Tag Archives: fika & bokprat

Madame Bovary

Titel: Madame Bovary
Författare: Gustave Flaubert

Förlag: Bonnier pocket
Sidantal: 526
Utgivningsår: 2013 (Originalupplaga: 1856)

Utläst: 18 november 2013
Mitt betyg: 4/5

Äntligen röstades så Madame Bovary igenom i bokcirkeln jag är med i och jag fick en anledning att läsa den!

Inledningsvis lär vi känna Charles Bovary och dennes uppväxt och tidiga leverne. Charles framstår som en hederlig men ack så grå man. Han utbildar sig med viss möda till läkare och under ett besök i tjänsten stöter han på Emma och förälskar sig i henne. Emma besvarar uppvaktningen och de gifter sig men alltför snart inser hon att det inte var så här hon ville leva sitt liv. De äkta makarna blir bjudna på en bal på ett slott och det är just ett sådant liv Emma drömmer om. På olika sätt försöker hon att finna lyckan och tillfredsställelsen vilket hon gör stundtals men lika ofta sjunker hon ner i deprimerade tillstånd.

Åh, vad jag tyckte om den här boken. Trots att mina drömmar är så långt ifrån Emmas och trots att jag inte alls identifierar mig hennes handlande så känner jag med henne. Flaubert lyckas få mig att känna Emmas längtan efter lyx, flärd och lycka långt in i hjärtat och jag vill så gärna att hon ska få uppleva allt det där. Jag känner också frustration över att hon verkar så skör och jag vill att hon ska må bra.

Emellanåt händer det att vissa partier är lite torftiga, som när olika gubbar raljerar och jag har lite svårt att skilja några av dem åt, eller en och annan långrandig beskrivning. Samtidigt väcker boken mitt intresse och jag blir nyfiken på hur det eg.  såg ut i Frankrikes samhälle i mitten av 1800-talet och vad alla de här namngivna sakerna betyder och hur de såg ut. Det går så långt att jag får funderingar på en hel inläggsserie i saken men tiden får utvisa om jag faktiskt hinner med något sådant.

Det finns mycket att säga om den här boken men som vanligt tycker jag själv bäst om att upptäcka en bok på egen hand och vill inte förstöra detta för någon annan. Trots att det är en klassiker så visste jag själv väldigt lite om den. Som tur är ska vi ju diskutera den på bokcirkeln imorgon vilket jag ser mycket fram emot.

Köp på Adlibris eller Bokus

En man som heter Ove

Titel: En man som heter Ove
Författare: Fredrik Backman

Förlag: Månpocket
Sidantal: 347
Utgivningsår: 2013 (Originalupplaga: 2012)

Utläst: 12 oktober 2013
Mitt betyg: 4/5

Jag har svårt för hypade böcker men då bokcirkeln enades om denna som septembers bok så tänkte jag att det var väl lika bra att hugga tag i den. Jag hann dock bara läsa halva tills det var dags för diskussion och sen lade jag den på is fram till den gångna helgen.

Ove är en butter herre som blivit av med mycket som är viktigt. Han är principfast och ärlig och anses inte särskilt trevlig. En dag flyttar Parvaneh och hennes man in i ett av husen i det radhusområde där Ove bor. Parvaneh vill aldrig riktigt låta Ove vara i fred och det hela blir början på något nytt för Ove och vi får följa hans liv parallellt i nutid och dåtid.

De första sex-sju kapitlen ville jag bara lägga boken ifrån mig då den kändes överdriven. Sen började historien om Oves bakgrund att gripa tag i mig och det var den jag tyckte bäst om hela tiden. Människan Ove går inte att låta bli att tycka om och det är förmodligen det som gjort denna bok så populär.

Köp på Adlibris eller Bokus

The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society

Titel: The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society
Författare: Mary Ann Shaffer & Annie Barrows

Förlag: Bloomsbury
Sidantal: 248
Utgivningsår: 2009 (Originalupplaga: 2008)

Utläst: 30 juli 2013
Mitt betyg: 4/5

Sommarens bokcirkelbok i bokcirkeln Fika & bokprat blev denna lilla pärla med det långa namnet.

Andra världskriget är precis slut och författaren Juliet letar efter ett nytt ämne till en ny bok. Då får hon ett brev från en man vid namn Dawsey Adams, invånare på ön Guernsey. Dawsey har köpt en bok som en gång tillhört Juliet och de börjar brevväxla. Dawsey är medlem i bokklubben The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society och Juliet blir mer och mer nyfiken på bokklubben men framförallt dess medlemmar. Så nyfiken att hon till slut åker dit för att lära känna dem.

