Tag Archives: biblioteksbok

Stål

stalTitel: Stål
Författare: Silvia Avallone

Förlag: Natur & Kultur
Sidantal: 394
Utgivningsår: 2012 (Originalupplaga: 2010)

Utläst: 24 september 2014
Mitt betyg: 4/5

Lite senare än de flesta andra bokbloggare fick jag äntligen denna bok läst. Det var septembers månads bokcirkelbok i eminenta bokcirkeln Stäppvargarna BK.

Anna och Francesca växer upp i ett grått höghusområde i den italienska kuststaden Piombino. Ingen höjer på ögonbrynen när småbarnen kissar i trappan eller när ungdomarna säljer knark på gården. De flesta kvinnor är hemmafruar och männen arbetar på stålverket. På andra sidan vattnet ligger ön Elba – ett ouppnåeligt turistparadis för de fattiga Piombinoborna.

Man kan tro att det är en skildring av 1960-talets Italien men inte alls, vi rör oss kring det senaste millennieskiftet. Flickorna är 13 år och vi lär känna dem en het sommar när de tillbringar dagarna med att bada nere i viken och spela volleyboll med de något äldre killarna. På balkongen uppe i höghusen sitter Francescas pappa och spionerar på sin dotter i en gammal fiskekikare. Hans lilla flickas kropp har svällt och mognat under året och han tycker inte om sättet tonårspojkarna tittar på henne eller hur hon klär sig i sin minimala bikini.

Förutom flickorna lär vi också känna deras familjer vilka bägge sitter på stora hemligheter. Det är så mycket som sker i den här boken och jag vill inte avslöja allt för er fåtal som inte läst den. Under läsningen vände jag mig flera gånger emot den starkt sexualiserade bild av flickorna som förs fram och det krävdes en bokcirkelskollega skarpare hjärna för att jag skulle förstå att det är männens bild av dem som vi får ta del av. Avallone skriver oerhört skickligt och jag upplever den heta italienska stålstaden med nästan alla mina sinnen. Det är nästan mot min vilja för det är så mycket som försiggår där som jag inte vill veta något om. Det finns dock ljusglimtar också och läsupplevelsen är definitivt något jag rekommenderar. Men stålsätt dig innan och ta dig an boken i små portioner.

Köp på Adlibris eller Bokus

Annabel

annabelTitel: Annabel
Författare: Katleen Winter

Förlag: Kabusa böcker
Sidantal: 411
Utgivningsår: 2014 (Originalupplaga: 2010)

Utläst: 15 juni 2014
Mitt betyg: 4/5

En dag i slutet på maj läste jag om denna bok på Kabusa Böckers facebook-sida och blev genast nyfiken. Dagen därpå när jag var på biblioteket så stod den längst fram i nyhetshyllan och väntade på mig så det var ju bara att ta med den hem!

Det är slutet av 1960-talet i en liten by i Labrador, Kanada när Jacinta föder ett barn hemma i badkaret. Barnet är friskt och välmående men det som skiljer det från de flesta andra barn är att det föds med en testikel, en penis, en slida, en äggstock och en livmoder. Jacintas make Treadway bestämmer att barnet ska växa upp som en pojke och heta Wayne medan Jacintas väninna Thomasina som är med vid födseln väljer att i hemlighet kalla barnet för Annabel, det namn hennes nyligen bortgångne dotter bar. Slidan sys igen och Wayne hormonbehandlas under sin uppväxt för att hålla de kvinnliga hormonerna i styr. Han växer upp som en pojke och föräldrarna håller sanningen hemlig för både Wayne och omvärlden men Wayne har ändå känslan av en flicka inom sig.

Det här är förvisso en bok om dubbel könstillhörighet och vad det kan innebära men det är också en bok om hemligheter, lögner och utanförskap. Det är också en bok om det karga landskapet där Wayne växer upp där männen är ifrån hemmet flera månader per år för att jaga och fiska medan kvinnorna är kvar och sköter om hem och familj. Wayne bor i en liten by där könsrollerna är knivskarpa och traditionella. Alla ungdomar funderar mycket över sin identitet och Wayne är inget undantag. Att hantera vem jag är och vem jag förväntas vara blir ännu svårare när jag inte säkert vet vem jag är och var jag hör hemma. Kathleen Winter skriver väldigt lätt och liksom melodiskt där texten bara böljar fram och jag rekommenderar varmt denna debutroman.

