Category Archives: Betyg 3

Torsdagsänkorna

torsdagsankornaTitel: Torsdagsänkorna
Författare: Claudia Piñeiro

Förlag: Leopard förlag
Sidantal: 300
Utgivningsår: 2014 (Originalupplaga: 2005)

Utläst: 7 januari 2014
Mitt betyg: 3/5

Så där ja! Säg hej till bloggens första sydamerikanska bok. Någonsin. På riktigt. Jag är typ 99% säker på det i alla fall. Så, anledningen till att jag läste just denna bok var enkom på grund av dess geografiska tillhörighet, och så var den ganska kort för jag ville hinna klart innan nyår, vilket jag dock inte gjorde.

Inledningsvis får vi veta att tre män hittas döda i en pool inne i det exklusiva och inhägnade bostadsområdet Altos de la Cascada någonstans i Argentina. Därefter backas bandet och vi får lära känna främst Virgina Guevara men också hennes familj och grannarna Urovich, Scaglias och Masottas med flera. De lever ett lyxigt liv med glassiga dagar men det blir hårdare tider och en efter en blir arbetslös. Dessutom finns det hemligheter bakom stängslet.

Det var en helt ok bok det här men inte riktigt min kopp te ändå. Piñeiro skriver enkelt och målande och jag känner mig som en av de boende i området som smugit omkring längs gatorna och tjuvkikat. Så värst spännande vet jag inte om det är egentligen, det är snarare tragiskt att läsa om de rika människorna och självklart finns det både alkoholmissbruk, knark, sexuella oegentligheter, misshandel och förakt för de fattiga. Det är emellanåt många personer som förekommer och jag har lite svårt att hålla reda på vissa av dem. En del slängs liksom mera in för en bihistoria – för att ge en mer komplett bild av livet i Altos de la Cascada kanske. Summa summarum, en ganska bra bok, men ingen jag tar med mig i livet direkt. Äntligen är sydamerika med på min litterära karta och jag hoppas att Piñeiro snart får sällskap.

Köp på Adlibris eller Bokus

Stopptid

stopptidTitel: Stopptid
Författare: Juli Zeh

Förlag: Weyler förlag
Sidantal: 276
Utgivningsår: 2014 (Originalupplaga: 2012)

Utläst: 19 november 2014
Mitt betyg: 3/5

I mitten av november blev jag fasligt sjuk, nästan läskigt sjuk då jag egentligen inte hade några symptom, bara lite illamående och så var jag trött (men inte gravid nädå). Ofantligt trött. Så trött att jag bara sov eller låg och stirrade i taket i flera dagar. Det var då Bokmania tipsade om att Björn Kjellman läste Stopptid som radioföljetong i P1 och att man kunde lyssna på alla avsnitt direkt om man ville. Jag gillar inte direkt ljudböcker men hellre det än taket kände jag och gav det hela en chans.

I boken möter vi Sven som har stuckit från Tyskland och en karriär som jurist för att jobba som dykinstruktör på Lanzarote. Med honom följde flickvännen Antje, mellan dem sprakar inte kärleken direkt men de fungerar väl tillsammans och Antje gör ett bra jobb och sköter alla arrangemang för Svens kunder. En dag kommer Jola och Theodor till ön för att lära sig dyka. Jola drömmer om att göra rollen som Lotte, en stor kvinnlig dykarpionjär. Theo är författare som dock inte har skrivit något på väldigt länge. Jola och Theo lever i en destruktiv relation och långsamt blir Sven indragen i något han inte hade tänkt sig.

Det var en annorlunda läsupplevelse för mig eftersom att jag lyssnade på boken och jag vet inte om det påverkade mina intryck. Nu när jag tänker tillbaka på den så var det definitivt den raffinerade spännande thriller som den beskrivs som men jag blev aldrig riktigt fångad av den. Meningen är att man inte ska veta vems version som egentligen är den sanna men jag kände mig hela tiden övertygad om vem det var som fabricerade verkligheten. Hade jag kanske inte känt så om jag läst den själv? Jag vet inte. Eller så var det helt enkelt bara en bra bok men inte i min smak, ungefär som Belinda Bauers Mörk Jord.

Köp på Adlibris eller Bokus

Det eviga folket är inte rädda

det-eviga-folket-ar-inte-raddaTitel: Det eviga folket är inte rädda
Författare: Shani Boianjiu

Förlag: Natur och Kultur
Sidantal: 365
Utgivningsår: 2013

Utläst: 28 december 2014
Mitt betyg: 3/5

Det här var egentligen bokcirkelns decemberbok men en arbetsbörda overload gjorde att jag varken läste ut boken till träffen (eller ens deltog i den) men nu blev det gjort. Jag har läst den mest som små snuttar kvällstid eller på bussen men det är få böcker jag greppar bra på det sättet- Sista sjoket drog jag av i några långläsningspass.

