Tag Archives: svensk författare

Nybyggarna

nybyggarna_pocketTitel: Nybyggarna
Författare: Vilhelm Moberg

Förlag: Bonnier Pocket
Sidantal: 677
Utgivningsår: 2013 (Originalupplaga: 1956)

Utläst: 19 oktober 2014
Mitt betyg: 5/5

Tredje boken i serien och andra boken i årets Tre på tre-utmaning. Varning! Läs inte mer om du själv vill läsa serien.

Kal Oska och Krestina har nu bott i Amerrka i tre år och Karl Oskar bygger deras tredje boningshus. Fler och fler svenskar väller in, marken kring Ki-Chi-Saga blir fullbelagd, sjön byter namn till Chisago Lake och ett smärre samhälle uppstår så smått. Den egna familjen växer också och Kristinas hemlängtan är ännu stor. En dag återvänder Robert och vi som läsare får ta del av Roberts och Arvids äventyr under åren de varit borta.

Boken spänner över sju år och dessutom blickas det bakåt i tiden så det är otroligt mycket som händer och jag blir bra nyfiken på den amerikanska historian under läsningen. Det är tragiskt att läsa om Roberts liv och det är en skrämmande ton över hur också Kristinas hemlängtan övergår till en, inte direkt dödslängtan, utan hur hon, med bokens ord, försonas med sitt öde. Det är liksom någon slags ”jaha, nu är jag väl här då och det är bara att acceptera det”-känsla över det hela. Mitt förnuft säger mig att de gjorde rätt som utvandrade och det borde hennes också göra men hon kan ändå inte förlika sig med att de lämnat Sverige och sina nära och kära bakom sig. Precis som med dockan i brunnen så är Sverige henne evigt förlorat. Det är samma känsla jag haft när någon närstående gått bort, det där ofattbara att man aldrig kommer att träffa dem igen. Nu tror ju åtminstone Kristina på att de kommer att träffas i himlen igen vilket såklart är en tröst för henne.

Jag älskar språket i böckerna, hur man riktigt kan höra småländskan och hur engelskan mer och mer smyger in i svenskan. Moberg bygger sin berättelse på dagböcker från en svensk nybyggare vid namn Andrew Peterson och massor av intressant läsning om detta finns hos Andrew Peterson Sällskapet. Precis som …med näsan i en bok… undrar jag hur man gör med språket i den engelskspråkiga översättningen. Det är väl lite som att läsa Huckleberry Finn på svenska.

Med bara en bok och såklart teaterföreställningen kvar blir jag sugen på att se filmerna från 70-talet. De verkar dock vara kring 3 timmar styck så jag måste bereda mig själv rejält med tid i så fall.

Nu undrar jag såklart när jag kommer att få en chans att säga

Du har sinkat dej 

till någon?

Köp på Adlibris eller Bokus

Invandrarna

invandrarna_pocketTitel: Invandrarna
Författare: Vilhelm Moberg

Förlag: Bonnier Pocket
Sidantal: 624
Utgivningsår: 2013 (Originalupplaga: 1952)

Utläst: 3 oktober 2014
Mitt betyg: 5/5

Del två i serien och första boken i årets Tre på tre-utmaning. Varning! Läs inte mer om du själv vill läsa serien.

Äntligen är så utvandrarsällskapet framme i Amerrka och alla utom en kom hela vägen. Nu börjar den mödosamma resan mot Minnesota där Fina-Kajsas son har lovat att den bästa jordbruksmarken finns. Efter en lång resa hittar Karl-Oskar  äntligen sin claim vid Ki-Chi-Sagas strand och husbygget tar vid. Det är massor att göra när de ska skapa sig sitt nya hem och sommaren är olidligt het och vintern bister och hård. Karl-Oskar är tillfreds med livet emedan Kristina inte kan låta bli att längta hem, för Amerrka är ju borta och Sverige hemma i hennes hjärta. Aldrig hade väl heller Kristina kunnat tro att Gladan skulle bli hennes bästa vän och den hon vände sig till när det åter var dags att föda. Robert och Arvid tar farväl för att bege sig till Kalifornien och guldet.