Köp på Adlibris eller Bokus

De gömda rummen

de-gomda-rummenTitel: De gömda rummen
Författare: Care Santos

Förlag: Albert Bonniers förlag
Sidantal: 445
Utgivningsår: 2014 (Originalupplaga: 2011)

Utläst: 15 juni 2014
Mitt betyg: 2/5

Månadens bokcirkelbok i Stäppvargarna BK var denna. Vi valde den delvis pga att vi kombinerar bokdiskussionen med restaurangbesök och det lät gott med lite tapas.

Violeta Lax är en amerikansk konstintendent och också barnbarn till den berömde men numera bortgångne katalanske konstnären Amadeo Lax. Violeta reser till Europa i två ärenden, dels vill hon besöka farfaderns hus vilket håller på att renoveras för att bli museum och hon vill hinna se den berömde fresken av hennes farmor Teresa en sista gång innan renoveringarna startar. Dels har hon fått ett brev från en kvinna i Italien som påstår att Violeta finns med i dennes nyligen bortgångne mors testamente. Under resans gång uppdagas en rad mysterier och vi får parallellt följa Violetas anhöriga 80 år tidigare men också både dessförinnan och efter vilket långsamt förklarar hela historien.

Några andra recensioner ansåg boken rörig pga att den inte utspelar sig kronologiskt men just den biten har jag själv inga problem med. Det är lätt att förstå när i tiden berättelsen utspelar sig och vilka den handlar om för tillfället. Jag tycker om de historiska referenserna och blir nyfiken på att besöka Barcelona för att utforska dess historia. Jag tycker också om att läsa om många av de olika personerna och deras relationer sinsemellan. Men, boken är alldeles för lång och den innehåller alldeles för mycket ovidkommande information. Långa stycken skummar jag då de inte tillför något till historien utan mer är till för att kanske skänka en närvarokänsla åt läsaren. Det finns många utsvävande bihistorier vilka jag anser helt onödiga och som kunde ha skippats.

I boken varvas berättelsen i nutid med berättelsen i dåtid, mejl, katalogtexter om olika tavlor samt brev. Vissa stycken är mer intressanta än andra men jag kan ändå tycka att greppet med katalogtexterna är rätt udda och de får mig att faktiskt googla på Lax trots att jag ändå vet att han inte funnits på riktigt. Jag läste för länge sedan en bok om Diego Velazquez och det var riktigt givande att kunna googla på målningarna under läsningen.

”Perfekt för dig som gillar Zafon och Allende” lovar förlaget i sin marknadsföringstext och jag har inte läst någon av dem men hoppas ändå på att de tilltalar mig mer än Santos för jag vill fortfarande läsa dem bägge.

Köp på Adlibris eller Bokus

En julsaga

en-julsagaTitel: En julsaga
Författare: Charles Dickens

Förlag: Ataco publishing
Sidantal: ca 160
Utgivningsår: 2011 (Originalupplaga: 1843)

Utläst: 27 december 2013
Mitt betyg: 2/5

För drygt ett år sedan hämtade jag ett vackert illustrerat och gratis elektroniskt ex. av A Christmas Carol men det dröjde ända tills i år, strax före jul, innan jag plockade upp den och började läsa. Jag brukar gilla gamla böcker med ett ålderdomligt språk men halvvägs in i denna blev jag bara tvungen att ge upp. Jag hängde inte riktigt med i svängarna helt enkelt. Istället gick jag då in hos biblioteket och hämtade en svensk elektronisk variant och fortsatte läsningen i detta ex.

Scrooge är en gammal, rik, snål och elak man. På julaftonskvällen möter han sin döda f.d. kompanjon som ett spöke. Mannen är fjättrad i bojor och varnar Scrooge att denne också kommer att gå runt med kedjor efter döden om han inte ändrar sitt sätt att bete sig. Han berättar också att Scrooge kommer att få besök av tre andar och att han tack vare det har en chans att slippa undan kedjorna. De tre andarna visar Scrooge de gångna jularna, den innevarande julen och de kommande jularna och Scrooge tvingas återuppleva och genomleva en rad mest obehagliga men också angenäma upplevelser.

