Kategoriarkiv: Betyg 4

Anne på Grönkulla (igen)

Jag läste ju den här boken för 8 år sedan då den ingick i min lärarutbildning. Nu föreslogs den i en av mina bokcirklar och jag tänkte att den var värd att läsas om.

Det här är berättelsen om när syskonparet Cuthberts vill ta en pojke som fosterbarn men något går fel och istället står där den rödhåriga Anne Shirley. Matthew smälter direkt för den färgstarka personligheten medan Marilla är lite mer svårflörtad. Det blir dock hennes ansvar att uppfostra flickan för det var väl inget arbete för karlar.

Jag tycker om boken även denna gång men jag lägger märke till hur babblig den är. (Jag antar att jag hetsläste den förra gången) Anne har ju en förkärlek för att använda vackra och många ord och det är roligt till en början men till sist blir det liksom tjatigt och jag skummar hennes utläggningar. Det är också väldigt präktigt, men ok den är skriven 1908, och Anne gör förvisso många fel men aldrig mer än en gång och hon är minsann superduktig i skolan etc. Anne är oerhört energisk och känslosam med höga toppar och djupa dalar och hon hade förmodligen fått en adhd-diagnos i våra dagar. Men det går inte att komma ifrån att hon är en frisk fläkt i det lilla samhället och en stor personlighet.

När vi cirklade om boken pratade vi om likheterna mellan Pippi och Anne och Astrid är uppenbart inspirerad av denna. Jag vet dock också att jag ju läste någon annan flickbok under utbildningen där det var uppenbart att hon inspirerats. Det finns en scen där Anne går på taknocken som är väldigt lik Madicken men å tredje sidan så var det väl gå på taknockar ungar gjorde när de skulle visa sig på styva linan förr i tiden. Det är också Astrid-likt med hur varje kapitel berättar en ny liten händelse. Om vi jämför med t.ex. Monstret Frank-böckerna där det finns en löpande story från start till slut. Det mesta av boken handlar om Annes första tid men på slutet går det fort och hon är flera år äldre när den slutar. Boken kunde nog ha kortats ner lite och varit lite mindre upprepande på sina ställen. 

Det finns massor av fler Anne-böcker men jag kommer inte läsa dem, jag googlade dock för att få en bild av hur hennes liv blev. 🙂 Jag är glad att ha läst den, igen, för det är en viktig bok och jag kan bara tänka mig hur fantastisk och inspirerande den kan ha tett sig för alla flickor i början av 1900-talet. Anne är utan tvivel en sann feministisk förebild och dessutom en fåfäng sådan vilket kan ses oblitt på. Vi är dock 50% som är rödhåriga i cirkeln och det är synd att hon hela tiden är så missnöjd med sin hårfärg. Fast hon visar ju ändå att hon är cool. Vilket fick mig att fundera, är det inte så att rödhåriga i litteraturen/filmens värld nästan alltid ska vara antingen en Pippi eller en Jessica Rabbit? Finns det några vanliga tråkiga rödtottar där ute?

 

Utläst: 16 juni 2020
Mitt betyg: 4/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Bokcirkeln vid världens ände

Jag tyckte extremt mycket om Fridas Bokhandeln vid Riverside Drive och har längtat tills den här skulle komma som låne-e-bok. Jag slukläste den såklart.

Svenskättlingen Patricia bor i USA och för 30 år sen försvann hennes syster Madeleine mystiskt under ett jobbår i Sverige. En dag så kommer ett brev med systerns halsband på posten och Patricia beslutar sig för att göra ett nytt sista försök att resa till den plats där systerns sist sågs. Hon anländer till kustsamhället Ljusskär och tar in på Monas Bed, Breakfast and Books vilket är det enda hotellet.