Även denna del älskade jag så som den första. Det är nästan så att jag gråter när de äntligen, äntligen hittar den plats som ska bli deras nya hem. Den långa resan var till någon nytta för dem. Jag är fortfarande fascinerad av de människor som faktiskt företog sig att utvandra och jag lider med Kristina i hennes hemlängtan. Tänk om hon bara kunnat ringa ett samtal, skicka ett mejl eller ta flyget hem!

Fascineras gör jag också av alla de träd och växter som beskrivs i boken. Jag har en trädflora och jag läste biologi i våras där vi övade på träd men jag har så förbenat svårt att lära mig dessa skapelser. Det finns ju liksom inte direkt något behov för mig att göra det heller (förutom som undervisande lärare i biologi då…) medan Karl-Oskar vet precis vilket trä som är bäst för husbygge och vilket som duger åt träskor. Allihopa känner de också igen alla från Sverige bekanta träd och de förundras över de nya sorter som växer i skogarna.

Mest av allt så älskar jag den stencoola Ulrika som är så målmedveten och värd all lycka hon kan komma över.

Köp på Adlibris eller Bokus

Parasitus

parasitusTitel: Parasitus
Författare: Christian Johansson

Förlag: Epok förlag
Sidantal: 283
Utgivningsår: 2014

Utläst: 5 oktober 2014
Mitt betyg: 4/5

Det trillade in ett mejl med en förfrågan från Epok förlag om att recensera denna bok. Varför inte tänkte jag som för allt i livet inte tål skräckfilmer men kan med att skrämma mig själv med en och annan skräckbok emellanåt.

Jack och Sarah Billgren och deras två små pojkar har lämnat Stockholm för att bosätta sig i Sarahs gamla trygga hembygd i närheten av Kiruna. En vinterkväll på väg hem upptäcker de en man i rullstol utanför en övergiven bensinstation. Sarah propsar på att de ska ta med honom hem och Jack går med på det trots att det inte känns bra. Sakta men säkert dras Jack och hans familj in i något som involverar ett uråldrigt ondskefullt väsen …

Det kan kanske tyckas klyschigt med snöstormar och onda väsen i den norrländska glesbygden men Christian Johansson pusslar ihop dessa trotjänare till något riktigt bra. Det är spännande och skrämmande och utan att avslöja något så tycker jag att berättelsen står sig ända fram till slutet. Jag älskar slutet. Det är klart att man kanske kan ifrågasätta varför en nåjd för 150 år sedan skulle framkalla detta väsen bara för att visa den religiöse missionären att han har fel (ta det lugnt, allt detta står i första kapitlet) men det spelar inte så stor roll. Språket i boken är enkelt men målande och jag sugs in i historien så att jag med mina egna sinnen befinner mig i den norrländska skogen. Ondskan flåsar mig i nacken och snön yr runt omkring mig. Det finns ett läsdriv igenom hela boken och jag ville ogärna lägga den ifrån mig. Rent layoutmässigt tycker jag personligen att det kunde varit lite mindre mängd text på sidorna men jag slukade boken i ett sträck ändå. På dagtid då. Efter att ha läst de första fyra kapitlen på natten. Omslaget är perfekt och skrämmer mig bara det så nu har jag stoppat undan boken, i sambons läshög.

Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till Epok förlag för recensionsexemplar!

Utvandrarna

utvandrarnaTitel: Utvandrarna
Författare: Vilhelm Moberg

Förlag: Bonnier Pocket
Sidantal: 573
Utgivningsår: 2013 (Originalupplaga: 1949)

Utläst: 6 september 2014
Mitt betyg: 5/5

Sommarens bokcirkelbok var Utvandrarna. Jag läste denna för kanske 25 år sedan och mindes inte mycket mer än att jag tyckte den var bra.

Om någon nu missat det så är detta historien om framförallt Kristina och Karl-Oskar men också Robert, Arvid, Danjel, Ulrika och många fler. Det är mitten av 1800-talet och platsen är Ljuders socken  i Småland. Fattigdom och elände med flera nödår på raken i kombination med personliga tragedier, öden och önskningar gör att alla dessa personer bestämmer sig för att utvandra till det stora landet i fjärran, Amerrka.

