Ondskans innersta väsen

Titel: Ondskans innersta väsen
Författare: Luca D’Andrea

Förlag: Wahlström & Widstrand
Sidantal: 396
Utgivningsår: 2017

Utläst: 23 oktober 2017
Mitt betyg: 4/5

Jag är ganska restriktiv med recex numera men när jag fick en förfrågan där denna bok marknadsfördes som en blandning av Twin Peaks och Stephen King och jag precis var mitt uppe i att läsa Det så kunde jag inget annat än att tacka ja.

En amerikansk dokumentärfilmare flyttar med sin familj hem till hustruns hemby i de italienska alperna. Han är med om en helikopterolycka i bergen och börjar i samband med den att intressera sig för ett ouppklarat mord som skett i samma berg för 30 år sedan. Hans intresse övergår mer till besatthet och folket i byn är inte särskilt tillmötesgående med fakta om vad som egentligen hände utan försöker få honom att släppa det hela.

Så här långt låter det bara som en vanlig spänningsroman men det finns definitivt Twin Peaks- och Stephen King-moment i boken och det är dessa som lyfter den då du som läsare svävar i en väldig ovisshet om vad som är sanningar eller fantasier. Luca d’Andrea behåller spänningen genom i stort sett hela boken även om inledningen är aningens seg. Tonen igenom hela boken är rätt grabbig vilket stör mig emellanåt och jag tycker att huvudpersonens relation till sin 5-åriga dotter känns konstlad. Men det är en underhållande lättläst bladvändar-historia som definitivt kommer att dyka upp på en filmduk nära dig i framtiden.

 

Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till Wahlström & Widstrand för recensionsex!

Annonser

Läsning vs boksamlande

En gång om året pysslar jag. Ibland blir den enda gången en serie av gånger men 2017 blev det nog endast ett enda tillfälle. Jag har en högtflygande intention att pyssla dock (det är ju kul och avkopplande den där gången jag gör det) och älskar att samla på mig pysselsaker. På facebook läste jag en gång något i stil med ”Att pyssla och att köpa pysselsaker är två olika hobbies” och jag kände bara: bingo!

Igår ägnade jag mig åt att inventera mina olästa böcker. Jag gjorde en ganska stor utrensning i december och jag hade så gott som köpförbud på böcker under hela 2016 så jag tänkte att det nog skulle se ganska bra ut i statistiken. Jag har ännu inte fördjupat mig i mina lästa böcker 2017 (och jag vet knappt om jag vill det heller då jag tror det är det sämsta läsåret någonsin) så jag vet inte hur många av mina befintliga böcker jag faktiskt läste men då jag 1 januari hade ca 73 hyllvärmare och 11 nyinköp under året så landade jag efter rensning och inventering på 62 hyllvärmare och 42 nyinköp under 2017. En ganska stor procentuell ökning av antalet olästa helt enkelt.

Ca en fjärdedel av nyinköpen är böcker som jag räddat vid utrensningar från övriga familjemedlemmars hyllor så det var ren barmhärtighet. Men övriga är såklart böcker som faller i kategorin ”den här måste jag ha genast, annars dör jag” och jag var återigen på bokrean och shoppade trots att jag i min utrensning plockade bort böcker från 2015 års bokrea. (Försvarstal: Jag köpte och läste Kvinnann i sanden på årets bokrea och den var fatastisk!)

Jag har absolut inget problem med att ha många olästa böcker hemma men kan tycka att smärtgränsen är uppnådd (fast jag vet att ni är många som har flera tusen dylika). Jag prövade som sagt 2016 att ha köpförbud och att bara läsa böcker från min egen bokhylla (med få relevanta undantag) och det gick väl hyfsat men jag vill inte göra den resan igen.

Jag får nog bara förlika mig med följande:

Att läsa böcker och att köpa böcker är två olika hobbies.

Vem bryr sig?

Titel: Vem bryr sig?
Författare: Therése Lindgren

Förlag: Forum
Sidantal: 176
Utgivningsår: 2017

Utläst: 2 dec 2017
Mitt betyg: 5/5

Jag ska inte säga att jag aldrig hört talas om Therése Lindgren för det har jag men jag har liksom inte haft någon koll på henne mer än fattat att hon är en youtuber och jag kollar knappt på youtube. Jag tror jag hört att hon samlade in mycket pengar till Djurens rätt och när jag var på vegomässa för någon månad sedan så låg hon bakom ett världsrekord i världens största vegantårta. När reklamen för den här boken började ploppa upp i mina flöden blev jag nyfiken. Jag har själv nyligen blivit vegan efter 25 år som pescatorian, dvs jag åt fisk, mjölk och ägg och just nu suger jag i mig ganska mycket veganinfo.

Det är många saker som förvånar mig i den här boken. Först och främst är Therése 30 och inte alls 20 som jag gissade. 🙂 Hon är brutalt ärlig om hur chockerande oupplyst hon varit genom åren. T.ex. kunde hon slänga ut godispapper genom bilrutan och jag bara: What? La de ner Mulleskolan som jag gick i på 80-talet? Var det aldrig någon som pratade med henne om att skräpa ner? Det gör ju jag med både mina elever och mina egna barn hur ofta som helst. Hon bar pälsdetaljer under gymnasieåren och var fast besluten att motbevisa pälsmotståndarna i hennes klass tills hon insåg att de hade rätt och hon fel. Själv var jag 14 när jag började intressera mig för djurrätt vilket var ca 12 år innan hon alltså bar pälsdetaljer. Men det är klart att allt handlar om i vilka kretsar och sammanhang man rör sig. Jag minns inte hur jag blev upplyst men Therése hade väl ingen omkring sig eller var inte mottaglig då.

