Hett i hyllan: Elefanten som gick upp i rök

hettihyllanBokdivisionen hakar på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

Vi har tagit klivet in i 2014 och där hittar vi Elefanten som gick upp i rök av Haruki Murakami vilken jag köpte på nätet i februari 2014. Jag hade en period när vissa författare var auto-buy men jag har nog modifierat det till auto-read nu istället. Fast ja, i det här fallet har jag ju inte ens gjort det än. Men så är det ibland, man blir som kär i en författare och sen bara tappar man bort hen! Det här är i alla fall en novellsamling som är fylld av surrealism så den borde ju vara Murakami-bra helt enkelt. Jag ska bara hitta tillbaka till honom! Det här är inte omslaget jag har tyvärr men jag orkar inte fota av boken just nu. Det är i alla fall rätt bok. 🙂

 

 

Annonser

Att spara sina boktips: uppföljning

I somras så funderade jag kring hur jag skulle få ordning på min vill läsa-lista, alltså böcker jag snubblar över och tänker att ”Den här vill jag läsa!” om. Då hade jag en lista på bloggen, en på biblioteket, en på Adlibris, en i kalender, en i mobilen etc… Ni hör ju själva att det var ohållbart. Ett par veckor efter det så läste jag om en tjej som sparade alla sina tips på Goodreads i en lista där hon max fick ha 100 böcker. Den här idén tände jag på och ytterligare någon vecka senare så skapade jag två listor åt mig själv på Librarything: en Wishlist och en Wishlist Feminism.

Hur har det gått då? Jo, faktiskt bra! När jag stöter på en intressant bok så fotar eller screenshotar jag av den och sen lite då och då så för jag in titlarna på mina två Wishlists. Jag kanske missar en och annan bok men det är inte hela världen och jag har bara 30 böcker på bägge listorna totalt än så länge. Jag är hur som helst riktigt nöjd med att hittat ett bra sätt att spara mina boktips på!

P.S. Jag hade även lite funderingar på att ev. emigrera till Goodreads men jag bestämde mig för att inte göra det. Jag är så pass van vid Librarything nu och jag behöver inte de sociala aspekterna Goodreads medför, det räcker fint med blogg, Facebook och Instagram för det.

Besök gärna mitt bibliotek på Librarything, jag heter Bokdivisionen där också.

Kulturkollos veckoutmaning: The Soundtrack of Our Blogs

Kulturkollos veckoutmaning denna vecka handlar om att hitta något kulturellt som liksom utgör själva soundtracket till min blogg. Jag tänkte inte vara med först då jag tyckte utmaningen var för svår – jag har väl ingen specifikt kulturell anknytning till bloggen? Självfallet finns där en massa kultur som jag gillar och ibland skriver jag litegrann om annat är böcker, men inte så ofta. Däremot väver jag ibland in mina sociala och etiska värderingar samt andra fritidsintressen utöver litteraturen för en blogg är ju ändå en del av personen bakom den.

Men det finns ändå en sak som utgör grunden för hela bloggen: namnet. Jag funderade fram och tillbaka på vad bloggen skulle heta vid uppstarten, att hitta på användarnamn etc har aldrig varit min starka sida. Ett tag funderade jag t.o.m. på, håll i er nu och skämskuddevarning: Drakblommans bokblogg. 😀 (jag visste inte ens, förrän jag läste Spökflickans hemlighet nyss, att det faktiskt finns en blomma som heter Drakblomma)

Men jag försökte hitta saker som anknöt till mig själv, jag är född i drakens år och mitt namn är namnet på en blomma… Till sist landade jag i, inte alls en fäbless för det militära, utan mitt favoritband från ungdomens år: Joy Division och jag bara: hmm… Joy Division – Book Division och så blev det Bokdivisionen. (Sen har jag ändå utnyttjat den militära aspekten och kallar ju min avdelning för löparböcker för Löpbrigaden.) Så jag bjussar på en gammal goding med Joy Division helt enkelt:

 

Flickan under jorden (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Jag har länge sett mig som, och gör fortfarande, en sådan som inte gillar deckare. Till sist testade jag ändå en Elly Griffiths; jag menar medelålders kvinna, vindpinade sumpmarker och en katt. Då kan det väl inte bli fel?

Vad handlar den om?
Cool Ruth Galloway som är arkeolog och lyckas bli en brottslösare i samarbete med polisen. Och hon har en katt.

