Harry Potter and the Chamber of Secrets

Titel: Harry Potter and the Chamber of Secrets
Författare: J. K. Rowling

Förlag: Bloomsbury Publishing Ltd
Sidantal: 366
Utgivningsår: 2008 (Originalupplaga: 1998)

Utläst: 8 mars 2012
Mitt betyg: 4/5

Då var det dags för nr 2 i denna serie och bokcirkel. Dessvärre hade jag råkat dubbelboka mig på bokcirkelns träff så jag får diskutera denna bok med sonen allena. Han berättade att det är hans favorit, ska bli intressant att se vilken som blir min.

Det är alltså dags för det andra året på Hogwarts för Harry och hans kompisar och  det blir såklart händelsefyllt. Elever attackeras och det ryktas om att Hemligheternas kammare är öppen igen och att det är Slytherins arvinge som öppnat den och släppt monstret därinne löst. Många tror att det är Harry som är arvingen…

Johodu, spännande värre var det här. För en gångs skull hade jag nytta av mitt fiskpinneminne så trots att jag gluttat på lite av filmen så mindes jag ingenting av upplösningen vilket gjorde det hela ofantligt medryckande. Även om det liksom var solklart vem som låg bakom det hela så var det väldigt dramatiskt. Då jag inte har brytt mig om de här böckerna tidigare så jag har jag inte riktigt hängt med i diskussionerna kring Rowlings författarskap men jag tycker att hon gör det här fantastiskt bra. Jag skriver ofta här på bloggen att jag föredrar böcker där karaktärerna är i fokus och inte handlingen och därför är jag exempelvis inte särskilt förtjust i deckargenren. Fast när jag läser den här boken så vill jag självklart veta hur det går, jag har ett stort intresse i handlingens upplösning men Rowling lyckas liksom få hela vägen fram dit fängslande. Där jag normalt stressas över att inte få veta slutet fort nog och skumläser mig framåt så läser jag här vartenda ord med stort intresse. Way to go! Nu längtar jag tills barnen är tillbaka nästa helg så att vi kan titta på film nr 2!

Köp på Adlibris eller Bokus eller hela boxen: Adlibris eller Bokus

The Sense of an Ending

Titel: The Sense of an Ending
Författare: Julian Barnes

Förlag: Vintage Books
Sidantal: 150
Utgivningsår: 2012 (Originalupplaga: 2011)

Utläst: 11 februari 2013
Mitt betyg: 4/5

Det här var januari månads bok till bokcirkeln Fika & bokprat. För att jobba på mitt mål att läsa fler böcker på engelska under året valde jag den på originalspråk. Efter att ha sett Piratförlagets lilla genomgång av vad alla olika bokformat och inbindningar egentligen innebär hade jag lärt mig att ”häftad” var  av god kvalitet. Så då blev det helt sonika en häftad variant.

Vi möter en man som nu är pensionär men berättar om delar av sitt liv. Det tar avstamp i en engelsk pojkskola på 60-talet där den intelligente och tilldragande personligheten Adrian blir klasskamrat med Tony och hans gäng. Tony träffar också den labila, otillräkneliga Veronica och är tillsammans med henne ett tag. I andra halvan av boken får Tony ett arv på 500 pund från Veronicas mamma tillsammans med en bit av Adrians dagbok. Han förstår inte varför och börjar nysta i detta. Han har sina minnen men är de sanna? Vad är ett minne egentligen?

Det var ett tag nu sedan jag läste den här boken och den har inte levt kvar hos mig. När jag bläddrar i den, för att kunna skriva denna recension, så kommer dock många känslor tillbaka till mig. Det första jag insåg när jag läst ut den var att jag måste läsa om den för att se om jag förstår den bättre. Inte så att den var helt oförståelig men de här 150 sidorna är liksom fullspäckade. Skeenden varvas med minnen, tankar och betraktelser och det är framförallt alla de där invävda funderingarna som jag vill klippa ut och dissekera.

Does character develop over time? In novels, of course it does: otherwise there wouldn’t be much of a story. But in life? I sometimes wonder. Our attitudes and opinions change, we develop new habits and eccentricities; but that’s something different, more like decoration. Perhaps character resembles intelligence, except that character peaks a little later: between twenty and thirty, say. And after that, we’re just stuck with what we’ve got.We’re on our own. If so, that would explain a lot of lives, wouldn’t it? And also – if this isn’t too grand a word – our tragedy.

