Kategoriarkiv: Läst 2018

Stanna hos mig

Decembers månads enda bokcirkelbok var en riktig fullträff. Jag hade en lite mosig lördag och bäddade ner mig i sängen med den här och låg kvar där tills den var utläst.

Yejide träffar Akin på en biograf, han är där med en annan tjej men dumpar henne efter filmen då han bara har ögon för Yejide. De gifter sig och har det bara fint men det där obligatoriska barnet vill inte komma. Till sist börjar släkten kräva att Akin ska ta en andra fru och han går motvilligt med på det. Men ingenting blir som någon av dem tänkt sig.

Den här boken rymmer så otroligt mycket som inte går att berätta utan att spoila. Det är kärlek, sex, sorg, svek, desperation, vänskap, hemligheter och rituella ceremonier. Det är krockar mellan tradition och modernitet och mellan kunskap och okunskap. Det är en underbar läsupplevelse som tar med dig runt bland alla känslor och olika händelser. Precis som Chimamanda så väver Ayòbámi Adébayò in den politiska utvecklingen i Nigeria i berättelsen och ger oss en bild av hur hela samhället fungerade på 1980-talet. Hennes språk är enkelt men ändå så träffsäkert och omfångsrikt och titeln är genial. Det var en extremt bra bokcirkelbok med väldigt mycket att prata om. Jag ser oerhört mycket fram emot att få läsa fler böcker av Adébayò.

Utläst: 15 december 2018
Mitt betyg: 5/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Annonser

Ett hållbart liv

Ett hållbart liv är väl vad vi alla bör leva år 2019 för att vi överhuvudtaget ska ha en planet kvar till våra efterlevande. När jag var ca 20 år och ute i skogen med hunden så fick jag, inte riktigt en uppenbarelse, men likväl en idé om att jag ville rädda världen. Jag packade ihop mitt pick och pack, och hunden, och flyttade till Malmö i ca 3 år där jag läste miljövetenskap. Sen kom livet och tog en helt annan väg så som det så lätt blir. Under alla år har jag källsorterat rätt flitigt och försökt att köpa allt mer ekologiskt i takt med att ekonomin växte. En del klimatsmarta val har jag gjort av bara farten, som att åka kollektivt eller äta vegetariskt och sedermera veganskt, men en hel del saker har jag inte tänkt på eller kanske t.o.m. blundat för.

Under hela 2018 ägnade jag mycket tid åt att försöka bli en mer medveten människa på många plan. Jag kände att det inte räckte att bara trycka på gilla-knappar utan engagerade mig fysiskt och ideellt. Under hösten fick jag äntligen rejält upp ögonen för miljön och klimatet igen. Mycket tack vare Mats Strandbergs underbara Slutet faktiskt. Den väckte mig och påminde mig om att allt är ändligt.

Jag har varit medlem i Naturskyddsföreningen sedan jag var 14 ungefär och det var där jag såg att årsboken 2018 handlade om just precis hållbara val. Sedan dess har min hjärna trummat på ännu mer, jag har grottat ner mig i hållbart mode-världen (klädindustrin är den näst mest förorenande industrin i världen) och jag försöker step by step att förändra saker till det bättre. Tandborste i trä, check. Klimatsmarta julklappar, check. Fixa en kapselgarderob, check. Börja handla second hand och se över elavtal och fonder står näst på tur.

I Naturskyddsföreningens guide till ett hållbart liv får du just precis 365 tips för hur du kan få en mer hållbar vardag. Tipsen är indelade i olika kategorier som hemmet, grannarna och samhället, maten, barnen etc. Varenda tips passar såklart inte för varenda människa. Jag bor i lägenhet och åker kollektivt så tips om villa, trädgård och bilen kan jag hoppa över. En del tips kanske känns lite för hardcore för dig men du kommer lätt att hitta många både små och stora saker du kan ändra på i din vardag. Boken avslutas med lite fakta kring klimatet, situationen i haven, skogen, jordbruket etc. så at du kan få mer kött på benen. Allra längst fram i boken finns en uppmaning om att ge den vidare när du läst den och en liten ruta där man kan fylla i hur många som läst boken. Jag ska absolut ge bort mitt ex men jag är inte riktigt färdig med det än utan känner att jag behöver återvända till den några gånger först. Häng med du också på ett klimatsmartare 2019. Börja t.ex. hos Klimatklubben eller häng på utmaningen #klimatsmartjanuari på Instagram.

