Kategoriarkiv: Betyg 3

Wuthering Heights (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Åh, det är nu jag älskar att jag bloggar för jag hittade en gammal smakbit från boken där jag sa exakt precis så här:

Jag läste ut Timmarna igår och funderade på om inte en London-resa vore på sin plats i sommar. Detta gjorde att jag ville ha mer brittisk litteratur så jag plockade ut Wuthering Heights ur hyllan.

Vad handlar den om?
Komplicerad kärlek, hämnd, elaka syskon och brittisk landbygd. Men utan det där småputtrigt mysiga.

Vad tyckte jag?
Jag anser mig vara ganska bra på engelska men lyckades inte komma in i den här boken på originalspråk. Till sist laddade jag ner en svensk upplaga från bibblan och läste klart den. Det här är ju en klassiker men jag tog den aldrig riktigt till mig. Om det berodde på språket eller något annat minns jag inte. Ibland läser man ju bara en bok vid fel tillfälle men ibland finns det faktiskt också klassiker som man inte gillar. Dock brukar jag uppskatta de allra flesta så jag kanske skulle försöka igen någon gång?

Utläst: 15 februari 2016
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Annonser

Drömfakulteten

 

Jag har velat läsa Stridsberg länge men inte kommit mig för. Nu stod den här plötsligt på listan över kurslitteratur i delkursen Feministisk litteraturvetenskap så då var det bara att läsa.

Boken är en fiktiv, men ändå med detaljer från verkligheten, berättelse över Valerie Solanas liv, från hennes uppväxt, via hennes universitetsstudier, SCUM-manifestet och skjutningen av Andy Warhol ända in i hennes dödsögonblick på ett sjaskigt hotell. 

Jag ville så gärna tycka om den här boken, jag menar, det är ju Sara Stridsberg för bövelen! Det här är det första jag läser av henne och jag är beredd att läsa mer men jag förlikade mig inte riktigt med just den här boken. Jag tycker att det är intressant att få veta mer om Solanas (även om allt inte må vara sant) men två saker stör mig. Det ena är berättarstilen, jag läser någonstans att den är ”poetiskt berättad” och jag förstår mig ju inte på poesi (förutom Ida Eklöf <3) så jag antar att felet ligger hos mig. Ibland är boken berättad på ”vanligt” vis och hade hela boken varit sådan hade jag tagit den till mig mycket bättre. Nu bryts berättandet av med andra former så som dialoger med folk (levande, döda eller påhittade) och emellanåt en slags alfabetiska uppräkningar från olika personers synvinklar. Dialogerna är ofta lite märkvärdiga och de där alfabetsgrejerna skummar jag bara igenom, jag tycker de är uppriktigt sagt riktigt jobbiga att läsa. Men vem är jag jämfört med Sara Stridsberg? Jag förstår att hon haft ett syfte med passagerna men det går mig förbi eller kanske över huvudet.

Det andra jag stör mig på är vältrandet i all misär. Jag förstår att Solanas förmodligen hade en hemsk uppväxt och ett tragiskt liv fyllt av prostitution, droger och en förvisso högintelligent men skadad personlighet. Och jag önskar att hon aldrig behövt ha det så men det känns som att jag vill minnas henne för vem hon var och inte vad hon utsattes för.

Trots mina invändningar så är det något som suger in mig i berättelsen och det känns som om jag kommer Solanas väldigt nära. Kanske för nära. Jag slukar vissa delar av boken och skummar andra. Stridsberg omtalas ofta för sitt språk och det är säkert riktigt bra men jag tycker att det blir lite too much ibland.

Hennes hand rör sig i sanden och i drömmen och undervattenslandet finns inget intorkat föl som vet om att det ska dö, men som vägrar och som fortsätter att vara klistrigt klister runt sin mor och låter sig sparkas bort varje gång för den där ljumma smaken av hennes mjölk som en vattenstämpel i pälsen och munnen full av svartmyror.

Jag tänker mig att den här boken läses bäst av den 20-åriga svåra svartklädda typen som sitter med anteckningsbok på kafé. Hen som har Kafka under ena armen och Stäppvargen under den andra. Men boken har vunnit massor av priser så jag inser ju att det bara är jag som inte är lika intelligent som Valerie och Sara.

