Category Archives: Betyg 3

Det är bara att springa

det-är-bara-att-springaTitel: Det är bara att springa
Författare: Petra Månström

Förlag: Karavan förlag
Sidantal: 175
Utgivningsår: 2014

Utläst: 22 mars 2014
Mitt betyg: 3/5

Jag brukar läsa Månströms blogg på svd och var såklart nyfiken på hennes bok.  Precis som hela den långa titeln antyder så är det en intervju- och inspirationsbok och Petra skriver med samma stil som på bloggen vilket gör det hela till en snabb och lättläst läsupplevelse. Intervjuer med olika löparpersonligheter blandas med författarens egna anekdoter och texter från bloggen. Det är ingen ren faktabok och förvänta dig inga kompletta träningsprogram men det finns en del matnyttiga tips från de olika intervjuobjekten. Det som är bokens största behållning är dock att läsa deras personliga relation till löpningen och jag inser att en viktig sak som skiljer mig från alla dessa människor och även andra framgångsrika löpare är deras totala, villkorslösa kärlek till sporten. Jag själv springer för att:

  • det är en lättåtkomlig och tidseffektiv sport
  • jag gillar kläderna och prylarna runtomkring
  • det finns så många olika sätt att variera träningen på
  • det är enkelt att mäta resultaten och kul att planera upp sin egen träningsplan
  • det är skönt (att ha sprungit)

Men jag springer inte direkt för att det är kul. Alltså, det är inte tråkigt, då hade jag aldrig gjort det, men det är mera skönt än kul. (Däremot är det vansinnigt roligt med all statistik och planering som hör till!) Jag blir inte heller ”sjuk” om jag inte får komma ut och springa (vilket förmodligen är en av alla anledningarna till att jag aldrig skulle ta mig till toppen) men jag får faktiskt ett springsug i mina effektiva träningsperioder. Fast ok då, när jag springer och känner att ”nu jävlar går det bra” då är det nog kul ändå!

Boken rekommenderas till alla som gillar löpning och vill bli inspirerade och det är lite av en tidningsartikelkänsla över reportagen vilket gör att de utan problem kan läsas var för sig lite nu och då!

Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till Karavan förlag för recensionsexemplar!

Bridge to Terabithia

bridge-to-terabithiaTitel: Bridge to Terabithia
Författare: Katherine Paterson

Förlag: HarperTrophy
Sidantal: 191
Utgivningsår: 2008 (Originalutgåva 1977)

Utläst: 24 oktober 2013
Mitt betyg: 3/5

Den här boken ingick tillsammans med bl.a. The Lion, the Witch and the Wardrobe och Harry Potter and the Philosopher’s Stone i en liten minikanon som min lärare i barn- och ungdomslitteratur i engelskakursen befallde oss att läsa.

Den handlar om Jess, en kille i mellanstadieålder som vill bli snabbast i skolan på att springa. Alla killarna brukar nämligen ägna rasterna åt att se vem som är den snabbaste löparen och genom att vinna en av dessa tävlingar hoppas Jess på att bli någon, både i kamraternas och pappans ögon. I slutet av sommaren flyttar en ny familj in bredvid Jess’s gård och den jämnåriga dottern i familjen, Leslie,  inleder skolterminen med att tigga sig till en plats i tävlingarna och sedan också vinna dem stort! Jess blir först både arg och besviken men långsamt växer en vänskap fram mellan honom och Leslie. Tillsammans skapar de det magiska kungariket Terabithia där de får härska som kung och drottning fram tills att en fruktansvärd tragedi inträffar.

Det var en fin bok det här som jag förstår att vår lärare ville att vi skulle läsa då det finns mycket att diskutera i den och om jag hade haft äldre elever i skolan hade jag säkert kunnat tänkt mig att låta dem läsa den. Paterson skriver om viktiga ämnen på ett enkelt men berörande sätt och boken belönades med Newbery Medal 1978. Den har också filmatiserats 2007 med Josh Hutcherson och AnnaSophia Robb i huvudrollerna.

