Kategoriarkiv: Betyg 5

Alma Whittakers betydelsefulla upptäckter

Titel: Alma Whittakers betydelsefulla upptäckter
Författare: Elizabeth Gilbert

Förlag: Massolit pocket
Sidantal: 601
Utgivningsår: 2016 (Originalupplaga: 2013)

Utläst: 5 oktober 2018
Mitt betyg: 5/5

I en av mina bokcirklar, Stäppvargarna BK, har vi haft en liten tradition med bokbyte de tre senaste åren och 2016 fick jag så den här boken. Varför just den?
Jo, för att hon som gav den till mig ville läsa den själv såklart! Sen har den blivit ståendes i bokhyllan så där som böcker ibland blir. Förmodligen pga sitt omfång då det är en nätt liten tegelsten.

Men vilken fantastisk tegelsten! Efter en inledande skildring av den fattige men ambitiöse, påhittige och uppfinningsrike Henry Whittaker så är det hans dotter Alma vi får följa. Henry har blivit en välbärgad botaniker i Philadelphia och det är där Alma kommer till världen. Hon får en rejäl uppfostran av sina båda föräldrar och det är fokus på vetenskap. Alma går i sin fars fotspår och blir botaniker hon också.

Det är ingen idé att spoila hela handlingen för det händer en hel del på de 600 sidorna. Där vissa tegelstenar kan bli sega emellanåt så är den här ren och skär läsglädje hela vägen ut. Almas liv är fullt av glädje, upptäcktslust, fascination, djupa tankar, en och annan potentiellt syndig handling, frustration och såklart sorg. Den är som ett liv i största allmänhet med lite mer lyx och några fler vetenskapliga upptäckter än vanligt folk oftast har.

Alma är en sann förebild även om hon kan tyckas lite okänslig ibland. Hon är ju en rationellt tänkande vetenskapskvinna och hon har inte mycket till övers för humbug utan saker och ting ska kunna förklaras. Men det finns en liten detalj som Alma har svårt att förstå, en nöt som inte går att knäcka helt enkelt.

Jag sörjer att boken är slut för det var så härligt att få finnas i Almas universum och nu funderar jag själv över den där nöten. Så snart boken var utläst googlade jag författaren för att se om det fanns fler böcker att kasta sig över men tyvärr var det inga som lockade. Hon har skrivit en hel del men det är mer självhjälpsböcker, memoarer och annat. Hon har tydligen skrivit Eat, pray, love vilken blev en film som jag inte sett men hör folk prata om ibland. (Jag har heller inte sett Love actually och folk ba: say what?) Hon ska dock komma med en ny bok nästa sommar, City of Girls vilken kanske kan vara något.

Jag kan hur som helst å det allra varmaste rekommendera denna underbara livsskildring. Läs den!

Köp på Adlibris eller Bokus

Annonser

Sista brevet till Sverige (måndagsmikron)

Titel: Sista brevet till Sverige
Författare: Vilhelm Moberg

Förlag: Bonnier Pocket
Sidantal: 398
Utgivningsår: 2013 (Originalupplaga: 1959)

Utläst: 26 oktober 2014
Mitt betyg: 5/5

Varför läste jag den?
Fjärde delen i en fantastisk serie där allt började med att vi skulle läsa Utvandrarna i bokcirkeln och därpå se teatern och jag läste alla för att vara förberedd. Sen var teatern bara baserad på Utvandrarna men jag ångrar mig ju inte alls!

Vad handlar den om?
Kristina och Karl-Oskar är nu gamla och vi möter dem en sista gång.

Vad tyckte jag?
Vet inte varför jag aldrig skrev en ordentlig recension av denna när jag gjorde det av de övriga tre men jag tyckte väldigt mycket om den också. Min svägerska sa häromdagen att hon läser om serien för typ sjunde gången och jag ska absolut också läsa om den igen!

