Kategoriarkiv: Betyg 2

Elsas mode (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Ja, herregud, varför? Jag behövde något lättsmält och tror jag läste om den i en modeblaska där de sa att den var ”så bra”.

Vad handlar den om?
Elsa som är tjejen från Borås som efter en sväng till New York kommer till Stockholm. Hon startar en modeblogg och blir plötsligt hypad och får in en fot i modevärlden.

Vad tyckte jag?
Den var bitvis underhållande men jag är så sjukt ointresserad av modevärlden och dess glättighet och märkesfixering så det blev så fel som det bara kan bli. Jag störde mig enormt mycket på Elsa och de flesta andra karaktärerna. Nej, ska jag ha nåt lättsmält så ska det vara hundar eller små gulliga affärer på svensk eller brittisk landsbygd.

Utläst: 5 april 2017
Mitt betyg: 2/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Förälskelser

 

Oktobers månads bokcirkelbok i min äldsta bokcirkel, Stäppvargarna, var denna. Vi väljer böcker enligt ett rullande diktatorskap och den här boken smög sig in genom att vara en favoritbok för kärestan till en av medlemmarna.

María äter frukost på ett litet café varje dag. Där ser hon alltid ett par vilka verkar så perfekta och lyckliga. Men så en dag läser hon i tidningen att mannen blivit mördad. María närmar sig frun och blir hembjuden till henne. Där träffar hon en man, Javier, som hon sedermera inleder en relation med och hon blir indragen i ett virrvarr av känslor, lögner och misstankar.

Den här boken kom till mig i helt fel fas av livet. En sån där fas när det enda man orkar läsa typ är feelgood (är det bara jag eller blir de faserna allt längre och längre?). Efter att ha segat mig igenom första delen så skumläste jag resten av boken genom att läsa inledningsstycket noga och sen skumma resten. Det var nämligen i det stycket som det, oftast, fanns en konkret handling medan resten av kapitlet var Marías tankar, iakttagelser och svulstiga meningar.

María jobbar på ett förlag och har hand om en märkvärdig författare som bl.a. slipar på sitt tal, på svenska, som han ska hålla när han vinner Nobelpriset i litteratur. Jag kunde inte låta bli att tänka att det förmodligen var Javier Marías själv som var den där författaren. Men som sagt, den som gillar feelgood kanske är fel person att uttala sig här. Vi var tre stycken närvarande vid cirkelträffen och de andra två gillade verkligen boken och älskade språket. Medan jag bara tyckte det var alldeles för långrandigt. Som det här stycket t.ex:

Alla föremål som talade förr har blivit stumma och meningslösa, det är som om det fallit en filt över dem som tystar dem, får dem att tro att natten har kommit, eller som om också de sörjde förlusten av sin användare och genast drog sig tillbaka, underligt medvetna om att de inte längre var till nytta, och frågade sig i kör: ”Och vad ska vi göra nu? Vi får hålla oss ur vägen. Vi har blivit herrelösa. Det som väntar os är exilen eller soptunna. Uppdraget slut.”

Jag tror att Javier Marías definitivt har en chans på Nobelpriset i framtiden men han var helt enkelt inte min kopp te. Hela boken har något tema om dödlig förälskelse och anspelar på De tre musketörerna och den franska liljan som jag  inte läst. Så hade jag inte varit så illiterat hade jag kanske kunnat uppskatta boken bättre. Han ska ha pluspoäng dock, Javier Marías för något som jag fånigt nog inte insåg förrän vi satt och diskuterade boken; karaktärerna heter just Javier och María. Det tyckte jag var snyggt!

Utläst: 18 oktober 2019
Mitt betyg: 2/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Timmen mellan hund och varg (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Jag hade läst en novell av Scheuermann som jag tyckte mycket om och ville läsa något mer så jag föreslog denna som bokcirkelbok.

Vad handlar den om?
Två systrar som möts efter några år. Konstnärsskap, destruktivt syskonskap och otrohet.