Köp på Adlibris eller Bokus eller låna på närmaste bibliotek

Efter mörkrets inbrott

efter-morkrets-inbrottTitel: Efter mörkrets inbrott
Författare: Haruki Murakami

Förlag: Norstedts
Sidantal: 237
Utgivningsår: 2012 (Originalupplaga: 2004)

Utläst: 30 juni 2013
Mitt betyg: 3/5

Murakami står på min autoinköplista även om jag inte kastar mig över det inbundna exet så snart det kommer utan gärna väntar på den fina pocketutgåvan. Med denna bok räknat står det nu nio Murakami i min hylla och i vår kommer jag självfallet att införskaffa Elefanten som gick upp i rök också.

Det var precis sex månader sedan som jag läste den här boken men den hamnade i högen läst-men-obloggade-böcker då jag hade så ofantligt många bloggrecensioner att skriva under sommaren. För ett tag sedan plockade jag fram den här boken tillsammans med övriga obloggade och insåg då till min förfäran att jag inte hade den blekaste aning om vad den handlade om. Jag kom inte ihåg en enda person (fast jag hade ju kunnat gissa på någon ung kvinna) utan blev tvungen att läsa från baksidan och då mindes jag fragment från den.

Med hjälp av nämnda baksida och viss bläddring kan jag i all fall berätta att boken utspelar sig under en natt i Tokyo där vi på olika sätt följer två systrar. Genom en TV får vi se återkommande blickar av Eri som ligger i en säng och sover väldigt djupt. Samtidigt befinner sig hennes syster Mari på ett fik där hon träffar på den unge jazzmusikern Takahashi. Lite senare kommer en kvinna och ber henne om hjälp, Takahashi har nämnt att Mari pratar flytande kinesiska och kvinnan behöver tolkhjälp för en skadad kinesisk tjej. Det visar sig att kvinnan är nattportier på ett s.k. lovehotell, ett sjaskigt ställe där folk kan ha otrohetsaffärer eller utnyttja prostituerade. Under hela natten korsas dessa personers vägar och deras hemligheter.

Nu är jag nog tvungen att läsa om den här boken för att kunna ge den ett rättvist omdöme men mot bakgrund av att jag inte ens mindes vad den handlade om så sätter jag den inte främst i Murakamis produktion utan placerar den längst ner på listan tillsammans med Sputnikälskling. Du får definitivt krypa in i den där härliga Murakami-världen men du blir inte fullt tillfredsställd utan vill liksom ha något mer.

Köp på Adlibris eller Bokus

Döden på en blek häst

doden-pa-en-blek-hastTitel: Döden på en blek häst
Författare: Amanda Hellberg

Förlag: Månpocket
Sidantal: 315
Utgivningsår: 2011

Utläst: 15 juni 2013
Mitt betyg: 3/5

Jag hade hört mycket gott om Amanda Hellberg trots att jag misstänkte att hon inte skrev den typ av böcker jag ville läsa. Jag lyckades vinna den här boken i en tävling på Malins bokblogg och då kunde jag ju en gång för alla ta reda på vad jag faktiskt tyckte.

Det här är andra boken i serien om Maja Grå och den enda jag läst. Maja kommer till Storbritannien för att studera konstvetenskap vid anrika University of Oxford men också för att hennes sedan länge försvunna mamma blivit mördad i Brighton. Maja har en förmåga att se och uppleva saker som andra människor inte gör och det sker en rad övernaturliga händelser omkring henne. Hon hjälper till i utredningen kring mammans mord samtidigt som hon löser gåtor på universitet, får en sprallig rumskompis och inleder en relation med en gåtfull kille.

Redan innan jag läste den här boken var jag som sagt skeptisk till om den kunde räknas in i deckargenren. När jag läste att det skulle vara lite mer spänning och spökinslag tog nyfikenheten ändå överhanden. Tyvärr var det inte riktigt en bok för mig. Den var absolut spännande men jag blev nog besviken på den övernaturliga biten och hade kanske väntat mig något annat. Hellberg skriver utan tvekan bra men om jag ska läsa något mer utav henne så lutar det snarare åt Jag väntar under mossan än fler Maja Grå-böcker.