Ingenting är riktigt vad man tror i den här boken och en del saker utelämnas eller förklaras inte. Å andra sidan så torde just det vara en fullständig bild av en 60-årig människas minnen av hela sitt liv?

Slutligen då, hur blev då min häftade läsupplevelse? Nja, faktiskt så tyckte jag att boken var väldigt hård och eftersom jag inte är en bokryggsknäckare (som Books ABC!) så var det jobbigt att hålla isär sidorna och särskilt när jag försökte läsa i sängen och hålla boken med bara en hand. Så nästa gång blir det nog en billig pocket.

Köp på Adlibris eller Bokus

Djuren på Ödegården (tillbaka till barndomen)

Titel: Djuren på Ödegården
Författare: Joyce Stranger

Förlag: B. Wahlströms Bokförlag
Sidantal: 160
Utgivningsår: 1980 (Originalupplaga: 1975)

Utläst: 23 februari 2013
Mitt betyg: 4/5

Jag inleder alltid mina recensioner med att berätta varför jag läst boken. För en tid sedan skrev jag ett inlägg om historien kring denna bok. Sällan har jag läst en bok med ett sådant nostalgiskt värde som denna och jag är fortfarande barnsligt lycklig över att ha fått läsa den ännu en gång.

Det jag kom ihåg av handlingen och som jag beskrev i det länkade inlägget ovan var i princip korrekt. Eftersom att jag antar att få av er som läser detta inlägg kommer att läsa denna bok så tänker jag referera hela boken. (Jag tror överhuvudtaget att det är ganska få av er som kommer att läsa detta inlägg när ni ser att det handlar om en gammal hästbok!)

Historien utspelar sig på 70-talet på den engelska landsbygden med tillhörande bypub och allt. Kate är en bortskämd lantbrukardotter runt 20 år. Hon orsakar en fruktansvärd olycka på gården och mamman som länge haft en idé om att låta Kate få flytta till den gamla gistna Ödegården gör slag i saken. Kate, som nästan aldrig lyft ett finger, reder sig naturligtvis och hon får ta över ett fantastiskt fint korpsvart Shiresto, January Queen, från en 80-årig man, Joe, som måste lämna sin gård för hemmet. Joe kommer varje dag och hjälper Kate och lär henne massor av saker. Mot slutet av boken inreder de en lägenhet ovanpå garaget så att Joe kan flytta in till Kate och slippa de hemska gamlingarna på hemmet. Stoet är dräktigt och strax innan det ska föla blir det skrämt av ett plötsligt uppdykande flygplan och det skenar iväg och fölar i floden. Fölet dör naturligtvis. På en större gård bredvid bor Mick som föder upp bla. engelska fullblod. Hans bästa sto, som också är dräktigt, blir också skrämt av planet och råkar hänga sig själv i grimman i fölboxen. De tar fölet till Kates Shiresto och till sist accepteras det. alla är genomlyckliga och firar på bypuben, Kate och Mick (som är 15 år äldre och barnlös änkeman) inser att de vill ha varandra och boken slutar med att Joe dör lyckligt i sömnen och vi får veta att Kate och Mick gifter sig i framtiden.

Alltså ni hör ju själva hur sliskigt det låter och Kate får makalöst mycket hjälp av massor av folk så att jag undrar hur deras egna gårdar hinns med. Men ändå är det inte sliskigt, eller så är jag bara förblindad av min barndoms naivitet. Förutom de två olyckorna och några smärre orosmoment så är det såklart osannolikt mycket tur och lycka i boken men det är ju det jag gillar. Alltså, jag gick kanske i mellanstadiet när jag läste den här boken. Jag älskade hästar och bodde hyfsat på landet (kranskommunsförorten) så att det fanns ett och annat fallfärdigt ruckel jag kunde titta på och drömma om. Men det är också bra skrivet, Joyce Stranger var tydligen utbildad biolog och umgicks i lantliga kretsar där hon lärde sig mycket om djurs beteenden. Hon var intresserad av just relationerna mellan djur och människor och de är väldigt fint skildrade i boken. Många gånger tåras mina ögon i den här boken för hon skriver så att det griper tag i mig. Nu är bara frågan om jag ska ta och ruska liv i min andra favorit Jane och ponnystallet?

Jag tycker inte att illustrationen på bokens framsida gör Shirehästen rättvisa så jag har googlat febrilt efter passande bilder men konstaterar att det konstigt nog finns förvånansvärt bra bilder på hästar hos uppfödare.

