Etikettarkiv: biblioteksbok

Stanna hos mig

Decembers månads enda bokcirkelbok var en riktig fullträff. Jag hade en lite mosig lördag och bäddade ner mig i sängen med den här och låg kvar där tills den var utläst.

Yejide träffar Akin på en biograf, han är där med en annan tjej men dumpar henne efter filmen då han bara har ögon för Yejide. De gifter sig och har det bara fint men det där obligatoriska barnet vill inte komma. Till sist börjar släkten kräva att Akin ska ta en andra fru och han går motvilligt med på det. Men ingenting blir som någon av dem tänkt sig.

Den här boken rymmer så otroligt mycket som inte går att berätta utan att spoila. Det är kärlek, sex, sorg, svek, desperation, vänskap, hemligheter och rituella ceremonier. Det är krockar mellan tradition och modernitet och mellan kunskap och okunskap. Det är en underbar läsupplevelse som tar med dig runt bland alla känslor och olika händelser. Precis som Chimamanda så väver Ayòbámi Adébayò in den politiska utvecklingen i Nigeria i berättelsen och ger oss en bild av hur hela samhället fungerade på 1980-talet. Hennes språk är enkelt men ändå så träffsäkert och omfångsrikt och titeln är genial. Det var en extremt bra bokcirkelbok med väldigt mycket att prata om. Jag ser oerhört mycket fram emot att få läsa fler böcker av Adébayò.

Utläst: 15 december 2018
Mitt betyg: 5/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Annonser

Konsten att städa

Titel: Konsten att städa
Författare: Marie Kondo

Förlag: Pagina förlag
Sidantal: 176
Utgivningsår: 2017 (Originalupplaga: 2011)

Utläst: 4 december 2018
Mitt betyg: 1/5

Igår började jag känna mig lite krasslig, jag hade ganska svår kurslitteratur att läsa (inscannad engelsk tidskriftsartikel med svårläst typsnitt ni vet) så vad gör man då? Jo, ser sig om efter något lättläst och lättsmält. Fanny Ambjörnsson har varit en av föreläsarna på min kurs och jag var lite nyfiken på hennes nya bok om städning men jag var för tidigt ute eftersom jag sökte bland bibblans e-böcker (mitt go to ställe när jag ska impulsskaffa böcker!). Istället dök Kondos bok upp.

Jag har alltid haft ett intresse för att läsa om organisering och h u r man gör saker på bästa sätt och sådant så jag tänkte att den här kanske kunde vara något. Jag visste inte särskilt mycket om Marie Kondo förutom att jag via YouTube-videos anammat hennes sätt att vika mina t-shirts. Men alltså, det här var riktig dynga!

Att klaga på folk ligger mig inte gärna i fatet men översättningen och korrläsningen är i n t e bra i den här boken. Begreppet ”ordning på torpet” förekommer så många gånger att jag misstänker att vi här har en värdig motståndare till antalet ”my inner goddess” i den där boken som jag faktiskt inte läst men ändå läst mycket om. Vad är ens ett japansk torp för något? Jag fattar att Kondo använder sig av något japanskt begrepp som ska betyda att man har fått det rent och trevligt hemma men ändå. På de sista åtta raderna i boken förekommer uttrycket tre gånger! Sorry för spoilers. Dessutom är det en hel del fel i texten som kunde ha undvikits med bättre korr.

Apropå översättningen så tog det mig också en bra bit in i boken innan jag fattade att den inte handlade om städning utan snarare om att rensa ut bland sina ägodelar. Den engelska titeln är The Life-Changing Magic of Tidying Up: The Japanese Art of Decluttering and Organizing vilket är betydligt mer rättvisande. Den svenska undertiteln är i och för sig förändra ditt liv med ett organiserat hem så jag kanske är lite väl elak. Men att gång på gång skriva om hur man får ett städat hem när inte dammsugare, såpa eller dammtrasa nämns en enda gång. Nej, det fick jag inte ihop.

