Category Archives: Betyg 4

Ondskans innersta väsen

Titel: Ondskans innersta väsen
Författare: Luca D’Andrea

Förlag: Wahlström & Widstrand
Sidantal: 396
Utgivningsår: 2017

Utläst: 23 oktober 2017
Mitt betyg: 4/5

Jag är ganska restriktiv med recex numera men när jag fick en förfrågan där denna bok marknadsfördes som en blandning av Twin Peaks och Stephen King och jag precis var mitt uppe i att läsa Det så kunde jag inget annat än att tacka ja.

En amerikansk dokumentärfilmare flyttar med sin familj hem till hustruns hemby i de italienska alperna. Han är med om en helikopterolycka i bergen och börjar i samband med den att intressera sig för ett ouppklarat mord som skett i samma berg för 30 år sedan. Hans intresse övergår mer till besatthet och folket i byn är inte särskilt tillmötesgående med fakta om vad som egentligen hände utan försöker få honom att släppa det hela.

Så här långt låter det bara som en vanlig spänningsroman men det finns definitivt Twin Peaks- och Stephen King-moment i boken och det är dessa som lyfter den då du som läsare svävar i en väldig ovisshet om vad som är sanningar eller fantasier. Luca d’Andrea behåller spänningen genom i stort sett hela boken även om inledningen är aningens seg. Tonen igenom hela boken är rätt grabbig vilket stör mig emellanåt och jag tycker att huvudpersonens relation till sin 5-åriga dotter känns konstlad. Men det är en underhållande lättläst bladvändar-historia som definitivt kommer att dyka upp på en filmduk nära dig i framtiden.

 

Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till Wahlström & Widstrand för recensionsex!

Annonser

Heja, heja

heja-hejaTitel: Heja, heja
Författare: Martina Haag

Förlag: Piratförlaget
Sidantal: 176
Utgivningsår: 2013

Utläst: 4 jan 2017 och i dec 2015
Mitt betyg: 4/5

Jag läste den här boken förra julen men skrev aldrig någon recension. Just nu håller jag på och läser en annan löparbok och kände då att ”den här är ju lite som Heja heja, eller”? Jag laddade ner boken för att bläddra igenom den och kolla lite men det slutade med att jag faktiskt läste om den. Vilket inte tar mycket mer än en timme eller två då det är få sidor och korta enkla kåserande texter.

Precis som omslaget påbjuder så följer vi Martinas egen resa från mer eller mindre soffsittare till marathonlöpare. Jag som själv ligger i startgroparna för mitt eget första marathon uppskattar att läsa om en ”vanlig” löpares strapatser även om jag såklart impas av alla raketsnabba gaseller därute. Jag har aldrig läst något annat av Haag men hon skriver verkligen med igenkänningsfaktor och jag ler för mig själv ganska många gånger. Det är en fin idé de har om att göra sämsta tiden någonsin på sin första mara, bara för att alltid kunna slå tiden – hur gamla de än är fast det är nog inget jag ska pröva. Martina lyfter fram alla positiva härliga aspekter av löpningen men väjer inte för skämskuddegrejerna som att gå när ingen ser eller känna sig förnedrad när den helt otränade kollegan dundrar in på en bättre tid än en själv på hens första lopp någonsin.

Det här är inte en bok för dig som vill ha matnyttiga tips, kolla gärna in min sida Löpbrigaden för att hitta bättre böcker i den kategorin, men om du är trött en kväll och vill läsa något enkelt, lättsamt och roligt som samtidigt får dig att känna löp-peppen då är det här precis vad du behöver!

Köp på Adlibris eller Bokus

Torsdagsbarn (måndagsmikron)

torsdagsbarn (1)Titel: Torsdagsbarn
Författare: Sonya Hartnett

Förlag: Atrium förlag
Sidantal: 253
Utgivningsår: 2011 (Originalupplaga: 2000)

Utläst: 7 maj 2014
Mitt betyg: 4/5

Varför läste jag den?
Detta var månadens bokcirkelbok och bakom förslaget stod jag själv. Vi behövde något lättsmält (textmässigt) efter Canada och denna passade perfekt!

