Dagboken en odyssé eller stillestånd?

Jag har skrivit någon gång att jag ibland fungerar på att skriva dagbok igen. Igen och igen, jag gjorde det ett tag som typ tioåring och sen igen som runt tjugoåring. Jag missade det som trettioåring (hej småbarnsförälder) så nu med några år kvar till fyrtio kanske det är dags igen.

Ett par gånger har jag prövat online men det är liksom inte rätt för mig. Jag testade en ny sajt som hette Oh life för ganska precis ett år sedan men jag skrev nog bara två-tre gånger och nu ska de lägga ner.

Så igår kväll kl 22:30 bestämde jag mig för att jag skulle prova det här med pappersdagbok igen. Jag googlade i 1,5 timme på hur man gör när man skriver dagbok och vad man ska skriva i den. Jag skojar inte, när jag googlar så gör jag det fullt ut. Men jag vet faktiskt inte vad jag vill skriva i den. Ibland tänker jag att det kan vara kul att läsa om vad jag gjort i livet, att det liksom blir ett dokument över mitt liv. Men ärligt talat – vem vill läsa att jag den 6 okt 2014 frös i en lekpark och åt broccolisoppa till lunch? Tänk er 365 sådana berättelser gånger 40 år eller vad man förhoppningsvis har kvar. Man kan också ha sin dagbok som något forum för sina tankar och känslor. Yeah right. Sådant vågar jag ändå aldrig skriva eftersom att jag alltid tror att någon kommer att läsa min dagbok. på framförallt amerikanska sajter hittar jag något som heter Journaling prompts. Påminner väldigt mycket om kusinen Writing prompts och om jag skriver om t.ex:

  • What scares you?
  • Places you’ve enjoyed visiting?
  • What are your views on religion?

Blir det då en dagbok eller blir det inte mer en skrivbok där jag bara övar på att flödesskriva? Är detta en dagbok som jag skriver just nu? Scribo, ergo sum?

Jag googlade såklart också på olika varianter – ettårs, femårs, tioårs, med ränder utan ränder, stora, små, med spiralrygg eller inbunden och så på sagolikt vackra Paperblanks.

paperblanks journalpaperblanks journal2

Idag tillbringade jag 1,5 timme (jag skojar inte nu heller) på att leta i bokhandlar och olika affärer efter någon bok som kändes rätt. Jag klämde på några fantastiska Paperblanks men insåg att jag inte skulle våga skriva i dem. I de där ska man skriva något vackert. Till sist hittade jag något som dög på Lagerhaus, sen hittade jag några till på Åhléns som nog dög bättre och till sist blev jag tvungen att handla fina pennor också.

Så nu sitter jag här fullt utrustad och vet inte vad jag ska skriva. Google, plz help!

Stål

stalTitel: Stål
Författare: Silvia Avallone

Förlag: Natur & Kultur
Sidantal: 394
Utgivningsår: 2012 (Originalupplaga: 2010)

Utläst: 24 september 2014
Mitt betyg: 4/5

Lite senare än de flesta andra bokbloggare fick jag äntligen denna bok läst. Det var septembers månads bokcirkelbok i eminenta bokcirkeln Stäppvargarna BK.

Anna och Francesca växer upp i ett grått höghusområde i den italienska kuststaden Piombino. Ingen höjer på ögonbrynen när småbarnen kissar i trappan eller när ungdomarna säljer knark på gården. De flesta kvinnor är hemmafruar och männen arbetar på stålverket. På andra sidan vattnet ligger ön Elba – ett ouppnåeligt turistparadis för de fattiga Piombinoborna.

Man kan tro att det är en skildring av 1960-talets Italien men inte alls, vi rör oss kring det senaste millennieskiftet. Flickorna är 13 år och vi lär känna dem en het sommar när de tillbringar dagarna med att bada nere i viken och spela volleyboll med de något äldre killarna. På balkongen uppe i höghusen sitter Francescas pappa och spionerar på sin dotter i en gammal fiskekikare. Hans lilla flickas kropp har svällt och mognat under året och han tycker inte om sättet tonårspojkarna tittar på henne eller hur hon klär sig i sin minimala bikini.

Förutom flickorna lär vi också känna deras familjer vilka bägge sitter på stora hemligheter. Det är så mycket som sker i den här boken och jag vill inte avslöja allt för er fåtal som inte läst den. Under läsningen vände jag mig flera gånger emot den starkt sexualiserade bild av flickorna som förs fram och det krävdes en bokcirkelskollega skarpare hjärna för att jag skulle förstå att det är männens bild av dem som vi får ta del av. Avallone skriver oerhört skickligt och jag upplever den heta italienska stålstaden med nästan alla mina sinnen. Det är nästan mot min vilja för det är så mycket som försiggår där som jag inte vill veta något om. Det finns dock ljusglimtar också och läsupplevelsen är definitivt något jag rekommenderar. Men stålsätt dig innan och ta dig an boken i små portioner.

