydia också och vill gärna läsa den med. Efter läsningen så googlar vi i bokcirkeln på Shaker Heights och yes, det finns på riktigt…

Utläst: 5 februari 2020
Mitt betyg: 4/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Dolt i mörker (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Den sista i andra omgången hetsläsning denna sommar. Nu är det två delar kvar att läsa och sen utkommer också del 12 senare i höst!

Vad handlar den om?
I samband med att en excentrisk arkitekt vill bygga en underjordisk lyxrestaurang hittar Ruth människoben i en tunnel under jorden. Benen verkar kokta, som om någon velat äta dem. Judy utreder en hemlös kvinnas försvinnande och det ryktas om att det finns samhällen under jord. Kan det stämma? 

Vad tyckte jag?
Den här boken gillade jag mer än de två tidigare. Vissa trådar lämnas dock lite obesvarade, det är liksom mystiska sidospår som aldrig får någon upplösning. Den största behållningen har jag som alltid av att läsa om karaktärerna. Det är just därför jag fastnade för den här serien som är full av humor och fri från våldsbeskrivningar. När man följt en serie ett tag så blir det såklart lite fånigt om man ser realistiskt på allt som händer men hallå, det här är ju mysdeckare. Tänk bara hur många som dött i Midsummer, byn borde vara utdöd vid det här laget.

Boken slutar med en schysst cliffhanger och jag ser fram emot att få läsa vidare.

Utläst: 5 juli 2020
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Pachinko

Pachinko är augustis bok i den feministiska bokcirkeln. Eftersom den är hyfsat lång så startade jag för en gång skull i tid men jag visste inte då att jag knappt skulle kunna lägga den ifrån mig så nu har jag istället läst ut den i väldigt god tid.

Berättelsen tar sin början 1910 i en liten fiskeby i närheten av Busan där Hoonie har växt upp med sina föräldrar. En dag blir han erbjuden en fru och Yangjin flyttar in. Efter tre missfall föds äntligen deras efterlängtade dotter Sunja och hon får ett par riktigt fina barndomsår innan Hoonie dör en för tidig död. Redan Hoonies föräldrar tog in hyresgäster och Sunja och Yangjin driver sitt lilla pensionat vidare och försörjer sig på detta. Tills Sunja en dag träffar en man på marknaden. Långsamt bygger han upp hennes förtroende vilket snart leder till att hon är gravid. Dessvärre har han redan en fru i Japan där han lever ett minst sagt speciellt liv.

Alltså, det är svårt att få med handlingen i den här boken utan att spoila för mycket. Det är nämligen en berättelse som sträcker sig över generationer och jag ser hellre att du som vill läsa den får upptäcka allt själv. Det är koreaners liv i Japan som står i fokus och jag hade ingen aning om att koreanerna bemöts och behandlas med sådan rasism där. De anses smutsiga och värdelösa och blir inte ens japanska medborgare som tredje generationens invandrare. Jag har redan berättat för alla jag träffar om det här och när jag googlar på det så verkar det som att det förvisso blivit aningens bättre men att vissa saker fortfarande kvarstår.

Jag trodde nog att den här boken skulle vara lite seg och hade inte förväntat mig att det skulle vara en sådan bladvändare. När jag vaknade på morgonen så längtade jag efter att läsa den och jag hade svårt att lägga den ifrån mig. Som tur är läste jag boken på semestern så en vacker dag sträckläste jag helt enkelt färdigt den. Den är hyfsat långsamt berättad men ändå händer det så mycket och allting känns så levande. Ibland tänker jag att de riktigt stora känslorna inte når fram till mig. Det händer en hel del hemska saker i boken men reaktionerna är inte så starka hos karaktärerna. Å andra sidan så finns det inte riktigt tid för det utan livet måste gå vidare hela tiden. När jag läser sista sidan så känner jag istället ett helt livs känslor på en och samma gång. Då blir det starkt.

Utläst: 7 augusti 2020
Mitt betyg: 4/5
Köp på Adlibris eller Bokus