Category Archives: Läst 2018

Blixtra, spraka, blända!

Titel: Blixtra, spraka, blända!
Författare: Jenny Jägerfeld

Förlag: Natur och kultur
Sidantal: 519
Utgivningsår: 2018

Utläst: 5 augusti 2018
Mitt betyg: 4/5

Jag har nyligen varit på en liten semester och passade då på att fylla min nyinköpta Letto med några böcker varav det här var en av dem.

Penny Löwe har skrivit en enda bok som hon vann Augustpriset för men efter det har det varit tyst ifrån henne. Efter en destruktiv Londonvistelse, tillsammans med den excentriska kompisen Lola, där hon nästan kör sig själv i botten bryter hon med Lola och försöker leva Svenssonliv ett tag. En dag står Lola där igen och har ett förslag på hur Penny ska hitta inspiration till sin nya roman. Det grundar sig i att Penny måste uppleva allt hon skriver om och därför behöver de iscensätta en massa saker och tillsammans skapar de en plan.

Jag har bara läst en enda av Jägerfelds böcker tidigare men känner igen hennes stil i denna. Det är ett högt driv, ett ungdomligt och modernt språk och det är ofta roligt. Penny är en katastrof och du vill bara läxa upp henne när hon gång på gång upprepar olika misstag. Samtidigt tycker du synd om henne och inser att hon förmodligen bara försöker fly från sig själv som så många andra.

Sommarens ledigheter är väl snart över för de flesta men det här är en perfekt bok att läsa när du är ledig för du vill helst sluka den i så få sittningar som möjligt. Jag läste den som e-bok och blev förvånad när jag insåg att den var över 500 sidor lång, det märktes inte alls.

Köp på Adlibris eller Bokus

Annonser

Judas

Titel: Judas
Författare: Amos Oz

Förlag: Wahlström Widstrand
Sidantal: 320
Utgivningsår: 2017

Utläst: 6 januari 2018
Mitt betyg: 4/5

Årets första utlästa bok och månadens bokcirkelbok var Judas.

Det finns tre spår i boken. Ett handlar om huvudpersonen Shmuel som blivit av med både sin flickvän och lusten att plugga. Han tar istället tjänst som ”sällskapsherre” åt en excentrisk äldre herre, Gershom,  som behöver viss assistans men framförallt någon att diskutera med. I huset finns också dennes svärdotter Atalia, som Shmuel blir betuttad i, vilken blivit änka i samband med självständighetskriget 1948. Här har vi också spår två vilket handlar om Israel och Palestina, en bakgrund till det som sker och olika sätt att se på konflikten. I sina samtal med Gershom får Shmuel tillbaka intresset för sina avbrutna religionsstudier och han funderar kring Judas och huruvida denne var en förrädare eller inte. Detta är spår tre.

Alla tre spår är intressanta men jag finner det om Shmuels liv minst intressant. Istället försöker jag desperat att förstå mig på konflikten mellan Israel och Palestina och jag blir vansinnigt intresserad av Judas. Och då ska ni veta att jag är totalt otroende och ateist men jag köper att Jesus kan ha funnits. (Men inte återuppstått som en zombie, no way, och inte som Guds son) Jag har aldrig tänkt på Jesus och Judas på det sättet som Oz skildrar i den här boken och jag fylls hela tiden av aha-upplevelser.

Jag skrattar även högt ibland som när jag läser det här:

Många böcker jag läst glömmer jag snabbt men den här funderar jag fortfarande på då och då och jag skulle gärna läsa om åtminstone delar av den för att se om jag greppar saker och ting bättre ett andra varv. För er som har en bokcirkel så är den dessutom en utmärkt bokcirkelbok då den är så mångbottnad.

Köp på Adlibris eller Bokus

Eldmakerskan

Titel: Eldmakerskan
Författare: Henrik Larsson

Förlag: Mix förlag
Sidantal: 31
Utgivningsår: 2014

Utläst: 29 juli 2018
Mitt betyg: 2/5

Med min Letto kom ett par gratis noveller varav det här var en av dem.

Henrik Larsson var en för mig okänd författare. En snabb googling visar att han skrivit ett par noveller samt en fantasy-trilogi vid namn Blodsarvet vilken verkar vara ganska omtyckt. Novellen Eldmakerskan är också en fantasyberättelse och jag kan tycka att det blir lite svårt att komprimera fantasy till novellformatet. Det behövs, oftast, oändligt massa förklaringar och beskrivningar av fantasyvärlden och dess invånare när du läser denna genre för att du ska få en förståelse av hur allt är uppbyggt. Inledningsvis i novellen blir det därför en hel del av denna vara så att vi vet var vi befinner oss och vilka vi har med oss.

Silda och hennes mäster är på väg till en stad där hon har order att mörda någon för att bli en fullärd eldmakerska (en typ av lönmördare). Hon har också en dold agenda men saker och ting går inte riktigt som hon tänkt sig…

Det är absolut en helt ok novell även om det som sagt är en del beskrivningar i början. Sildas huvuduppdrag klaras av rätt snabbt och sen är det den dolda agendan som förvisso har en liten twist men novellen fångar mig inte riktigt.  Jag upplever nog helt enkelt att formatet blir fel. Jag kan dock tänka mig att undersöka Blodsarvet-serien då jag ändå gillar hur Henrik Larsson skriver sin fantasy.