Jag tyckte dessvärre inget vidare om den här historien. Den var liksom inte engagerande och den var väldigt förutsägbar. Det är en högst moralisk historia och den hade lika gärna kunnat skrivas som en fabel. Jag är medveten om att texten är gammal och att jag får sätta in den i sitt dåvarande sammanhang men det finns en uppsjö av gamla texter som jag faktiskt tycker om. Vissa delar hade ett bra flyt som när han såg sin systersons nuvarande jul men andra stycken när han hoppar runt bland okända fattiga människors hem blir mest bara fragmentariskt.

Det hjälpte inte heller att den svenska översättningen var tradig. Lyssna bara på detta:

”Men, finnande sig fyllas av en obehaglig känsla…” som översättning av ”But finding that he turned uncomfortably cold…”

Finnande sig fyllas? Nej tack. Det är möjligt att en bättre översättning hade gjort sitt till men övertala mig gärna om att ge den en ny chans om du anser att jag faktiskt missat något bra här. På nätbokhandlarnas hemsidor upptäcker jag också att boken ligger under kategorin 9-12 år. Jag har ganska svårt att se min 11-åring vare sig orka igenom eller uppskatta den och han är ändå en van och duktig läsare.

Köp på Adlibris eller Bokus

Solskenshäst

Titel: Solskenshäst
Författare: Steinunn Sigurðardóttir

Förlag: Wahlström & Widstrand
Sidantal: 185
Utgivningsår: 2007 (Originalupplaga: 2005)

Utläst: 23 juni 2013
Mitt betyg: 4/5

Inför min då (juni) stundande Islandsresa var jag fast besluten att läsa lite isländsk litteratur. Som vanligt är mina intentioner alltid mer högtflygande än det faktiska utfallet så det blev inte mer än den här och Skugga-Baldur, för tillfället i alla fall.

Lilla är i fyrtioårsåldern och hon ser återigen den man som hon älskat som ung men avvisat. Medan vi följer hennes väg mot ett möte med kärleken rullas hela hennes barndoms historia upp. Vi får veta hur det var att växa upp med Ragnhildur & Harald, Lilla och homosexuelle lillebror Mummis föräldrar – båda två läkare som aldrig riktigt är närvarande och som aldrig riktigt har tid med sina två barn. Först finns där barnflickan/pigan som tar hand om barnen men när hon får sparken så möter Lilla Nelly – fylltanten som bor i någon sorts skjul och som blivit av med sin dotter och Nelly kommer på sätt och vis att följa Lilla genom livet.

Det här är en sådan där bok som inte riktigt går att beskriva och jag ska erkänna att jag idag, två månader efter att ha läst ut den, har glömt väldigt mycket av den. Ändå vet jag att jag gillade den mycket under läsning, och den hade en oväntad händelseutveckling och *spoiler* det är en hel del död i de isländska böckerna som jag läst så här långt. Gemensamt för dem alla är att jag gillat dem väldigt mycket och jag kommer definitivt att fortsätta utforska den isländska litteraturen så snart jag har tillfälle! Vad gäller Sigurðardóttir så är jag närmast nyfiken på Tidstjuven.

Austurbærskolan, Reykjavik är en liten del av boken och därför var det ändå lite roligt att jag under en bilfärd genom Reykjavik helt plötsligt såg en skylt som pekade mot just Austurbærskolan. Det fanns ingen tid att kolla upp den men ändå, jag hade läst om den och jag såg att den fanns där! :)

Slutsåld hos Adlibris och Bokus så låna gärna på bibliotek!

The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society

Titel: The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society
Författare: Mary Ann Shaffer & Annie Barrows

Förlag: Bloomsbury
Sidantal: 248
Utgivningsår: 2009 (Originalupplaga: 2008)

Utläst: 30 juli 2013
Mitt betyg: 4/5

Sommarens bokcirkelbok i bokcirkeln Fika & bokprat blev denna lilla pärla med det långa namnet.

