Etikettarkiv: albert bonniers förlag

Vägen (måndagsmikron)

Titel: Vägen
Författare: Cormac McCarthy

Förlag: Albert Bonniers förlag
Sidantal: 239
Utgivningsår: 2008 (Originalupplaga: 2006)

Utläst: 14 mars 2015
Mitt betyg: 3/5

Varför läste jag den?
Jag har för mig att det var en pappa i sonens dåvarande fotbollslag som rekommenderade den här boken och sa att den var såååå bra. Han hade inte kunnat sluta läsa den. Självklart blev jag nyfiken då.

Vad handlar den om?
En postapokalyptisk story där en far och hans son hankar sig fram genom USA och möter faror av olika slag.

Vad tyckte jag?
Näe, den grep aldrig tag i mig tyvärr. Då tyckte jag mycket bättre om Station Eleven.

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Annonser

Pappaklausulen

Titel: Pappaklausulen
Författare: Jonas Hassen Khemiri

Förlag: Albert Bonniers förlag
Sidantal: 367
Utgivningsår: 2018

Utläst: 14 juli 2018
Mitt betyg: 4/5

Tack vare Kollektivet – en bokcirkel på fejjan fick jag chansen att förhandsläsa den här. Det är tredje boken av Khemiri jag läser. Jag läste Ett öga rött för typ 100 år sedan när den kom ut och gillade den väldigt mycket. Jag bodde själv i närheten av Skärholmen då och det var häftigt att läsa om ens närmiljö samt att språket var så coolt! Förra året (förrförra?) läste jag Allt jag inte minns och jag vet inte om jag var i fel fas för den men jag tyckte den var lite svårläst har jag för mig, den var så annorlunda skriven att det var trögt för mig att komma in i den.

Pappaklausulen är också annorlunda skriven men på ett tydligare sätt. Berättelsen kretsar kring en familj och en pappa som just kommit hem till Sverige vilket han gör en gång i halvåret. Han är ”en farfar som är en pappa” och han är bitter på sina barn för att han inte tycker att de tar hand om honom som de borde och att de inte visar tillräcklig respekt.

I själva verket har han övergivit sin familj när barnen var små men trots det har sonen hjälpt honom i alla dessa år med olika saker som att flytta pengar mellan bankkonton eller att ansvara för boende till honom när han kommer (Pappaklausulen). Men sonen har egna barn nu och är less på att alltid göra som han blir tillsagd, han har gjort det hela livet och vill förhandla om Pappaklausulen. Dottern har en jobbig relation bakom sig och är nu gravid med en kille som inte är hennes pojkvän tycker hon, fast han tycker det.

Det här är en sådan bok där det inte riktigt går att beskriva handlingen för i sådant fall måste jag nästan skriva av hela boken märker jag. Den handlar om familjen. Vilka relationer har vi till varandra? Varför har vi det så? Hur har vi format varandra och varför fastnar vi i beteendemönster? Ibland förstår vi inte varandra men vi talar sällan ut om det. Och gör vi det så förstår vi ändå inte varandra för jag har ju inte gjort något fel.

Boken är väldigt fint skriven och de olika karaktärerna får alla komma till tals. Nu var det ett tag sedan jag var småbarnsförälder men jag ler stort åt Khemiris beskrivningar av en så enkel sak som att komma ut på en liten utflykt tillsammans och det finns väldigt många tillfällen till igenkänning i boken. Stämningar och känslor förmedlas fint genom små nyanser i språket och läsaren kommer närmre pappan, sonen, systern och de andra än vad de gör varandra. Alla lever som i sin egen verklighet där de tycker att deras perspektiv är det enda rätta men de når inte fram till varandra.

Khemiri har själv småbarn och att bli pappa har säkert fått honom att fundera över sin egen relation till sin pappa och vilken förebild han vill bli för sina barn. Hur mycket av oss själva för vi över på nästa generation? Med det inte sagt att hans pappa behöver vara precis som pappan i den här i boken men i en intervju i DN så berättar han faktiskt just om sin frånvarande pappa.

Hur mycket dina föräldrar är du?

Köp på Adlibris eller Bokus

Kaninjägaren

kaninjagarenTitel: Kaninjägaren
Serie: Joona Linna (del 6)
Författare: Lars Kepler
Förlag: Albert Bonniers förlag
Sidantal: 571
Utgivningsår: 2016

Utläst: 29 dec 2016
Mitt betyg: 3/5

Den snälla men inte helt pålästa Tomten hade med sig en deckare till mig i julklapp. Jag är inte den som är den så jag satte tänderna i boken på en gång eftersom jag också vet att en trött jullovshjärna gillar lättsmält litteratur.