Utläst: 8 december 2018
Mitt betyg: 4/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Ponnyn som kunde skratta och gråta

Titel: Ponnyn som kunde skratta och gråta
Författare: Elizabeth Sommarström

Förlag: Kikkuli förlag
Sidantal: 444
Utgivningsår: 2018

Utläst: 30 november 2018
Mitt betyg: 3/5

Jag må ha dubier kring min inställning till ridning numera men jag är fortfarande svag för hästböcker. När jag skymtade den här fina boken här och var på Instagram så blev jag nyfiken och bad om ett ex.

En tidig vintermorgon ska Fanny rida bort till ridhuset för att hinna träna lite innan skolan. Det är fruktansvärt halt ute och strax innan de ska in i skogen styr hon över sin ponny Jonna på fel sida av vägen lite för tidigt. Då kommer plötsligt bussen och tragedin är ett faktum. Jonna dör men Fannys själ tar ett kliv in i Jonnas kropp istället för att segla iväg så plötsligt har Fanny blivit en ponny. Eter en tids konvalescens på djursjukhuset får hon komma hem till familjen men hennes föräldrar sörjer och pappa förstår inte ens varför mamma envisas med att behålla den där ponnyn som bara påminner honom om Fanny.

Fanny kan, efter att hon blivit ponny, kommunicera med alla andra djur, en djurskötare på djursjukhuset samt mormor som är en nästan-ängel. Hon förstår också precis vad alla människor säger och hon vill inget hellre än att avslöja sig när hon ser hur ledsen mamma är men mormor säger att hon måste vänta, att hon har ett uppdrag först.

Det här är en kul och annorlunda vinkling på en hästbok. Eller, såklart är det inte kul att Fanny dör, det är fruktansvärt och tragiskt. Och att bli instängd i en ponnykropp hade nog gett mig panik, Fanny tar det riktigt bra. Men det är kul att få hänga med Fanny sedan hon blivit Jonna och att få ta del av hur en ponny skulle kunna uppfatta världen. Det märks att Elizabeth Sommarström är kunnig när det gäller hästar och hon visar oss både de finare och fulare sidorna av hästvärlden. Språket är lättläst och bra anpassat till målgruppen och den bör inte läsas av alltför unga hästälskare då den innehåller några obehagligheter.

Det som drar ner betyget för den här boken är två saker. Det ena är just det här med författarens alla kunskaper. Ibland blir lite väl mycket av faktaförklaringar insprängda i texten och jag tänker att hon kanske skulle skrivit ytterligare en bok som var en ren faktabok. Det andra är att det finns otroligt många minnen i den här boken vilka alla blir till sidospår. Även här skulle man kanske kunna ha skrivit en egen bok om  ex. Fannys mamma eller morfar. Det blir helt enkelt lite oflyt i läsningen och jag känner att alla fakta och sidoberättelserna stoppar upp i berättelsen när det jag egentligen vill bara är att få veta hur det går för Fanny-Jonna.

Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till Kikkuli förlag för recensionsexemplar!

Vaxade juveler och brända hjärtan

Titel: Vaxade juveler och brända hjärtan
Författare: Ewa Klingberg

Förlag: Historiska media
Sidantal: 344
Utgivningsår: 2018

Utläst: 7 december 2018
Mitt betyg: 4/5

Som jag sa häromdagen så har jag trillat i julromansträsket och blev därför väldigt sugen på denna. Historiska media var vänliga att skicka ett ett ex. Jag har velat läsa flera av deras böcker länge men det har bara inte blivit av.

Vaxade juveler och brända hjärtan är tredje delen i Huskvarna-serien men delarna är fristående och det gick utmärkt att läsa denna först! Marika har jobbat som reseledare i hela sitt liv och bott både här och var men så en dag meddelade chefen att hon skulle få en kontorstjänst istället. Hennes gamla typ av tjänst passade bättre för de lite yngre hette det. Marika sa upp sig och flyttade ”hem” till Sverige istället, ett land hon inte sett som sitt hem på många, många år. Närmare bestämt till Huskvarna där hon fick jobb som innevaktmästare (aka städerska) i kyrkan. Ett litet hus lyckades hon hyra också där det en dag plötsligt dök upp en gigantisk katt och flyttade in. Sen vandrade finlandssvensken Aaron in i Huskvarna och hans närvaro gör Marika knäsvag. Ett sms från hennes vuxna dotter, som hon inte sett på sju år och knappt haft någon kontakt med, komplicerar livet ytterligare.