Vad handlar den om?
Återigen googlar jag fram en handling. Den utspelar sig på 1930-talet i Australien. Det är landsbygd och rådande depression. Harper är vår berättare och hennes berättelse består av minnen. Harper är i mitten på en syskonskara av fem. Hennes näst yngste lillebror blir besatt av att gräva tunnlar och gräver snart ut hela marken under huset och bosätter sig där. Olika olyckor drabbar familjen gång på gång och det är en hel del elände i boken.

Vad tyckte jag?
Jag var smart som satte betyg på mina läsupplevelser 2014 för annars skulle jag inte veta vad jag tyckt. Det är uppenbarligen ingen bok som levt sig kvar men nu när jag läser om den så blir jag lite sugen på att läsa om den. Det är en prisvinnare flera gånger om och den innehåller väldigt många spännande ämnen!

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Köp på Adlibris eller Bokus

Ru (måndagsmikron – på en tisdag)

ruTitel: Ru
Författare: Kim Thúy

Förlag: Sekwa förlag
Sidantal: 153
Utgivningsår: 2012 (Originalupplaga: 2010)

Utläst: 18 april 2014
Mitt betyg: 4/5

Varför läste jag den?
Efter Canada, vilken tog mig en evighet att läsa, ville jag ha en kort bok. Dessutom var jag lite ivrig att förbättra min lands- och världsdelsstatistik så jag ska erkänna att jag (av den anledningen) blev lätt besviken när jag insåg att Thúy faktiskt innehar kanadensiskt medborgarskap. 🙂

Vad handlar den om?
Eeh. Här kommer nog bloggens första klipp och klistra, från Bokus: ”Kim Thúys rosade självbiografiska roman som kan beskrivas som en rännil av minnen som slingrande letar sig fram från barndomen i krigets Sydvietnam till livet i exil i Kanada, via flykten i båt över Siambukten, tiden i flyktinglägret i Malaysia, återkomsten till Vietnam som vuxen och moderskapets glädje och vånda.”

Vad tyckte jag?
Alltså, jag minns verkligen ingenting av de här boken. Googlingen på handlingen väckte tyvärr inga minnen heller. Jag hade dock förberett recensionen när jag läste ut boken (smart!) och tyckte åtminstone att den var värd en fyra just då. Så ett omdöme kanske kan bli: ”Kort bra bok som snabbt trillar ur minnet.”

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Köp på Adlibris eller Bokus

Skönheten

skonhetenTitel: Skönheten
Författare: Christian Johansson

Förlag: Swedish Zombie
Sidantal: 357
Utgivningsår: 2015

Utläst: 5 januari 2016
Mitt betyg: 4/5

Jag gillade Christian Johanssons Parasitus väldigt mycket och blev mer än lovligt nyfiken när jag såg att denna skulle komma ut.

Den unga nyblivna änkan Anne Marie inleder en relation med prästen Magnus. Han är allt hon någonsin kunnat drömma om och dessutom en fantastisk fadersfigur till hennes dotter Karin. En dag vill Magnus flytta ut till ön och Anne Marie följer gärna med. Allt är så härligt där ute på ön, denna ö som kallas Skönheten. För länge sedan försvann dock en liten flicka härifrån och en del påstår att ondskan bebor denna plats.

Det är flera parallella historier i boken men jag vill inte berätta så mycket om dem för att inte spoila saker och ting. Inledningsvis är jag lite tveksam då jag inte riktigt tar till mig karaktärerna Pål och Tomas eller det sätt på vilket Pål ”plötsligt börjar minnas saker”. Jag blir också väldigt förvirrad när Anne Marie introduceras i kap 10 efter att jag fram till dess växelvis följt två olika andra skeenden. Men sen – sen rullar det på som bara den och jag dras in i historien och självklart sys allt ihop som sig bör.

