Category Archives: Betyg 4

Torsdagsbarn (måndagsmikron)

torsdagsbarn (1)Titel: Torsdagsbarn
Författare: Sonya Hartnett

Förlag: Atrium förlag
Sidantal: 253
Utgivningsår: 2011 (Originalupplaga: 2000)

Utläst: 7 maj 2014
Mitt betyg: 4/5

Varför läste jag den?
Detta var månadens bokcirkelbok och bakom förslaget stod jag själv. Vi behövde något lättsmält (textmässigt) efter Canada och denna passade perfekt!

Vad handlar den om?
Återigen googlar jag fram en handling. Den utspelar sig på 1930-talet i Australien. Det är landsbygd och rådande depression. Harper är vår berättare och hennes berättelse består av minnen. Harper är i mitten på en syskonskara av fem. Hennes näst yngste lillebror blir besatt av att gräva tunnlar och gräver snart ut hela marken under huset och bosätter sig där. Olika olyckor drabbar familjen gång på gång och det är en hel del elände i boken.

Vad tyckte jag?
Jag var smart som satte betyg på mina läsupplevelser 2014 för annars skulle jag inte veta vad jag tyckt. Det är uppenbarligen ingen bok som levt sig kvar men nu när jag läser om den så blir jag lite sugen på att läsa om den. Det är en prisvinnare flera gånger om och den innehåller väldigt många spännande ämnen!

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Köp på Adlibris eller Bokus

Ru (måndagsmikron – på en tisdag)

ruTitel: Ru
Författare: Kim Thúy

Förlag: Sekwa förlag
Sidantal: 153
Utgivningsår: 2012 (Originalupplaga: 2010)

Utläst: 18 april 2014
Mitt betyg: 4/5

Varför läste jag den?
Efter Canada, vilken tog mig en evighet att läsa, ville jag ha en kort bok. Dessutom var jag lite ivrig att förbättra min lands- och världsdelsstatistik så jag ska erkänna att jag (av den anledningen) blev lätt besviken när jag insåg att Thúy faktiskt innehar kanadensiskt medborgarskap.🙂

Vad handlar den om?
Eeh. Här kommer nog bloggens första klipp och klistra, från Bokus: ”Kim Thúys rosade självbiografiska roman som kan beskrivas som en rännil av minnen som slingrande letar sig fram från barndomen i krigets Sydvietnam till livet i exil i Kanada, via flykten i båt över Siambukten, tiden i flyktinglägret i Malaysia, återkomsten till Vietnam som vuxen och moderskapets glädje och vånda.”

Vad tyckte jag?
Alltså, jag minns verkligen ingenting av de här boken. Googlingen på handlingen väckte tyvärr inga minnen heller. Jag hade dock förberett recensionen när jag läste ut boken (smart!) och tyckte åtminstone att den var värd en fyra just då. Så ett omdöme kanske kan bli: ”Kort bra bok som snabbt trillar ur minnet.”

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Köp på Adlibris eller Bokus

Skönheten

skonhetenTitel: Skönheten
Författare: Christian Johansson

Förlag: Swedish Zombie
Sidantal: 357
Utgivningsår: 2015

Utläst: 5 januari 2016
Mitt betyg: 4/5

Jag gillade Christian Johanssons Parasitus väldigt mycket och blev mer än lovligt nyfiken när jag såg att denna skulle komma ut.

Den unga nyblivna änkan Anne Marie inleder en relation med prästen Magnus. Han är allt hon någonsin kunnat drömma om och dessutom en fantastisk fadersfigur till hennes dotter Karin. En dag vill Magnus flytta ut till ön och Anne Marie följer gärna med. Allt är så härligt där ute på ön, denna ö som kallas Skönheten. För länge sedan försvann dock en liten flicka härifrån och en del påstår att ondskan bebor denna plats.

Det är flera parallella historier i boken men jag vill inte berätta så mycket om dem för att inte spoila saker och ting. Inledningsvis är jag lite tveksam då jag inte riktigt tar till mig karaktärerna Pål och Tomas eller det sätt på vilket Pål ”plötsligt börjar minnas saker”. Jag blir också väldigt förvirrad när Anne Marie introduceras i kap 10 efter att jag fram till dess växelvis följt två olika andra skeenden. Men sen – sen rullar det på som bara den och jag dras in i historien och självklart sys allt ihop som sig bör.

Johansson skildrar personer och miljöer på ett enkelt och tydligt sätt med ganska få ord och det är både lättläst och snabbläst med många dialoger. Det jag gillar allra mest är att allting är väldigt oförutsägbart vilket gör det spännande ända ut i slutet. Det är mera thriller-känsla än skräck i den här om jag jämför med Parasitus även om det som händer i boken är av definitiv skräckartad karaktär. Baserat på mina hittills två lästa böcker av Christian Johansson skulle jag rekommendera hans böcker till någon som vill ha skräckblandad spänning, ett gediget läsdriv och en historia som håller hela vägen ut. Keep it going!

Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till Swedish Zombie för recensionsexemplar!

Jag har lagt min sjukdom på dig (måndagsmikron)

jag-har-lagt-min-sjukdom-pa-dig-novell_e-bokTitel: Jag har lagt min sjukdom på dig
Författare: Karin Tidbeck

Förlag: MIX förlag
Sidantal: ca 11
Utgivningsår: 2013

Utläst: 10 januari 2014
Mitt betyg: 4/5

Varför läste jag den?
Jag gillade Amatka och var nyfiken på att läsa mer av Tidbeck.

Vad handlar den om?
Anna får efter ett besök hos sin psykiatriker med sig en låneget hem som ska kunna suga åt sig Annas depressioner så att hon blir fri från dem.

Vad tyckte jag?
Det här är skruvat (det står ju faktiskt magisk realism!) men också riktigt bra. Eftersom det bara är en novell kan jag inte yppa så mycket utan läs den själva vettja! Och sen vill du ha en egen liten get hemma i vardagsrummet. Som trippar och bräker. Förmodligen borde jag läsa Tidbecks engelska novellsamling också: Jagannath men det får bli nästa år!

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Färjan

färjanTitel: Färjan
Författare: Mats Strandberg

Förlag: Norstedts
Sidantal: 476
Utgivningsår: 2015

Utläst: 30 oktober 2015
Mitt betyg: 4/5

Ända sedan jag såg Färjan för första gången har jag känt ett enormt ha-begär utan dess like. Som tur är fyller jag år snart så jag kunde önska mig boken i present och också få den redan innan bemärkelsedagen!

Och ja, jag gillade den! 100 sidors läsning igår kväll och resten i morse-förmiddags och sen var den slut. Det var en äkta bladvändare och jag varken kunde eller ville slita mig. Det var inte direkt läskig läsning på ett sådant sätt att jag satt med hjärtat i halsgropen men det var spännande som bara den och jag piskades hetsigt framåt genom boken.

Jag har åkt finlandsfärja två-tre gånger i mitt liv tror jag och är inte alls någon expert på området (eller jo, jag har ju sett Rederiet!) men jag har ändå rejält med fördomar om vem som åker och vad de gör och Strandberg infriar varenda en av dem. En färja ÄR en slags fristad där människor kan göra lite vad de vill och när de kliver av färjan är allt liksom glömt och tillhör en annan värld. Även om just den här turen med Baltic Charisma förmodligen inte är en som man skulle glömma… Det ligger något sorgset och patetiskt över många av de människor som åker med på turen; så många ensamma människor som hoppas på att få bli sedda om så bara för en kväll. Det är en salig blandning av hemligheter, förhoppningar och längtan vilket såklart blir uppblandat med rädsla, panik och en del splatter. Jämfört med ex. Tjärven eller Mo Yan (Det röda fältet är nog det värsta jag läst i splatterväg!) är ändå splattrandet inte så farligt men det var tillräckligt för att jag skulle ha lite svårt att äta min torra frukostmacka samtidigt som jag läste.

På väg till närmsta förortscentrum efter avslutad läsning idag kom jag på mig själv med att vänta på att en kvinnas torra hostningar på perrongen skulle övergå i någon slags blodfyllda gurglingar och väl ombord på tunnelbanan var jag beredd att mitt luktsinne när som helst skulle skärpas så att jag skulle känna varenda doftmolekyl mina medpassagerare utsöndrade. Det är när läsning sätter sig på hjärnan och/eller hjärtat på detta vis som en bok verkligen nått fram till mig. Bra jobbat Strandberg och jag ser fram emot fler böcker nu!

Köp på Adlibris eller Bokus

Löpträning mitt i livet

löpträning mitt i livetTitel: Löpträning mitt i livet
Författare: Marcus Nilsson

Förlag: Sapiens
Sidantal: 332
Utgivningsår: 2011

Utläst: 1 augusti 2015
Mitt betyg: 4/5

Jag lånade den här boken för något år sedan men det kom alldeles för mycket kurslitteratur emellan. Nu gjorde jag ett nytt försök som gick vägen! Tro inte att den endast handlar om löpträning för medelålders utan titeln syftar mer på att få plats med löpningen i vardagen mellan allt annat liksom.

Det är en personligt skriven bok som redogör för Marcus Nilssons inställning till löpning, hans tankar däromkring och hans träning. Den innehåller också massor av handfast material kring hur man kan lägga upp sin träning, vad olika träningspass har för funktion, mental träning och så lite om skador och en del om tävlingar.