Men det Marie säger då? Är inte det bra? Tja, alltså, ja, hon förespråkar minimalism vilket jag tycker är bra. Alldeles för många människor har alldeles för mycket skit. Och hon förespråkar därför att göra sig av med saker vilket jag tycker är bra. Men, hon berättar otaliga gånger om alla de plastsäckar med grejer som hennes klienter gjort sig av. Jag tror rekordet var på 70 st fyllda med prylar. Och sen ska man bara skicka iväg skiten med sopbilen. Vad hände med avfallstrappan?

Vidare så kan jag inte med hennes snack om att säga tack till sin handväska för ett bra utfört arbete eller påståenden som att ”när du för händerna över tyget för du över energi till plagget” (s. 42), ”Kläder slappnar, precis som människor, av när de befinner sig i en bekant omgivning” (s.45), ”Om du tvekar ska du fråga ditt hus och föremålet ifråga hur de bäst vill ordna förvaringen.” (s. 76). Hon verkar alltså vara något så sällsynt som en prylkommunikatör.

På samma sätt är saker som älskas av sina ägare, och behandlas väl, mer levande och utstrålar en aura som säger att de är ivriga att ställa upp för sina ägare. Saker som älskas har en annan lyster. Det är därför jag med ett ögonkast kan avgöra om ett föremål utstrålar glädje. (s. 109)

Jag fattar att hon syftar på att vi bör behandla våra saker med respekt och självklart håller de bättre om vi är försiktiga med dem. Men jag är till skillnad från Marie fullständigt övertygad om att mina saker inte kommer att tacka mig för att de fick användas eller att min gröna tröja kommer at böna och be om att få hänga på ett visst ställe.

Som en liten final påstår hon, i bästa Hinke Bergegren-stil, att hennes klienter går ner i vikt efter att de har gjort sig av med ägodelar.

Det låter kanske som falsk marknadsföring att man kan gå ner i vikt genom att städa, eller att huden får ny lyster, men det behöver inte nödvändigtvis vara ljug. Jag varken kan eller visa före och efter-bilder på mina kunder, men jag har själv bevittnat hur deras utseende och sätt att föra sig förändrats sedan de städat sin bostad. (s.105-106)

Du bara måste älska bevisföring som lyder ”jag har själv bevittnat”, när man övertalar folk om sin egen metods förträfflighet. Sen har jag några invändningar kring hennes tankar kring kvinnor och kläder ”Om du är kvinna ska du välja något feminint och/eller elegant” men jag köper att den japanska kulturen kanske fungerar lite mer så. Till sist en lite mer oseriös invändning: ”Att ställa bokhyllor i klädkammare är en av mina favoriter när det gäller förvaring.” Ja, men vi tar väl och ställer finporslinet på dass när vi ändå är i farten.

Varför läste jag ens ut den här boken? Jag vet inte, jag läser så sällan dålig litteratur att jag liksom blev nyfiken på hur dåligt det kunde bli. Dessutom är ju Kondo känd och boken en bestseller. Så man letar och letar efter det där som folk gillar. Vill du läsa om ordning på torpet och hur du ska prata med dina saker så varsågod och läs denna bok. I annat fall kan du bara gå direkt på att rensa ut bland dina saker, lämna det du inte vill ha till Stadsmissionen eller liknande och sträva efter att inte göra så många nyköp.

Köp (inte) på Adlibris eller Bokus

Modet att köra: en saudisk kvinnas bekännelse

Titel: Modet att köra: en saudisk kvinnas bekännelse
Författare: Manal al-Sharif

Förlag: Natur och kultur
Sidantal: 367
Utgivningsår: 2018 (Originalupplaga: 2017)

Utläst: 27 oktober 2018
Mitt betyg: 4/5

Det här var en av oktobers bokcirkelböcker och jag lånade mitt ex på bibblan.

Manal al-Sharif blev uppmärksammad internationellt i samband med att hon trotsade det saudiska förbudet mot kvinnlig bilkörning. Hon var aktiv och ledande i en kampanj för kvinnlig bilkörning vilket fick henne fängslad under nio dagar. När hon kom ut därifrån fortsatte hon att kämpa mot landets kvinnoförtryck och idag lever hon i Australien och fortsätter kampen därifrån.

