Kategoriarkiv: Läst 2018

Alma Whittakers betydelsefulla upptäckter

Titel: Alma Whittakers betydelsefulla upptäckter
Författare: Elizabeth Gilbert

Förlag: Massolit pocket
Sidantal: 601
Utgivningsår: 2016 (Originalupplaga: 2013)

Utläst: 5 oktober 2018
Mitt betyg: 5/5

I en av mina bokcirklar, Stäppvargarna BK, har vi haft en liten tradition med bokbyte de tre senaste åren och 2016 fick jag så den här boken. Varför just den?
Jo, för att hon som gav den till mig ville läsa den själv såklart! Sen har den blivit ståendes i bokhyllan så där som böcker ibland blir. Förmodligen pga sitt omfång då det är en nätt liten tegelsten.

Men vilken fantastisk tegelsten! Efter en inledande skildring av den fattige men ambitiöse, påhittige och uppfinningsrike Henry Whittaker så är det hans dotter Alma vi får följa. Henry har blivit en välbärgad botaniker i Philadelphia och det är där Alma kommer till världen. Hon får en rejäl uppfostran av sina båda föräldrar och det är fokus på vetenskap. Alma går i sin fars fotspår och blir botaniker hon också.

Det är ingen idé att spoila hela handlingen för det händer en hel del på de 600 sidorna. Där vissa tegelstenar kan bli sega emellanåt så är den här ren och skär läsglädje hela vägen ut. Almas liv är fullt av glädje, upptäcktslust, fascination, djupa tankar, en och annan potentiellt syndig handling, frustration och såklart sorg. Den är som ett liv i största allmänhet med lite mer lyx och några fler vetenskapliga upptäckter än vanligt folk oftast har.

Alma är en sann förebild även om hon kan tyckas lite okänslig ibland. Hon är ju en rationellt tänkande vetenskapskvinna och hon har inte mycket till övers för humbug utan saker och ting ska kunna förklaras. Men det finns en liten detalj som Alma har svårt att förstå, en nöt som inte går att knäcka helt enkelt.

Jag sörjer att boken är slut för det var så härligt att få finnas i Almas universum och nu funderar jag själv över den där nöten. Så snart boken var utläst googlade jag författaren för att se om det fanns fler böcker att kasta sig över men tyvärr var det inga som lockade. Hon har skrivit en hel del men det är mer självhjälpsböcker, memoarer och annat. Hon har tydligen skrivit Eat, pray, love vilken blev en film som jag inte sett men hör folk prata om ibland. (Jag har heller inte sett Love actually och folk ba: say what?) Hon ska dock komma med en ny bok nästa sommar, City of Girls vilken kanske kan vara något.

Jag kan hur som helst å det allra varmaste rekommendera denna underbara livsskildring. Läs den!

Köp på Adlibris eller Bokus

Annonser

Lifterskan

Titel: Lifterskan
Författare: Cannie Möller

Förlag: Hoi Förlag
Sidantal: 413
Utgivningsår: 2018

Utläst: 7 september 2018
Mitt betyg: 3/5

Spänningsromaner är inte min genre men jag blev ändå lite nyfiken på Lifterskan i slutet av sommaren. Cannie Möller har skrivit nästan 30 böcker, varav flertalet ungdomsböcker, men för mig var hon ett okänt namn.

En vinterkväll när Rebecka Gudner är på väg upp från Stockholm till sin stuga i Jämtland måste hon plötsligt tvärbromsa då en ung tjej springer ut på vägen. Hon får följa med i bilen till stugan och sover kvar där. Nästa morgon försöker Rebecka få lifterskan att ringa hem men hon påstår att ingen ändå väntar på henne och hon är extremt förtegen om sig själv. Steg för steg blir Rebecka indraget i något och det är till sist svårt att veta vad som är sanning eller inte.