Parallellt med Marikas berättelse följer vi Karolina som lever i Eksjö under andra halvan av 1800-talet. Då hennes far, vaxblekaren, omkommer vill Karolina driva vidare företaget så att inte familjen hamnar på fattigstugan. Det är såklart inte att tänka på för en omyndig kvinna och borgmästaren vägrar även att ge hennes rullstolsbundna mor ett tillstånd. Till sist finner de på en väg att lösa problemet men det visar sig vara starten på en rad nya och mycket värre problem för Karolina.

Efter andra kapitlet när katten, Noir, bestämde sig för att flytta in hos Marika var jag såld på boken. Det var så långt jag hann på väg till jobbet på fredag morgon. Resten av boken läste jag i två sittningar på fredag kväll, före och efter middagen! Det här var lättläst med julstämning men utan det sötsliskiga som så ofta kommer med i feelgood! Istället får vi ta del av intressanta, komplexa kvinnor som tampas med rätt och fel i stora frågor. Fokus ligger inte på att kvinnan trånar efter en karl även om det såklart finns kärlekshistorier i boken utan det är kvinnornas egna liv, känslor och tankar som står i centrum. Jag tycker om både Karolinas och Marikas berättelser och såklart finns det någon koppling där emellan. Det här var riktigt bra läsning och jag ska absolut läsa Klingbergs två andra delar i serien!

Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till Historiska media för recensionsexemplar!

En vinter i Paris

Titel: En vinter i Paris
Författare: Jenny Oliver

Förlag: Printz Publishing
Sidantal: 210
Utgivningsår: 2018 (Originalupplaga: 2013)

Utläst: 15 november 2018
Mitt betyg: 3/5

För något/några år sedan var det någon som lurade in mig i julromanträsket och jag har verkligen känt pepp varje gång jag sett dessa julböcker i sociala medier i år. Printz Publishing var så vänliga att skicka mig ett ex av denna.

Rachel är lågstadielärare i en by i England där hon är singel men har en slags halvdan nattlig relation med en infantil musiker. Julen är inget för Rachel då den är förknippad med smärtsamma minnen. När jullovet stundar lurar hennes bästa väninna iväg henne till Paris för att delta i en tävling där förstapriset är att bli lärling hos den ryktbare bagaren Henri Salernes. Han visar sig vara en skitstövel, om än begåvad och Rachel är på väg att strunta i alltihop men ändrar sig och bestämmer sig för att kämpa. I Paris träffar hon också den snygge och gentlemannalika Philippe, Henris bror. Men inget är ju någonsin som det verkar…

Det är en mysig julbok det här som innehåller en hel del bakporr. Det finns en bra dramaturgi i berättelsen och miljöerna känns genuina. Ändå är det någonting som gör att jag inte riktigt tar boken till mitt hjärta, jag tror att det är karaktärerna som känns lite för stereotypa och grunda. Vad jag förstår är det Olivers debut så kanske har hon slipat på detta numera. Men boken är lättläst och underhållande på bästa feelgoodmanér och den rymmer både sorg, ilska och kärlek. En bit av livet helt enkelt, bara med extra mycket socker!

Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till Printz Publishing för recensionsexemplar!

Konsten att städa

Titel: Konsten att städa
Författare: Marie Kondo

Förlag: Pagina förlag
Sidantal: 176
Utgivningsår: 2017 (Originalupplaga: 2011)

Utläst: 4 december 2018
Mitt betyg: 1/5

Igår började jag känna mig lite krasslig, jag hade ganska svår kurslitteratur att läsa (inscannad engelsk tidskriftsartikel med svårläst typsnitt ni vet) så vad gör man då? Jo, ser sig om efter något lättläst och lättsmält. Fanny Ambjörnsson har varit en av föreläsarna på min kurs och jag var lite nyfiken på hennes nya bok om städning men jag var för tidigt ute eftersom jag sökte bland bibblans e-böcker (mitt go to ställe när jag ska impulsskaffa böcker!). Istället dök Kondos bok upp.

