Jag och min löpning (prolog till recension av Ät och spring)

Jag började skriva på en recension av Ät och spring av Scott Jurek och Steve Friedman men insåg att själva inledningen blev en smärre prolog så för att undspara alla som är intresserade av själva recensionen en fullständig men totalt oboklig genomgång av min personliga inställning och relation till löpning kommer den istället här:

Förutom några bra löp på 60-metersbanan under mellanstadiet så har jag aldrig gillat/orkat att springa. På de idrottslektioner som hade jogging på schemat så gick jag hela vägen utom precis när idrottsläraren (som alltid sprang rundan åt motsatt håll) kom inom synhåll – då sprang jag. Åren gick och jag blev så pass gammal att jag nog tyckte att jag borde röra på mig men förutom dagliga hundpromenader blev det av olika anledningar endast några enstaka försök här och var.

Våren 2009 deltog jag för första gången i Vårruset där jag varvade gång och löpning för att ta mig runt banan i ett par gympaskor för 200 kr från Coop. Året därpå hade jag hyfsade skor och sprang hela vägen och tävlingen åtföljdes av sporadiska pass under sommaren och hösten. Det dröjde dock ända tills våren 2011 innan jag på allvar började löpträna med Tjejmilen i sikte och jag klarade milen på blygsamma 70:48. Efter detta fortsatte de sporadiska passen även om de emellanåt kunde vara väldigt många och regelbundet förekommande. Jag antar att jag är vad man skulle kunna kalla en periodare inom löpning. Jag verkar också tillhöra den kategorin av människor som behöver ett mål och just nu är det målet en tävling i sommar där jag hoppas på att göra milen på max 60 min.

Ett annat av mina mål är att springa en halvmara och under förra året kom jag som längst upp i ca 14 km. Jag vet inte om jag någonsin kommer att springa en mara men risken finns eftersom jag, som alltid varit lat och gett upp om det blivit jobbigt, har upptäckt att jag gillar att utmana mig själv inom löpningen. Jag tycker bäst om att springa i behagliga tempon och kommer därför aldrig göra några framgångar på korta snabba distanser. Följaktligen blir en mer passande utmaning för mig att springa långt och lite nyfiken är jag faktiskt på hur långt jag egentligen kan springa?

En annan rolig sak med löpning är att man kan nörda ner sig i kläder och prylar. Med GPS-klocka och tillhörande dataprogram kan jag få utlopp för mina statistikpreferenser och se exakt var jag sprang min snabbaste kilometer och när jag hade det högsta tempot. Med bättre skor (än de från Coop) och bekväma löparkläder blev det plötsligt bra mycket skönare att springa och jag gillar att springa utan musik med mina egna tankar som sällskap.

Tidigare har jag läst och skrivit av Vad jag pratar om när jag pratar om löpning av Haruki Murakami och jag har sedan ett par månader Born to run av Christopher McDougall liggandes i läshögen men jag har inte hunnit med den. Men nu har jag då i alla fall läst Ät och spring!

7 svar till “Jag och min löpning (prolog till recension av Ät och spring)

  1. Ping: Ät och spring | Bokdivisionen

  2. Mål är bra!
    Sedan jag slutade med fotboll och inte längre hade det förhatliga Försäsongsträning visste jag liksom inte hur man gjorde när man sprang frivilligt, och utan fotboll. Känner igen mig i ditt inlägg, både i periodandet och prylnördandet 😛 GPS-klocka säger du? Hm…

    • JA, det säger jag! Först hade jag sambons gamla Polar med fotpod – lite meckigt. Sen använde jag RunKeeper i mobilen – funkade men lite opålitlig emellanåt. Nu är jag stolt ägare till en Garmin och den gör statistik av ALLT!

  3. Åh löpning jag saknar verkligen den. Jag gjorde precis som du och anmälde mig till ett lopp och sen tog jag det därifrån och blev fast. Nu var det dock ett år sedan jag sprang sist. Blev dock väldigt inspirerad av ditt inlägg så vem vet kanske tar upp det igen.

  4. Kul att läsa, känner verkligen igen mig. Jag sprang Tjejmilen första gången 2013 och fastnade för löpningen (och prylarna). Var anmäld i år igen, men blev gravid och kom av mig. Hoppas på comeback 2015. 🙂 Jag är dock inte alls snabb, sprang på 68 min, men hoppas också på att komma under 60 min nästa gång, hur gick det för dig?
    Tycker att det är inspirerande att läsa om löpning också. Förutom de titlar du nämner kan jag tipsa om ”Marathon woman” av Kathrine Switzer.

    • Jag har ännu inte kommit under 60 min men min träning är högst periodiserad och just nu försöker jag prioritera styrketräning. Ja, den låter intressant – vilken kämpe hon är den kvinnan!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s