Boken är lättläst, spännande och frustrerande på ett positivt sätt där människor fattar till synes obegripliga beslut vilket för handlingen framåt. Ändå griper den inte riktigt tag i mig och jag har lite svårt att engagera mig i huvudpersonernas öde. Nu sa jag ju redan inledningsvis att spänningsromaner inte är min favoritgenre utan jag föredrar mer karaktärsdrivna berättelser och kanske hade jag velat komma dem ännu närmre.

Det här är första delen i en trilogi vilket jag faktiskt inte förstod förrän jag googlade på boken i efterhand. Vad berättelsen beträffar så ansåg jag det vara en avslutad story men vid omläsning av sista kapitlet så ser jag ju att det finns potential till att fortsätta. Tyvärr tror jag inte att jag kommer att följa med på den resan.

Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till Hoi Förlag för recensionsexemplar!

Stockholmspesten

Titel: Stockholmspesten
Författare: Sofia Albertsson

Förlag: Swedish Zombie
Sidantal: 288
Utgivningsår: 2018

Utläst: 27 augusti 2018
Mitt betyg: 4/5

Jag har varit supertaggad på denna bok sedan jag först fick nys om den och högg direkt när förlaget efterfrågade potentiella recensenter.

I en snar framtid börjar Stockholm att få problem med vatten- och elförsörjningen. Lokaltrafiken fungerar inte utan taxiköerna ringlar långsamt genom staden och i tunnelbanans underjordiska tunnlar verkar några eller något hålla till. I källarna växer det underligt mögel och människor drabbas av en mystisk smitta.

Elin jobbar på ett kontor i Stockholm och på en personalfest hettar det till mellan henne och en kollega. Parallellt med att deras relation växer fram förändras långsamt Stockholm. Många människor väljer att lämna stan men Elin vägrar att återvända till barndomens håla med risk att ses som misslyckad. Hellre stannar hon kvar i en dysfunktionell stad i förfall.

Stockholmspesten rör sig långsamt framåt på samma sätt som de flesta skräckromaner vanligtvis gör. Istället för ett tydligt klimax där monstret avtäckes får vi här ta del av allt fler fragmentariska stycken med mystiska händelser varvat med hyfsat vardagliga scener och en fortsatt relativt långsam berättarton. Det tar ett tag innan jag slutar att vänta på monstret men när boken väl är utläst så inser jag genialiteten i berättarstilen.

Stora delar av boken läser jag på tunnelbanan och jag rör mig i samma miljöer som Elin. Ibland måste jag nästan kolla upp för att skilja fiktion från verklighet och jag älskar att den utspelar sig i en väldigt snar framtid i min egen stad då allt känns så verkligt. Jag blir tokig på Elin och hennes envishet att vilja stanna kvar i stan. Jag blir knäpp på att hon överhuvudtaget bryr sig om sitt jobb och inte ser vad som sker omkring henne eller tar det på allvar. Och så oroar jag mig för hennes katt Harry eftersom att djur brukar aldrig klara sig väl i skräcklitteraturen…

Det här är en härlig debutroman som du absolut ska läsa om du är skräckfantast. Det är suggestivt, spännande och tankeväckande. Vad händer med människor i krissituationer? Vad är viktigt och varför agerar vi som vi gör? Får jag önska något skulle jag vilja ha lite mer, vissa delar lämnar mig otillfredsställd men jag förstår samtidigt tanken med det. Jag hoppas att Sofia Albertsson blir ett återkommande inslag på den svenska skräckscenen.

Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till Swedish Zombie för recensionsexemplar!

Pappaklausulen

Titel: Pappaklausulen
Författare: Jonas Hassen Khemiri

Förlag: Albert Bonniers förlag
Sidantal: 367
Utgivningsår: 2018

Utläst: 14 juli 2018
Mitt betyg: 4/5

Tack vare Kollektivet – en bokcirkel på fejjan fick jag chansen att förhandsläsa den här. Det är tredje boken av Khemiri jag läser. Jag läste Ett öga rött för typ 100 år sedan när den kom ut och gillade den väldigt mycket. Jag bodde själv i närheten av Skärholmen då och det var häftigt att läsa om ens närmiljö samt att språket var så coolt! Förra året (förrförra?) läste jag Allt jag inte minns och jag vet inte om jag var i fel fas för den men jag tyckte den var lite svårläst har jag för mig, den var så annorlunda skriven att det var trögt för mig att komma in i den.