Andra världskriget är precis slut och författaren Juliet letar efter ett nytt ämne till en ny bok. Då får hon ett brev från en man vid namn Dawsey Adams, invånare på ön Guernsey. Dawsey har köpt en bok som en gång tillhört Juliet och de börjar brevväxla. Dawsey är medlem i bokklubben The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society och Juliet blir mer och mer nyfiken på bokklubben men framförallt dess medlemmar. Så nyfiken att hon till slut åker dit för att lära känna dem.

Det här är en brevroman, vilket jag inte hade någon aning om, så när jag slog upp boken och började läsa kände jag instinktivt ”åh nej”. De allra första sidorna var lite sega och jag kände motståndet mot brevromansformen men rätt vad det var fann jag mig totalt uppslukad av breven och människorna bakom dem. Det är fullt av intressanta karaktärer och fina relationer i den här boken och trots att den behandlar starka ämnen som tyskarnas ockupation av ön under andra världskriget så är det en feelgood-roman. För det är just vanliga människors liv och leverne, modiga insatser och hjärtsnörpande historier som går rakt in i ditt hjärta och jag kan inget annat än att älska denna bok.

Mary Ann Shaffer avled under slutprocessen av bokens färdigställande så det är hennes syster- eller brorsdotter Annie Barrows (också författare) som hjälpte till att färdigställa boken och därför är den Mary Ann Shaffers enda verk.

Guernsey är en av de engelska kanalöarna och efter att ha slagit igen boken har jag googlat en timme på Guernsey, Potato Peel Pie, Charles Lamb, ockupationen och t.o.m. flygresor till Guernsey. För det här är precis en sådan bok som du tar till ditt hjärta och trots att alla karaktärer är fiktiva, och du vet att de är fiktiva, så föds en längtan att åka till ön, strosa runt där och förnimma närvaron av alla de öbor som du lärt känna under läsningen.

Köp på Adlibris eller Bokus eller låna på närmaste bibliotek

Skugga-Baldur

Titel: Skugga-Baldur
Författare: Sjón

Förlag: Alfabeta
Sidantal: 128
Utgivningsår: 2005 (Originalupplaga: 2003)

Utläst: 28 maj 2013
Mitt betyg: 4/5

På grund av att jag denna sommar skulle till Island bestämde jag mig för att läsa lite isländskt. För att smälla några flugor så lät jag även denna bok bli Europa-boken i Feministbibliotekets världsutmaning.

På baksidan står att läsa att det är en kort men kärnfull roman och det stämmer alla gånger. Under ett par dagar i januari 1883 följer vi Pastor Baldur som är ute på rävjakt och vi lär känna den gode Örta-Friðrik och historien om flickan Abba som han tar under sina vingar. Abba, som har Downs syndrom och hittades på ett förlist skepp:

Det var en flicka i tonåren. Det mörka håret växte som ogräs på hennes huvud, huden var svullen och sårig av lort och hon var enbart iklädd en stinkande, revig säck. Runt vänster ben hade hon en fotboja och med den var hon fastkedjad vid det mäktiga skeppets huvudbjälke. Av den erbamliga kojen kunde man sluta sig till vad besättningen hade använt henne till.

Mycket mer vill jag inte avslöja av denna bok då den som sagt är kort men det är en historia där trådar knyts ihop och detta på ett makalöst vackert sätt. Sjón har fått Nordiska Rådets litteraturpris för denna roman och den är sannerligen prisvärd. Det är prosa men med poetiska inslag och fast att Sjón skriver så få ord så rymmer boken så ofantligt mycket – både finstämt, vackert och vedervärdigt. Det är surrealistiskt och realistiskt på samma gång, precis som jag älskar!

Sjón heter egentligen Sigurjón Birgir Sigurðsson och har skrivit både poesi, prosa och dramatik. Han har också samarbetat med bl.a. Björk och är involverad i den isländska musikscenen. Det här är en författare som direkt åker upp på läsa mer utav-listan.

Köp på Adlibris eller Bokus