Det är bara att springa

det-är-bara-att-springaTitel: Det är bara att springa
Författare: Petra Månström

Förlag: Karavan förlag
Sidantal: 175
Utgivningsår: 2014

Utläst: 22 mars 2014
Mitt betyg: 3/5

Jag brukar läsa Månströms blogg på svd och var såklart nyfiken på hennes bok.  Precis som hela den långa titeln antyder så är det en intervju- och inspirationsbok och Petra skriver med samma stil som på bloggen vilket gör det hela till en snabb och lättläst läsupplevelse. Intervjuer med olika löparpersonligheter blandas med författarens egna anekdoter och texter från bloggen. Det är ingen ren faktabok och förvänta dig inga kompletta träningsprogram men det finns en del matnyttiga tips från de olika intervjuobjekten. Det som är bokens största behållning är dock att läsa deras personliga relation till löpningen och jag inser att en viktig sak som skiljer mig från alla dessa människor och även andra framgångsrika löpare är deras totala, villkorslösa kärlek till sporten. Jag själv springer för att:

  • det är en lättåtkomlig och tidseffektiv sport
  • jag gillar kläderna och prylarna runtomkring
  • det finns så många olika sätt att variera träningen på
  • det är enkelt att mäta resultaten och kul att planera upp sin egen träningsplan
  • det är skönt (att ha sprungit)

Men jag springer inte direkt för att det är kul. Alltså, det är inte tråkigt, då hade jag aldrig gjort det, men det är mera skönt än kul. (Däremot är det vansinnigt roligt med all statistik och planering som hör till!) Jag blir inte heller ”sjuk” om jag inte får komma ut och springa (vilket förmodligen är en av alla anledningarna till att jag aldrig skulle ta mig till toppen) men jag får faktiskt ett springsug i mina effektiva träningsperioder. Fast ok då, när jag springer och känner att ”nu jävlar går det bra” då är det nog kul ändå!

Boken rekommenderas till alla som gillar löpning och vill bli inspirerade och det är lite av en tidningsartikelkänsla över reportagen vilket gör att de utan problem kan läsas var för sig lite nu och då!

Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till Karavan förlag för recensionsexemplar!

En smakebit på søndag: Kungens barn

en smakebit

Norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar varje söndag bokbloggare att välja ett stycke ur en bok du läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Aktuella smakbitar hittar du här.

Förutom Canada, som jag inte är klar medläser jag för tillfället Kungens barn av Sonya Hartnett. Det är andra världskriget och syskonen Cecily och Jeremy måste lämna sina föräldrar och London för att sättas i säkerhet på den engelska landsbygden. Under tågresan tänker Cecily på de intryck som mötte henne när de anlände till stationen:

Kungens barnDet var fullt av barn, i alla längder och åldrar, några var välklädda med putsade kängor och borstade hattar, andra bar solkiga trasor. Somliga pladdrade som papegojor och flinade till höger och vänster, andra snyftade i näsdukar som de kramade i näven. Somliga höll syskon i handen, de flesta bar på gasmasker, många av de yngre höll hårt i stirrande leksaker.

Pausfågel nr 1 – Knölsvan

Med anledning av mina pågående NO-studier kommer jag med jämna mellanrum att presentera en pausfågel för er. Målet är att jag i början av juni, på en tenta, ska kunna identifiera dessa flygfän till utseende och ibland också läte.

Bilder och text har jag, med tillåtelse, lånat från Fågeln.se.

Pausfågel nr 1 – Knölsvan

knölsvan

Knölsvan © Steve Dahlfors

Det här är väl ändå en av fåglarna jag borde klara av att identifiera!

Typiska kännetecken:
140-160 cm. Vingspann på 200-240 cm. Mycket stor fågel. Dräkten är vit med lång hals och litet huvud. Näbben är orangeröd med en framträdande svart knöl i pannan vid näbbroten. Honans knöl mindre än hanens. Ungfåglarna gråbruna första året. Kan uppträda aggressivt.

Finnes:
Häckar allmänt i näringsrika sjöar och dammar i södra och mellersta Sverige upp till Dalarna , Hälsingland, samt längs med våra kuster upp till norra Ångermanland.

Äter:
Främst vattenväxter såsom nate och alger. Går även upp på strandängar ibland och betar gräs.

Läte:
Oftast ganska tystlåten men har ett vibrerande trumpetläte, och kan väsa eller fnysa när den blir störd. I flykten hörs ett kraftigt brusande läte från vingarna.

Häckar:
I regel är boet byggt i tät vass och är då halvt eller helt flytande. I skärgården häckar den ofta på låga gräsbevuxna småholmar. De 5 till 9 stora grågröna äggen ruvas i 34 till 38 dagar.

Sångsvan

Sångsvan © Steve Dahlfors

Förväxlingsrisk: 
Sångsvan
Denna har mer kilformad, gul näbb med svart spets.

Bokbloggsjerka 21-24 mars

Dags för veckans bokbloggsjerka igen:

Har du sett någon pjäs eller liknande som du av en eller annan anledning tvingades att se men som du absolut inte gillade eller vill du berätta om en pjäs eller liknande som alla bara MÅSTE se. 