Hos de tyska uppfödarna Schumann Shires hittar jag ett par snygga bilder på en svart hingst, Ithersay William, och jag hoppas att det inte gör något att jag lånar dem:

Harry Potter and the Philosopher’s Stone

Titel: Harry Potter and the Philosopher’s Stone
Författare: J. K. Rowling

Förlag: Bloomsbury Publishing Ltd
Sidantal: 332
Utgivningsår: 2008 (Originalupplaga: 1997)

Utläst: 20 januari 2013
Mitt betyg: 4/5

Så har jag inlett en utav årets små utmaningar vilken innebär att läsa alla Harry Potter-böcker.

Harry Potter – det föräldralösa gossebarnet som växer upp hos sin elaka moster med familj och sen visar sig vara av trollkarlsbörd och dessutom berömd. Han antas till trolldomsskolan Hogwarts och blir där bra kompis med Ron och Hermione samt halvjätten Hagrid. I skuggorna lurar onda huvudskurken Voldemort, han som gav Harry ärret i pannan.

Det är klassisk saga det här med Askungevibbar och kampen mellan gott och ont men jag måste säga att jag gillar det! Som jag nämnt tidigare har jag sett snuttar av några av filmerna förut men nu fick jag hela storyn klarlagd för mig. Visa saker är såklart oklara fortfarande som förklaringen till varför Snape inte gillar Harry men min tioåring fyllde i resten som hastigast. Efter att jag läst boken såg jag hela filmen med barnen och nu förstod jag ju vem som var vem och vad de höll på med. Dessutom kunde jag ju sitta och briljera med mina enorma kunskaper om vad som var utelämnat eller tillagt i filmen jämfört med boken. Min tioåring har också läst boken men det var kanske två år sedan så han har glömt vissa saker. Ett extra plus med det här är just att jag blir delaktig i en stor bit av mina barns kultur och kan diskutera med dem om detta. Nu fattas bara att jag läser Minecraftboken och börjar spela det också för att ha total koll.

Jag valde att läsa serien på engelska då jag dels ville ha den i original, dels hade som ett av mina läsmål att läsa mer på engelska under 2013. Det var inga problem alls och jag tackar Fabulerat som tidigare berättat för mig vad cauldron betyder. Hur ställer jag mig till fortsättningen då? Jo, jag vill väldigt gärna läsa den men jag tar det i takt med vad bokcirkeln bestämt. Mina barn verkar inte riktigt förstå vad ”läskö” betyder och att man ibland måste prioritera sina böcker och följa strukturerade planeringar.

Köp på Adlibris eller Bokus eller hela boxen: Adlibris eller Bokus

Små solfåglar långt borta

Titel: Små solfåglar långt borta
Författare: Christie Watson

Förlag: Damm förlag
Sidantal: 381
Utgivningsår: 2012

Utläst: 22 november 2012
Mitt betyg: 4/5

Små solfåglar var egentligen oktobers månads bokcirkelbok men p.g.a. diverse anledningar från olika håll så ställde vi in träffen. Lika bra var det för jag hade inte hunnit läsa boken till dess.

Boken är berättad utifrån tolvåriga Blessings perspektiv. Hon lever tillsammans med mamma, pappa och storebror Ezekiel i Lagos, Nigeria, där de har alla bekvämligheter och moderniteter som kan behövas. En dag hittar de dock pappa ovanpå en annan kvinna och det blir starten för att nytt och annorlunda liv. Blessing, Ezekiel och mamma flyttar till mormor och morfar i en liten by på vischan. Här lever de tillsammans med familjens chaufför och hans många fruar och barn och morfar som är muslim bestämmer sig en dag för att ta en till hustru.  I livet på landet finns inte den standard som barnen är vana vid, vatten hämtar man i floden men man får akta sig för ungdomarna på flodbåtarna med sina gevär. Skolan får de sluta då de inte har råd med avgiften men Blessing får istället följa med mormor på hennes barnmorskeuppdrag för att lära sig yrket från grunden.

Det finns hur mycket som helst att berätta om handlingen för den är väldigt komplex och gedigen och jag är imponerad över hur trovärdigt Christie Watson berättar alltihop. Hon väver in samhällskritik gentemot storskaliga oljebolag och kvinnlig könsstympning samtidigt som hon lyckas förmedla den naiva och godtrogna inställningen hos Blessing men också hur hennes personlighet mognar, djupnar och utvecklas. Förståelse och kärlek är två nyckelord i denna fantastiska debutroman!