När vi samlades för att diskutera den här i bokcirkeln hade jag inte läst hela boken. De flesta var lite besvikna då vi förväntat oss att den skulle handla mest om bilkörningen men i själva verket är det fokus på hennes uppväxt. När jag i efterhand läste klart den så tog jag den för vad den var och uppskattade den väldigt mycket. Jag kunde ingenting om Saudiarabien. Alltså ingenting. Jag visste inte ens att Mecka låg där (ja, jag är verkligen u s e l på geografi). Nu förstår jag att det här är Manals bild av att leva i Saudiarabien men om ens bara hälften är sant så är det långt mer än tillräckligt.

Kvinnor och män lever verkligen åtskilda i det här landet, med bl.a. separata ingångar för män och kvinnor till de flesta affärer, kvinnor måste ha en förmyndares (oftast far eller make) eller mahrams (nära manlig släkting; bror, kusin eller son) tilstånd för att ex. få resa, ta en anställning, påbörja en utbildning etc. Kvinnor får inte komma in på sjukhuset för att föda barn utan en mahram, brandmän får inte gå in i en brinnande byggnad om det finns kvinnor utan en närvarande mahram därinne etc. Även om kvinnor får utbilda sig så finns det i praktiken inte så många jobb att få då kvinnor inte får inneha vilka yrken som helst. Eftersom att kvinnor, fram tills precis nyligen, inte fick köra bil och många bussar inte tillåter kvinnor måste de få skjuts av sin mahram för att kunna ta sig någonstans.

Det sistnämnda var en av anledningarna till att Manals bror till sist ställde sig på hennes sida. När han kom hem utarbetad efter långa pass var han tvungen att skjutsa sin fru till alla hennes ärenden. Och han gillade inte att hon var isolerad i hemmet under tiden han arbetade. Om jag fattade saken rätt var det egentligen inte de juridiska lagarna som förbjöd kvinnor att köra utan de religiösa och det var också den religiösa polisen som arresterade Manal. Eftersom att islam och Koranen tolkas på många olika sätt runt om i världen så förstår man också att den saudiska kulturen nog är det främsta hindret för kvinnors frigörelse.

Jag tycker definitivt att den här boken är läsvärd och är väldigt glad att jag läste ut den. Det finns långt fler intressanta saker att prata kring än de jag tagit upp men jag måste lämna lite till läsaren också. Den är lättläst och ger en bra förståelse för hur det kan vara att växa upp som kvinna i Saudiarabien.

Köp på Adlibris eller Bokus

Brutna ben och brustna hjärtan – en alldeles omöjlig jul

Titel: Brutna ben och brustna hjärtan – en alldeles omöjlig jul
Författare: Maria Ernestam

Förlag: Louise Bäckelin förlag
Sidantal: 278
Utgivningsår: 2018

Utläst: 31 oktober 2018
Mitt betyg: 4/5

När mitt höstlov inleddes med att jag blev lite småkrasslig så behövde jag något enkelt, lättläst och uppmuntrande. Hittade Ernestams julroman som e-bok på bibblan och kände bingo direkt!

Lisbeth har sedan ett par år flyttat till den kustnära lilla orten Frillesås. Där bor hon i ett charmigt litet hus, försörjer sig som lärare och är singel med ett snobbigt ex. Strax innan jul börjar problemen hopa sig för Lisbeth. Hon ljuger sig till att få följa med på en skidresa med skolan men vill inte visa att hon inte är så bra som hon säger så hon måste fejka ett brutet ben. Det händer en hel del mer i boken men jag ska nog spara lite åt läsaren också.

Det var precis en sådan bok jag behövde när jag låg på soffan en hel fm och tyckte lite synd om mig själv. Den är väldigt lättläst, charmig och rolig. Och julstämningen är precis lagom och får mig att längta efter lussebullar och julpynt. Den enda karaktär jag inte riktigt förstår syftet med är Jan, han tillför inte så mycket och hade kanske kunnat undvaras. Lägg en kväll på den här boken så har du gett dig själv en fin julpresent!

