Kategoriarkiv: Återkommande bokliga inlägg

Hett i hyllan: Fugletribunalet 

hettihyllanBokdivisionen hakar på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

I augusti 2017 var jag på en kort semester i Oslo. Jag är världens sämsta turist när det gäller att köpa souvenirer och vill i princip aldrig ha några men en bok kan ju aldrig bli fel. Därför klev jag in i en bokhandel och sa att jag ville ha något hyfsat lättläst och kom ut med Fugletribunalet av Agnes Ravatn. Den är skriven på nynorsk vilket jag tycker är nästintill obegripligt i tal men jag har bläddrat i boken och den ser faktiskt ganska lättläst ut. Varje gång jag tittar på den blir jag sugen men ännu har den inte prioriterats. Jag vet faktiskt inte vad den handlar om men en snabb googling ger mig att den är prisbelönt. Jag nöjer mig med det, ibland är det härligt att läsa ett helt blankt kort!

 

En smakebit på søndag: Styr din plog över de dödas ben

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Oj, vad det märktes att jobbet dragit igång. Helt plötsligt hann jag inte med bloggen lika bra! En annan värdelös sak är att jag känt mig lite potentiellt ofrisk under helgen. Inte sjuk men inte heller helt frisk. Jag trodde verkligen att jag skulle klara det den här gången. Två veckor, knappt, fick jag njuta av att vara ordentligt frisk i alla fall!

Jag har på sistone promenerat en hel del och testade därför att börja lyssna på Styr din plog över de dödas ben som ju finns som radioföljetong hos SR P1 då jag har ganska många böcker att hinna med just nu. Jag har vid ett par tidigare tillfällen berättat om hur jag inte gillar ljudböcker, jag har testat tre stycken och bara gillat God Jul inläst av Jonas Karlsson själv. Det som är svårt är framförallt att jag inte klarar av att bara sitta och lyssna utan då börjar jag pilla med något och så tappar jag fokus. Men när jag promenerar så kan jag ju inte direkt göra något så då lyssnar jag mycket mer aktivt. Jag gillar också inläsningen och jag uppskattar t.o.m. musiken som kommer i slutet av varje avsnitt. Att de inleds med en sammanfattning gör också att jag bättre minns vad det handlar om så den här gången passade det verkligen helt rätt med en ljudbok! Men det är ju aldrig försent att tänka om och lära sig gilla nya saker.

Sen gillar jag verkligen att umgås med mig själv och mina tankar när jag är ute men det gör jag ju när jag springer, jag har aldrig musik eller något då, så jag kan nog offra en och annan promenad på ljudböcker. 🙂

Boken handlar om Janina som bor i en liten by på polska landsbygden. En natt knackar hennes granne, Tröger, på och säger att den andra grannen, Storfot, dött. De går dit tillsammans för att göra honom lite mer respektabel innan de ska försöka få dit polisen och sen går de ner till Tröger där Storfots hund är just nu. Tröger funderar på vad han ska kalla henne och Janina gillar inte hans förslag men säger inget först. Hennes tankar rinner iväg:

Vad är det för brist på uppfinningsrikedom egentligen, detta med officiella namn och efternamn. Omöjliga att lägga på minnet, helt utan koppling till personen ifråga och så banala att det är lögn att komma ihåg dem. Dessutom har varje generation sina moden och plötsligt ska alla heta Margareta, Patrik, eller gud förbjude, Janina.

Därför försöker jag undvika att använda namn utan tar istället till benämningar, såna som kommer till mig av sig själva när jag ser någon för första gången. Det är jag övertygad om är det ärligaste sättet att använda språket. Inte att slänga sig med ord där betydelsen nästan helt gått bort i tvätten.

Som ni kan ana så är det såklart Janina själv som gett både Tröger och Storfot deras benämningar.

Observera att jag transkriberat citatet själv så det kan förekomma ”felhörningar”.

 

Hett i hyllan: Sankta Psyko

hettihyllanBokdivisionen hakar på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

Jag har aldrig läst Theorin och känner väl egentligen inte att det är min kopp te men när sambon frågade om jag ville läsa den och jag såg att den utspelade sig på en förskola så blev jag ändå lite intresserad. Jag har ju själv jobbat ca sex år i förskolans värld så jag är nyfiken på hur han skildrar det hela. Förskola kombinerat med psykvård låter ju dessutom onekligen som en kombo där det kan hända rätt otäcka saker. Men än så länge står den och värmer hyllan och kanske blir den en av årets 12 potentiella hyllvärmare att läsa!

 

En smakebit på søndag: Efter balen

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Jullovet lider mot sitt slut men jag har åtminstone hållit mig frisk en hel vecka och kunnat träna massor. Yay! Idag var jag på Dansens hus och såg Snövit. Jag gillade den väldigt mycket och det var roligt att äntligen gå dit igen. På vägen dit och hem läste jag årets första bok och tillika en hyllvärmare, nämligen novellen Efter balen. Jag har inte läst varken Anna Karenina eller Krig och fred men sett filmatiseringar, haha!