Jag har alltid haft ett intresse för att läsa om organisering och h u r man gör saker på bästa sätt och sådant så jag tänkte att den här kanske kunde vara något. Jag visste inte särskilt mycket om Marie Kondo förutom att jag via YouTube-videos anammat hennes sätt att vika mina t-shirts. Men alltså, det här var riktig dynga!

Att klaga på folk ligger mig inte gärna i fatet men översättningen och korrläsningen är i n t e bra i den här boken. Begreppet ”ordning på torpet” förekommer så många gånger att jag misstänker att vi här har en värdig motståndare till antalet ”my inner goddess” i den där boken som jag faktiskt inte läst men ändå läst mycket om. Vad är ens ett japansk torp för något? Jag fattar att Kondo använder sig av något japanskt begrepp som ska betyda att man har fått det rent och trevligt hemma men ändå. På de sista åtta raderna i boken förekommer uttrycket tre gånger! Sorry för spoilers. Dessutom är det en hel del fel i texten som kunde ha undvikits med bättre korr.

Apropå översättningen så tog det mig också en bra bit in i boken innan jag fattade att den inte handlade om städning utan snarare om att rensa ut bland sina ägodelar. Den engelska titeln är The Life-Changing Magic of Tidying Up: The Japanese Art of Decluttering and Organizing vilket är betydligt mer rättvisande. Den svenska undertiteln är i och för sig förändra ditt liv med ett organiserat hem så jag kanske är lite väl elak. Men att gång på gång skriva om hur man får ett städat hem när inte dammsugare, såpa eller dammtrasa nämns en enda gång. Nej, det fick jag inte ihop.

Men det Marie säger då? Är inte det bra? Tja, alltså, ja, hon förespråkar minimalism vilket jag tycker är bra. Alldeles för många människor har alldeles för mycket skit. Och hon förespråkar därför att göra sig av med saker vilket jag tycker är bra. Men, hon berättar otaliga gånger om alla de plastsäckar med grejer som hennes klienter gjort sig av. Jag tror rekordet var på 70 st fyllda med prylar. Och sen ska man bara skicka iväg skiten med sopbilen. Vad hände med avfallstrappan?

Vidare så kan jag inte med hennes snack om att säga tack till sin handväska för ett bra utfört arbete eller påståenden som att ”när du för händerna över tyget för du över energi till plagget” (s. 42), ”Kläder slappnar, precis som människor, av när de befinner sig i en bekant omgivning” (s.45), ”Om du tvekar ska du fråga ditt hus och föremålet ifråga hur de bäst vill ordna förvaringen.” (s. 76). Hon verkar alltså vara något så sällsynt som en prylkommunikatör.

På samma sätt är saker som älskas av sina ägare, och behandlas väl, mer levande och utstrålar en aura som säger att de är ivriga att ställa upp för sina ägare. Saker som älskas har en annan lyster. Det är därför jag med ett ögonkast kan avgöra om ett föremål utstrålar glädje. (s. 109)

Jag fattar att hon syftar på att vi bör behandla våra saker med respekt och självklart håller de bättre om vi är försiktiga med dem. Men jag är till skillnad från Marie fullständigt övertygad om att mina saker inte kommer att tacka mig för att de fick användas eller att min gröna tröja kommer at böna och be om att få hänga på ett visst ställe.

Som en liten final påstår hon, i bästa Hinke Bergegren-stil, att hennes klienter går ner i vikt efter att de har gjort sig av med ägodelar.

Det låter kanske som falsk marknadsföring att man kan gå ner i vikt genom att städa, eller att huden får ny lyster, men det behöver inte nödvändigtvis vara ljug. Jag varken kan eller visa före och efter-bilder på mina kunder, men jag har själv bevittnat hur deras utseende och sätt att föra sig förändrats sedan de städat sin bostad. (s.105-106)

Du bara måste älska bevisföring som lyder ”jag har själv bevittnat”, när man övertalar folk om sin egen metods förträfflighet. Sen har jag några invändningar kring hennes tankar kring kvinnor och kläder ”Om du är kvinna ska du välja något feminint och/eller elegant” men jag köper att den japanska kulturen kanske fungerar lite mer så. Till sist en lite mer oseriös invändning: ”Att ställa bokhyllor i klädkammare är en av mina favoriter när det gäller förvaring.” Ja, men vi tar väl och ställer finporslinet på dass när vi ändå är i farten.

