Kategoriarkiv: Läst 2017

Vei. Bok 1

Den dagen jag var på mitt livs första boksignering (Mats Strandberg och Hemmet) så gick jag därefter raka vägen till seriemässan på Kulturhuset (i Sthlm) där jag köpte några seriealbum och sen ställde mig i signeringskö till den här boken. Hade jag fått blodad signeringstand? Var jag ett superfan? Nja, alltså, jag gillade ju Sara efter Engelforstrilogin men tyckte väl att jag kunde passa på helt enkelt. Jag har aldrig varit så intresserad av signeringar av den anledningen att jag inte tycker att jag har så mycket att prata med författare/artister om. På den här signeringen fick man dessutom en karaktär ritad från boken och Karl frågade mig vilken jag ville ha men jag hade ju noll koll så han valde Vei.

Det kan vara rekord, topp tre i alla fall, men jag köpte den här boken den 20/5 2017 och hade sen läst den 25/5. Den fick aldrig chansen att värma hyllan helt enkelt. Däremot så dröjde det över tre år innan jag skrev den här recensionen och eftersom jag tyckte så himla bra om boken så ville jag inte bara ge den ett kort måndagsmikro-omdöme. Jag hämtade den från hyllan och det slutade med att jag läste om den helt enkelt.

Vei är namnet på den medvetslösa flicka som vikingaprins Eidyrs tjänare Dal drar upp ur havet. Eidyr och hans mannar letar efter Jotunheim för att de hoppas på erövringar där. Vei kommer från Jotunheim och erbjuder sig att visa dem vägen dit mot att de ska skona hennes liv. När de kommer fram blir dock prinsen och de andra tillfångatagna av jättar och Vei och Dal beger sig mot jättarnas rike. Vei är en ran, en av de 13 jotunheimska kämpar som är utvalda och tränade för att slåss i Meistarileikir, en kamp mellan asar och jättar som sker varje gång stjärnorna står rätt. Det visar sig att stunden för detta är inne och Vei och Dal blir indragna i ränksmiderier och blodiga spel.

Jag slukade den här boken, både första gången och vid omläsningen. Det är underhållande och spännande från start till mål och jag kan liksom inte lägga boken ifrån mig. Bilderna är så snyggt tecknade och det är fascinerande hur mycket känsla som kan förmedlas genom bara färgval. Vissa uppslag är liksom mestadels dovt blåa , eldröda eller giftgröna och det sätter en prägel på hela läsningen. Karaktärernas ansiktsuttryck står i princip för sig själva men det är ändå texten som driver mig framåt för att få veta nästa drag.

Förutom spänning så finns det lite romantik, mystik, en grundläggande kurs i den nordiska skapelseberättelsen och så Veis och Dals personliga utveckling.  Allt med den här boken är så snyggt och bra att jag första gången bara hade ett klagomål: Den slutar ju liksom mitt i så jag ville ha fortsättningen direkt. Nu har jag ju skaffat bok 2 förra hösten så jag tänker läsa den nu på momangen helt enkelt!

Utläst: 25 maj 2017 & 9 augusti 2020
Mitt betyg: 5/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Alena

Jag minns inte längre varför jag läste den här tyvärr. Förmodligen läste jag om den någonstans och blev sugen. Jag hade fått upp ögonen för serier, serieromaner – vad de nu ska kallas – och läst ett par stycken men det här var nog min första med skräckfokus. Den kom även ut som film 2015 och det kan ha varit det också som gjorde att jag blev intresserad.

Alena går på en snobbig internatskola där tjejerna i lacrosselaget trackar henne varje dag. Hennes kompis Josefin backar henne och är beredd att gå riktigt långt för att hindra dem andra. Bara det att Josefin dog för ett år sedan. Alena är den klassiska outsidern som av någon anledning byter skola till den här internatskolan men hon bor enkelt, i ”fel” område och är inte alls rik som de andra. Som tur är har hon några levande människor som stöttar henne också.

Jag gillade verkligen den här! Den är väldigt snyggt tecknad och har en intressant story som håller hela vägen in i mål och lite till. Sen kanske Filippa, lacrossetjejernas ledare och Alenas huvudsakliga mobbare, känns lite väl too much ibland men måhända blir man sådan om man är så sjukt osäker som hon är. Det är skräck blandat med romantik och tonårsliv. En vinnande kombination helt enkelt! Filmen var väl sådär men det var ändå roligt att se den efter att ha läst boken. Nu har jag Love Hurts av Kim W Andersson i hyllan att sätta tänderna i också.

