Pausfågel nr 2d – Vitkindad gås

Med anledning av mina pågående NO-studier kommer jag med jämna mellanrum att presentera en pausfågel för er. Målet är att jag i början av juni, på en tenta, ska kunna identifiera dessa flygfän till utseende och ibland också läte.

Bilder och text har jag, med tillåtelse, lånat från Fågeln.se.

Pausfågel nr 2d – Vitkindad gås

Vitkindad gås © Steve Dahlfors

Vitkindad gås © Steve Dahlfors

Typiska kännetecken:
58-69 cm. Helt vitt ansikte med svart hjässa, nacke och hals.

Finnes:
I huvudsak på Gotland, Öland och längs med våra kuster. Har även börjat etablera sig i mindre kolonier längre in i landet.

Äter:
Gräs och örter.

Läte:
Ett korthugget ”kräck, kräck, kräck”. Kan på avstånd påminna om en liten hunds gläfsande.

Häckar:
I Spetsbergen och på Grönland placerar den sitt bo på hyllor i branta fjällstup, ofta långt från kusten. I Sverige häckar den ofta ute på öar eller uppe på någon äldre byggnad.

Kanadagås © Steve Dahlfors

Kanadagås © Steve Dahlfors

Förväxlingsrisk: 
Kanadagås
Betydligt större, 92 –110 cm, och med endast vita kinder, mot ett förövrigt svart huvud och hals.

Pausfågel nr 2c – Kanadagås

Med anledning av mina pågående NO-studier kommer jag med jämna mellanrum att presentera en pausfågel för er. Målet är att jag i början av juni, på en tenta, ska kunna identifiera dessa flygfän till utseende och ibland också läte.

Bilder och text har jag, med tillåtelse, lånat från Fågeln.se.

Pausfågel nr 2c – Kanadagås

Kanadagås © Steve Dahlfors

Kanadagås © Steve Dahlfors

Typiska kännetecken:
90-110 cm. Den största gåsen som häckar i Sverige. Känns lätt igen på sin storlek, sin långa svarta hals, och sina vita kinder. Har i övrigt en brunaktig fjäderdräkt.

Finnes:
Spridd över större delen av södra landet, samt längs med Norrlandskusten och sporadiskt även inne i Norrland. Ökar snabbt i Sverige och kan snart finnas lite varstans nedanför fjällkedjan.

Äter:
Undervattensväxter, gräs, örter och spillsäd.

Läte:
Vanligaste lätet är ett tvåstavigt, ljudligt trumpetande ”ka-honk”, ”ka-honk”.

Häckar:
Häckar både vid sött och salt vatten och trivs vid sjöar av de mest olika typer. Bygger sitt bo helst på en liten holme eller på en låg åsrygg ute på en myr.

Vitkindad gås © Steve Dahlfors

Vitkindad gås © Steve Dahlfors

Förväxlingsrisk: 
Vitkindad gås
Betydligt mindre, 58 – 69 cm, och med vita kinder och vit panna. Oftast ett svart band som förbinder det svarta ögat med den svarta näbben.

The Stella Prize shortlist

The Stella Prize är ett australiensiskt litterärt pris som jag fick upp ögonen för i julas när jag hade min julkalender Litterära utmärkelser. Jag är dålig på att läsa australiensisk litteratur (jaja, jag är dålig på allt utom europeiskt och nordamerikanskt) och tyckte att det här priset kunde vara en bra tipsbank till intressanta böcker.

Priset ges för bästa verk, antingen skönlitteratur eller facklitteratur, skrivet av en australiensisk kvinna och publicerat under året innan. Priset kan sökas och både en longlist och en shortlist utses. 2013 års pristagare och också den allra första någonsin blev Carrie Tiffany för Mateship with Birds.

I år delas priset ut den 29 april och shortlisten lyder så här:

  • Burial Rites av Hannah Kent
  • Night Games av Anna Krien
  • The Night Guest av Fiona McFarlane
  • Boy, Lost av Kristina Olsson
  • The Swan Book av Alexis Wright
  • The Forgotten Rebels of Eureka av Clare Wright

Det tog en liten stund för mig innan jag greppade att En mörderska bland oss som jag läser just nu är Burial Rites! Lite kul är att jag förutom den just nu dessutom läser Kungens barn av Sonya Hartnett och att vi till nästa bokcirkel ska läsa hennes Torsdagsbarn. Sen har jag i alla fall fyllt upp min aussiekvot lite bättre!

Hälften av böckerna på listan är skönlitteratur och hälften är facklitteratur. Förutom Burial Rites är The Night Guest och The Swan Book de tre skönlitterära alstren som är mest angelägna för min del även om Boy, Lost faktiskt verkar riktigt intressant. Du kan läsa mer om både böckerna, författarna och läsa utdrag ur varje bok här.

Pausfågel nr 2b – Sädgås

Med anledning av mina pågående NO-studier kommer jag med jämna mellanrum att presentera en pausfågel för er. Målet är att jag i början av juni, på en tenta, ska kunna identifiera dessa flygfän till utseende och ibland också läte.