Tipsa mig gärna om du läst någon bra fantasynovell så ska jag ge det en chans till!

Köp på Adlibris eller Bokus

Kallelsen

Titel: Kallelsen
Författare: Helena Dahlgren

Förlag: Mix förlag
Sidantal: 20
Utgivningsår: 2013

Utläst: 28 juli 2018
Mitt betyg: 4/5

Med min Letto kom ett par gratis noveller varav det här var en av dem.

Den här novellen är skriven i dagboksformat. Genom längre eller kortare anteckningar följer vi en kvinna tillika mor till lillan som sitter på en ö och väntar på sin make. På nätterna drömmer hon intensivt om  salt hav, rutten tång och slemmigt vatten och på morgonen är det svårt att avgöra om det var dröm eller verklighet. Inom sig känner hon något oförklarligt obehagligt och när mannen till sist kommer hem är han inte som han var när han for…

Jag har följt Helenas blogg några år men inte läst något av henne förrän den här veckan då jag först klämde Ödesryttarna: Jorvik kallar och sen den här novellen. De är rätt olika (duh) men det de har gemensamt är Helenas formidabla språk så det förvånar mig lite att hennes utgivning inte är större än vad den är. Men man måste ju ha skrivflow och skrivro också och just nu verkar hon ha hittat bägge. Jag får helt klart lägga till Orkidépojken i min wishlist och sen har jag någon mer novell av henne hemma redan.

Köp på Adlibris eller Bokus

Frid på jorden

Titel: Frid på jorden
Författare: Selma Lagerlöf

Förlag: Mix förlag
Sidantal: 12
Utgivningsår: 2011 (Originalupplaga: 1917)

Utläst: 28 juli 2018
Mitt betyg: 4/5

Jag trodde att det här var en av mina gratis noveller som kom med Letton men det visade sig vara en gammal hyllvärmare från 2013 som jag då fått gratis från förlaget.

Det är julkväll i stugan och far läser ur Bibeln när plötsligt dörren öppnas och en märklig varelse kliver in. Först ser de inte riktigt varken vad eller vem det är men efter ett tag inser de sanningen om den objudna gästen…

Sedan jag som barn läste Nils Holgerssons underbara resa har jag faktiskt knappt inte läst något mer av Selma. Förra sommaren åkte jag med en av mina bokcirklar till Sunne och Mårbacka för en fantastisk dag där. Guiden var otroligt bra och jag blev riktigt imponerad av massor av saker jag tidigare inte vetat om Selma (vilket kanske säger mer om mig och min allmänbildning, men ändå!). Till den resan skulle vi ha Gösta Berlings saga som bokcirkelbok men jag kom liksom aldrig in i den och tänkte att Selma nog var lite svår och trögläst och gav till sist upp boken.

När jag så gav mig på den här novellen blev jag glatt överraskad av hur lättläst den var och Selma skriver så otroligt ruskigt bra att jag bara måste tänka helt om! Hon är som en förtida John Ajvide Lindqvist med sina beskrivningar och hon får in häpnadsväckande mycket i den här korta berättelsen.

…vid dörrposten står det något grått och förtorkat, något, som liknar stubben efter ett avblåst träd. Det vill inte klara sig för far. Den där stubben är täckt med näver och skinnflikar, och under den ser han ett par fötter sticka fram. De är mycket ofullkomligt skylda av ett par söndertrasade näverskor, och far ser, att det är en människas fötter, fastän de är så utmärglade, att tårna tycks falla från varandra.

Sen att jag inte riktigt greppar den religiösa kopplingen säger väl återigen mer om mig. Bibeln eller Herren bestämmer, det fattar jag, men är Selma för det? Är det en slags inbyggd predikan som ges oss? Som tur är så har jag lärt mig att man kan uppskatta saker utan att till fullo förstå dem. Men jag ska erkänna att jag har ett halvt öga mot litteraturvetarstudier för att kanske få mig lite klokare i framtiden. Bra var det i alla fall och jag har ännu en Selma-novell i Letton att läsa!

Köp på Adlibris eller Bokus

Ett jävla solsken

Titel: Ett jävla solsken
Författare: Fatima Bremmer

Förlag: Forum
Sidantal: 375
Utgivningsår: 2017

Utläst: 22 juli 2018
Mitt betyg: 5/5

Få har väl missat den här boken. Jag blev nyfiken på den i samband med att den vann Augustpriset, sedan införskaffade jag den i våras för att läsa den tillsammans med Kollektivet – en bokcirkel på Facebook och började. Men det var först nu den här veckan som jag läste klart den. Inte för att den var dålig, tvärtom, utan för att livet kom emellan bara som det så ofta brukar.