Utläst: 2 januari 2017
Mitt betyg: 4/5
Köp på Adlibris eller Bokus

MIn fantastiska väninna (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Om jag inte minns helt fel så valde jag denna då jag ville gå på italiensk restaurang och i en av mina bokcirklar så matchar vi mat med bok. Och ibland matchar man alltså bok med mat! Nu har vi dock slarvat lite med den matchningen på sistone men det blir liksom lite väl mycket amerikansk mat eller husmanskost och ingen av de kategorierna är särdeles spännande…

Vad handlar den om?
En uppväxtskildring av livet i 50-talets Neapel för två unga väninnor som också rivaliserar. Jag minns bad, skotillverkning, mycket familj och möjligen lite bilar och festande.

Vad tyckte jag?
Jag gillade den absolut men det blev ändå inte att jag läste vidare i serien och jag får se om jag någon gång gör det. Just nu är jag inte superpepp i alla fall.

Utläst: 15 november 2017
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Flickan med gåvorna (måndagsmikron på en tisdag)

Jag ägnade gårdagskvällen åt att febrilt försöka hinna läsa ut Löparna till dagens zoom-bokcirkel så det blev ingen måndagsmikro igår. Spoiler: Jag hann inte läsa ut men det gick som alltid bra att cirkla ändå!

Varför läste jag den? 
Jag minns inte varför jag läste denna. Kanske att sambon läst den och rekommenderat den, eller så hade vi sett filmen? Tack vare mina anteckningar på Library Thing så vet jag åtminstone att det var sambons exemplar jag läste.

Vad handlar den om?
En postapokalyptisk historia med zombier och läskiga barn men också någon slags halvmänsklig zombie, just hon som är Flickan med gåvorna.

Vad tyckte jag?
Jag ser att jag gett den en trea så något tyckte jag allt saknades men vad? Well, helt klart minns jag inte mycket alls från boken. Jag har ett par scener från filmen som dyker upp i huvudet dock. Jag gillar i alla fall genren och tyckte boken var spännande så den är helt klart läsvärd.

Utläst: 5 november 2017
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Jag ska bara… konsten att få det gjort i tid

Jag är en prokrastinerare av rang. En sån där som inte gör sakerna förrän det brinner i knutarna. Det här är såklart inget bra och det sjuka är att de få gånger jag faktiskt gör saker i tid så inser jag varje gång hur skönt det är att ha gjort den där saken. Istället för att lägga 800 timmar på att våndas i förväg så kan man liksom njuta 800 timmar i efterhand. Tyvärr är jag dock uppenbarligen tröglärd också…

Jag hittade till Dorotea något jullov. Så där års så gillar jag att fundera kring året som varit och det nya året som komma skall och hon hade någon bra liten utvärderingshappening som jag hakade på. Hon är en tidscoach (tänk att vi ens har sådana!) och jobbar alltså med att få folk att använda sin tid bättre och så.

Den här boken reder ut vad prokrastinering är, varför vi gör det (vi är ex. rädda för att misslyckas, vi vill undvika obehag etc) och vilka verktyg som kan hjälpa oss att sluta göra det. Det är inga nyheter hon kommer med men det är en klar och tydlig genomgång och det är ändå lite skönt att förstå varför vi prokrastinerar och att man inte bara är lat helt enkelt. Det är en ganska kort bok men den är välskriven och lättläst och klart läsvärd för dig som är intresserad.

När vi närmar oss slutet här så kan den smarte ju se att jag läste ut den här boken för 2,5 år sedan och följaktligen har prokrastinerat min recension ganska länge. Så jag utlovar inga underverk till dig som läser utan det är precis som alltid, du måste använda verktygen du får om de ska hjälpa dig. Hm, jag kanske ska läsa om den helt enkelt? 🙂

Utläst: 2 oktober 2017
Mitt betyg: 4/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Det (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Det var på tapeten och jag blev sugen på att läsa den helt enkelt. Jag vet att jag gillar King men läser honom alldeles för sällan. Jag tror att jag läste den här boken som barn också men minns inte riktigt om det var den här eller Pestens tid. Tegelsten som tegelsten…

Vad handlar den om?
Läskiga clowner, lurande skräck, fina skildringar av samhället och barns vänskap eller ovänskap. Barn på cyklar, barn i ödemarker och barn i ödehus. Odugliga vuxna och några dugliga vuxna.

Vad tyckte jag?
Jag började som sagt läsa King när jag var i lågstadieålder tror jag. Det var så man gjorde på den tiden, läste det som fanns hemma och jag var tidigt en duktig läsare. Det är inte skräcken som lockar mig mest även om den är ett välkommet inslag utan det är just hans skildringar av det amerikanska samhället och människorna där. Jag älskar att läsa om karaktärer och King är bra på att skriva om dem. Boken är lång men den innehåller också väldigt mycket och behöver faktiskt vara lång. Förutom just den där scenen då. Alltså, why liksom?