2016 års sista lästa bok var alltså också den första Kepler-boken jag läst så jag har ingen aning om vad Joona Linna gjort tidigare men då denna bok börjar sitter han sedan två år inne när han blir kallad till ett hemligt möte för att hjälpa till att utreda ett mord. Den kända TV-kocken Rex Müller är en annan person som tar stor plats i boken och såklart korsas deras vägar och massor av saker händer. No shit Sherlock? 🙂

En av anledningarna till att jag inte är så förtjust i deckare är att de är handlingsdrivna och inte karaktärsdrivna. Detta gör också att det blir extremt svårt att berätta vad en deckare handlar om utan att spoila. Jag tycker ändå att det är en bra skriven och hyfsat trovärdig bok där vi får lära känna några av karaktärerna åtminstone lite. Nu är jag inte särskilt matintresserad men jag gillar allt matsnack som Rex utövar. En sak jag dock reagerar på är scenen med Jeanette i Nyköping (var det va?). Varför är den med i boken i huvud taget? Jag har som sagt inte läst övriga böcker i serien och Jeanettes story kanske behandlas någon annanstans men hon är med väldigt lite i just denna bok.

Summa summarum: en helt ok deckare men jag blir inte sugen på fler i serien. Däremot läste jag ju faktiskt en Elly Griffiths förra sommaren som jag verkligen gillade, förmodligen för att Ruth Galloway känns mänsklig och vi får komma henne mer på djupet.

Köp på Adlibris eller Bokus

En halv gul sol (måndagsmikron)

en-halv-gul-solTitel: En halv gul sol
Författare: Chimamanda Ngozi Adichie

Förlag: Albert Bonniers förlag
Sidantal: 682
Utgivningsår: 2008 (Originalupplaga: 2006)

Utläst: 25 juni 2014
Mitt betyg: 5 /5

Varför läste jag den?
Den hittades i en s.k. Readcyclingtunna på lokala biblioteket i maj 2012 och jag hade läst väldigt mycket gott om den.

Vad handlar den om?
Krig i Nigeria och två tvillingsystrars relation till varandra och alla runtomkring dem. Kärlek, tro, hopp, hemskheter och elände.

Vad tyckte jag?
Jag blir lite beklämd när jag försöker minnas boken så här två år efteråt för jag vet att jag älskade den så sjukt mycket men ändå minns jag så lite av den idag. Måndagsmikron-inläggen kommer att få mig att vilja läsa om alla bra böcker för att kunna ge dem den recension de förtjänar (jag gjorde faktiskt så med Cirkeln!) eller så kanske de (förhoppningsvis) får mig att skriva recensionerna mer direkt igen för att faktiskt minnas böckerna.

Det var min första Chimamanda-bok och jag säger bara: läs allt hon någonsin skriver för hon är både fantastiskt bra och vansinnigt cool!

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

De gömda rummen

de-gomda-rummenTitel: De gömda rummen
Författare: Care Santos

Förlag: Albert Bonniers förlag
Sidantal: 445
Utgivningsår: 2014 (Originalupplaga: 2011)

Utläst: 15 juni 2014
Mitt betyg: 2/5

Månadens bokcirkelbok i Stäppvargarna BK var denna. Vi valde den delvis pga att vi kombinerar bokdiskussionen med restaurangbesök och det lät gott med lite tapas.

Violeta Lax är en amerikansk konstintendent och också barnbarn till den berömde men numera bortgångne katalanske konstnären Amadeo Lax. Violeta reser till Europa i två ärenden, dels vill hon besöka farfaderns hus vilket håller på att renoveras för att bli museum och hon vill hinna se den berömde fresken av hennes farmor Teresa en sista gång innan renoveringarna startar. Dels har hon fått ett brev från en kvinna i Italien som påstår att Violeta finns med i dennes nyligen bortgångne mors testamente. Under resans gång uppdagas en rad mysterier och vi får parallellt följa Violetas anhöriga 80 år tidigare men också både dessförinnan och efter vilket långsamt förklarar hela historien.

Några andra recensioner ansåg boken rörig pga att den inte utspelar sig kronologiskt men just den biten har jag själv inga problem med. Det är lätt att förstå när i tiden berättelsen utspelar sig och vilka den handlar om för tillfället. Jag tycker om de historiska referenserna och blir nyfiken på att besöka Barcelona för att utforska dess historia. Jag tycker också om att läsa om många av de olika personerna och deras relationer sinsemellan. Men, boken är alldeles för lång och den innehåller alldeles för mycket ovidkommande information. Långa stycken skummar jag då de inte tillför något till historien utan mer är till för att kanske skänka en närvarokänsla åt läsaren. Det finns många utsvävande bihistorier vilka jag anser helt onödiga och som kunde ha skippats.

I boken varvas berättelsen i nutid med berättelsen i dåtid, mejl, katalogtexter om olika tavlor samt brev. Vissa stycken är mer intressanta än andra men jag kan ändå tycka att greppet med katalogtexterna är rätt udda och de får mig att faktiskt googla på Lax trots att jag ändå vet att han inte funnits på riktigt. Jag läste för länge sedan en bok om Diego Velazquez och det var riktigt givande att kunna googla på målningarna under läsningen.