Mona själv är en hårt arbetande kvinna som inte vill ge upp familjehotellet och hon brukar alltid få hjälp av sin dotter med familj på somrarna. Just den här kommer dock dottern utan sin man då det varit strul i äktenskapet. Dottern vill att hon ska lägga ner det halvt fallfärdiga hotellet men Mona vägrar. Till Monas kommer också olika väninnor för att umgås och de startar bl.a. en bokcirkel tillsammans (därav titeln). Samtidigt som vi följer de vedermödor, glädjeämnen och problem som de nutida karaktärerna möter så får vi parallellt läsa om Madeleines tid vid Frihetskyrkan i Ljusskär för 30 år sedan. Såklart knyts säckarna så småningom ihop.

Jag tyckte inte lika mycket om den här som Bokhandeln vid Riverside Drive men jag gillade den ändå väldigt mycket och den var perfekt att läsa i slutet av maj när hjärnan är halvt döende. Karaktärerna är fint tecknade om än något excentriska vissa av dem. Det kryllar av bokreferenser främst pga bokintresserade Doris och sådant är alltid jättekul tycker jag när en bok ger mig fler boktips. Trots detta så handlar den inte så jättemycket om böcker vilket kanske är anledningen till att jag föredrog den andra.

Delarna om Madeleine gör att det blir lite spänning också med en del svärta så boken blir lite mer skiftande i stämning. Men det jag minns mest är just värmen och jag hade gärna hängt hos Mona och käkat hennes bullar och pratat litteratur. Härligt också att många av karaktärerna är medelålders och t.o.m. pensionärer. Det tenderar ju vara en övervikt av 30-åringar i feelgood av de böcker jag läst i alla fall. Jag tycker Frida skriver väldigt bra och ser fram emot att läsa mer av henne.

Utläst: 30 maj 2020
Mitt betyg: 4/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Janusstenen (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Det här är ju del 2 i serien om Ruth Galloway och jag läste (i början) en del per sommar i samband med min Gotlandssemester.

Vad handlar den om?
Barnskelett hittas vid både utgrävning och byggarbetsplats och Ruth och Nelson får återigen jobba tillsammans. Nu är Ruth också gravid med hans barn vilket komplicerar allt ytterligare.

Vad tyckte jag?
Jag fortsätter att tycka om de här böckerna som har så intressanta karaktärer och härliga/ödsliga miljöer. Jag vill bara dricka te och klappa katter och stirra ut över vindpinade saltängar liksom.

Utläst: 7 augusti 2018
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

När ljungen blommar

Jag fick förfrågan om jag ville ha denna som recensionsexemplar och då jag har en förkärlek för karga öar tyckte jag absolut att den lät intressant.

Mandus är fiskare och brevbärare och bor på en liten ö i Bohuslän under senare delen av 1800-talet. En dag kommer ett amerikabrev adresserat till Mandus ungdomskärlek och numera goda vän Kornelia. Avsändare är Mandus forne vän och sedermera Kornelias fästman. Mandus har alls ingen lust att dela ut brevet och massor av jobbiga minnen väcks till liv.

Det här är verkligen en liten pärla. Vi följer Mandus i både nu- och dåtid och det är en lågmäld berättelse om livet på västkusten under år fyllda av hårt arbete, svår nöd och sjukdomar men också hopp och glädje. Jag kan inte min 1800-talshistoria väl men hela berättelsen känns trovärdig och jag tycker Petra Rhodin skriver riktigt bra, språket är precis lagom sparsmakat och hon känns kunnig. Hon tecknar levnadsporträtten med värme och ömsinthet och miljöerna kommer riktigt till liv framför mina ögon. När ljungen blommar är hennes debutroman och jag hoppas det kommer fler böcker!

Titel: När ljungen blommar
Författare: Petra Rhodin
Förlag: Hoi
Sidantal: 231
Utgivningsår: 2019
Utläst: 21 februari 2020
Mitt betyg: 4/5

Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till Hoi förlag för recensionsexemplar!