Utläst: 28 oktober 2017
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

The Last Kingdom (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Jag såg första säsongen av tv-serien The Last Kingdom, råkade kanske bli lite småkär i Uhtred, och sen fick jag en sån där knäpp i november 2016 som man får ibland där man känner att ”Åh, jag måste köpa hela serien NU för att få veta hur det går”!” Och sen ställde jag boxen i hyllan och lät den samla damm. Som tur är har det bara hänt två gånger än så länge (denna + Outlander). Och den här första delen samlade faktiskt bara damm i 9 månader!

Vad handlar den om?
Det är vikingatid i England och Uhtred blir föräldralös och uppfostrad av danska vikingar. När han växer upp så slits han mellan lojaliteten til sin danska familj och sitt arv att vara en ealdorman på sitt gods i Northumbria och en av kung Arthurs allierade.

Vad tyckte jag?
Jag tyckte faktiskt riktigt bra om den här boken. Precis som när jag läste Fågeln som vrider upp världen så slukade jag t.o.m. krigsscenerna med intresse. Jag ser mig inte riktigt som anglofil men jag har en förkärlek för böcker och filmer som utspelar sig i Storbritannien och gärna historiskt. Uhtred byter lite sida hipp som happ och det kanske är aningens tveksamt om Arthur verkligen skulle fortsätta lita på honom till sist men det är spännande och intressant läsning. Jag har sedan dess sett säsong 2 också men inte läst vidare i böckerna ännu.

Utläst: 15 augusti 2017
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Det går an (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Det var en bokcirkelbok.

Vad handlar den om?
Albert träffar Sara, en glasmästares dotter som vill leva som glasmästare men inte får det eftersom hon är kvinna. Tycke uppstår men Sara vill inte gifta sig utan leva som sambo långt innan begreppet ens fanns.

Vad tyckte jag?
Jag har gett den en trea men tycker att jag minns den rätt bra så undrar om trean var oförtjänt? Det kan dock vara så att vi läste den, eller delar ur den, när jag pluggade genusvetenskap så att jag har friskat upp mitt minne på så vis. Det är såklart en jätteviktig bok genushistoriskt och Almqvist ansågs osedlig och det ena med det tredje. En bok som alla bör läsa och som nog betytt oerhört mycket för sin samtid och kvinnors chans till framtida frigörelse.

Utläst: 20 juli 2017
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Entry Island (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Efter att ha läst hela Isle of Lewis-trilogin så gav jag mig helt enkelt på nästa May-bok.

Vad handlar den om?
Här har vi (i huvudsak) lämnat den skotska övärlden för den kanadensiska och vi lär känna Sime Mackenzie som ska försöka lösa ett mord som begåtts på ön Entry Island. Utredningen och mötet med en mordmisstänkt kvinna väcker en massa minnen inom honom.

Vad tyckte jag?
Jag föll inte lika hårt för den här som de tidigare. Det kan ha berott på att jag föredrar Skottland, jag kanske tyckte den förra huvudpersonen var mer intressant eller så var jag helt enkelt deckarmätt efter att ha klämt tre stycken på raken. Jag är absolut öppen för att läsa mer May i framtiden dock!

Utläst: 1 juli 2017
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Isle of Lewis-trilogin (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
De första dagarna av sommarlovet är de flesta lärare kaputt, likaså jag. Sommaren 2017 var jag åtminstone pigg nog att orka läsa lite och bestämde mig av någon anledning för att testa Peter May.

Vad handlar den om?
Fin McLeod är kriminalkommissarien som återvänder till sin barndoms ö, Isle of Lewis i Yttre Hebriderna för att undersöka ett mordfall och det ena med det tredje leder honom tillbaka in i saker det förflutna gömt.

Vad tyckte jag?
Jag brukar rygga för ord som kriminalkommissarie men fann dessa böcker att vara över förväntan. Jag gissar att det var miljön i dem som verkligen fångade mig då jag ju är svag för karga öar vilket jag påtalat många gånger förr. Själva historien lockade mig faktiskt också även om jag glömt det mesta nu.

Jag har i 10 års tid hävdat att jag inte gillar deckare men nu kan jag ändå lägga Peter May till listan med Elly Griffith och Katarina Wennstam över deckarförfattare som jag trots allt gillar.  (Inte för att jag vill kalla Wennstam för endast det) Så även om den stora massan deckare kommer att fortsätta vara ointressanta för mig så begraver jag nog stridsyxan en gång för alla. Jag blev faktiskt nyfiken på Sofie Sarenbrant på bokmässan i höstas också…

Utläst: 16-18 juni 2017
Mitt betyg: 4/5 till alla delar

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format