Kategoriarkiv: Återkommande bokliga inlägg

Hett i hyllan: Hur man botar en feminist

hettihyllanBokdivisionen hakar på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

Äntligen har vi kommit fram till 2015 och vi startar upp med en hyllvärmare från januari: Hur man botar en feminist av Nanna Johansson.
Jag fick den som en premie när jag tog en stödprenumeration på Galago. Jag hade förutsatt mig att läsa fler serier men fast att jag verkligen gillar dem så prioriterar jag dem nästan aldrig. Ingen aning om varför. När jag scrollar igenom lite recensioner av den här så verkar det som att jag borde ha läst den när det begav sig och att vissa av satirinslagen kan ha blivit lätt åldrade. Jag får väl försöka läsa den i år då.

Annonser

Hett i hyllan: Barnmorskan i Hope River

hettihyllanBokdivisionen hakar på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

Barnmorskan i Hope River plockade jag som  ”belöning” i blodbussen, december 2014. Jag har gett blod lite sporadiskt ett par gånger under de senaste åren men i somras svimmade jag efter blodgivningen så sen dess har jag inte riktigt vågat gå igen. Men jag ska försöka ta mig dit och prata med dem för att se vad de tycker. Jag minns inte om jag hört talas om boken innan eller om jag bara blev mest nyfiken på den i utbudet. Men nu har den väl filmatiserats också har jag för mig?

En varm berättelse med historisk närvaro säger förlaget och det låter som min tekopp. Jag har faktiskt plockat fram den som månadens hyllvärmare då jag tyckte den kändes lagom lättläst parallellt med den hemtenta som jag ska ge mig i kast med nu till helgen. Men sen har det ju som vanligt trillat in en del annat att läsa också så jag får se när den blir läst. Känner jag mig själv rätt så läser jag den väl i och för sig istället för att skriva på tentan då jag är en prokrastinerare av rang.

 

En smakebit på søndag: Hustrun

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Jag har varit lite småkrasslig under andra halvan av veckan vilket gjort att jag vilat väldigt mycket efter jobbet plus nu i helgen. Jag kände mig lite låg i morse då jag ju planerat springa marathon för tredje gången i sommar men pga diverse krassligheter och en lättare fotskada har jag nu typ inte sprungit något alls på två månader. Idag orkade jag i alla fall ta en timmes skogspromenad i vårsolen och det var härligt. Nu hoppas jag att jag kan komma igång med löpningen igen även om jag är hjälplöst efter med mitt schema. Som tur är har jag ju kunnat gymma trots fotskadan så helt på sofflocket har jag inte varit.

Men just den här helgen har jag då faktiskt varit på sofflocket hela tiden vilket gjort att jag läst ut två böcker samt att jag ägnat mig en hel del åt min nya hobby: broderi. Den som följt mig ett tag vet kanske att jag gillar att testa olika kreativa varianter och sedan jag läste Lappat & lagat fick jag en helt annan syn på broderi. Jag har startat med ett enklare korsstygnsbroderi från Panduro men som vanligt drömmer jag om att skapa fantastiska grejer på fri hand, men som vanligt så har jag inte riktigt den konstnärliga talangen. Kanske kan jag landa däremellan.

Idag är det pluggläsning som gäller så jag bjuder på ett smakprov ur en av de utlästa böckerna; Meg Wolitzers Hustrun vilken ju relativt nyligen gick på bio med Glenn Close i huvudrollen. Citatet kommer från början av boken där Joan (hustrun) beskriver sin man, författaren Joseph Castleman.

Han hette Joseph Castleman och var en av de män som äger världen. Ni vet vad jag menar: de män som går omkring som sina egna reklampelare, som vandrar likt drumlande jättar över jorden och buffar omkull andra män, kvinnor, möbler och byar. Varför skulle de bry sig? De äger ju allt: haven och bergen, alla skälvande vulkaner och alla oansenliga brusande floder.

 

 

Hett i hyllan: Trilogin om Maj

hettihyllanBokdivisionen hakar på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

I november 2014 fick jag Kristina Sandbergs trilogi i födelsedagspresent. Jag hade önskat mig dem och såg fram emot att läsa dem och sen.. ja, den vanliga visan som leder fram till hyllvärmare. Jag har hört mycket gott om dem och några som ruttnar på alla upprepade detaljer om vardagligheter. Jag gillar sävliga böcker om vardagen så jag tror att de kommer att falla mig i smaken. Att föda ett barn, Sörja för de sina och Liv till varje pris får i alla fall definitivt bo kvar i min hyllvärmarhylla!