Allt jag inte kan säga

I slutet av förra sommaren blev jag så peppad av att läsa hur Sincerely Johanna (tror jag det var) talade sig varm om Emilie Pine att jag beställde boken och köpte en biljett till ett författarsamtal med henne utan att egentligen ha någon aning om vem hon var. Sen föll det sig så att samtalet krockade med ett föräldramöte och jag sålde min biljett och boken sjönk i prioriteringslistan. Ända tills för några veckor sedan då den valdes som nästa bokcirkelbok i en av mina cirklar. Jag minns inte om det var jag som föreslog den eller någon annan men jag brukar gilla att försöka kuppa in mina olästa böcker i bokcirkelomröstningarna. 😀

Allt jag inte kan säga består av sex essäer där irländska Pine berättar om olika delar av sitt liv. Inledningsvis möter vi hennes alkoholiserade far som ligger svårt sjuk i Grekland, nästa essä handlar om hennes barnlöshet, någon handlar om hennes ”vilda” ungdomsår och en annan om hennes karriär kantad av sexism. Det är en rad tunga ämnen eller händelser som hon tar upp men det är ändå texter som är lätta att ta till sig. Hela boken är bara ca 170 sidor och den var väldigt snabbläst.

Vissa av ämnena hon tar upp måste förstås mot det faktum att hon växt upp i ett katolskt Irland med lagar och sedvänjor som skiljer sig ganska mycket från våra svenska. Men det är ändå aktuellt och brännande och också väldigt utlämnande av både henne själv och familjen. Ändå känns hon väldigt distanserad när hon beskriver allt som format henne. I vissa fall har hon nog hunnit bearbeta och i andra fall tror jag att hon fått skapa distans för att kunna berätta. Jag tänker att det nog varit väldigt viktigt för Emilie att få berätta alla de här sakerna – allt hon [förut] inte kunnat säga och jag tror att hon gör många medsystrar en stor tjänst genom att dela med sig av sina erfarenheter.

Utläst: 20 juni 2020
Mitt betyg: 4/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Never let me go (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Det här var årets första bokcirkelbok 2018 på den tiden jag bara ingick i en cirkel. 🙂 Det var svårt att få tag i den här boken på biblioteket så jag lyssnade på den som radioföljetong och såg sen också filmen. Vi hade tidigare läst och älskat Återstoden av dagen i just denna bokcirkel.

Vad handlar den om?
Några ungdomar som växer upp på ett internat på den engelska landsbygden. Och sen kan man egentligen inte säga så mycket mer utan att spoila…

Vad tyckte jag?
Boken ger absolut upphov till intressanta etiska diskussioner men den når inte hela vägen fram til mig. Det skulle kunna vara det faktum att jag lyssnade på den och av någon anledning blev smått störd varenda gång uppläsaren sa Hailsham (namnet på skolan) men jag vet inte. Karaktärerna kanske var för ointressanta eller själva kringstoryn för matt eller så hade det varit bättre att läsa den själv. Jag är ändå glad att ha läst/hört den då jag tycker att det är en intressant story.

Utläst: 14 februari 2018
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

MIn fantastiska väninna (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Om jag inte minns helt fel så valde jag denna då jag ville gå på italiensk restaurang och i en av mina bokcirklar så matchar vi mat med bok. Och ibland matchar man alltså bok med mat! Nu har vi dock slarvat lite med den matchningen på sistone men det blir liksom lite väl mycket amerikansk mat eller husmanskost och ingen av de kategorierna är särdeles spännande…

Vad handlar den om?
En uppväxtskildring av livet i 50-talets Neapel för två unga väninnor som också rivaliserar. Jag minns bad, skotillverkning, mycket familj och möjligen lite bilar och festande.

Vad tyckte jag?
Jag gillade den absolut men det blev ändå inte att jag läste vidare i serien och jag får se om jag någon gång gör det. Just nu är jag inte superpepp i alla fall.

