Etikettarkiv: alma whittakers betydelsefulla upptäckter

Tisdagstrion: Äventyr

Ugglan och boken presenterar ett nytt ämne varje tisdag och publicerar en passande trio böcker. Det låter som härliga inlägg och självklart hänger jag på! Idag är det äventyr som är rubriken!

  1. Expeditionen: Min kärlekshistoria av Bea Uusma
    Mycket mer äventyr än så här blir det väl inte? En högst fascinerande bok och man vet inte om det är själva expeditionen eller Beas fascination som är mest spännande.
  2. Alma Whittakers betydelsefulla upptäckter av Elizabeth Gilbert
    En förunderlig läsupplevelse om Alma som ger sig ut på de mest makalösa äventyr och dessutom riktigt tankeväckande.
  3. Sagan om ringen av J.R.R. Tolkien, och för den delen hela serien, är ett riktigt äventyr det med som i och för sig inte borde ha undgått någon. Jag slukade hela trilogin i ett nafs när det begav sig.

 

Tisdagstrion: Amerikanska favoriter

Ugglan och boken presenterar ett nytt ämne varje tisdag och publicerar en passande trio böcker. Det låter som härliga inlägg och självklart hänger jag på!

Idag är det amerikanska favoriter som gäller och jag var så pass lat att jag gick in och kollade på min sida Favoriter; där hittade jag faktiskt några amerikaner!

  1. A Song of Ice and Fire av George R.R. Martin
    Japp, jag älskade böckerna och hoppas på att få läsa avslutningen någon gång!
  2. Alma Whittakers betydelsefulla upptäckter av Elizabeth Gilbert
    Gilbert verkar främst skriva självhjälpsböcker eller dylikt men låt er inte skrämmas av det för den här boken är riktigt bra!
  3. The Mothers av Brit Bennett
    Tyvärr har jag inte recenserat denna ännu men den var oerhört bra. Det var inledningsmeningen som fick mig på tvärfall:

    We didn’t believe when we first heard because you know how church folk can gossip.

Alma Whittakers betydelsefulla upptäckter

Titel: Alma Whittakers betydelsefulla upptäckter
Författare: Elizabeth Gilbert

Förlag: Massolit pocket
Sidantal: 601
Utgivningsår: 2016 (Originalupplaga: 2013)

Utläst: 5 oktober 2018
Mitt betyg: 5/5

I en av mina bokcirklar, Stäppvargarna BK, har vi haft en liten tradition med bokbyte de tre senaste åren och 2016 fick jag så den här boken. Varför just den?
Jo, för att hon som gav den till mig ville läsa den själv såklart! Sen har den blivit ståendes i bokhyllan så där som böcker ibland blir. Förmodligen pga sitt omfång då det är en nätt liten tegelsten.

Men vilken fantastisk tegelsten! Efter en inledande skildring av den fattige men ambitiöse, påhittige och uppfinningsrike Henry Whittaker så är det hans dotter Alma vi får följa. Henry har blivit en välbärgad botaniker i Philadelphia och det är där Alma kommer till världen. Hon får en rejäl uppfostran av sina båda föräldrar och det är fokus på vetenskap. Alma går i sin fars fotspår och blir botaniker hon också.

Det är ingen idé att spoila hela handlingen för det händer en hel del på de 600 sidorna. Där vissa tegelstenar kan bli sega emellanåt så är den här ren och skär läsglädje hela vägen ut. Almas liv är fullt av glädje, upptäcktslust, fascination, djupa tankar, en och annan potentiellt syndig handling, frustration och såklart sorg. Den är som ett liv i största allmänhet med lite mer lyx och några fler vetenskapliga upptäckter än vanligt folk oftast har.

Alma är en sann förebild även om hon kan tyckas lite okänslig ibland. Hon är ju en rationellt tänkande vetenskapskvinna och hon har inte mycket till övers för humbug utan saker och ting ska kunna förklaras. Men det finns en liten detalj som Alma har svårt att förstå, en nöt som inte går att knäcka helt enkelt.

Jag sörjer att boken är slut för det var så härligt att få finnas i Almas universum och nu funderar jag själv över den där nöten. Så snart boken var utläst googlade jag författaren för att se om det fanns fler böcker att kasta sig över men tyvärr var det inga som lockade. Hon har skrivit en hel del men det är mer självhjälpsböcker, memoarer och annat. Hon har tydligen skrivit Eat, pray, love vilken blev en film som jag inte sett men hör folk prata om ibland. (Jag har heller inte sett Love actually och folk ba: say what?) Hon ska dock komma med en ny bok nästa sommar, City of Girls vilken kanske kan vara något.

Jag kan hur som helst å det allra varmaste rekommendera denna underbara livsskildring. Läs den!

Köp på Adlibris eller Bokus

En smakebit på søndag: Alma Whittakers betydelsefulla upptäckter

en smakebit

Norska bokbloggen Betraktninger är den som numera varje söndag uppmanar bokbloggare att välja ett stycke ur en bok du läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Nu har jag kommit igång med läsningen igen! Jag läser både Blixtra, Spraka, Blända! av Jenny Jägerfeld och Alma Whittakers betydelsefulla upptäckter av Elizabeth Gilbert och de är väldigt olika och jag gillar bägge. Jägerfelds bok är ungefär som jag hade tänkt mig (dvs positiva förväntningar infrias) men Gilberts blev jag otroligt positivt överraskad av! Ni vet när man haft en bok i hyllan rätt länge och sen när man äntligen börjar läsa så tänker man: Wow, varför har jag inte gjort det här tidigare? Boken är lång, ca 600 sidor, så vi får se om min eufori håller i sig.  Både Alma och hennes far Henry är botaniker och smakbiten kommer ifrån början då vi får lära känna Henry som ung:

Men Henrys far strävade aldrig efter välstånd. Han hade haft samma usla lön i trettio år och hade aldrig någonsin ifrågasatt detta förhållande och han hade aldrig klagat över att han hade behövt arbeta utomhus i ur och skur så länge att han förstört sin hälsa. Henrys far hade valt att gå sin väg genom livet stillsamt och försynt, särskilt i kontakten med folk som var förmer än han själv – och han betraktade alla andra som förmer. Mr Whittaker gjorde det till en hederssak att aldrig förolämpa andra eller dra fördel av något, inte ens när fördelarna kunde varit mogna att plocka. Han förmanade sin son: ”Var inte framfusig, Henry. Man kan bara slakta fåret en gång. Men om man är försiktig kan man klippa fåret år efter år.”

Vad kunde Henry förvänta sig att få ut av livet med en sådan svag och förnöjsam far, bortsett från det han kunde ta med egna händer? När Henry inte var mer än tretton år intalade han sig att en karl måste göra stora vinster. En karl måste slakta ett får vareviga dag.

Men var skulle han få tag i några får?

Det var då Henry Whittaker började stjäla.

Och nej, han stjäl inte får för att slakta utan det är bildligt talat!