Köp på Adlibris eller Bokus

En smakebit på søndag: Parasitus

en smakebit

Norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar varje söndag bokbloggare att välja ett stycke ur en bok du läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Aktuella smakbitar hittar du här.

Jag påbörjade läsningen av Parasitus igår kväll efter att jag skrivit och tidsinställt mitt läsplaneringsinlägg och då insett att jag ju hade den på min recexlista. (Någon gång kanske jag fotar mina ihoprörda högar av skol-, jobb- och andra viktiga papper i kombination med böcker att blogga om eller läsa och så lite tidningar och jobb- och skolböcker på det. Det är inte helt lätt att minnas vad som gömmer sig däri.)

Jag läste fyra kapitel igår kväll, kröp sen så nära sambon jag bara kunde när det var sovdags och tog ett beslut att läsa resten av boken på dagtid istället. I skrivande stund har jag just läst ut boken men jag väljer ett smakprov tidigt i boken, på sidan 14, för att inte spoilera så mycket.

Boken innehåller lite klassiska beståndsdelar som Stockholmsfamilj utflyttade till Norrlands öde skogar och uråldrigt ondskefullt väsen framkallat av en nåjd. Det är spännande, otäckt och trollbindande.

parasitusHan rusade nerför en slänt och kände ris och grenar riva mot hans ansikte och armar. Han sprang tills bröstet sprängde och benen var stumma av ansträngningen. Skogen var tät och träden stod så nära honom att inte ens midnattsljuset lyckades tränga sig igenom. Mörkret svalde honom, men han förstod snart att den som jagade honom kunde se även där mörkret var som svartast. Den var alldeles intill honom och då och då kunde han känna den mot sig. Kände den mot sin rygg och nacke mot sin kind. Ingemar snubblade på en rot och föll handlöst. Marken var hård. Stenar och kottar grävde sig in i händer och underarmar, men han kände ingen smärta, för nu klättrade den på honom. Red honom skoningslöst och den var så ohyggligt kall  att han började skaka våldsamt. Han skrek när den nådde hans ögon och näsa.

 

Läsplanering oktober 2014

I anslutning till helgens jerka måste vi såklart leverera en läsplanering! Det blev ingen dylik för september men det var så mycket annat som skulle styras upp då.

Vi börjar väl med att titta på månadens ”måsteböcker”: I Tre på Tre har jag åtagit mig att läsa klart Utvandrarsviten. Detta sammanfaller med bokcirkelns inplanerade teaterbesök i början av november där vi ska se Utvandrarna på Dramaten. Invandrarna läste jag faktiskt ut igår så nu behöver jag avverka både Nybyggarna och Sista brevet till Sverige denna månad. Så länge jag prioriterar lästid är det inget problem för jag ÄLSKAR böckerna!

På grund av detta har bokcirkeln ingen annan bok denna månad då vi efter teatern kommer att diskutera hela serien och jämföra föreställningen med böckerna. Det kommer bli sjukt kul!

Jag har tre månader på mig att läsa klart min feministiska femma så det börjar bli läge att fokusera på de två kvarvarande böckerna. Jag måste också se över mina geografiska läsutmaningar för att fundera på hur jag bäst kan komplettera där. Men jag har ingen lust just nu att detaljstyra detta nu utan får se vad jag känner för.

Jo, det trillade ju in ett recex också, lite skräckläsning i form av Parasitus av Christian Johansson som jag ska ta itu med under månaden.

Månadssummering September 2014

Efter augustis resultat på 0 utlästa böcker kan det liksom bara gå uppåt! September bjöd på lite mer läsning om än inte mycket. Jag minns egentligen inte vad jag gjorde i september.

(*pausmusik* Nu konsulterar jag alla mina almanackor….)

Jag håller på med min sista vfu-period och jag virkade klart den hemliga presenten som ju var ett brudpar med vovve åt min bror med fru som gifte sig. Träningen har inte varit så där optimal även om jag har cyklat en hel del. Hästspelet har jag börjat ledsna så smått på även om jag fortfarande håller på men antagligen har jag då surfat mesta tiden. Fast å andra sidan var vi utan internet i 2-3 veckor så det stämmer inte heller! Wow, en hel månad bara liksom förpassad ner i glömska så där… Jag vill faktiskt gärna skriva dagbok men det sker liksom aldrig. Kan inte bestämma mig för pappers- (tänk om någon läser den!) eller onlinedagbok (tänk om den blir hackad och någon läser den!) Inte för att man kanske skriver några världshemligheter men det känns ändå privat.