Utläst: 15 november 2017
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Flickan med gåvorna (måndagsmikron på en tisdag)

Jag ägnade gårdagskvällen åt att febrilt försöka hinna läsa ut Löparna till dagens zoom-bokcirkel så det blev ingen måndagsmikro igår. Spoiler: Jag hann inte läsa ut men det gick som alltid bra att cirkla ändå!

Varför läste jag den? 
Jag minns inte varför jag läste denna. Kanske att sambon läst den och rekommenderat den, eller så hade vi sett filmen? Tack vare mina anteckningar på Library Thing så vet jag åtminstone att det var sambons exemplar jag läste.

Vad handlar den om?
En postapokalyptisk historia med zombier och läskiga barn men också någon slags halvmänsklig zombie, just hon som är Flickan med gåvorna.

Vad tyckte jag?
Jag ser att jag gett den en trea så något tyckte jag allt saknades men vad? Well, helt klart minns jag inte mycket alls från boken. Jag har ett par scener från filmen som dyker upp i huvudet dock. Jag gillar i alla fall genren och tyckte boken var spännande så den är helt klart läsvärd.

Utläst: 5 november 2017
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Jag ska bara… konsten att få det gjort i tid

Jag är en prokrastinerare av rang. En sån där som inte gör sakerna förrän det brinner i knutarna. Det här är såklart inget bra och det sjuka är att de få gånger jag faktiskt gör saker i tid så inser jag varje gång hur skönt det är att ha gjort den där saken. Istället för att lägga 800 timmar på att våndas i förväg så kan man liksom njuta 800 timmar i efterhand. Tyvärr är jag dock uppenbarligen tröglärd också…

Jag hittade till Dorotea något jullov. Så där års så gillar jag att fundera kring året som varit och det nya året som komma skall och hon hade någon bra liten utvärderingshappening som jag hakade på. Hon är en tidscoach (tänk att vi ens har sådana!) och jobbar alltså med att få folk att använda sin tid bättre och så.

Den här boken reder ut vad prokrastinering är, varför vi gör det (vi är ex. rädda för att misslyckas, vi vill undvika obehag etc) och vilka verktyg som kan hjälpa oss att sluta göra det. Det är inga nyheter hon kommer med men det är en klar och tydlig genomgång och det är ändå lite skönt att förstå varför vi prokrastinerar och att man inte bara är lat helt enkelt. Det är en ganska kort bok men den är välskriven och lättläst och klart läsvärd för dig som är intresserad.

När vi närmar oss slutet här så kan den smarte ju se att jag läste ut den här boken för 2,5 år sedan och följaktligen har prokrastinerat min recension ganska länge. Så jag utlovar inga underverk till dig som läser utan det är precis som alltid, du måste använda verktygen du får om de ska hjälpa dig. Hm, jag kanske ska läsa om den helt enkelt? 🙂

Utläst: 2 oktober 2017
Mitt betyg: 4/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Det (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Det var på tapeten och jag blev sugen på att läsa den helt enkelt. Jag vet att jag gillar King men läser honom alldeles för sällan. Jag tror att jag läste den här boken som barn också men minns inte riktigt om det var den här eller Pestens tid. Tegelsten som tegelsten…

Vad handlar den om?
Läskiga clowner, lurande skräck, fina skildringar av samhället och barns vänskap eller ovänskap. Barn på cyklar, barn i ödemarker och barn i ödehus. Odugliga vuxna och några dugliga vuxna.

Vad tyckte jag?
Jag började som sagt läsa King när jag var i lågstadieålder tror jag. Det var så man gjorde på den tiden, läste det som fanns hemma och jag var tidigt en duktig läsare. Det är inte skräcken som lockar mig mest även om den är ett välkommet inslag utan det är just hans skildringar av det amerikanska samhället och människorna där. Jag älskar att läsa om karaktärer och King är bra på att skriva om dem. Boken är lång men den innehåller också väldigt mycket och behöver faktiskt vara lång. Förutom just den där scenen då. Alltså, why liksom?

Utläst: 28 oktober 2017
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format