Pappaklausulen är också annorlunda skriven men på ett tydligare sätt. Berättelsen kretsar kring en familj och en pappa som just kommit hem till Sverige vilket han gör en gång i halvåret. Han är ”en farfar som är en pappa” och han är bitter på sina barn för att han inte tycker att de tar hand om honom som de borde och att de inte visar tillräcklig respekt.

I själva verket har han övergivit sin familj när barnen var små men trots det har sonen hjälpt honom i alla dessa år med olika saker som att flytta pengar mellan bankkonton eller att ansvara för boende till honom när han kommer (Pappaklausulen). Men sonen har egna barn nu och är less på att alltid göra som han blir tillsagd, han har gjort det hela livet och vill förhandla om Pappaklausulen. Dottern har en jobbig relation bakom sig och är nu gravid med en kille som inte är hennes pojkvän tycker hon, fast han tycker det.

Det här är en sådan bok där det inte riktigt går att beskriva handlingen för i sådant fall måste jag nästan skriva av hela boken märker jag. Den handlar om familjen. Vilka relationer har vi till varandra? Varför har vi det så? Hur har vi format varandra och varför fastnar vi i beteendemönster? Ibland förstår vi inte varandra men vi talar sällan ut om det. Och gör vi det så förstår vi ändå inte varandra för jag har ju inte gjort något fel.

Boken är väldigt fint skriven och de olika karaktärerna får alla komma till tals. Nu var det ett tag sedan jag var småbarnsförälder men jag ler stort åt Khemiris beskrivningar av en så enkel sak som att komma ut på en liten utflykt tillsammans och det finns väldigt många tillfällen till igenkänning i boken. Stämningar och känslor förmedlas fint genom små nyanser i språket och läsaren kommer närmre pappan, sonen, systern och de andra än vad de gör varandra. Alla lever som i sin egen verklighet där de tycker att deras perspektiv är det enda rätta men de når inte fram till varandra.

Khemiri har själv småbarn och att bli pappa har säkert fått honom att fundera över sin egen relation till sin pappa och vilken förebild han vill bli för sina barn. Hur mycket av oss själva för vi över på nästa generation? Med det inte sagt att hans pappa behöver vara precis som pappan i den här i boken men i en intervju i DN så berättar han faktiskt just om sin frånvarande pappa.

Hur mycket dina föräldrar är du?

Köp på Adlibris eller Bokus

Vegetarianen

Titel: Vegetarianen
Författare: Han Kang

Förlag: Natur och kultur
Sidantal: 213
Utgivningsår: 2017 (Originalupplaga: 1997)

Utläst: 10 augusti 2018
Mitt betyg: 3/5

Den här boken införskaffade jag på årets bokrea då jag hört så mycket gott om den. När det blev min tur att föreslå bok i en av mina bokcirklar så valde jag den.

I berättelsens centrum står Yeong-Hye som efter drömmar fyllda av kött och blod bestämmer sig för att bli vegetarian. Hennes man och familj tycker att det är ett vansinnigt beslut och försöker med alla medel få henne att äta kött igen men hon vägrar. Så långt är jag överens med de som skrivit baksidestexten. Därefter anser denne att:

… hennes envishet sätter igång en spiral av tvång och våld. Kampen står inte bara kring hennes kropp och vad hon väljer att äta, utan handlar om hennes sexuella och intellektuella frihet. Vad händer med den som ständigt måste föra en kamp mot tillvaron? Vilka medel står till buds och när når en människa bristningsgränsen?

Jag anser inte att den här boken handlar om någon som vill bli vegetarian och som kämpar för det utan snarare en psykiskt sjuk kvinna som drömmer underliga drömmar och därefter blir mer eller mindre psykotisk medan hennes familj behandlar henne illa och [spoiler alert!] hennes systers man våldtar henne. Jag är inte av den uppfattningen att det är en rationellt fungerande kvinna som aktivt fattar en massa beslut.