Vad tyckte jag?
Tyvärr men nej. Varken jag eller min bokcirkelväninna förstod oss på den här. Det roligaste med att läsa den var att vi diskuterade den på ett ölhak där vi hamnade bredvid några tyskor som kände igen boken! Men jag blev besviken faktiskt, särskilt som jag gillat novellen så mycket.

Utläst: 4 november 2016
Mitt betyg: 2/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Manhattan Transfer

Titel: Manhattan Transfer
Författare: Katja Hvenmark-Nilsson

Förlag: Hoi förlag
Sidantal: 283
Utgivningsår: 2019

Utläst: 27 april 2019
Mitt betyg: 2/5

På påsklovet fick jag en förfrågan från författaren om att läsa hennes bok. Jag var oerhört lästrött då och den kändes som precis vad jag behövde.

Vienna blir uppsagd från jobbet där hennes ex dessutom är chef. Hon bestämmer sig impulsivt för att sticka till New York och söka lyckan som fotograf. Via nätet får hon kontakt med en tjej hon flyttar in hos och hon lyckas få in åtminstone en tåspets hos en fotostudio. Men allt går inte riktigt som hon tänkt sig.

Boken beskrivs som en rapp feelgood och det är det, men den är tyvärr för rapp för min smak. Jag fattar att New York är en myllrande sjudande stad och det porträtteras absolut på ett tydligt sätt. Likaså alla de spännande karaktärer och original som jag kan tänka mig vistas i staden. Men alla händelser och intryck liksom bara staplas på varandra och det känns som att författare velat få med så mycket som möjligt i boken.

Jag tror att Vienna ska framstå som orädd men jag känner många gånger att hon överhuvudtaget saknar konsekvenstänkande och att hon inte verkar vara rädd om sitt liv. Sen kanske det säger mer om min egen person och ja, jag kanske är alltför försiktig och planerande. Däremot är hon väldigt initiativrik och hennes list och idéer tar henne på ett eller annat sätt dit hon vill. Men många av händelserna och karaktärerna känns inte riktigt trovärdiga och Vienna hinner både med att utblottad bo på sunkigt vandrarhem samt att dricka lyxdrinkar med värsta Sex and the city-kompisgänget.

Boken är skriven på svenska men ganska ofta används engelska uttryck på ett sätt som jag inte heller förlikar mig med:

What time is it? It’s show time! Jag är en självförsörjande artist med allt vad det innebär av ekonomi och så vidare.

Den är dock lättläst och underhållande så för dig som vill få en rejäl dos New York och en stunds avkoppling passar den perfekt!

Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till Hoi förlag för recensionsexemplar!

Den dolda rosen

Titel: Den dolda rosen
Författare: Tilda Nordenholm

Förlag: Mörkersdottir förlag
Utgivningsår: 2018

Utläst: 26 januari 2019
Mitt betyg: 2/5

Jag fick en förfrågan om att läsa två böcker från Mörkersdottir varav det här var den ena.

Caitlin är prinsessa i sitt kungadöme och förväntad arvinge till tronen. Hennes egna drömmar stämmer dock inte alls överens med föräldrarnas förväntningar. Hon avskyr livet som prinsessa och drömmer om något annat, om frihet. På en tråkig bal på slottet introduceras Caitlin för en mystisk främling som hon fattar tycke för. Under kvällen blir något stulet från slottets skattkammare och det är främlingen som är den skyldige. Caitlin ger sig av efter honom och blir indragen i ett äventyr till havs.

Jag är lite kluven till den här boken. Tilda Nordenholm har skrivit den på en sajt som heter Wattpad, en community för folk som vill skriva och/eller läsa. Där har den fått runt 200 000 läsningar och därefter har den alltså också blivit utgiven av Mörkersdottir. Jag gillar grundstoryn och det är spännande vilket gör att jag hela tiden vill framåt i boken. Caitlin är en modern feminist (yay!) men någonstans skär det sig. Hennes sätt att vara och tala känns inte realistiskt i förhållande till bokens miljöer och händelser. Det känns lite som om en kvinna från 2000-talet är placerad på medeltiden. Jag är inte heller så förtjust i språket i boken och det känns som att den skulle vunnit på mer gestaltning och en hårdare redigering. Boken är del 1 i en serie och om del 2 blir lite mer genomarbetad kan den nog bli riktigt läsvärd.

Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till Mörkersdottir förlag för recensionsexemplar!

Stopptid (måndagsmikron)

Titel: Stopptid
Författare: Juli Zeh

Förlag: Weyler förlag
Sidantal: 276
Utgivningsår: 2014 (Originalupplaga: 2012)

Utläst: 4 november 2014
Mitt betyg: 2/5

Varför läste jag den?
Jag är extremt sällan sjuk och ännu mer sällan mycket sjuk. Under ett par höstdagar 2014 var jag dock så sjuk att jag bara låg i sängen i typ två-tre dagar och sov nästan dygnet runt. När jag började bli aningens bättre så orkade jag fortfarande bara ligga där men det började bli tråkigt. Jag orkade inte läsa så jag googlade fram aktuell radioföljetong på P1 vilket var den här boken. Att lyssna orkade jag.

Vad handlar den om?
En psykologisk thriller om två människor som bor på Lanzarote och bedriver dykverksamhet när två andra människor kommer dit för att gå kurs och sen hände säkert en massa underliga/mystiska/otäcka saker.

Vad tyckte jag?
Det här var första gången jag lyssnade på en ljudbok (och jag har sedan dess lyssnat på hela två till) och det kanske inte är rättvist att bedöma en bok man lyssnar på i halvt dvalatillstånd men jag gillade den inte så värst. Den imponerade liksom inte och jag fångades inte av berättelsen.

Jag har som sagt endast lyssnat på tre ljudböcker, två av dem har jag inte gillat särskilt mycket men den tredje som var God Jul av Jonas Karlsson gillade jag mycket och jag gillade att det var Jonas själv som läste den. Jag har annars svårt att fokusera på ljudböcker och är en människa som föredrar att få ord till mig i text. Ibland har jag svårt att fatta när någon läser något högt för mig och jag vill se texten själv för att kunna processa den bättre. Men som sagt, Jonas gick bra så det finns säkert några ljudböcker out there för mig också!

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Eldmakerskan

Titel: Eldmakerskan
Författare: Henrik Larsson

Förlag: Mix förlag
Sidantal: 31
Utgivningsår: 2014

Utläst: 29 juli 2018
Mitt betyg: 2/5

Med min Letto kom ett par gratis noveller varav det här var en av dem.

Henrik Larsson var en för mig okänd författare. En snabb googling visar att han skrivit ett par noveller samt en fantasy-trilogi vid namn Blodsarvet vilken verkar vara ganska omtyckt. Novellen Eldmakerskan är också en fantasyberättelse och jag kan tycka att det blir lite svårt att komprimera fantasy till novellformatet. Det behövs, oftast, oändligt massa förklaringar och beskrivningar av fantasyvärlden och dess invånare när du läser denna genre för att du ska få en förståelse av hur allt är uppbyggt. Inledningsvis i novellen blir det därför en hel del av denna vara så att vi vet var vi befinner oss och vilka vi har med oss.

Silda och hennes mäster är på väg till en stad där hon har order att mörda någon för att bli en fullärd eldmakerska (en typ av lönmördare). Hon har också en dold agenda men saker och ting går inte riktigt som hon tänkt sig…

Det är absolut en helt ok novell även om det som sagt är en del beskrivningar i början. Sildas huvuduppdrag klaras av rätt snabbt och sen är det den dolda agendan som förvisso har en liten twist men novellen fångar mig inte riktigt.  Jag upplever nog helt enkelt att formatet blir fel. Jag kan dock tänka mig att undersöka Blodsarvet-serien då jag ändå gillar hur Henrik Larsson skriver sin fantasy.

Tipsa mig gärna om du läst någon bra fantasynovell så ska jag ge det en chans till!

Köp på Adlibris eller Bokus