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Ett jävla solsken

Titel: Ett jävla solsken
Författare: Fatima Bremmer

Förlag: Forum
Sidantal: 375
Utgivningsår: 2017

Utläst: 22 juli 2018
Mitt betyg: 5/5

Få har väl missat den här boken. Jag blev nyfiken på den i samband med att den vann Augustpriset, sedan införskaffade jag den i våras för att läsa den tillsammans med Kollektivet – en bokcirkel på Facebook och började. Men det var först nu den här veckan som jag läste klart den. Inte för att den var dålig, tvärtom, utan för att livet kom emellan bara som det så ofta brukar.

Ester Blenda var undersökande journalist, äventyrare, pionjär och en en otroligt karismatisk person. Otaliga verkar de män vara som förälskade sig i henne men själv hade hon bara ögon för Carin, en för dåtiden högst förbjuden relation. Ester Blenda blev en kändis i Sverige när hon levde en månad undercover som piga och därefter skrev en bok om pigornas hårda liv. Tack vare henne fick till slut pigorna det bättre med reglerade arbetstider, fridagar och rätt till semester. Ester Blenda levde också som lärarinna hos samerna ett år, hon hjälpte till under svälten i Finland under inbördeskriget, reste undercover i tredje klass till Amerika, deltog i en expedition till Sibirien samt red på mula över Anderna. Dessutom körde hon motorcykel, rökte kopiöst och föredrog långbyxor.

Det är en fascinerande berättelse som Fatima Bremmer så snyggt levererar. Ester Blenda var en dåtida stjärna som sedan fallit i glömska men nu har Bremmer äntligen gett henne upprättelse. Ett jävla solsken är vad hennes nära kallade henne då hon alltid var så glad och liksom spred glädje omkring sig. Med åren blir mörkret inom henne tydligare och man ser hur hon så ofta försöker fly, kanske både från andra och sig själv.

Ester Blenda är helt klart en förebild och jag blir otroligt inspirerad av att läsa boken och noterar under läsningen en drös andra böcker som jag också borde läsa. Ester Blenda är ex. god vän med Elin Wägner och henne har jag inte läst. Det går inte att bortse ifrån att Ester Blenda kom från ett medelklasshem och att hon hade helt andra förutsättningar än många andra kvinnor att genomföra de saker hon gjorde. Samtidigt måste ju de som kan börja föra kampen. Hon har också en del tidsförlegade åsikter om svarta i USA samt om samerna men där var hon nog ett barn av sin tid och som tur är vet vi allt bättre och bättre idag ju mer vi lär oss.

Upprörande är det också att läsa om Ester Blendas flickbok Rackarungen med huvudpersonen Ann-Mari som i princip är en kopia av Ester Blenda själv. Hon har skinn på näsan, gör som hon vill och hoppar från tak med paraplyer. Jag älskar Astrid Lindgren men fattar inte hur hon kunde komma undan med ett så uppenbart plagiat på Ann-Maris karaktär och handlingar. Men kanske var det med annorlunda på den tiden. Synd bara att det är Astrid som har fått all cred för Ester Blendas idéer.

Boken är väldigt lättläst och otroligt levande men känner du dig stressad kan du höra snabbversionen på Fatima Bremmers sommarprat från i år. Tidigare fanns också en dokumentär att se på Svt play men just nu är den borttagen. Hur som helst tycker jag inte att du ska missa att lära känna Ester Blenda Nordström!

Köp på Adlibris (just nu på rea!) eller Bokus

Vem bryr sig?

Titel: Vem bryr sig?
Författare: Therése Lindgren

Förlag: Forum
Sidantal: 176
Utgivningsår: 2017

Utläst: 2 dec 2017
Mitt betyg: 5/5

Jag ska inte säga att jag aldrig hört talas om Therése Lindgren för det har jag men jag har liksom inte haft någon koll på henne mer än fattat att hon är en youtuber och jag kollar knappt på youtube. Jag tror jag hört att hon samlade in mycket pengar till Djurens rätt och när jag var på vegomässa för någon månad sedan så låg hon bakom ett världsrekord i världens största vegantårta. När reklamen för den här boken började ploppa upp i mina flöden blev jag nyfiken. Jag har själv nyligen blivit vegan efter 25 år som pescatorian, dvs jag åt fisk, mjölk och ägg och just nu suger jag i mig ganska mycket veganinfo.