Jag har särskilt stor behållning av kapitlet Att göra en träningsplan (även om jag är lat och gärna följer färdiga program) och avsnittet om att tänka positivt i kapitlet Mental träning. Det var förresten en av de grejerna jag plockade upp redan förra gången jag lånade boken – att tänka ”åh, jag har redan sprungit x antal km” istället för att tänka ”suck, jag har x antal km kvar” och jag har kommit på mig själv många gånger med att använda greppet i praktiken.

Jag skummar delen om Markus egen träningsdagbok vilket beror på att han och jag är så långt ifrån varandra prestationsmässigt och jag kommer aldrig någonsin att kunna springa så snabbt som han gör. I slutet av boken bjussar han på några färdiga träningsprogram men påpekar att längdangivelserna är tänkta för den som springer långpassen på 4:30-5:30 min/km. Haha, mina långpass ligger snarare runt 7:15 min/km! Min enda sprungna halvmara gjorde jag på 2:30 medan han kör sina maror på typ 2:40. Ni fattar skillnaden va? :) Det spelar dock ingen roll hur snabb du är, du har stor behållning av boken om du bara är en löpare (eller löpar-wannabe) helt enkelt.

En annan sak jag gillar är farttabellerna i boken. Då kan jag sitta och kolla i dem och drömma om farter jag boooorde kunna träna upp mig till och tar jag bara i liiite till så kan jag ju förbättra mina tider på olika distanser si och så mycket! För den som vill veta mer om Nilsson finns både hans blogg och en hemsida att besöka. PÅ hemsidan finns förresten en löparkalkylator som är en onlineversion av farttabellerna. Där kan du fylla i en känd tid på en känd distans (t.ex. vad du gjort som bäst på milen) och sen talar den om för dig vad du borde kunna prestera på andra distanser. Den säger mig bl.a. att jag borde kunna springa snabbare på halvmaran men det är en viktig komponent jag saknar: förmågan att pressa mig själv att springa fortare. Att springa långt kan man göra hur långsamt som helst men att springa fort – det är ju, jobbigt!

Köp på Bokus eller låna på bibliotek!

Stormvinge

StormvingeTitel: Stormvinge
Författare: Oskar Källner

Förlag: Fafner förlag
Sidantal: 212
Utgivningsår: 2015

Utläst: 28 juni 2015
Mitt betyg: 4/5

Oskar Källner är ett sådant där namn som jag skymtat lite här och var men aldrig tidigare läst. I våras kontaktade han mig och frågade om jag inte ville läsa en annorlunda hästbok. Det ville jag ju jättegärna men mitt examensarbete satte stopp för ett sådant åtagande. Ett par dagar efter min examen fick jag så frågan igen och då var jag redo!

Minna bor med sin farbror och hans familj ute på deras ranch då hennes egna föräldrar tjänstgör i rymdflottan. På ranchen har de en hel del djur inklusive hästar, bevingade hästar. På den här planeten som människorna befolkat har nämligen alla djur sex lemmar i någon form och flera däggdjur har därmed vingar. Minna bara älskar att flyga på hästarna och önskar sig högst av allt en egen häst. Under tiden får hon låna det gamla stoet Lera och flyga på. En dag flyger Minna alltför långt bort och en attack gör att hon blir lämnad ensam kvar högt uppe i bergen då Lera flyr. Istället hittar hon en skadad, arg och ståtlig svart vildhingst som hon namnger till Stormvinge. Sakta vinner hon hans förtroende och genom att lita på varandra börjar de ta sig hemåt tillsammans. På ranchen väntar nya fiender och faror och Minna måste kämpa för att behålla både Stormvinge för sig själv och ranchen i familjens ägo.

Det här är alltså en science fiction-hästbok och det fungerar helt fantastiskt bra. Jag får precis samma känsla under läsningen som jag fick när jag var tio och läste mina älskade hästböcker. Historien är densamma, en flicka (allra oftast) som önskar sig en häst och plötsligt dyker det upp en, gärna stor, vacker, hetlevrad och svårhanterad så att hon måste vinna hästens förtroende och sen kan visa alla att hon minsann klarar av den. Även om jag själv aldrig vurmat för den svårhanterade hästen utan hellre alltid valt den snälla kelponnyn i stallet så är det drömmar som slår in när jag läser den här sortens berättelser och så även med Stormvinge.

Källner skriver realistiskt (med sci-fi-mått mätt) och trovärdigt med ett enkelt men berikat språk. Karaktärerna och deras relationer sinsemellan är väldigt levande och var 0ch en har ett motiv för sitt agerande. Det finns ett bra driv genom hela historien utan att det blir hetsigt och den hänger ihop fint. Jag har svårt att slita mig från boken och njuter av att få vistas i den värld Källner byggt upp. Måhända får vi snart återse den för hos nätbokhandlarna läser jag ”serie: Stormvinge (del 1)”.

Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till Fafner förlag för recensionsexemplar!