 

Hett i hyllan: 40 – constant reader

hettihyllanBokdivisionen hakar på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

Jag har aldrig varit något fan av Linda Skugge, men heller inte någon direkt motståndare till henne. Under hela 90-tals-feministvågen med Fittstim och allt det där så låg jag och sov under någon sten och missade liksom allt. Jag har endast läst en bok (1989: leva eller överleva) som hon skrivit tillsammans med sin syster och den var ok men lite konstig.

När jag gick igenom min mejl för något år sedan så hittade jag den här boken, 40- constant reader som pdf. Linda hade själv skickat ut den till olika bokbloggare i april 2014. Jag sparade den och tänkte att jag kanske ändå ville läsa den någon gång. Boken är vad jag förstår någon slags självreflektion över hur det är att vara Linda Skugge. Många som har läst den verkar ändå ha gillat den.

 

Hett i hyllan: Grandavägen 7

hettihyllanBokdivisionen hakar på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

Sommaren 2013 åkte jag till Island och inför resan letade jag fram en massa isländsk litteratur som jag var sugen på att läsa. Vigdís Grímsdóttir var en författare jag nosade upp då men aldrig läste och i mars 2014 hittade jag hennes  Grandavägen 7 på bokrean på nätet. Jag tror faktiskt att jag börjat läsa den en gång men pausat och sen kommit av mig. Så här säger förlaget om handlingen: ”Tonårsflickan Frida möter kärleken och döden på en och samma dag i en magisk historia.”

En smakebit på søndag: Swede Hollow

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Förra söndagen tyckte jag att min fotskada kändes bättre så jag testade att springa igen. Det var inte så smart. I veckan besökte jag en naprapat som sa att det förmodligen var en överansträngd sena och beordrade löpvila i 3-4 veckor. Inte den bästa marauppladdningen men första året jag sprang maran var jag krasslig i typ sex veckor under feb/mars och det gick vägen ändå. Har man som jag inga direkta tidsmål utan bara vill göra sitt varv så behöver inte alltid träningen ha varit perfekt. Det här gör i alla fall att jag plötsligt har en massa tid över varje söndag som jag annars lägger på långpass. Jag har en ambition att köra alternativ konditionsträning på gymmet under tiden men jag tycker alla sådana maskiner är så trista. Positivt är åtminstone att fotskadan inte påverkar min älskade styrketräning!

Jaha, bokblogg sa du? Well, igår var jag på bokcirkel för att diskutera Swede Hollow. Vi gillade den väldigt mycket! Som vanligt var jag ute i sista sekund med min läsning så jag ägnade fredag kväll åt att läsa de 250 sidorna jag hade kvar. Jag hann klart och boken är således utläst men jag bjuder ändå på ett smakprov från den då den är väl läsvärd.

Vi följer familjen Klar på deras väg från Sverige, via New York och hur de sedan slutligen landar i Swede Hollow (Dalen), en liten boplats i en ravin i staden St Paul, Minnesota, där många svenskar bodde runt sekelskiftet. Det är långt ifrån Karl-Oskar och Kristina utan här bor fattiga människor i små ruckel-torp och man hankar sig fram genom olika dagsverken, om man får ett. Familjen Klar har precis anlänt till Dalen sent en kväll och det är nu morgonen därpå och mamma Anna sitter och samtalar med Inga, hon som redan på överfarten från Sverige övertalat dem om att det var hit de skulle ta sig:

Nedanför dem bredde Dalen ut sig: hustak invid hustak, i olika vinklar, med stugorna inskjutna intill varandra där det fanns plats, som ett lapptäcke i olika skiftningar av brunt, svart och vitt. Hon hade aldrig sett en sådan by förut, där fanns ingen ordning som kunde förklara vad hon såg. Men Inga hade sagt att hon kände nästan alla i husen därnere. Irländarna höll sig mest för sig själva på bägge sidor av järnvägsbron, det fanns även ett par italienska familjer som flyttat in längre upp och de var trevliga.

– Det blir någon stuga ledig då och då, när någon familj får tag på ett riktigt hus uppe på Gatan, sade Inga, och då flyttar de bara ut. Jag tror det är en två tre lediga ställen lite längre ned. Sedan får vi se vad ni kan få på sikt.