Vad tyckte jag?
Jag brukar gäspa så fort jag läser ”ung kvinna hittad mördad” som inledningen på en baksidestext men nu stod det ju faktiskt bara att man hittat ben på den här boken. Jag blev t.o.m. glatt överraskad av den och gillade den, troligtvis för att själva kriminalgåtan inte är hela grejen. Jag har även gillat någon av Wennstams böcker och där är det lite samma sak; karaktärerna tillåts ta plats. Nu i somras läste jag andra delen om Ruth och jag tänkte försöka läsa de andra också även om jag läser att andra ledsnat lite på henne framåt bok 8 eller så.

Utläst: 25 juli 2015
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

En smakebit på søndag: The Power

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Jullovet börjar dra ihop sig och jag har som vanligt inte hunnit hälften av det jag föresatte mig. Jag har tränat hyfsat men den årliga januari-yogan med Adriene har jag inte hunnit med. Jag har roddat rätt mycket med mina bloggar vilket jag tycker är riktigt kul. Sen har jag ju skaffat tillbaka mitt bibliotek samt grovfixat nya pysselhörnan. Annars har jag väl träffat släkt och vänner, funderat, tänkt, planerat och såklart vilat. Möjligtvis att jag har varit utomhus alldeles för lite, jag sprang t.o.m. ett löppass på gymmet häromdagen, men det är det jag gillar så mycket med jullovet – så snart julen är överstånden så är allt så kravlöst.

Läsningen har gått lite trögt och jag är inne på januaris tredje bok vilket är The Power av Naomi Alderman som jag skaffade för knappt ett år sedan och som vi nu ska läsa i min feministiska bokcirkel. Det är alltid lite extra great när vi läser en bok jag redan har i bokcirklarna! Jag har läst runt fyra kapitel och vad vi vet så långt är att en rad flickor runt om i världen upptäcker att de har en slags förmåga, en kraft, där de kan framkalla elektriska vågor ur sina bara händer. Med den här kraften kan de orsaka rejäl smärta och skada och t.o.m. döda folk.

Ganska bra utgångsläge för ett världsherravälde kanske? Smakbiten kommer från andra kapitlet.

She puts her hand to his.

There’s the scent of orange blossom. A wind gusts up and hurls a few white handful of blooms into the swimming pool.

There is a feeling in his hand as if some insect has stung him. He looks down to swat it away, and the only thing on hos hand is her warm palm.

The sensation grows, steadily and swiftly. At first it is pinpricks in his hand and forearm, then a swarm of buzzing prickles, then it is pain. He is breathing too quickly to be able to make a sound. He cannot move his left arm. His heart is loud in hos ears. His chest is tight.

Stanna hos mig

Decembers månads enda bokcirkelbok var en riktig fullträff. Jag hade en lite mosig lördag och bäddade ner mig i sängen med den här och låg kvar där tills den var utläst.

Yejide träffar Akin på en biograf, han är där med en annan tjej men dumpar henne efter filmen då han bara har ögon för Yejide. De gifter sig och har det bara fint men det där obligatoriska barnet vill inte komma. Till sist börjar släkten kräva att Akin ska ta en andra fru och han går motvilligt med på det. Men ingenting blir som någon av dem tänkt sig.

Den här boken rymmer så otroligt mycket som inte går att berätta utan att spoila. Det är kärlek, sex, sorg, svek, desperation, vänskap, hemligheter och rituella ceremonier. Det är krockar mellan tradition och modernitet och mellan kunskap och okunskap. Det är en underbar läsupplevelse som tar med dig runt bland alla känslor och olika händelser. Precis som Chimamanda så väver Ayòbámi Adébayò in den politiska utvecklingen i Nigeria i berättelsen och ger oss en bild av hur hela samhället fungerade på 1980-talet. Hennes språk är enkelt men ändå så träffsäkert och omfångsrikt och titeln är genial. Det var en extremt bra bokcirkelbok med väldigt mycket att prata om. Jag ser oerhört mycket fram emot att få läsa fler böcker av Adébayò.

Utläst: 15 december 2018
Mitt betyg: 5/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Helgfrågan v. 1

Det är fredag em och jag hänger på Mias helgfråga igen.

Vad läser du just nu?
Jag läser The Power av Naomi Alderman till bokcirkeln nästa vecka. Har precis börjat på den och gillade första riktiga kapitlet.

 

Bonusfråga: Vad har du för tips mot trötthet?
Ja, du. Den som det visste. Att sova ordentligt är såklart bra, att äta schyssta grejer, träna lite lagom (jag är ofta vansinnigt trött efter långpass) och att inte ta på sig för mycket så att man hinner vila emellanåt!