Den handlar om tre israeliska tjejer vilka är klasskamrater i början av boken och sedan allihop gör sin obligatoriska två-åriga militärtjänstgöring. De hamnar på olika ställen och vi följer dem var och en genom fragmentariska bitar ur deras liv. Jag har emellanåt svårt att skilja dem åt men det känns inte som om det gör så mycket. De har tråkigt, hittar någon att ligga med mer eller mindre sällan, röker och så är det det absurda med att de lever som tonåringar mitt i ett konstigt krig. Vissa hemska händelser skildrar Boianjiu som ett reellt trauma medan andra hemskheter bara nämns i förbifarten som att det inte är mycket mer än ett tuggummisnatteri.

Det är svårt att greppa boken, både på grund av att jag inte alltid vet vem det handlar om och att den ibland nästan är skriven som en bok med uttryckta sidor. För mig personligen underlättar det inte heller att jag är så katastrofalt dåligt insatt i Israel och vad som händer där och jag får googla flera gånger för att bena ut saker och ting. Efter läsningen så känns hela berättelsen lite overklig, den är som sagt så absurd att jag inte riktigt tar den till mig trots att det är ett sådant viktigt ämne och jag nog känner att  jag borde.

Köp på Adlibris eller Bokus

Älskarinnorna

alskarinnornaTitel: Älskarinnorna
Författare: Elfriede Jelinek

Förlag: Brombergs
Sidantal: 170
Utgivningsår: 2008 (Originalupplaga: 1975)

Utläst: 26 december 2014
Mitt betyg: 3/5

I april 2013 vann jag denna bok i en utlottning hos Nobelprisprojektet och nu först har den äntligen blivit utläst. Den ingår i Feministisk litteraturkanon och i min egen läsutmaning Feministiska femman 2014.

Det är en parallellt berättad historia om två kvinnor, Brigitte och Paula vilka bägge inget hellre vill än att fånga två män. Brigitte vill fånga elektroinstallatören Heinz och Paula skogsarbetaren och suputen Erich. Äktenskapet är för Brigitte och Paula den sanna vägen till evig lycka och ett riktigt liv och för en av dem lyckas det.

Det är en väldigt annorlunda bok det här och det är svårt att sätta ord på den. I princip så är det en väldigt, väldigt mörk, rå och dyster skildring av patriarkatet och hur kvinnor inte är värda ett enda dyft. Jag har tidigare lyft en av inledningsmeningarna som sätter tonen för hela boken:

ofta gifter sig dessa kvinnor eller går under på annat sätt

Det är liksom kört för dig om du föds till kvinna, vilken väg du än tar. Jelinek använder sig inte av några versaler överhuvudtaget i denna bok (vet inte om hon alltid skriver så?) men det är inget hinder för läsningen utan det flyter på bra. Det är dock mycket upprepningar, vilka antagligen är till för att emfasera, både utav hela meningar men också utav hela budskapet. Jag tycker att det är bra och att boken definitivt behövs men upplever det ändå lite tjatigt på ett sätt under läsningen. Jag har läst den i ganska små doser men satte mig idag och sträckläste halva boken och det känns fel att säga det men jag är lite glad att den är klar nu. Det som skapar motsättningar i mig är att jag inte vill förringa det viktiga budskapet men jag kanske hade önskat en annan förpackning?

Köp på Adlibris eller Bokus

Plundrarna

plundrarnaTitel: Plundrarna
Författare: Anders Rydell

Förlag: Pocketförlaget
Sidantal: 362
Utgivningsår: 2014 (Originalutgåva 2013)

Utläst: 22 november 2014
Mitt betyg: 3/5

Under november läser jag Augustprisnominerade böcker:

Rubriken på boken säger precis på pricken vad den handlar om. D.v.s. hur nazisterna plundrade, ljög, hotade, utnyttjade, lurade och manipulerade för att kunna stjäla till sig stora mängder konstföremål från framför allt judar men även andra personer, muséer och samlingar i Europa. Fler i nazisternas toppkrets än Hitler själv var oerhört konstintresserade och var och en försökte roffa åt sig det mesta och bästa för egen del men även såklart för att ställas ut i Tredje rikets namn. Helt plötsligt skonades någon som var på väg till ett läger för att denne ju besatt stora konstkunskaper och därmed kunde användas för ett (i deras ögon) högre syfte. Hitler gillade främst 1800-talsmålningar som visade bördiga jordbrukslandskap med ståtliga vita män, fruktsamma vita kvinnor och kanske några rundkindade vita barn. Surrealism och dylika konstformer var rena rama skräpet som gärna kunde brännas.

Förutom gedigna texter om vem som stal vilken tavla av vem och var så är boken en repetition av andra världskrigets utveckling och skeenden. Jag sällar mig till dem som ärligt säger att jag känner mig ganska mätt på litteratur om detta krig och som inte genast ropar hurra när en ny bok i ämnet utkommit trots att det naturligtvis är en viktig och fasansfull del av vår historia. Trots detta så väckte denna bok ändå en nyfikenhet hos mig och jag fann den riktigt intressant att läsa. Som jag nämnt tidigare blev jag också väldigt nyfiken på konsthistoria. Däremot är det mastig läsning med otroligt många namn att hålla reda på och det är sällan vad jag är sugen på en dag efter jobbet när jag också har kurslitteratur att bita i. Hade jag fått välja hade jag hellre sett en entimmes TV- dokumentär i ämnet.