Lästa böcker september 2014:

  • Utvandrarna av Vilhelm Moberg
  • Stål av Silvia Avallone

Hur gick det då med mina läsutmaningar?

Feministiska femman
Nä, de två resterande böckerna är kvar.

Läs minst en bok från varje världsdel
Jag bättrade åtminstone på Europastatistiken…

Läsa böcker från fler än 12 länder
Yes! Italien!

Projekt Hyllvärmare
Nepp

Kaosutmaningen 2.0
Ligger på 17/40 nu men har inte lyckats få med alla böcker från juni-sep. Jag får väl försöka göra om listan runt jul och se om någon bok kan flyttas.

Månadens statistik:

BÖCKER

Totalt antal lästa böcker: 2
Svenska/engelska: 2 / 0
Pappersbok /e-bok: 2 / 0
Barn- och ungdomsböcker: 0
Novellsamlingar: 0
Noveller: 0

FÖRFATTARE

Totalt antal lästa författare: 2
Kvinnor/män: 1 / 1
Levande/döda: 1 / 1
Antal författare jag läste för första gången: 1

GEOGRAFI

Antal böcker per världsdel:

      • Afrika: 0
      • Asien: 0
      • Europa: 2
      • Nordamerika: 0
      • Sydamerika: 0
      • Oceanien: 0

Antal böcker per land:

    • Italien: 1
    • Sverige: 1

Bokbloggsjerka 3-6 okt

Long time no seen. Dags för veckans bokbloggsjerka:

jerkabildPlanerar du vad du ska läsa och när och hur går du i så fall till väga? 

Alltså, jag älskar att planera! Känslan av att utforma ett helt nytt perfekt projekt är något jag verkligen, verkligen gillar. Fas 2 – genomförandefasen brukar vid lyckosamma tillfällen åtminstone påbörjas medan fas 3 – avslutet sällan nås. Nu hoppas jag förvisso att jag klarar alla tre faser under vårens examensarbete-skrivande annars blir det ju tråkigt.

Men nu gällde det läsning och på A svarar jag att jo, ganska ofta brukar jag försöka planera vad jag ska läsa och särskilt när det är recex, bokcirkelböcker och sådant som ska klämmas in inom en viss tidsrymd. På B svarar jag att jag skriver listor på alla recex jag måste ta itu med och jag brukar försöka göra en månadsplanering här på bloggen. På C (frågan lyder: hur blir utfallet?) svarar jag att det brukar gå sådär. Recexen har blivit så fasligt bortglömda detta år att jag förbjuder mig själv att be om nya tills jag betat av de gamla. (Tyvärr går det sådär och senast i förrgår bad jag om ett nytt). Vad gäller bokcirkelböckerna så brukar jag hetsläsa dem tre dagar innan träffen och varannan gång hinner jag och varannan gång har jag halva boken kvar.

Med övriga böcker så handlar det dels om vad jag för tillfället är sugen på och dels om övriga utmaningar eller åtaganden. Som att jag har en ambition att få en större geografisk spridning på mina lästa böcker eller att jag vill beta av ett par böcker i den feministiska litteraturkanonen eller att jag vill hugga tag i några hyllvärmare.

Så jo men nej men kanske blir det sammanfattande svaret på veckans jerka. (För övrigt ett av mina standardsvar enligt sambon)

Världens barn-boktips Gatans prins

Jag hänger på Feelgoodbibliotekarien och levererar ett boktips på temat Världens barn. Om du vill kan du gärna ge en gåva till Världens barn.

gatans-prins

Shegué är föräldralös och bor i en kartong på gatan. Varje morgon går han med en kompis till soptippen för att hämta skrot som de sedan tillverkar leksaker av. En dag gör Shegué ett musikinstrument med vilket han gör succé.

Den här boken visar hur det kan vara att leva som gatubarn i Kinshasa, Kongo och hur tillvaron kan te sig där. Shegué är både föräldralös, fattig och hemlös och utsätts för stora faror. Samtidigt är han påhittig och det finns hopp i boken. För några år sedan läste jag denna bok för en förskolegrupp med femåringar jag hade. Det finns massor av saker att diskutera när man läser den här boken och det var stort för dem att höra att Shegué var övergiven av sina föräldrar, att han fick bo i en kartong, att han var tvungen att arbeta och att han fick leta saker att sälja på en soptipp.

Jag skänkte ett bidrag till Världens barn via Swish som fram till och med imorgon dubblar ditt skickade bidrag.

#världensbarn  #boblmaf