Jag har nämnt ibland att jag hade en svenskfröken i högstadiet som såg till att jag läste allsköns klassiker och jag gillade de allra flesta om inte alla vad jag minns. Men att läsa denna bok nu igen, det var en helt makalös läsupplevelse. Jag erkänner att jag tycker bitarna om kyrkan och Danjels kamp för att få predika sin religion är aningen tradiga men allt faller på plats så småningom. Det är så mycket lidande i den här boken och så mycket sorg, alltså Anna och korngröten är ju bara fruktansvärt, men det finns också kärlek, hopp och inte minst mod! Att tänka sig att människor faktiskt gjorde detta för 160 år sedan, att de lämnade sitt land, sina hem och sina nära och kära för att ge sig av mot något de knappt visste något om! Det är oerhört fascinerande läsning som skapar ett stort historieintresse hos mig.

I bokcirkeln har vi bestämt att gå och se Utvandrarna på Dramaten i början av november och den som inte har läst alla delar får göra det själv om hon vill. Jag ska definitivt göra det och satte dem  som årets Tre på tre-böcker.

Köp på Adlibris eller Bokus

1989: Leva eller överleva

1989-leva-eller-overlevaTitel: 1989: Leva eller överleva
Författare: Linda Skugge & Sigrid Tollgård

Förlag: Piratförlaget
Sidantal: 292
Utgivningsår: 2013

Utläst: 7 januari 2014
Mitt betyg: 3/5

Det var de utlovade referenserna till 80-talsmusik i den här boken som fick mig att bli intresserad och nyfiken på den. Linda Skugge och Sigrid Tollgård är systrar och det här är Sigrids debut medan Linda har ett par titlar bakom sig vilka jag dock aldrig läst.

Två systrar får 2013 veta att deras mamma dött. De nystar i detta samtidigt som läsaren får ta del av en rad olika personers historia. Vad som hände under familjernas påskfirande i Norge på 80-talet och vad som hände den där helgen 1989. Vem var vem egentligen och hur hänger alla ihop?

Det här är ingen lätt bok att recensera, särskilt inte så lång tid efter läsningen. Förlaget säger så här om den:

Kanske är det en spänningsroman där ett dödsfall hänger ihop med det förflutna och ger eko till en annan tid. Eller så är det en kärlekshistoria där flickan och pojken kommunicerar via musiken. Möjligen är det en kärleksförklaring till böcker och musik. Framförallt handlar den om skillnaden mellan att leva eller att bara överleva.

Det är väldigt bra skrivet om boken faktiskt. Det är en spänningshistoria men det är också en kärlekshistoria och den handlar definitivt om skillnaden mellan leva och överleva. Jag gillar hur själva historien berättas och jag gillar de illustrationer som levandegör det norska påskfirandet på 80-talet. Det är i stort sett trovärdiga karaktärer och det ligger något vackert och vemodigt i historien. Det jag inte gillar är det jag trodde jag skulle gilla. Själva kärleksförklaringen till böcker och musik. Jag tycker att det blir ett slags namedroppande utan dess like med alla bokcitat, låttexter och diskussioner kring detta. Jag har som sagt aldrig läst Linda Skugge förut mer än någon text i kvällstidningarna för många herrans år sedan. Hon föll mig inte riktigt i smaken då och den här boken ger mig lite samma känsla. Det är synd för nu när jag bläddrar igenom boken så känner jag att jag är kluven, jag tycker om historien men inte fullt ut hur den framförs. Jag har dock hört positivt om hennes 40: constant reader och kanske ska jag ge henne ännu en chans? Eller är det kanske Sigrid som tillför det jag faktiskt gillar så att det är hennes nästa bok jag ska vänta på?

Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till Piratförlaget för recensionsexemplar!

Boken om Pippi Långstrump

boken-om-pippi-langstrumpTitel: Boken om Pippi Långstrump
Författare: Astrid Lindgren

Förlag: Rabén & Sjögren
Sidantal: 247
Utgivningsår: 1995 (Originalupplaga: 1952)

Utläst: 29 maj 2014
Mitt betyg: 4/5

Pippi Långstrump blir min tredje bok i Feministiska Femman-utmaningen. Jag läste mer än hälften på jobbet och tog igen de övriga kapitlen, de som kollegan läste, nu här hemma.