Ivan Vasiljevitj sitter och berättar en historia om hur han var förälskad i en ung kvinna på en bal på 1840-talet. De dansar och dansar och Ivan berättar hur han nästan tappade känseln i kroppen varpå någon av åhörarna replikerade att han ju höll henne om midjan och visst borde ha känt både det ena och andra. Då går Ivan i taket:

– Ja, så talar alltså dagens ungdom! Ni ser ju inget annat än kroppen. På vår tid var det annorlunda. För ju mer förälskad jag var, desto mer okroppslig blev hon för mig. Nuförtiden ser ni fötter, anklar och säkert annat, ni klär i tankarna av kvinnorna ni förälskar i er, men själv har jag alltid, som Alphonse Karr säger – det var en bra författare -, klätt föremålen för min kärlek i bronskläder. Snarare än att klä av försökte vi skyla nakenheten, precis som Noas gode son. Men det där kan ni aldrig förstå…

Ja herregud vilken hedersknyffel han var Ivan. Och tänk om han skulle se världen av idag: ”Nuförtiden ser ni fötter, anklar och säkert annat”. Joho du, det gör vi.

 

 

En smakebit på søndag: Prestationskoden

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Årets sista smakbit kommer från en bok som handlar om att bli bättre. Just nu vill jag framför allt bli bättre från min förkylning. Jag har avslutat året med tre olika förkylningar och är så innerligt trött på att vara sjuk och inte kunna träna nu. I början av december gjorde jag en läsplanering men jag har på riktigt knappt läst något överhuvudtaget denna månad. Jag har inte orkat helt enkelt. Jag läste faktiskt ut Yarden häromdagen men den är väl runt 140 små sidor så det är inga mängder direkt. Däremot var det riktigt bra läsning!

De senaste dagarna har jag också läst omkring 100 sidor i Prestationskoden som alltså handlar om att bli bättre. Johan Renström har främst löpning i åtanke men pratar mer generellt om vilka faktorer som faktiskt hjälper dig att bli bättre. Jag har läst hans blogginlägg på Runner’s World rätt länge nu och sett fram emot den här boken under lång tid. Och jag gillar den!

Citatet har jag valt delvis som en påminnelse till mig själv, jag är nämligen värdelös på att gå barfota och har gärna tofflor även inomhus. Michael Merzenich är en forskare som tidigt argumenterade för att hjärnan var plastisk.

I en intervju berättar Merzenich att många förlorar sin balans när de blir äldre på grund av minskad sensorisk återkoppling från fötterna. Förr sprang barn barfota i varierad terräng precis som människan gjort i miljontals år, men nu har barn tjocka skor från det att de börjar gå och de rör sig dessutom allt mindre. Fötternas hjärnkartor krymper.

När du går barfota över ojämna ytor tar hjärnan emot olika typer av information, medan skor är en relativt platt informationsplattform som jämnar ut och suddar bort distinkta stimuli. Dessutom är ytorna konstgjorda och enformiga. Detta leder till att den naturliga fotens breda och spretande hjärnkarta trycks ihop till en punkt som föreställer en liten instabil sko, som balanserar på sin spets. Det är inte lätt att balansera på en spets när du är 80 år.

Hett i hyllan: Of Mice and Men

hettihyllanBokdivisionen hakar på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

Jag sitter här och muttrar lite för mig själv då jag inom loppet av ca 6 veckor har blivit sjuk en tredje gång! Min träningsdagbok ser ut som en schweizerost och jag orkar inte med fler tv-serier efter att redan legat två vändor i soffan. Idag orkade jag faktiskt läsa lite men jag är galet rastlös och det är inte ofta jag är det. Huvudet bara sprudlar av planer vilket är brukligt på mina jullov medan orken säger stopp. Ja, ja, jag orkade åtminstone dra fram datorn och skriva lite nu!

Precis som förra veckans hyllvärmare härstammar denna ur övriga familjens bokhyllerensning i juli 2017 och det är återigen en bok jag redan läst i högstadiet. Men då jag kan tänka mig att någon gång läsa om Of Mice and Men av John Steinbeck så sparar jag den ett tag till. Jag har inte alls det här snygga omslaget på mitt ex men jag orkar inte gå upp och kolla vilket omslag jag har så ni får hålla tillgodo med detta.

 

Hett i hyllan: Mina drömmars stad

hettihyllanBokdivisionen hakar på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

Häromdagen såg jag någon sådan där lista på Selma Stories som hette något i stil med ”Böcker du säger att du läst fast du inte har det”. Bara det att min högstadielärare såg till att jag läste minst hälften av dem redan då, antingen genom att förorda dem eller genom att jag ville imponera och läste en drös på eget bevåg. Jadå, så var det, men svenska och övriga språk var mina paradämnen och jag gillade faktiskt böckerna redan då. Några av böckerna har jag tänkt att jag borde läsa om men jag tror att den enda jag faktiskt läst om hittills är Hemsöborna.

En annan av böckerna jag läste när det begav sig var Mina drömmars stad så när övriga familjen hade en bokhyllerensning i juli 2017 plockade jag på mig den just för att jag vill läsa om den någon gång. Jag borde ju läsa hela serien men det har inte blivit av ännu.