Hur som helst så har hon sen vandrat steg för steg mot veganismen och skriver väldigt personligt och lättläst om sin resa samtidigt som det är faktaspäckat utan pekpinnar. Där är vi lika. Varken hon eller jag försöker ”pracka på” andra våra åsikter. Man kan bara föregå med gott exempel och hoppas att fler ska följa. Om hon var oupplyst som ung så verkar hon nu ha tagit igen det med råge och plöjt rapporter och letat fakta tills ögonen blöder. Jag har bara varit vegan i ca 4 månader men förstår inte hur det kunde dröja så länge. Eller jo, ett av mina personlighetsdrag heter ”vill inte vara till besvär”. Till slut insåg jag att jag är 40 år gammal och jag skiter i om jag är besvärlig.

Jag hoppas att Theréses bok inte läses av bara de redan omvända utan att den kan få fler att inse sanningen bakom våra djurfabriker och att välja mer grönt i framtiden. Köp den i julklapp till dig själv eller någon annan!

Köp på Adlibris eller Bokus

Bokutrensning

Idag inleddes tydligen min vinterproduktivitetsperiod. Den sparkades kanske igång av att jag gick en färgläggningskurs på bästa pysselaffären Pyssloteket vilket gjorde att jag blev inspirerad att städa fram mina pysselsaker och mitt skrivbord.

För att kunna göra det på bästa sätt var jag först tvungen att rensa bland mina böcker. Det blev 9 papperskassar med böcker att ge bort eller slänga. Jag tittade på alla mina olästa böcker och kände att jag inte längre hade lust att läsa vissa så de rök. Jag hade drygt 100 st olästa innan men har inte inventerat hur många som blev kvar.

Jag gjorde samma sak med de lästa och funderade över om det här var en bok som betyder något eller som jag kanske ville läsa om någon gång. De fick bo kvar och resten får flytta. Jag sätter ett stort värde i att ha böcker omkring mig men samtidigt gillar jag inte när det blir för mycket prylar.

Work in progress.

Läsning pågår

Kanske, kanske kan det bli en läsmånad av denna månad som ju också innehåller en bit läslov. Jag minns inte ens vilken som var den senaste bok jag läste? Eller jo, två böcker om ultralöpning har jag ju läst i sommar! Nu har jag i alla fall inlett denna månad med att läsa ca 250 sidor här ur:

IMG_0030.PNG

Jag kan ha läst denna redan, i tonåren, eller så var det Pestens tid. Läste ett par King-böcker då i alla fall. Nu blev jag pepp på att läsa denna tack vare den härliga Facebook-gruppen Litteraturgäris. Till den egna bokcirkeln ska jag läsa första delen i Ferrantes kvartett och så har jag fått hem Mica – Dotter av Solfolket. Nu kör vi!

Läsning bygger ordförråd

Det är inte ofta jag läser böcker som vidgar mitt ordförråd alltför mycket. Nu menar jag inte att jag är någon slags ordexpert men de flesta ord som jag stöter på inom skönlitteraturen är oftast hyfsat välbekanta. Vad härligt då för en nutida landkrabba som jag att läsa Roy Jacobsens De osynliga om några norska öbor 1913-1928. Följande obekanta ord stötte jag på under läsningen:

  • bräm
  • öska
  • båtlänning 
  • toft
  • dörj 
  • gomme 
  • bantlär 
  • glunka 
  • guano 

Har jag googlat dem? Nä, inte ännu. Jag vill njuta av mystiken ett litet tag till.

Signeringsturné

Bryter bloggtystnaden genom att högtidligt kungöra att jag idag varit på min första signering någonsin. Jag har varit på flera boksamtal men alltid skippat signeringen då jag liksom inte riktigt fattar vad den ska vara bra för. Jag har liksom inte heller direkt något att säga till författaren heller. De fattar väl att jag tycker de är bra om jag bemödar mig att gå på deras samtal eller? Vad det var som gjorde att jag idag tog steget vet jag inte. Hade jag något att säga? Tja, jag sa: skriv Veroniqa med q. Han sa: har vi haft kontakt på Instagram eller så? Jag sa: jag stalkar dig på Facebook. ☺ Sen berättade jag att det var min första gång och fick en fin hälsning.

Nu hade jag ångan uppe så jag knatade bort till Seriefestivalen på Kulturhuset och tänkte, har jag gjort det med Mats måste jag ta Sara också så jag slog till med ytterligare en signering där man dessutom fick en fin teckning av Kalle!

Därefter fyndade jag i Galagos monter, 3 för 100. Ville ha Hanna Gustafssons böcker och drog en chansning på Henrik Bromander.

Om jag sen gick till Ellen Ekman & Gudrun Schyman för signering? Nä, jag funderade på det men tänkte att från 0 till 2 på en och samma dag får räcka. Istället tog jag en sväng till Stads- & Tranströmerbiblioteken för att låna jobbrelaterad litteratur. Jag träffade oväntat min pappa och systerdotter på tunnelbanan och jag såg en kille utklädd till julgran på stan. En dag fylld av lagom oväntade händelser helt enkelt.