Det här är en brevroman, vilket jag inte hade någon aning om, så när jag slog upp boken och började läsa kände jag instinktivt ”åh nej”. De allra första sidorna var lite sega och jag kände motståndet mot brevromansformen men rätt vad det var fann jag mig totalt uppslukad av breven och människorna bakom dem. Det är fullt av intressanta karaktärer och fina relationer i den här boken och trots att den behandlar starka ämnen som tyskarnas ockupation av ön under andra världskriget så är det en feelgood-roman. För det är just vanliga människors liv och leverne, modiga insatser och hjärtsnörpande historier som går rakt in i ditt hjärta och jag kan inget annat än att älska denna bok.

Mary Ann Shaffer avled under slutprocessen av bokens färdigställande så det är hennes syster- eller brorsdotter Annie Barrows (också författare) som hjälpte till att färdigställa boken och därför är den Mary Ann Shaffers enda verk.

Guernsey är en av de engelska kanalöarna och efter att ha slagit igen boken har jag googlat en timme på Guernsey, Potato Peel Pie, Charles Lamb, ockupationen och t.o.m. flygresor till Guernsey. För det här är precis en sådan bok som du tar till ditt hjärta och trots att alla karaktärer är fiktiva, och du vet att de är fiktiva, så föds en längtan att åka till ön, strosa runt där och förnimma närvaron av alla de öbor som du lärt känna under läsningen.

Köp på Adlibris eller Bokus eller låna på närmaste bibliotek

Stäppvargen

Titel: Stäppvargen
Författare: Hermann Hesse

Förlag: Forum
Sidantal: 195
Utgivningsår: 1971 (Originalupplaga: 1927)

Utläst: 28 april 2013
Mitt betyg: 2/5

Stäppvargen var april månads bokcirkelbok i Fika & bokprat. Det var en deltagarna som föreslagit denna ungefär sedan cirkeln fick sin nuvarande sammansättning (mars 2012) och till slut kapitulerade vi övriga!

Handling? Mja, alltså med lite hjälp från Wikipedia kan jag berätta att den handlar om Harry Haller som känner sig distanserad till det ytliga samhället och plötsligt en dag får han det lilla häftet Traktat om Stäppvargen – endast för förryckta i sin hand. Häftet handlar om en man som heter Harry och är både man och varg. I det diskuteras innerligt huruvida en människa är en eller flera personer och innehåller fraser som ”Ty ingen människa, inte ens den primitiva negern, inte ens en idiot…”

Efter att Harry Haller läst denna skrift träffar han Hermine, en prostituerad kvinna som försöker visa honom livets glädjeämnen genom att ex lära honom att dansa. Efter ett nattligt äventyr på en maskerad blir Harry och Hermine inbjudna till en magisk teater. Först röker de cigaretter, ”vilkas rök var tjock som rökelse” och till detta dricks den ”bittert söta, underligt främmande och bisarrt smakande drycken, som faktiskt verkade oändligt upplivande och gjorde oss lyckliga på nytt”. På detta följer något som i mina ögon ter sig som en vild LSD-tripp med ett abrupt slut.

Det tog lång tid för mig att läsa den här boken och när jag slog ihop den så visste jag inte säkert vad jag hade läst. Jag är medveten om att boken skrevs för över 80 år sedan och jag försöker förstå den utifrån detta. Det refereras en hel del till psykoanalysen om man läser om denna bok men jag har varken kvalifikationer eller intresse för att ge mig in på det området.

Summa summarum så gillar jag att läsa klassiker och är glad att jag läst även denna men den föll mig inte särskilt väl i smaken. Helst bör man nog vara deprimerad, självmordsbenägen, sitta-på-café-med-svart-anteckningsbok-och-verka-djup-20-åring för att älska denna bok men skriv gärna en kommentar om du älskat denna bok och inte faller inom nämnda kategori!

Låna på bibliotek, leta på Bokbörsen eller köp en icke svenskspråkig utgåva för den här boken är rejält slutsåld!

En gåtfull vänskap

Titel: En gåtfull vänskap
Författare: Yoko Ogawa

Förlag: Månpocket
Sidantal: 351
Utgivningsår: 2011 (Originalupplaga: 2003)

Utläst: 8 juni 2013
Mitt betyg: 3/5

Det här var vårens sista bok för bokcirkeln Fika & bokprat. Vi träffades över lite japansk mat för att diskutera boken och vi hade alla i princip samma åsikter om den.

Den handlar om en japansk kvinna, vilken vi aldrig får veta namnet på, som arbetar för en hemhjälpsorganisation, dvs. som hembiträde. I början av 1990-talet blir hon utskickad för att arbeta hos en matematikprofessor som runt 15 år tidigare  råkat ut för en olycka och blivit hjärnskadad. Han minns allting som hände fram till olyckan men av nuet så kan han bara minnas 80 minuter i taget. Detta betyder att kvinnan varje morgon måste inleda att berätta vem hon är och doktorn, som hon kallar honom, har en mängd minneslappar med det viktigaste han måste påminnas om, t.ex. att han bara minns saker 80 minuter i taget. Mellan dessa två och kvinnans tioåriga som växer en vänskap fram och doktorn inviger dem i matematikens skönhet.