Jag föredrar den mer positiva approachen och fokuserar på bra pjäser. Jag går inte riktigt så ofta som jag kanske egentligen tycker att jag borde på teater men det händer absolut. Under de senaste åren har jag börjat gå mer och då på Dramaten sett Stormen med Jonas Karlsson, Den girige med Johan Rabéus och Rebecka Hemse och nu senast Mästaren och Margarita. På Stadsteatern har jag inte varit lika ofta men jag såg i alla fall Tribadernas natt med Shanti Roney. Alla dessa har varit mycket bra.

Behöver jag nämna att jag ofta väljer pjäs efter skådisar? Roney gillade jag i TV-serien Tusenbröder så det var väldigt roligt att se honom live. Karlsson är en stor favorit och och alldeles nu snart ska jag se honom i rollen som Richard III och i den pjäsen medverkar också Hemse som är en annan favorit.

Jag brukar också se Jesus Christ Superstar när min pappa har gjort ljuset till den. Det var många år sedan nu som jag brukade se den i någon kyrka på södermalm och senast såg jag Göta Lejons uppsättning med Ola Salo. Han imponerade inte så mycket till skillnad från Patrik Martinsson som Judas vilken var grym. Jag skulle gärna se honom igen men jag är å andra sidan inte särskilt förtjust i musikaler, utom just denna, vilket verkar vara hans huvudgenre.

Som barn gick jag också ibland till Operan då pappa jobbade där och jag såg både operor och baletter. Mitt starkaste minne, som idag ändå är helt bleknat, är Orfeus i underjorden vilket är en föreställning jag gärna vill se igen.

Sist men inte minst måste jag slå ett stort slag för ortens lokala teater som heter moment:teater. Jag gick förbi den alltför många gånger innan jag faktiskt också började besöka den. Nu senast var jag och såg Den inbillningssjuke och innan dess Ett dockhem och en uppsättning som hette Kris av teaterns frontfigur Andreas Boonstra. En skådespelare vid namn Anders Berg har medverkat i alla dessa produktioner och han har också blivit en av mina favoriter. Den inbillningssjuke går ett litet tag till och är en modern tolkning av Moliéres Den inbillade sjuke och den är sjukt bra och aktuell!

Fågellitteratur & en islänning

Äntligen kom min nya kurslitteratur så att jag kan börja träna till min fågeltenta. (Jag vet i alla fall vad fåglarna i bakgrunden heter och hur de låter!)

Svenska fågelboken i fågelsällskap

Samtidigt med den beställde jag lite isländsk litteratur. Jag har väl framför allt varit nyfiken på hennes Z men tyckte att 19 kr för denna pocket inte var mycket att orda om. Med tanke på ovanstående fotos snygga arrangemang behövde jag lämplig bakgrund till denna bok och lokaliserade ett snyggt konstverk på kylen.

Grandavägen 7 i konstsällskap

Den ultimata löpguiden

Kan det vara den jag fått hem? Som jag skrev tidigare så är Szalkai lite av en husgud för mig. Om Petra Månströms bok är en sporrande inspirationsbok så är nog detta en komplett handbok. Då jag faktiskt är läxfri i helgen så ska jag lägligt nog gå en löpteknikkurs vilket ska bli aningens läskigt för en introvert typ som jag men också väldigt spännande. Utöver den ska jag nog grotta ner mig i all denna litteratur och andra recex som dykt upp på sistone!

image

Vilka böcker ger du bort?

I helgens bokbloggsjerka diskuterades ju huruvida läsare är samlare eller inte. Detta ledde såklart till en del diskussioner om att göra sig av med böcker vilket fick mig att fundera över det här med att ge bort böcker. Om jag köper en bok i present så vill jag ju ge en bok som jag själv älskar, det är därför jag gett bort ex. Fågeln som vrider upp världen, Norwegian Wood och Överenskommelser på senare år. En gång gav jag bort Anna-Karin Palms Snöängel trots att jag själv inte läst den och det var bara baserat på och dagarna går’s recension! (Jag har ännu inte läst den själv)

Men det händer också att jag delar med mig av det egna beståndet. Problemet är då att de böcker jag gillar vill jag ofta behålla vilket betyder att de böcker jag ger bort är… sådana jag inte gillar? Ja, faktiskt men jag vill inte heller ge bort en dålig bok. Jag har inte läst så mycket på många år och började ordentligt igen för ett par år sedan. Därför gjorde jag min första ordentliga rensning nu i vintras. Vissa böcker gick direkt i soporna (de usla och pinsamma) medan några gick till bibliotekets återvinningstunna ”Readcycling” (de olästa som jag inte trodde jag skulle ta mig an).

Sen har jag de böcker jag vill ge bort, dvs de jag inte gillar så mycket. Det fanns faktiskt inga sådana nu för dessa böcker ger jag bort löpande när jag ska till och träffa någon som jag tror gillar dem. T.ex. har jag gett bort Jellicoe Road och Rör mig inte till en tjej i min bokcirkel som gillar ungdomsböcker. Jag själv föll inte för dem men märker ju att andra gör det så jag tyckte att de förtjänade en ny chans. Jag har också givit bort Nattfjäril till en kompis då jag tänkte att hon nog skulle uppskatta de erotiska inslagen. Jag har förstått att många älskar Kolterjahn men just den boken nådde inte fram till mig, inte då i alla fall. Väninnan älskade den.

Vilka böcker ger du bort?