Det är många saker som förvånar mig i den här boken. Först och främst är Therése 30 och inte alls 20 som jag gissade. 🙂 Hon är brutalt ärlig om hur chockerande oupplyst hon varit genom åren. T.ex. kunde hon slänga ut godispapper genom bilrutan och jag bara: What? La de ner Mulleskolan som jag gick i på 80-talet? Var det aldrig någon som pratade med henne om att skräpa ner? Det gör ju jag med både mina elever och mina egna barn hur ofta som helst. Hon bar pälsdetaljer under gymnasieåren och var fast besluten att motbevisa pälsmotståndarna i hennes klass tills hon insåg att de hade rätt och hon fel. Själv var jag 14 när jag började intressera mig för djurrätt vilket var ca 12 år innan hon alltså bar pälsdetaljer. Men det är klart att allt handlar om i vilka kretsar och sammanhang man rör sig. Jag minns inte hur jag blev upplyst men Therése hade väl ingen omkring sig eller var inte mottaglig då.

Hur som helst så har hon sen vandrat steg för steg mot veganismen och skriver väldigt personligt och lättläst om sin resa samtidigt som det är faktaspäckat utan pekpinnar. Där är vi lika. Varken hon eller jag försöker ”pracka på” andra våra åsikter. Man kan bara föregå med gott exempel och hoppas att fler ska följa. Om hon var oupplyst som ung så verkar hon nu ha tagit igen det med råge och plöjt rapporter och letat fakta tills ögonen blöder. Jag har bara varit vegan i ca 4 månader men förstår inte hur det kunde dröja så länge. Eller jo, ett av mina personlighetsdrag heter ”vill inte vara till besvär”. Till slut insåg jag att jag är 40 år gammal och jag skiter i om jag är besvärlig.

Jag hoppas att Theréses bok inte läses av bara de redan omvända utan att den kan få fler att inse sanningen bakom våra djurfabriker och att välja mer grönt i framtiden. Köp den i julklapp till dig själv eller någon annan!

Köp på Adlibris eller Bokus

En halv gul sol (måndagsmikron)

en-halv-gul-solTitel: En halv gul sol
Författare: Chimamanda Ngozi Adichie

Förlag: Albert Bonniers förlag
Sidantal: 682
Utgivningsår: 2008 (Originalupplaga: 2006)

Utläst: 25 juni 2014
Mitt betyg: 5 /5

Varför läste jag den?
Den hittades i en s.k. Readcyclingtunna på lokala biblioteket i maj 2012 och jag hade läst väldigt mycket gott om den.

Vad handlar den om?
Krig i Nigeria och två tvillingsystrars relation till varandra och alla runtomkring dem. Kärlek, tro, hopp, hemskheter och elände.

Vad tyckte jag?
Jag blir lite beklämd när jag försöker minnas boken så här två år efteråt för jag vet att jag älskade den så sjukt mycket men ändå minns jag så lite av den idag. Måndagsmikron-inläggen kommer att få mig att vilja läsa om alla bra böcker för att kunna ge dem den recension de förtjänar (jag gjorde faktiskt så med Cirkeln!) eller så kanske de (förhoppningsvis) får mig att skriva recensionerna mer direkt igen för att faktiskt minnas böckerna.

Det var min första Chimamanda-bok och jag säger bara: läs allt hon någonsin skriver för hon är både fantastiskt bra och vansinnigt cool!

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Johannasviten

johannasvitenTitel: Johannasviten
Författare: Patrik Rochling & Li Österberg

Förlag: Kartago förlag
Sidantal: 464
Utgivningsår: 2014

Utläst: 25 juni 2015
Mitt betyg: 5/5

I och med mitt nyväckta serieintresse surfade jag i våras runt hos några olika förlag som ger ut just serier och då blev jag nyfiken på just denna tegelsten. Det var förmodligen det att den handlade om en ung arg feminist som lockade mig i kombination med att den sträckte sig över så pass lång tid.

Jag hade aldrig vare sig läst eller ens hört talas om Johanna tidigare men det är tydligen en serie som funnits på nätet i många år och sedermera utgivits i bokform hos små förlag.  Johannasviten är en samling innehållandes inte mindre än fem böcker utgivna mellan 2003 och 2010. Det här betyder att läsaren får följa Johanna från dess att hon är tonåring till närmare trettio.