Boken har ett fint språk och är definitivt välskriven men innehållet är obehagligt och jag hade nog förväntat mig något helt annat. Trots allt vann den ju Man Booker Prize 2016 så läs den för all del om du vill, det är absolut inte en dålig bok!

Köp på Adlibris eller Bokus

Blixtra, spraka, blända!

Titel: Blixtra, spraka, blända!
Författare: Jenny Jägerfeld

Förlag: Natur och kultur
Sidantal: 519
Utgivningsår: 2018

Utläst: 5 augusti 2018
Mitt betyg: 4/5

Jag har nyligen varit på en liten semester och passade då på att fylla min nyinköpta Letto med några böcker varav det här var en av dem.

Penny Löwe har skrivit en enda bok som hon vann Augustpriset för men efter det har det varit tyst ifrån henne. Efter en destruktiv Londonvistelse, tillsammans med den excentriska kompisen Lola, där hon nästan kör sig själv i botten bryter hon med Lola och försöker leva Svenssonliv ett tag. En dag står Lola där igen och har ett förslag på hur Penny ska hitta inspiration till sin nya roman. Det grundar sig i att Penny måste uppleva allt hon skriver om och därför behöver de iscensätta en massa saker och tillsammans skapar de en plan.

Jag har bara läst en enda av Jägerfelds böcker tidigare men känner igen hennes stil i denna. Det är ett högt driv, ett ungdomligt och modernt språk och det är ofta roligt. Penny är en katastrof och du vill bara läxa upp henne när hon gång på gång upprepar olika misstag. Samtidigt tycker du synd om henne och inser att hon förmodligen bara försöker fly från sig själv som så många andra.

Sommarens ledigheter är väl snart över för de flesta men det här är en perfekt bok att läsa när du är ledig för du vill helst sluka den i så få sittningar som möjligt. Jag läste den som e-bok och blev förvånad när jag insåg att den var över 500 sidor lång, det märktes inte alls.

Köp på Adlibris eller Bokus

Judas

Titel: Judas
Författare: Amos Oz

Förlag: Wahlström Widstrand
Sidantal: 320
Utgivningsår: 2017

Utläst: 6 januari 2018
Mitt betyg: 4/5

Årets första utlästa bok och månadens bokcirkelbok var Judas.

Det finns tre spår i boken. Ett handlar om huvudpersonen Shmuel som blivit av med både sin flickvän och lusten att plugga. Han tar istället tjänst som ”sällskapsherre” åt en excentrisk äldre herre, Gershom,  som behöver viss assistans men framförallt någon att diskutera med. I huset finns också dennes svärdotter Atalia, som Shmuel blir betuttad i, vilken blivit änka i samband med självständighetskriget 1948. Här har vi också spår två vilket handlar om Israel och Palestina, en bakgrund till det som sker och olika sätt att se på konflikten. I sina samtal med Gershom får Shmuel tillbaka intresset för sina avbrutna religionsstudier och han funderar kring Judas och huruvida denne var en förrädare eller inte. Detta är spår tre.

Alla tre spår är intressanta men jag finner det om Shmuels liv minst intressant. Istället försöker jag desperat att förstå mig på konflikten mellan Israel och Palestina och jag blir vansinnigt intresserad av Judas. Och då ska ni veta att jag är totalt otroende och ateist men jag köper att Jesus kan ha funnits. (Men inte återuppstått som en zombie, no way, och inte som Guds son) Jag har aldrig tänkt på Jesus och Judas på det sättet som Oz skildrar i den här boken och jag fylls hela tiden av aha-upplevelser.

Jag skrattar även högt ibland som när jag läser det här:

Många böcker jag läst glömmer jag snabbt men den här funderar jag fortfarande på då och då och jag skulle gärna läsa om åtminstone delar av den för att se om jag greppar saker och ting bättre ett andra varv. För er som har en bokcirkel så är den dessutom en utmärkt bokcirkelbok då den är så mångbottnad.

Köp på Adlibris eller Bokus