Varför läste jag ens ut den här boken? Jag vet inte, jag läser så sällan dålig litteratur att jag liksom blev nyfiken på hur dåligt det kunde bli. Dessutom är ju Kondo känd och boken en bestseller. Så man letar och letar efter det där som folk gillar. Vill du läsa om ordning på torpet och hur du ska prata med dina saker så varsågod och läs denna bok. I annat fall kan du bara gå direkt på att rensa ut bland dina saker, lämna det du inte vill ha till Stadsmissionen eller liknande och sträva efter att inte göra så många nyköp.

Köp (inte) på Adlibris eller Bokus

Modet att köra: en saudisk kvinnas bekännelse

Titel: Modet att köra: en saudisk kvinnas bekännelse
Författare: Manal al-Sharif

Förlag: Natur och kultur
Sidantal: 367
Utgivningsår: 2018 (Originalupplaga: 2017)

Utläst: 27 oktober 2018
Mitt betyg: 4/5

Det här var en av oktobers bokcirkelböcker och jag lånade mitt ex på bibblan.

Manal al-Sharif blev uppmärksammad internationellt i samband med att hon trotsade det saudiska förbudet mot kvinnlig bilkörning. Hon var aktiv och ledande i en kampanj för kvinnlig bilkörning vilket fick henne fängslad under nio dagar. När hon kom ut därifrån fortsatte hon att kämpa mot landets kvinnoförtryck och idag lever hon i Australien och fortsätter kampen därifrån.

När vi samlades för att diskutera den här i bokcirkeln hade jag inte läst hela boken. De flesta var lite besvikna då vi förväntat oss att den skulle handla mest om bilkörningen men i själva verket är det fokus på hennes uppväxt. När jag i efterhand läste klart den så tog jag den för vad den var och uppskattade den väldigt mycket. Jag kunde ingenting om Saudiarabien. Alltså ingenting. Jag visste inte ens att Mecka låg där (ja, jag är verkligen u s e l på geografi). Nu förstår jag att det här är Manals bild av att leva i Saudiarabien men om ens bara hälften är sant så är det långt mer än tillräckligt.

Kvinnor och män lever verkligen åtskilda i det här landet, med bl.a. separata ingångar för män och kvinnor till de flesta affärer, kvinnor måste ha en förmyndares (oftast far eller make) eller mahrams (nära manlig släkting; bror, kusin eller son) tilstånd för att ex. få resa, ta en anställning, påbörja en utbildning etc. Kvinnor får inte komma in på sjukhuset för att föda barn utan en mahram, brandmän får inte gå in i en brinnande byggnad om det finns kvinnor utan en närvarande mahram därinne etc. Även om kvinnor får utbilda sig så finns det i praktiken inte så många jobb att få då kvinnor inte får inneha vilka yrken som helst. Eftersom att kvinnor, fram tills precis nyligen, inte fick köra bil och många bussar inte tillåter kvinnor måste de få skjuts av sin mahram för att kunna ta sig någonstans.

Det sistnämnda var en av anledningarna till att Manals bror till sist ställde sig på hennes sida. När han kom hem utarbetad efter långa pass var han tvungen att skjutsa sin fru till alla hennes ärenden. Och han gillade inte att hon var isolerad i hemmet under tiden han arbetade. Om jag fattade saken rätt var det egentligen inte de juridiska lagarna som förbjöd kvinnor att köra utan de religiösa och det var också den religiösa polisen som arresterade Manal. Eftersom att islam och Koranen tolkas på många olika sätt runt om i världen så förstår man också att den saudiska kulturen nog är det främsta hindret för kvinnors frigörelse.

Jag tycker definitivt att den här boken är läsvärd och är väldigt glad att jag läste ut den. Det finns långt fler intressanta saker att prata kring än de jag tagit upp men jag måste lämna lite till läsaren också. Den är lättläst och ger en bra förståelse för hur det kan vara att växa upp som kvinna i Saudiarabien.

Köp på Adlibris eller Bokus