Ester Blenda var undersökande journalist, äventyrare, pionjär och en en otroligt karismatisk person. Otaliga verkar de män vara som förälskade sig i henne men själv hade hon bara ögon för Carin, en för dåtiden högst förbjuden relation. Ester Blenda blev en kändis i Sverige när hon levde en månad undercover som piga och därefter skrev en bok om pigornas hårda liv. Tack vare henne fick till slut pigorna det bättre med reglerade arbetstider, fridagar och rätt till semester. Ester Blenda levde också som lärarinna hos samerna ett år, hon hjälpte till under svälten i Finland under inbördeskriget, reste undercover i tredje klass till Amerika, deltog i en expedition till Sibirien samt red på mula över Anderna. Dessutom körde hon motorcykel, rökte kopiöst och föredrog långbyxor.

Det är en fascinerande berättelse som Fatima Bremmer så snyggt levererar. Ester Blenda var en dåtida stjärna som sedan fallit i glömska men nu har Bremmer äntligen gett henne upprättelse. Ett jävla solsken är vad hennes nära kallade henne då hon alltid var så glad och liksom spred glädje omkring sig. Med åren blir mörkret inom henne tydligare och man ser hur hon så ofta försöker fly, kanske både från andra och sig själv.

Ester Blenda är helt klart en förebild och jag blir otroligt inspirerad av att läsa boken och noterar under läsningen en drös andra böcker som jag också borde läsa. Ester Blenda är ex. god vän med Elin Wägner och henne har jag inte läst. Det går inte att bortse ifrån att Ester Blenda kom från ett medelklasshem och att hon hade helt andra förutsättningar än många andra kvinnor att genomföra de saker hon gjorde. Samtidigt måste ju de som kan börja föra kampen. Hon har också en del tidsförlegade åsikter om svarta i USA samt om samerna men där var hon nog ett barn av sin tid och som tur är vet vi allt bättre och bättre idag ju mer vi lär oss.

Upprörande är det också att läsa om Ester Blendas flickbok Rackarungen med huvudpersonen Ann-Mari som i princip är en kopia av Ester Blenda själv. Hon har skinn på näsan, gör som hon vill och hoppar från tak med paraplyer. Jag älskar Astrid Lindgren men fattar inte hur hon kunde komma undan med ett så uppenbart plagiat på Ann-Maris karaktär och handlingar. Men kanske var det med annorlunda på den tiden. Synd bara att det är Astrid som har fått all cred för Ester Blendas idéer.

Boken är väldigt lättläst och otroligt levande men känner du dig stressad kan du höra snabbversionen på Fatima Bremmers sommarprat från i år. Tidigare fanns också en dokumentär att se på Svt play men just nu är den borttagen. Hur som helst tycker jag inte att du ska missa att lära känna Ester Blenda Nordström!

Köp på Adlibris (just nu på rea!) eller Bokus

Americanah

4D8CC4A1-1B7C-454D-A376-9F0524BF6692.jpegTitel: Americanah
Författare: Chimamanda Ngozi Adichie

Förlag: Bonnier Pocket
Sidantal: 586
Utgivningsår: 2014 (Originalupplaga: 2013)

Utläst: 8 juli 2018
Mitt betyg: 4/5

Om någon frågar jag mig om favoritförfattare så är den första jag kommer att tänka på Chimamanda. Det här är den fjärde boken av henne jag läser men tyvärr har jag bara mikrobloggat om En halv gul sol. Jag drog mig länge för att läsa den då jag var så såld på de andra och så hade jag någonstans läst lite missnöjda kommentarer om den här och jag var nog lite rädd att bli besviken. Det var ju såklart helt i onödan, jag blev inte besviken det minsta. Jag har för mig att det bl.a. var bloggposterna i boken som någon stört sig på men jag tyckte tvärtom att de var intressanta. Ibland kan det ju stjälpa att läsa för mycket om böcker, både positivt och negativt.

Ifemelu och Obinze är kära tonåringar i Nigeria. Hon åker till USA för att plugga och tanken är att han ska komma efter men en händelse gör att Ifemelu bryter kontakten helt med honom och han kommer aldrig dit. Deras liv tar olika vägar, Ifemelu blir en framgångsrik bloggare i USA som skriver om rasfrågan medan Obinze söker lyckan i London. Olika partners kommer och går men de kan aldrig riktigt släppa varandra i tanken.

Kärlek är ett centralt tema i boken men naturligtvis också rasism och klass. Chimamanda sätter ord på många saker kring rasismen vilka fortfarande är högst levande idag och även om vi kanske kommit några steg framåt sedan boken skrevs så är det ännu långt kvar. Eller har vi kommit längre? I ett av blogginläggen skriver Ifemelu att om man frågar svarta och vita om rasismen tillhör det förflutna så säger vita att den gör det medan svarta svarar att den fortfarande existerar. Och visst gör det den.  Vithetsnormen är fortfarande rådande i världen och främlingsfientligheten letar sig alltjämt in i de minsta vrår. Jag rekommenderar alla att läsa den här boken och särskilt du som är vit.

Köp på Adlibris eller Bokus