Köp på Adlibris eller Bokus

Revolt

revoltTitel: Revolt
Författare: Suzanne Collins

Förlag: Månpocket
Sidantal: 329
Utgivningsår: 2012 (Originalupplaga: 2010)

Utläst: 15 augusti 2013
Mitt betyg: 3/5

Så, mellan ettan och tvåan dröjde det sex månader men mellan tvåan och trean väntade jag i max 5 minuter innan jag började läsningen. Det säger förmodligen en del om hur Fatta eld slutade.

Revolten är ett faktum och distrikt 12 är ödelagt. Katniss blir hämtad till distrikt 13 där rebellerna har sitt fäste och nu börjar den avgörande kampen mot den rådande regimen.

Precis som med Fatta eld så minns jag dessvärre väldigt lite av denna bok. Jag minns knappt de stora dragen och när jag nu bläddrar i den så märker jag en hel del som jag inte överhuvudtaget kommer ihåg. Problemet med den här typen av spänningslitteratur är att jag läser dem alldeles för fort just för att jag bara vill veta vad som händer sen och hur det slutar. Jag blir förvånad om inte Lego Hungerspelen släpps i samband med att Revolt går upp på biograferna nästa år då det är fantastiskt många fina tv-spelsbanor i denna trilogi. Hur som helst så ska man absolut läsa hela trilogin för att få hela bilden klar för sig och antingen nöjer jag mig med att titta på filmerna eller så läser jag om dem någon gång i framtiden.

Köp på Adlibris eller Bokus

Plommonträdet

Titel: Plommonträdet
Författare: Ellen Marie Wiseman

Förlag: Massolit förlag
Sidantal: 457
Utgivningsår: 2013 (Originalupplaga: 2012)

Utläst: 21 november 2013
Mitt betyg: 3/5

Jag blev nyfiken på den här boken när jag läste om den i ett mejl från Massolit.

Handlingen kretsar kring 17-åriga Christine som vi lär känna 1938. Hon är en vanlig tysk tjej som bor tillsammans med sina föräldrar, morföräldrar och tre yngre syskon. Familjen är inte särskilt rik men de klarar sig tack vare småjobb, trädgårdsodlingen samt några höns och getter. Christine och hennes mamma jobbar hos den judiska familjen Bauerman, deras son Isaac och Christine förälskar sig i varandra lagom till att andra världskriget bryter ut. Självfallet blir det problematiskt för dem att fortsätta sin relation men de finner på små knep och lyckas ganska länge. Till sist går det inte längre och vi följer Christines liv och kämpaglöd under hela kriget.

Jag är inte alltför inläst på böcker om andra världskriget men har åtminstone läst Boktjuven och Anne Franks dagbok. Jag tyckte perspektivet i denna var intressant, dvs att det var en relativt vanlig tysk familj som skildrades och hur kriget påverkade många av tyskarna och boken gör mig nyfiken på att ta reda på mer kring detta. Tyvärr tog det mig runt halva boken innan jag verkligen fastnade för den. Det kändes som att författaren ville ha med allt i denna bok och hon visar på många upplevelser som är viktiga för historien men det blir lite fragmentariskt under just första halvan av boken. Den är lättläst men jag tycker att det är väl många adjektiv instoppade och i den svenska översättningen räknar jag till åtminstone sex stycken korrekta användningar av ”som vore” vilket förvisso är helt korrekt men de sticker ut lite för mycket ur den övriga texten. Det är en i grunden stark historia men den når inte ända fram till mig. Jag tror det beror på ytligheten som blir ett resultat av den fragmentariska berättelsen samt att det helt enkelt är lite för lyckligt tursamt. Inte så att jag vill önska folk olycka men författaren hade kanske kunnat sparat på några lyckliga ögonblick. Hur som helst så är det en intressant och läsvärd bok och jag sträckläste andra halvan i en rasande fart!

Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till Massolit förlag för recensionexemplar!

De skandalösa

Titel: De skandalösa
Författare: Simona Ahrnstedt

Förlag: Damm förlag
Sidantal: 338
Utgivningsår: 2013

Utläst: 20 juni 2013
Mitt betyg: 3/5

Ok, så här nästan fem månader efter läsningen ska jag försöka ge en bild av vad jag tyckte då och hur jag har funderat efteråt..