Köp på Adlibris eller Bokus

Mörk jord

Titel: Mörk jord
Författare: Belinda Bauer

Förlag: Modernista
Sidantal: 275
Utgivningsår: 2011 (Originalupplaga: 2010)

Utläst: 25 juli 2012
Mitt betyg: 3/5

Jag läser inte direkt deckare och hade en bild av att jag inte gillar dem så mycket. Därför gav jag mig själv en ganska enkel utmaning: läs en deckare. Självklart gör man detta bäst sommartid och det är precis vad jag gjort.

Varje dag gräver Steven på Exmoorheden. Han är fast besluten att hitta sin morbror Billy som mördades av en seriemördare för 18 år sedan men vars kropp aldrig hittades. Steven bor med sin mamma, som inte är den allra bästa av mammor, och mormor som fortfarande står i fönstret och hoppas på att Billy ska komma hem. Genom att hitta Billy hoppas Steven kunna få en normal, glad familj igen. En dag beslutar sig Steven för att skriva ett brev till den fängslade seriemördaren för att fråga honom var kroppen är begravd. Det kanske inte var den smartaste saken att göra.

Så vad tyckte jag då? Jo, det är förvisso en ganska spännande bok men jag inser under tiden jag läser att jag faktiskt har rätt i mina förutfattade meningar: deckare är inte min kopp te. Nu inser jag att det är en hård bedömning att göra efter en enda läst bok och jag är villig att läsa fler men jag fångas inte av boken. Jag skrev precis igår apropå Sara Lövestams Udda att jag tycker om att läsa om karaktärer. Jag blir liksom inte intresserad av karaktärerna i den här boken, på något sätt är det handlingen som står i fokus och inte människorna. För mig är en bra läsupplevelse en som berör mig, en som når in till mitt hjärta. Mörk jord lägger sig bara på ytan och den är redan på väg att försvinna från mig. Den gjorde inget varaktigt avtryck. Att jag ändå ger den en trea beror som sagt på att det är en bra bok som är både välskriven och spännande.

Köp på Adlibris eller Bokus

Mrs Dalloway

Titel: Mrs Dalloway
Författare: Virginia Woolf

Förlag: Bonnier pocket
Sidantal: 165
Utgivningsår: 2011 (Originalupplaga: 1925)

Utläst: 22 juli 2012
Mitt betyg: 4/5

Jag blev sugen på att läsa Woolf för något halvår sedan då jag läste någon artikel om omvända könsroller. Där var det väl främst Orlando som nämndes men av någon annan anledning som jag inte längre minns bestämde jag mig för att börja med denna. Tack vare Lyrans klassikersommar fick jag en anledning att läsa den också! 

Boken följer framförallt Clarissa Dalloway, men även en mängd andra människor som på något sätt tangerar henne, under en dag i London på 1920-talet.

Den här boken är skriven med en teknik som kallas stream of consciousness och det är precis exakt vad den innehåller också. Först hade jag den här boken som min så kallade bussbok men jag kom aldrig in i den. Så istället tog jag tag i den under en ledig helg och det passade perfekt. Hela boken är som att åka med på en berg och dalbana eller att leka min sexåring på promenad (ni vet: ”jag vill vara riddare i leken och jag ska ha en – åh kolla här en sten, den kan man ha när man ska – wow, luftballonger på himlen, undrar hur de – vad ska vi äta till middag idag?”) Det är verkligen en ström av intryck som bara pulserar och tränger sig in i huvudet på en när man läser den. Jag gillade den mycket bättre när jag väl började sträckläsa men emellanåt  blev jag tvungen att pausa och låta hjärnan hämta andan. Bara av att tänka på den blir jag nästan lite andfådd men jag tror definitivt att jag kommer att läsa om den någon gång så att jag mer kan suga lite på alla tankarna och ge dem en chans att sjunka in!

Klockorna i Harley Street splittrade och styckade och gnagde på junidagen och delade den i allt mindre bitar. De förordade underkastelse, prisade auktoritetstro och påpekade i korus alla fördelarna med att ha sinne för proportioner. Och till slut var lagret av tid så anfrätt och förminskat att ett reklamur över en butiksdörr på Oxford Street glatt och broderligt förkunnade – som om det var ett rent nöje för firma Rigby & Lowndes att ge upplysningen gratis – att klockan var halv två.

Köp på Adlibris eller Bokus

Drottningen vänder blad

Titel: Drottningen vänder blad

Författare: Alan Bennett

Förlag: Ordfront Förlag

Utläst: 10 mars 2012

Mitt betyg: 4/5

Detta är helt enkelt den bok vi ska ha läst till nästa träff  med den lilla opretentiösa bokpratscirkel som jag numera ingår i.

