Könspolitiska nyckeltexter

Ännu en, eller snarare två, i raden av kurslitteratur var de här två volymerna. Två böcker som vid en första anblick kan tyckas lite tråkiga men som jag faktiskt hade riktigt stor behållning av.

Böckerna består av ca 40 texter, med koppling till könspolitik, utgivna mellan 1839-2002. Texterna är en blandning av utdrag ur romaner, pamfletter, tal, SOU:er, sångtexter, filmmanus m.m. Redaktörerna klargör inledningsvis vad de avser med nyckeltext och de menar bl.a. texter som haft stor betydelse för könspolitiken. Vidare förklarar de att ibland är det svårt att peka på en enskild text som haft så stor inverkan men att de då valt ut texter som kan ses som just en nyckel för att förstå stora skeenden i den könspolitiska historien. Dessutom har de ibland valt texter som speglar särskilt betydelsefulla aktörers tankar, t.ex. Ellen Key.

Alla texter åtföljs av en forskarkommentar vilket hjälper läsaren att förstå dåtidens text med vår nutida kunskap och bättre kunna sätta in den i ett sammanhang. Många gånger var forskarkommentarerna långt mer intressanta att läsa än själva originaltexten själv, mycket beroende på att jag inte alltid kunde förstå och tolka deras betydelse.

Anledningen till att de kallar texterna för könspolitiska och inte använder sig av genuspolitiska menar de beror på att begreppet genus är så pass nytt medan de flesta av texterna är skrivna långt innan dess begreppet började användas.

Den allra första texten är ett utdrag ur Carl Jonas Love Almqvists Det går an och den sista texten är Gudrun Schymans s.k. Talibantal från Vänsterpartiets kongress 2002. Det finns en förteckning över alla texter om du läser om boken hos förlaget eller på nätbokhandlarna för dig som är nyfiken. Vissa texter är ganska svårlästa och där är det extra skönt att kunna luta sig mot kommentarerna.

En av de texter som gjorde störst intryck på mig var Hinke Bergegrens tal Kärlek utan barn från 1910. Kanske inte direkt för hans tal i sig, vilket propagerade för preventivmedel, utan mer sättet som han använda sig av egna erfarenheter och uppfattningar, folklig tro och ren hörsägen för att styrka sina argument. Fadime Sahindals tal i riksdagen från 2001 var tungt att läsa med vetskapen om hur det sen gick för henne. SOU 1938:47 Betänkande angående gift kvinnas förvärvsarbete m.m. ger en väldigt klar bild över hur långt vi ändå har kommit inom vissa områden när det gäller kvinnors rättigheter och möjligheter.

Böckerna inleds med en lista över könspolitiska årtal vilka utgör en mix av förundran, förskräckelse och glädje. Vad sägs om:

1858 Ogifta kvinnor över 25 kunde, efter särskilt domstolsbeslut, myndigförklaras.

1872 Möjligheten att köpa sig fri från värnplikten avskaffades.

1950 Båda föräldrarna, inte bara fadern, räknades som förmyndare över barnen.

1982 Män tilläts ta sin makas efternamn.

Det allra vidrigaste måste vara den här. Eller, lagändringen är ju positiv, men hur fan tänkte människor förut alltså? Ibland är det svårt att förstå att det här var på riktigt.

1937 Den som utsatts för incest betraktades inte längre som medbrottsling enligt lagen.

Bara den här årtalslistan i sig gör böckerna läsvärda. Köp dem, läs om både tokigheter, helt vidriga saker och gläd dig åt hur långt vi kommit när det gäller ganska mycket inom det könspolitiska området.

Utläst: 30 september 2018
Mitt betyg: 4/5

Det har nyligen utgivits en ny reviderad utgåva med båda volymerna i en där det finns ett nyskrivet kapitel med texter från #metoo.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s