Hej bussbok (och lite musik)!

Jag hann aldrig välja någon bussbok till gårdagen utan resan fylldes istället med Miss Li på Spotify. Jag tjatar ofta om 80-talsmusik och tycker det är kul att jag hittat någon modern artist som jag gillar och som jag kan varva med typ Cure och Depeche Mode på ”skivspelaren”. Även om jag i och för sig tyckte att Depeche Modes senaste skiva var grym så de håller ju än och Cure ska jag se i höst. Jag vet inte riktigt om de också håller än men jag såg dem senast 1993 så det ska bli en skön nostalgitripp. De spelar tydligen många gamla hits på turnen! Vilket också Lenny Kravitz gjorde förra sommaren och jag tyckte tyvärr inte att han var så rolig längre. Hitlåtarna är fortfarande bra men det var gäspigt mycket jazzande där emellan.

För att återgå till bussboken så insåg jag när jag scannade av min bokhylla att så värst många smala, lättlästa böcker fanns ju inte där. De har förmodligen en strykande åtgång vid val. Nä, kvar stod mest några tjockisar, några svårisar och ett gäng inbundna storingar. Det fanns en liten tunn fin sak som jag lade undan till bokcirkeln ifall att vi hinner läsa mitt bokval innan den första Stäppvargsbebisen tittar ut (no, no, inte min). Kvar fanns en bara småknubbig sak som hade en annan prima förtjänst som jag förbisett: korta kapitel! Det är så skönt att hinna avsluta ett kapitel innan man kliver av. Så var hälsad, läsårets första bussbok: Grandavägen 7 av Vigdís Grímsdóttir. Knappt 500 sidor fördelade på 66 kapitel under vilka jag ska lära Friða – den synska flickan med hunden.

grandavagen-7

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s