Det är en väldigt lättläst och trevlig roman om än lite ytlig – den snuddar liksom bara på ytan. Det allra bästa med boken är just matematiken som  finns med hela tiden och som läsare blir du nyfiken på det doktorn visar och mer än en gång plockade jag fram miniräknaren. Det sämsta med boken är de baseballmatchreferat som förekommer då både doktorn och kvinnans son är väldigt baseballintresserade. Jag kan också tycka att det är lite väl puttenuttigt emellanåt men det är ändå helt klart en stunds läsvärd, lättsam underhållning som faktiskt kan behövas ibland.

Köp på Adlibris eller Bokus

Cirkeln

Titel: Cirkeln
Författare: Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Förlag: Rabén & Sjögren
Sidantal: 515
Utgivningsår: 2011

Utläst: 17 februari 2013
Mitt betyg: 4/5

Vi bestämde på vår förra träff i bokcirkeln Fika & bokprat att vi ska läsa Eld till nästa gång. Jag var med på beslutet men jag hade ju inte läst Cirkeln så det blev till att ta den först.

Det är hösttermin och vi befinner oss i Engelsfors tillsammans med sex tjejer som precis börjat gymnasiet. En natt möts de alla sex i Kärrgruvan, den gamla nedlagda folkparken. Den natten får de veta att de är häxor och att de är utvalda och måste samarbeta med varandra för att bekämpa onda krafter men några av dem tål inte ens varandra. 

Det var ju ett tag sedan ståhejet kring denna var som värst men jag visste att a) det handlade om tjejer som var häxor och b) det skulle vara en bra bok. Jag har gått i två veckor nu och funderat på vad jag egentligen ska skriva om denna bok men jag kommer liksom inte på så mycket mer än att den handlade om häxor och att den var grymt bra. Eftersom att jag enligt lag inte kan börja på Eld innan jag recenserat Cirkeln och att jag måste ha läst ut Eld tills på måndag om en vecka så lämnar jag den här ”recensionen” så här. Förlåt. Men det var verkligen en meget, meget bra bok!

Köp på Adlibris eller Bokus

The Sense of an Ending

Titel: The Sense of an Ending
Författare: Julian Barnes

Förlag: Vintage Books
Sidantal: 150
Utgivningsår: 2012 (Originalupplaga: 2011)

Utläst: 11 februari 2013
Mitt betyg: 4/5

Det här var januari månads bok till bokcirkeln Fika & bokprat. För att jobba på mitt mål att läsa fler böcker på engelska under året valde jag den på originalspråk. Efter att ha sett Piratförlagets lilla genomgång av vad alla olika bokformat och inbindningar egentligen innebär hade jag lärt mig att ”häftad” var  av god kvalitet. Så då blev det helt sonika en häftad variant.

Vi möter en man som nu är pensionär men berättar om delar av sitt liv. Det tar avstamp i en engelsk pojkskola på 60-talet där den intelligente och tilldragande personligheten Adrian blir klasskamrat med Tony och hans gäng. Tony träffar också den labila, otillräkneliga Veronica och är tillsammans med henne ett tag. I andra halvan av boken får Tony ett arv på 500 pund från Veronicas mamma tillsammans med en bit av Adrians dagbok. Han förstår inte varför och börjar nysta i detta. Han har sina minnen men är de sanna? Vad är ett minne egentligen?

Det var ett tag nu sedan jag läste den här boken och den har inte levt kvar hos mig. När jag bläddrar i den, för att kunna skriva denna recension, så kommer dock många känslor tillbaka till mig. Det första jag insåg när jag läst ut den var att jag måste läsa om den för att se om jag förstår den bättre. Inte så att den var helt oförståelig men de här 150 sidorna är liksom fullspäckade. Skeenden varvas med minnen, tankar och betraktelser och det är framförallt alla de där invävda funderingarna som jag vill klippa ut och dissekera.

Does character develop over time? In novels, of course it does: otherwise there wouldn’t be much of a story. But in life? I sometimes wonder. Our attitudes and opinions change, we develop new habits and eccentricities; but that’s something different, more like decoration. Perhaps character resembles intelligence, except that character peaks a little later: between twenty and thirty, say. And after that, we’re just stuck with what we’ve got.We’re on our own. If so, that would explain a lot of lives, wouldn’t it? And also – if this isn’t too grand a word – our tragedy.

Ingenting är riktigt vad man tror i den här boken och en del saker utelämnas eller förklaras inte. Å andra sidan så torde just det vara en fullständig bild av en 60-årig människas minnen av hela sitt liv?

Slutligen då, hur blev då min häftade läsupplevelse? Nja, faktiskt så tyckte jag att boken var väldigt hård och eftersom jag inte är en bokryggsknäckare (som Books ABC!) så var det jobbigt att hålla isär sidorna och särskilt när jag försökte läsa i sängen och hålla boken med bara en hand. Så nästa gång blir det nog en billig pocket.

Köp på Adlibris eller Bokus