I den tredje boken om slottet Wadenstierna är fröken Magdalena Swärd i fokus. Hon är ungmö och har varit så alldeles för länge (om jag inte missminner mig är hon hela 26 år!) Som förkläde åt den sagolikt vackra flickan Venus följer hon med till slottet där greve Gabriel Gripklos mamma bjudit in massvis med damer för att sonen ska kunna hitta sig en fru. Gabriel är inte direkt intresserad av detta då han hellre befinner sig på sitt skepp ute på äventyr. Självfallet fattar greven och den gamla ungmön tycke för varandra men de befinner sig på vitt skilda platser på samhällsstegen och en hemlig romans inleds.

Jag fullkomligt älskade Överenskommelser med den rappa Beatrice, de fantastiska och levande miljöskildringarna och den intensivt berättande berg- och dalbanehistorien. För var bok i serien har min entusiasm och mitt intresse avtagit och jag gissar att jag helt enkelt har ätit mig mätt på romancegenren. Jag tycker fortfarande att Simona är väldigt bra på att berätta dessa historier och att placera dem i sitt rätta historiska element även om De skandalösa kändes lite väl modern i sitt språk emellanåt. Jag grips inte av historien på samma sätt men jag har ju nu också lärt mig romanceregeln att de tu alltid får varandra på slutet så jag känner liksom inte samma frustration som jag gjorde med Överenskommelser. Det är samma mönster som upprepas men med olika personer och i olika miljöer och det ska vara så, men det är nog bara inte vad jag söker i mitt läsande just nu. Om jag vill läsa mer romance så kommer det att vara av Simona men just nu tar jag en time-out från denna genre.

Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till Damm förlag för recensionsexemplar!

Till bristningsgränsen

Titel: Till bristningsgränsen
Författare: Mauro Covacich

Förlag: Contempo
Sidantal: 363
Utgivningsår: 2013 (Originalupplaga: 2003)

Utläst: 6 juni 2013
Mitt betyg: 3/5

Jag fick syn på den här boken i tunnelbanereklamen och blev nyfiken då handlingen innefattade maratonlöpning.

Huvudperson är Dario, en italiensk maratonlöpare vars främsta merit är en sjätteplats på New York Marathon. Nu jobbar han åt Italienska friidrottsförbundet och av dem får han i uppdrag att åka till Szeged, Ungern, och skola om landets bästa kvinnliga medeldistanslöpare till maratonlöpare. Hemma i Italien har han sin fru Maura och efter en lång adoptionsprocess väntar de på att få hämta hem sin dotter från Haiti men i Szeged inleder  Dario ett förhållande med den artonåriga Agota och röran är ett faktum.

Jag hade ganska höga förväntningar på den här boken och det var många saker som gjorde mig besviken. För det första tycker jag att Dario är en riktig gris. Hemma har han som sagt en fru med vilken han går i väntans tider och ”plötsligt hade jag hennes tunga inne i min mun” (beträffande Agota). Han har bara varit i Ungern ett par dagar innan han mer eller mindre, ur sitt eget perspektiv, blir överfallen av Agota. Poor man. Hans fru har för den delen haft en sexuell upplevelse med en av deras bästa vänner och har regelbundet någon form av telefonsex med honom så det kanske är kutym i deras förhållande med otrohet. Dario lägger enligt min mening ner lite för mycket energi på att kommentera sin frus bröst eller de ungerska löparnas utseenden. Delarna som handlar om själva löpträningen blir lite fåniga med meningar som ”min högra Wave Rider sätts ner på asfalten” eller ”de mitokondriella enzymen i deras lårmuskler”.

Bokens kapitel handlar antingen om Darios tid i Ungern (nutid), adoptionsprocessen, telefonsamtalen mellan hans fru och vännen, mejl mellan Dario och samme vän samt TV-rapporter om den miljökatastrof som också har inträffat i Szeged strax innan Dario anländer. Mot slutet får vi också följa med när de ska hämta Fiona och det är fruktansvärd läsning.