Av en slump kommer drottningen av Storbritannien via en bokbuss i närmare kontakt med skönlitteratur och hon skaffar sig en hobby: läsning! Människor runtomkring henne är inte helt nöjda med detta nyfunna intresse och de försöker få henne på bättre tankar. Förutom Norman, en smal rödlätt homosexuell ung man som arbetar som köksbiträde i det kungliga slottet, vilken hon stöter på i bokbussen och tar till sig som handsekreterare så att han kan hjälpa henne med att finna intressanta böcker. Vi får följa drottningens utveckling till en läsande individ med allt vad det innebär.

Boken är otroligt kort, min pocketversion mäter 124 sidor vilka jag läste i ett nafs. Det är en skruvad skön historia med referenser till det verkliga livet och det verkliga brittiska kungahuset vilket gör det hela ännu bättre. Jag älskar ju böcker som handlar om läsning och den här boken utgör inget undantag. Det flödar av namngivna verk och författare som jag blir nyfiken på. Dessutom kryllar boken av sköna meningar med hög igenkänningsfaktor:

Hon noterade också att en bok alltid ledde vidare till en annan. Nya dörrar öppnade sig vart hon än vände blicken, och dagarna räckte inte till för allt som hon ville läsa.

Böcker handlar inte om att fördriva tiden. De handlar om andra liv. Andra världar.

Läsningens lockelse, tänkte hon, bodde i dess likgiltighet. Litteraturen hade något upphöjt över sig. Böcker brydde sig inte om vem som läste dem eller om man läste dem eller inte. Alla läsare, däribland hon själv, var jämbördiga.

En bok är en anordning som syftar till att antända fantasin.

Kan man tänka sig en större glädje än att stöta på en författare man gillar och sedan upptäcka att hon inte bara har skrivit en eller två böcker, utan minst ett dussin?

Man tecknar inte med sitt liv i sina böcker. Man hittar det där.

Jag rekommenderar denna till alla bibliofiler!

Köp på Adlibris eller Bokus

Jane Eyre

Titel: Jane Eyre

Författare: Charlotte Brontë

Förlag: Bonnier Pocket

Utläst: 2 jan 2012

Mitt betyg: 5/5

Jag ska bokcirkla om den här boken om ett par veckor och lurade sambon att lägga i den i någon beställning han själv gjorde.

Läsaren får följa berättelsen om Jane Eyres uppväxt upp till tjugoårsåldern. Hennes föräldrar är döda och i bokens början bor hon tillsammans med sin framlidne morbrors fru och dennes tre barn. Ingen där vill veta av henne och efter en händelse beslutas att hon ska skickas till en kristen skola som drivs av välgörenhet. Här stannar hon i många år och blir sedermera själv lärare. En dag vill hon vidare i världen och blir då guvernant hos Mr Rochester, en man som kommer att framkalla många känslor hos denna unga kvinna.

Efter att ha läst första kapitlet så var jag helt fast och lade andra läsprojekt på is. Det var första gången jag läste den så jag har inte provat andra översättningar men språket i den här utgåvan var lysande och boken var en fröjd att läsa. Historien är väldigt spännande även om man ibland förstår hur saker och ting kommer att utveckla sig. Det kan ligga lite väl mycket Askunge-känsla över den emellanåt men å andra sidan är Jane en fascinerande person. Man vill liksom bjuda hem henne på te en stund för att lära känna henne ännu bättre.

Köp på Adlibris eller Bokus

Touching from a distance: Ian Curtis and Joy Division

Titel: Touching from a distance: Ian Curtis and Joy Division

Författare: Deborah Curtis

Förlag: Faber & Faber

Utläst: 13 aug 2011

Mitt betyg: 4/5

Jag såg den i en bokreakatalog 2011 och kastade mig över den då jag är ett fan av Joy Division.

En biografi om Ian Curtis, sångare i Joy Division.

En mycket intressant bok för mig som ett fan och dessutom gillar jag biografier. Det kändes lite tråkigt att Ian verkade vara ett sånt svin emellanåt och det är förvisso hans fru som skrivit den men jag tror att det stämmer ganska bra. Jag blev sugen på att läsa  Torn apart – The life of Ian Curtis också för att få en bredare bild av Ian. Den boken ligger på min önskelista än så länge.

Köp på Adlibris eller Bokus