”Perfekt för dig som gillar Zafon och Allende” lovar förlaget i sin marknadsföringstext och jag har inte läst någon av dem men hoppas ändå på att de tilltalar mig mer än Santos för jag vill fortfarande läsa dem bägge.

Köp på Adlibris eller Bokus

Stenhjärtat

stenhjärtatTitel: Stenhjärtat
Författare: Katarina Wennstam

Förlag: Albert Bonniers förlag
Sidantal: 383
Utgivningsår: 2013

Utläst: 29 december 2013
Mitt betyg: 4/5

Det här var alltså en julklapp från Tomtemor aka mamma.

Boken kretsar kring sex månader gamla Gloria som en decemberkväll kommer in till akuten på Astrid Lindgren tillsamman med sina föräldrar. Gloria andas inte men läkarna får igång hennes andning igen men efter en hjärnröntgen upptäcker de att Gloria har allvarliga hjärnskador vilka pekar på Shaken Baby Syndrome. Föräldrarna anhålls och en utredning tar vid ledd av kriminalkommissarie Charlotta Lugn och där Shirin Sundin blir flickans målsägarbiträde.

Jag trodde aldrig jag skulle skriva kriminalkommissarie i en recension här på bloggen men ok då. Jag har redan outat på facebook att jag trots mina dubier angående deckare/spänningslitteratur faktiskt njöt av den här romanen under julhelgen. Jag har varit väldigt trött och lite sjuk och det  här var väldigt lättläst och låg rätt i tiden för mig helt enkelt.

Det är andra boken jag läst av Wennstam även om det var länge sen jag läste Smuts. Det jag faktiskt gillar med hennes böcker är att hon skriver om utsatta kvinnor och barn och hon belyser på så sätt viktiga och obehagliga skeenden i samhället. När jag säger att boken är lättläst så menar jag språkligt och i en positiv mening. Själva ämnet i sig med ett barn som skakats så att det får hjärnskador är fruktansvärt och inte alls lättsmält. Jag gillar dock också hur mänskliga hennes karaktärer är och hur hon skildrar deras relationer. På Adlibris läser jag att detta är andra delen i en trilogi och en snabb googling berättar för mig att Lugn och Sundin också är huvudpersoner i Svikaren som kom ut 2012.  Det var inga problem dock att läsa Stenhjärtat som fristående bok och jag tror mig ha hittat en författare som jag kan tänka mig att läsa igen trots att bokens genre är utanför mitt område. Det är nog det där med hur hon skildrar människorna som jag faller för, här vill jag inte bara veta hur det går i fallet (och sådana böcker gillar jag inte) utan jag bryr mig också om karaktärerna som personer.

Tack för julklappen mamma!

Köp på Adlibris eller Bokus

Havsmannen

Titel: Havsmannen
Författare: Carl-Johan Vallgren

Förlag: Albert Bonniers förlag
Sidantal: 275
Utgivningsår: 2012

Utläst: 4 nov 2012
Mitt betyg: 4/5

Den här boken laddade jag ner till mobilen för dryga två månader sedan då jag satt på tåget på väg hem från högskolan och av någon anledning hade glömt att ta med mig en bok. Det var också dryga två månader sedan jag läste ut den vilket gör detta till en väldigt kort recension eftersom mitt minne inte tillåter mer.

Den handlar om två syskon, Nella och hennes lillebror Robert. Robert har tjocka glasögon som Nella ständigt tejpar och han har svårt för sig i skolan. Gerard och hans anhang finner detta en anledning så god som någon att mobba och trakassera Robert. I hemmet finns den alkoholiserade mamman medan pappan sitter på anstalt men blir frisläppt ett par kapitel in i boken. Misären kunde knappt vara större och Nella är den som sköter precis allt. När inte pengarna räcker så snattar hon. Nella har två vänner, professorn och en klasskompis jag inte minns namnet på. Professorn finns där som en vuxen som ibland sticker till Nella och Robert lite mat men framförallt lyssnar han på Nella och pratar med henne. Via klasskompisen möter Nella något annorlunda och mer ska jag nog inte säga.

Det här var endast min andra Vallgren-bok trots att jag fullkomligt älskade Den vidunderliga kärlekens historia för ett par år sedan. Alla de andra av hans böcker står i sambons bokhylla men jag har inte kommit mig för ännu. Havsmannen innehåller otroligt mycket: kärlek, vänskap, mobbing, djurplågeri, galenskap, sociala svårigheter, maktlöshet men också handlingskraft och benhård vilja. Det är en bok som får en att känna både sorg och hopp och jag gillar så klart den lilla fantastikbiten à la Murakami.

Köp på Adlibris eller Bokus eller låna på närmaste bibliotek!