Johanna är bufflig, inte särskilt sympatisk och kan många gånger liknas vid ett förvuxet barn. Hon lever i nuet och är full av idéer och känslor och hon älskar små äventyr. Hennes tillvaro kantas också av oro, rastlöshet och dålig självkänsla. Allt detta driver henne ständigt framåt i jakt på något som hon nog inte säkert själv vet vad det är. Runt om Johanna finns vänner, familj, kärlekar och exkärlekar och vi får följa dem allihop i en alldeles perfekt avvägd blandning. Ibland blandas verkligheten med fantasier och minnen och det händer att jag tappar bort mig litegrann under läsningen men det är kanske just det som gör Johannasviten så verklig – livet är inte linjärt. Jag kan inte riktigt sätta ord på min läsupplevelse mer än att den är stor, mycket stor, och jag hoppas att fler av er där ute snarast stiftar bekantskap med Johanna och de andra.

Till min stora lycka upptäckte jag att det finns en till bok som tar vid där Johannasviten slutar: Vaka som jag bara måste läsa. Men klicka inte in dig där och läs om den nu innan du läst Johannasviten för då får du veta saker som spoilar.

Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till Kartago förlag för recensionsexemplar!

Nybyggarna

nybyggarna_pocketTitel: Nybyggarna
Författare: Vilhelm Moberg

Förlag: Bonnier Pocket
Sidantal: 677
Utgivningsår: 2013 (Originalupplaga: 1956)

Utläst: 19 oktober 2014
Mitt betyg: 5/5

Tredje boken i serien och andra boken i årets Tre på tre-utmaning. Varning! Läs inte mer om du själv vill läsa serien.

Kal Oska och Krestina har nu bott i Amerrka i tre år och Karl Oskar bygger deras tredje boningshus. Fler och fler svenskar väller in, marken kring Ki-Chi-Saga blir fullbelagd, sjön byter namn till Chisago Lake och ett smärre samhälle uppstår så smått. Den egna familjen växer också och Kristinas hemlängtan är ännu stor. En dag återvänder Robert och vi som läsare får ta del av Roberts och Arvids äventyr under åren de varit borta.

Boken spänner över sju år och dessutom blickas det bakåt i tiden så det är otroligt mycket som händer och jag blir bra nyfiken på den amerikanska historian under läsningen. Det är tragiskt att läsa om Roberts liv och det är en skrämmande ton över hur också Kristinas hemlängtan övergår till en, inte direkt dödslängtan, utan hur hon, med bokens ord, försonas med sitt öde. Det är liksom någon slags ”jaha, nu är jag väl här då och det är bara att acceptera det”-känsla över det hela. Mitt förnuft säger mig att de gjorde rätt som utvandrade och det borde hennes också göra men hon kan ändå inte förlika sig med att de lämnat Sverige och sina nära och kära bakom sig. Precis som med dockan i brunnen så är Sverige henne evigt förlorat. Det är samma känsla jag haft när någon närstående gått bort, det där ofattbara att man aldrig kommer att träffa dem igen. Nu tror ju åtminstone Kristina på att de kommer att träffas i himlen igen vilket såklart är en tröst för henne.

Jag älskar språket i böckerna, hur man riktigt kan höra småländskan och hur engelskan mer och mer smyger in i svenskan. Moberg bygger sin berättelse på dagböcker från en svensk nybyggare vid namn Andrew Peterson och massor av intressant läsning om detta finns hos Andrew Peterson Sällskapet. Precis som …med näsan i en bok… undrar jag hur man gör med språket i den engelskspråkiga översättningen. Det är väl lite som att läsa Huckleberry Finn på svenska.

Med bara en bok och såklart teaterföreställningen kvar blir jag sugen på att se filmerna från 70-talet. De verkar dock vara kring 3 timmar styck så jag måste bereda mig själv rejält med tid i så fall.

Nu undrar jag såklart när jag kommer att få en chans att säga

Du har sinkat dej 

till någon?

Köp på Adlibris eller Bokus