Augustprisjuryns motivering till nomineringen lyder:

Rafflande thriller med sataniska skildringar av nazisternas osannolikt omfattande konststölder och av de juridiska och moraliska striderna i vår tid om de återfunna verken. Den här gången kommer Sverige inte undan. Gediget historiskt arbete kombineras med skickligt reportage i högt tempo.

Köp på Adlibris eller Bokus

Ett så starkt ljus

ekstrom_lindback_starkt_ljus_omslag_inb_nomineradTitel: Ett så starkt ljus
Författare: Lyra Ekström Lindbäck

Förlag: Modernista
Sidantal: 272
Utgivningsår: 2014

Utläst: 1 november 2014
Mitt betyg: 3/5

Under november läser jag Augustprisnominerade böcker och först ut är denna!

Sara glider runt i tillvaron och blir förälskad men hennes kärlek blir sällan besvarad. Om den blir det så sker det gärna försent. Hon tröstar sig med pennan och skriver i sin dagbok och på sin skrivmaskin och hoppas på att en dag kunna få ihop en berättelse. En kväll träffar hon C. som utstrålar något vilket Sara inte riktigt kan sätta fingret på men ändå åtrår något så vansinnigt. Den här kärleken är besvarad ibland, och ibland inte och en frustrerande och psykiskt ansträngande period tar vid i Saras liv.

Augustprisjuryns motivering till nomineringen lyder:

Sara lever här och nu i 2010-talets Sverige. Ändå är Ett så starkt ljus en berättelse vars rötter sträcker sig långt ned i den litterära myllan och där Tintomaras skratt ekar mellan fasaderna. Boken blir en kärleksförklaring till en stad där ett suveränt jag smeker fram Stockholm i centralperspektiv. En generationsroman om kärleken och sökandet efter den. Lyra Ekström-Lindbäck skriver med säker penna, stark närvaro och ett språk präglat av snöljus längtan.

Under läsningen tänker jag ibland på Felicia Stenroths Bilder som inte angår mig. Ett så starkt ljus väcker lite samma känslor hos mig och det är svårt att skriva vad som egentligen händer i boken för det är mer som att vi följer med i den berg och dalbana som Saras tankar och känslor utgör. Lyra Ekström Lindbäck har ett väldigt vackert och liksom böljande språk och jag gillar det jag läser. Ändå är det något litet som stör mig. Jag sugs inte riktigt in i historien och vissa formuleringar känns lite för mycket på något sätt. Så här en vecka efter avslutad läsning minns jag inte så av de enskilda händelserna men det är heller inte de som gör boken. Det som betyder något är att få vara med på Saras resa och att få ta del av hur det kan kännas att som ung leva i dagens samhälle med en annan sexuell läggning än den heterosexuella.

Köp på Adlibris eller Bokus

Detta borde skrivas i presens

detta-borde-skrivas-i-presensTitel: Detta borde skrivas i presens
Författare: Helle Helle

Förlag: Norstedts
Sidantal: 160
Utgivningsår: 2012 (Originalupplaga: 2011)

Utläst: 25 maj 2014
Mitt betyg: 3/5

Det var bloggen Den var bra som fick mig nyfiken på den här boken och efter att ha läst Canada var jag av någon anledning inne på korta lättlästa böcker ett tag så då blev det till att låna hem den från biblioteket.

Bokens huvudperson heter Dorte. Hon säger till folk att hon pluggar på universitet i Köpenhamn men hon är aldrig där. Hon hyr ett litet hus i någon förort utanför huvudstaden och skriver emellanåt lite sånger till olika fester. I olika tillbakablickar möter vi de män Dorte haft, hennes namne faster och de olika flyttar hon gjort. Det är ensamma nätter, sömnlösa nätter, ångestfyllda nätter och om jag inte missminner mig så är det också en långdragen cykeltur, kanske nattetid, där Dorte lämnar en av sina män (tror jag).

Jag kanske inte läste den här boken på rätt plats och i rätt tid. Den har fått många utmärkelser och fina kritikeromdömen men den når inte ända fram till mig. Texten är väldigt minimalistisk och för mig får det en effekt av att den bara glider förbi utanpå mig, den berör inte ända in. Det är liksom små fragment av Dortes liv och tankar som vi får ta del av och jag hade behövt lite mer kött på benen för att ta allting till mig. Fint språk är det dock och när jag googlar lite så hittar jag uppgifter om att boken till viss del är självbiografisk. Prova själv att läsa den – kanske passar den dig bättre!

Köp på Adlibris eller Bokus