Köp på Adlibris eller Bokus

Blixtra, spraka, blända!

Titel: Blixtra, spraka, blända!
Författare: Jenny Jägerfeld

Förlag: Natur och kultur
Sidantal: 519
Utgivningsår: 2018

Utläst: 5 augusti 2018
Mitt betyg: 4/5

Jag har nyligen varit på en liten semester och passade då på att fylla min nyinköpta Letto med några böcker varav det här var en av dem.

Penny Löwe har skrivit en enda bok som hon vann Augustpriset för men efter det har det varit tyst ifrån henne. Efter en destruktiv Londonvistelse, tillsammans med den excentriska kompisen Lola, där hon nästan kör sig själv i botten bryter hon med Lola och försöker leva Svenssonliv ett tag. En dag står Lola där igen och har ett förslag på hur Penny ska hitta inspiration till sin nya roman. Det grundar sig i att Penny måste uppleva allt hon skriver om och därför behöver de iscensätta en massa saker och tillsammans skapar de en plan.

Jag har bara läst en enda av Jägerfelds böcker tidigare men känner igen hennes stil i denna. Det är ett högt driv, ett ungdomligt och modernt språk och det är ofta roligt. Penny är en katastrof och du vill bara läxa upp henne när hon gång på gång upprepar olika misstag. Samtidigt tycker du synd om henne och inser att hon förmodligen bara försöker fly från sig själv som så många andra.

Sommarens ledigheter är väl snart över för de flesta men det här är en perfekt bok att läsa när du är ledig för du vill helst sluka den i så få sittningar som möjligt. Jag läste den som e-bok och blev förvånad när jag insåg att den var över 500 sidor lång, det märktes inte alls.

Köp på Adlibris eller Bokus

Stora makters uppgång och fall (måndagsmikron)

Titel: Stora makters uppgång och fall
Författare: Tom Rachman

Förlag: Weyler
Sidantal: 513
Utgivningsår: 2014

Utläst: 22 juli 2014
Mitt betyg: 3/5

Varför läste jag den?
Den var månadens bokcirkelbok.

Vad handlar den om?
Jag måste kopiera från förlaget:
Tooly Zylberberg är en ung amerikanska med en så trasslig barndom som bara 70-talet kunde bjuda på. Hon växte upp som hittebarn med ett gäng företagsamma hippies. Humphrey, en butter rysk bokälskare, den charmerande och livsfarliga Sarah och så Venn, den karismatiske ledaren som styrde allt och framför allt Tooly. Hon har nu dragit sig undan världen i ett antikvariat på landsbygden i Wales, böcker kan man lita på, inte människor. Men människorna ger sig inte. På nätet, detta förfinade fångstredskap, blir hon upptäckt
och tvingas åter möta sin barndoms hjältar/skurkar.

Vad tyckte jag?
Nackdelen med att försöka recensera en bok fyra år senare är ju minnet. Det intressanta är ändå att se vilka böcker som väcker någon typ av minne. Den här boken är som ett blankt blad för mig. Möjligtvis har jag svaga minnen av att Tooly hade en väldigt ”70-talig” uppväxt med mycket alkohol, sex och droger inblandat. Jag gav den en 3:a så det var nog helt enkelt inte riktigt min typ av bok. En typiskt svulstig amerikansk roman!

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

I havet finns så många stora fiskar (måndagsmikron)

Titel:  I havet finns så många stora fiskar
Författare: Sara Lövestam

Förlag: Piratförlaget
Sidantal: 331
Utgivningsår: 2011

Utläst: 14 juli 2014
Mitt betyg: 4/5

Varför läste jag den?
För att jag älskade Tillbaka till henne och ville se om allt Sara var skrivit var lika underbart.

Vad handlar den om?
Om barn som far illa på många olika sätt.

Vad tyckte jag?
Jag gillar Saras sätt att skriva men det är ett otrevligt ämne. Tyvärr är verkligheten ofta otrevlig.

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format