Någonstans blir jag uppenbarligen berörd av hur vidriga människor kan vara och det är svek åt alla håll och kanter i den här boken. Den spretar lite med alla olika fokus i kapitlen och jag har så lite sympati för Dario att det är svårt att behålla intresset för hans framfart. Slutet är helt (i mina ögon) galet och jag förstår mig knappt på en enda av alla människor i boken och det är kanske det som ändå får mig att fortsätta läsa.

Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till Contempo för recensionsexemplar!

En gåtfull vänskap

Titel: En gåtfull vänskap
Författare: Yoko Ogawa

Förlag: Månpocket
Sidantal: 351
Utgivningsår: 2011 (Originalupplaga: 2003)

Utläst: 8 juni 2013
Mitt betyg: 3/5

Det här var vårens sista bok för bokcirkeln Fika & bokprat. Vi träffades över lite japansk mat för att diskutera boken och vi hade alla i princip samma åsikter om den.

Den handlar om en japansk kvinna, vilken vi aldrig får veta namnet på, som arbetar för en hemhjälpsorganisation, dvs. som hembiträde. I början av 1990-talet blir hon utskickad för att arbeta hos en matematikprofessor som runt 15 år tidigare  råkat ut för en olycka och blivit hjärnskadad. Han minns allting som hände fram till olyckan men av nuet så kan han bara minnas 80 minuter i taget. Detta betyder att kvinnan varje morgon måste inleda att berätta vem hon är och doktorn, som hon kallar honom, har en mängd minneslappar med det viktigaste han måste påminnas om, t.ex. att han bara minns saker 80 minuter i taget. Mellan dessa två och kvinnans tioåriga som växer en vänskap fram och doktorn inviger dem i matematikens skönhet.

Det är en väldigt lättläst och trevlig roman om än lite ytlig – den snuddar liksom bara på ytan. Det allra bästa med boken är just matematiken som  finns med hela tiden och som läsare blir du nyfiken på det doktorn visar och mer än en gång plockade jag fram miniräknaren. Det sämsta med boken är de baseballmatchreferat som förekommer då både doktorn och kvinnans son är väldigt baseballintresserade. Jag kan också tycka att det är lite väl puttenuttigt emellanåt men det är ändå helt klart en stunds läsvärd, lättsam underhållning som faktiskt kan behövas ibland.

Köp på Adlibris eller Bokus

Fågelhuset

Titel: Fågelhuset
Författare: Ester Roxberg

Förlag: X publishing
Sidantal: 220
Utgivningsår: 2013

Utläst: 20 mars 2013
Mitt betyg: 3/5

Jag blev helt enkelt nyfiken på den här boken då författarens debut Antiloper blivit så väl omtalad. Det var nog mer författaren än själva boken jag egentligen ville läsa.

Liv får en praktikplats på Kontoret – ett förlag i huvudstaden. Under ett par månader där så ser vi kulturvärlden genom hennes ögon och möter de personer hon möter. En av dem är Lou, IT-redaktören med de trubbiga gnissliga tänderna, som visar intresse för Liv.

Under hela läsningen av den här boken så visste jag nog inte riktigt vad jag tyckte om den och jag vet ännu inte. Jag både fascinerades och äcklades av Liv och de människor hon mötte. I synnerhet Lou, honom äcklades jag bara av och jag kan inte för allt i världen se varför Liv väljer honom och vilka märkliga beslut hon fattar på grund av honom. Det finns nog för den delen ingen karaktär i den här boken som är sympatisk utan alla är sådär mänskligt själviska och underliga.Det finns något i texten som hela tiden driver mig framåt och den är behaglig att läsa. Samtidigt är den alltför lätt och flyktig och just så där, kulturellt konstnärlig, så att jag känner att jag inte alltid fattar. Jag hänger inte med i svängarna. Emellan vissa av kapitlen finns små textsnuttar insprängda, både faktamässiga och prosa, och de flesta av dem greppar jag inte. Det kanske bara visar på min egen inkompetens eller är det så det ska vara? Slutbetyget är ändå att jag gillar, för det är fantastiska karaktärer som Ester Roxberg skapat, just för att de äcklar mig så. AnnaMaria Jansson skrev idag på Debutantbloggen att släppet av andraboken gör att debuten börjar sälja igen och ja, jag kommer absolut att läsa Antiloper nu.

Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till X publishing för recensionsexemplar!