Jag är inte säker på att jag läst den här tidigare, den korta bilderboken har jag läst massor av gånger men varken denna eller de tre böcker den samlar ihop har jag nog riktigt läst. I alla fall inte i vuxen ålder. Det fanns vissa historier jag inte alls kände igen och särskilt de som utspelar sig på Kurrekurreduttön. Förutom att Annika är lite småfeg ett par gånger så är detta klart en av de bättre Lindgrenböckerna ur genussynpunkt. Okej att Annika får fina smycken medan Tommy får coola dolkar men det speglar ju ändå tidens anda. En annan sak som ibland anses spegla just tidens anda är kurredutterna och allting runtomkring dem. Jag läste denna för förskoleklassbarn på jobbet och kallade då pappa Långstrump för bara kung och inte negerkung etc. I den upplagan vi har på jobbet tycker jag inte heller om bilderna på kurredutterna så dem visade jag inte.  En del människor gillar inte när man censurerar i böcker men jag gör det jämt vid högläsning. Jag formulerar om, hoppar över stycken och fokuserar på sådant som jag vill lyfta. Jag tycker att det ingår i min konstnärliga frihet som högläsare att få göra på det viset.

Pippi är definitivt en karaktär som håller än idag och trots att hon käkar flugsvamp så är hon en god förebild. Hon är stark, modig, rolig och påhittig. Hon är oerhört generös och står på de svagas sida. Mina elever har suttit som trollbundna genom alla äventyr och Pippis ljugarhistorier och vi har pratat mycket om skillnader mellan då och nu under läsningens gång. Något jag inte får kläm på är dock slutet vilket jag läste ensam hemma. Om du nu mot all förmodan inte läst boken och inte vill veta slutscenen så får du hoppa över nästa stycke. Inte för att det spelar så stor roll för resten av boken, men ändå.

Det är kväll och Pippi sitter och stirrar drömskt på ett levande ljus medan Tommy och Annika kikar på henne från sitt hus. De hoppas att hon ska titta åt deras håll men hon bara stirrar på ljuset och blåser sedan ut det.

Och där slutar denna historia. Analys har aldrig varit min grej så vad i hela friden ska detta betyda? Är Pippi olycklig i alla fall? Eller är hon tvärtom så lycklig och tillfreds att hon bara sitter och njuter? Den som har svaret får gärna meddela mig!

Köp på Adlibris eller låna på bibliotek!

Det mest förbjudna

det-mest-forbjudnaTitel: Det mest förbjudna
Författare: Kerstin Thorvall

Förlag: Bonnier pocket
Sidantal: 212
Utgivningsår: 2013 (Originalupplaga: 1976)

Utläst: 29 maj 2014
Mitt betyg: 4/5

När jag skulle cirkla om Madame Bovary så åkte hela fina klassikerfyran med av ren nyfikenhet. En kort tid efter det beslöt jag mig för att lägga de övriga tre böckerna i min egen Feministiska femman-utmaning och detta var nu andra boken jag läste av de fem.

Det var det första jag läste av Thorvall och jag har inte haft någon direkt relation till henne förutom några få minnen av en färgstark glad kvinna i TV-rutan. Vad jag förstår är boken starkt självbiografisk fast skriven som att den handlar om en kvinna vid namn Anna. Anna har en pappa som är manodepressiv och han dör när hon är runt 10 år gammal. Hon växer upp med sin mamma som försöker skydda henne från att bli som pappan. Anna är rädd för massor av saker, så som döden, men hon vill också njuta av livet och hon står inte ut med att leva ett Svenssonliv. Anna har en stark sexlust men den fungerar bäst när hon ligger med förbjudna män. Sådana som är gifta, yngre eller varför inte sol-och-vårande alkoholister.

Kanske blev Anna manodepressiv som pappan för hon har absolut perioder när hon är sanslöst lycklig och emellanåt har hon en fruktansvärd ångest och en rad skuld- och skamkänslor. Jag är definitivt för att folk ska få ligga med vem de vill och självklart njuta av det, vilket Anna gör,  men jag kan inte låta bli att få någon freudiansk röst i mitt öra som känner just att hon använder sin sexualitet som ett sätt att söka efter trygghet, bekräftelse eller vad det må vara. Jag vill så gärna att Anna ska hitta hem, att hon ska finna det hon letar efter men jag vet inte om Thorvall någonsin gjorde det.

Köp på Adlibris eller Bokus