Johansson skildrar personer och miljöer på ett enkelt och tydligt sätt med ganska få ord och det är både lättläst och snabbläst med många dialoger. Det jag gillar allra mest är att allting är väldigt oförutsägbart vilket gör det spännande ända ut i slutet. Det är mera thriller-känsla än skräck i den här om jag jämför med Parasitus även om det som händer i boken är av definitiv skräckartad karaktär. Baserat på mina hittills två lästa böcker av Christian Johansson skulle jag rekommendera hans böcker till någon som vill ha skräckblandad spänning, ett gediget läsdriv och en historia som håller hela vägen ut. Keep it going!

Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till Swedish Zombie för recensionsexemplar!

Jag har lagt min sjukdom på dig (måndagsmikron)

jag-har-lagt-min-sjukdom-pa-dig-novell_e-bokTitel: Jag har lagt min sjukdom på dig
Författare: Karin Tidbeck

Förlag: MIX förlag
Sidantal: ca 11
Utgivningsår: 2013

Utläst: 10 januari 2014
Mitt betyg: 4/5

Varför läste jag den?
Jag gillade Amatka och var nyfiken på att läsa mer av Tidbeck.

Vad handlar den om?
Anna får efter ett besök hos sin psykiatriker med sig en låneget hem som ska kunna suga åt sig Annas depressioner så att hon blir fri från dem.

Vad tyckte jag?
Det här är skruvat (det står ju faktiskt magisk realism!) men också riktigt bra. Eftersom det bara är en novell kan jag inte yppa så mycket utan läs den själva vettja! Och sen vill du ha en egen liten get hemma i vardagsrummet. Som trippar och bräker. Förmodligen borde jag läsa Tidbecks engelska novellsamling också: Jagannath men det får bli nästa år!

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Färjan

färjanTitel: Färjan
Författare: Mats Strandberg

Förlag: Norstedts
Sidantal: 476
Utgivningsår: 2015

Utläst: 30 oktober 2015
Mitt betyg: 4/5

Ända sedan jag såg Färjan för första gången har jag känt ett enormt ha-begär utan dess like. Som tur är fyller jag år snart så jag kunde önska mig boken i present och också få den redan innan bemärkelsedagen!

Och ja, jag gillade den! 100 sidors läsning igår kväll och resten i morse-förmiddags och sen var den slut. Det var en äkta bladvändare och jag varken kunde eller ville slita mig. Det var inte direkt läskig läsning på ett sådant sätt att jag satt med hjärtat i halsgropen men det var spännande som bara den och jag piskades hetsigt framåt genom boken.

Jag har åkt finlandsfärja två-tre gånger i mitt liv tror jag och är inte alls någon expert på området (eller jo, jag har ju sett Rederiet!) men jag har ändå rejält med fördomar om vem som åker och vad de gör och Strandberg infriar varenda en av dem. En färja ÄR en slags fristad där människor kan göra lite vad de vill och när de kliver av färjan är allt liksom glömt och tillhör en annan värld. Även om just den här turen med Baltic Charisma förmodligen inte är en som man skulle glömma… Det ligger något sorgset och patetiskt över många av de människor som åker med på turen; så många ensamma människor som hoppas på att få bli sedda om så bara för en kväll. Det är en salig blandning av hemligheter, förhoppningar och längtan vilket såklart blir uppblandat med rädsla, panik och en del splatter. Jämfört med ex. Tjärven eller Mo Yan (Det röda fältet är nog det värsta jag läst i splatterväg!) är ändå splattrandet inte så farligt men det var tillräckligt för att jag skulle ha lite svårt att äta min torra frukostmacka samtidigt som jag läste.

På väg till närmsta förortscentrum efter avslutad läsning idag kom jag på mig själv med att vänta på att en kvinnas torra hostningar på perrongen skulle övergå i någon slags blodfyllda gurglingar och väl ombord på tunnelbanan var jag beredd att mitt luktsinne när som helst skulle skärpas så att jag skulle känna varenda doftmolekyl mina medpassagerare utsöndrade. Det är när läsning sätter sig på hjärnan och/eller hjärtat på detta vis som en bok verkligen nått fram till mig. Bra jobbat Strandberg och jag ser fram emot fler böcker nu!

Köp på Adlibris eller Bokus