Utläst: 17 maj 2019
Mitt betyg: 3/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Allt jag inte minns (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Tyvärr minns jag inte det längre. Så går det när man släpar efter för mycket med sina bokreflektioner.  På Library Thing har jag skrivit att den kommer från Akademibokhandeln men jag köper så gott som aldrig inbundna böcker. Sicket mysterium. Alltså, jag fattar ju att jag velat läsa den för att jag gillar författaren men mer än så förtäljer inte minnet.

Vad handlar den om?
Om något kriminellt som hänt och sen växlar det mellan olika berättarperspektiv hela tiden och möjligtvis var det en annorlunda kronologi. Den var hur som helst väldigt annorlunda att läsa. Vi kan också säga att den handlar om allt jag inte minns. Höhö…

Vad tyckte jag?
Jag minns att jag inte riktigt gillade den så mycket fast att typ ”alla andra” älskade den. Jag hittade en kort notis genom bloggens sökfunktion (alltså, visst är det ballt att jag kan söka i mitt eget minne!) där jag skrev att jag snuttläst den på bussen men inte fått det att funka. Jag kanske läste den på fel sätt vid fel tillfälle och borde förmodligen ge den en ny chans?

Utläst: 20 januari 2016
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Poirots jul (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Hmm, jag undrar om det var en online-bokcirkel? Eller en vanlig? Eller ville jag bara läsa en julbok? Äsch, jag har ingen aning tyvärr.

Vad handlar den om?
Ingen aning här heller förutom att såklart någon mördas och alla närvarande blir misstänkta.

Vad tyckte jag?
Den var nog läsvärd men ingen höjdpunkt. Jag är ju inte så förtjust i deckare men det var ändå kul att läsa en äkta Christie. Jag kan ha gjort det i högstadiet redan dock, det minns jag inte heller…

Nu är jag dock klar med alla mina släpande böcker från 2015! Hurra! (Jaja, jag vet att den här texten inte är bevärdigad epitetet recension, men ändå!)

Utläst: 20 december 2015
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Ett testamente från helvetet

I mars 2017 gick jag på en författarkväll hos Piratförlaget. Anledningen till att jag gick heter Sara Lövestam men Kristina Ohlsson var också en av författarna på scen den kvällen. Jag är ju inte särskilt förtjust i deckare men jag tyckte Kristina var en väldigt cool och underhållande person att lyssna till! Jag köpte några av hennes barnböcker och fick den här novellen i  en goodie bag.

En ung kvinna försvinner spårlöst strax innan ett möte med hennes advokat där hon ska ordna ett testamente. Hon känner sig hotad av sin f.d. pojkvän, en psykopat, och vill berätta sanningen om honom i sitt testamente ifall att han lyckas döda henne. Hennes advokat tar på sig att hitta henne men det går inte riktigt som han tänkt sig.

Det här är en bra novell med skruv på rätta stället och ett äkta novellslut. Det är en Twilight Zone-känsla över den och när du läst klart vet du inte riktigt vad du eg. läste.

Utläst: 26 februari 2019
Mitt betyg: 3/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Lilla stjärna (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Den var en i raden av alla Ajvide-böcker i sambons hylla som jag betade mig igenom.

Vad handlar den om?
Två flickor växer upp på olika inte så bra ställen, sen möts de och grejer händer.

Vad tyckte jag?
Jag gillar ju i princip allt som Ajvide skriver men det var något som fattades mig i den här. Såklart minns jag ju inte vad men jag höll den hur som helst som lite mindre läsvärd än de övriga.

Utläst: 27 oktober 2015
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Livet efter dig (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Hm, jag minns inte men det kan ha varit en bokcirkelbok. Har för mig att jag diskuterat den med någon.

Vad handlar den om?
Lou som blir assistent åt Will, den totalförlamade superhunken. Kärlek uppstår och en och annan gråtstund.

Vad tyckte jag?
Helt ok feelgood!

Utläst: 17 oktober 2015
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format