Bilder och text har jag, med tillåtelse, lånat från Fågeln.se.

Pausfågel nr 2b – Sädgås

Sädgås © Steve Dahlfors

Sädgås © Steve Dahlfors

Typiska kännetecken:
66 – 88 cm. Vingspann på 147 – 175 cm. Mörkt huvud och hals samt mörka vingar. Näbben orangegul med svart teckning på näbbroten och näbbspetsen. Benen orangea.

Finnes:
En utpräglad skogsfågel som häckar i och kring de stora myrområdena i norra Sverige.

Äter:
Betar gärna av olika vattenväxter samt på sensommaren även blåbär. Under höstflytten ser man ofta stora samlingar av sädgäss som går och betar på broddåkrar.

Läte:
Ett djupt, nasalt, kacklande ”kajakak” eller ”kajak”.

Häckar:
Boet läggs på en tidigt snöfri plats, såsom på en tuva i en myr. Gärna intill en stubbe eller trädstam.

GrågåsFörväxlingsrisk: 
Grågås
Grågåsen har ljusare huvud och hals. Enfärgat ljus orange näbb, samt skära ben. I flykten syns det att grågåsens vingovansidor är ljust gråaktiga.

Booked – En mörderska bland oss

För att citera mig själv från Facebook:

Det var länge sedan jag blev Booked men det har inte heller varit nåt jag velat ha på länge. Just denna har jag dock varit nyfiken på länge!

Så här i efterhand kanske jag tycker att jag inte skulle använt fullt så många länge i mitt utrop men till mitt försvar satt jag (länge!) på ett försenat tåg. Hur som helst blev jag nyfiken på denna isländska berättelse skriven av en australiensiska redan när jag läste om den i katalogen i vintras. Än så länge har jag bara kommit ett par rader in i den men det verkar lovande och jag är imponerad av hur Hannah Kents språk känns så tidstypiskt 1800-tal i dialogerna och hur väl hon skildrar människorna. Det känns som att jag själv sitter i en stuga på den karga isländska bygden och beskådar det som händer.

En mörderska bland oss

 

Pausfågel nr 2a – Grågås

Med anledning av mina pågående NO-studier kommer jag med jämna mellanrum att presentera en pausfågel för er. Målet är att jag i början av juni, på en tenta, ska kunna identifiera dessa flygfän till utseende och ibland också läte.

Bilder och text har jag, med tillåtelse, lånat från Fågeln.se.

Pausfågel nr 2a - Grågås

Grågås

Grågås © Steve Dahlfors

Typiska kännetecken:
74 – 84 cm. Vingspann på 150 – 168 cm. Ljust huvud med kraftig näbb som är enfärgat ljust orange, samt skära ben. I flykten ser man att vingovansidorna är ljust gråaktiga. Dräkten för övrigt ganska enhetligt brungrå.

Finnes:
Såväl vid kusterna som i inlandet. Vanligast vi ostkusten från Blekinge upp till Gävlebukten. Mer sporadiska häckningar längre norrut och i Norrlands inland.

Äter:
Gräs, späda skott och blad av olika örter såsom maskros och strandaster. På grunt vatten kan den även äta alger och bandtång. Tillfälligt äter den också säd och bär.

Läte:
Ett ljudligt trestavigt ”ga-gann-gack, gi-gann-gack”. Varnar med ett väsande läte som är identiskt med vanliga tamgäss.

Häckar:
Bygger oftast sitt bo på holmar eller halvöar intill vattnet. Gärna på en liten höjd med fri utsikt över vattnet.

Sädgås © Steve Dahlfors

Sädgås © Steve Dahlfors

Förväxlingsrisk: 
Sädgås
Sädgåsen har mörkare huvud och hals. Mörkare orange näbb och oftast med svart spets och svartaktig vid näbbroten. Sädgåsens ben är orangea till färgen. I flykten syns det att vingovansidan är mycket mörkare än hos grågåsen.

Diskrepansen mellan teori och hjärtats önskan

Det går lite trögt med läsningen i år och jag har flera konkurrerande intressen. Jag uppdaterade precis mina läsutmaningar litegrann och insåg att det går åt skogen med dem just nu. Inte för att det egentligen spelar någon roll, huvudsaken är att jag läser sådant jag vill läsa. Två av mina läsutmaningar handlar om geografi – att läsa böcker från fler än 12 länder och att läsa från alla världsdelar. Så här 3,5 månad in på 2014 har jag endast lyckas bocka av fyra länder och två världsdelar. Jag läser framförallt svenskt, svenskt och svenskt. Jag trodde jag skulle pricka in Vietnam i och med Kim Thúy tills jag insåg att hon innehar kanadensiskt medborgarskap. Kan det vara så att det finns en viss diskrepans mellan mina teoretiskt uppsatta läsmål och mina egentliga önskningar? När jag tittar i min bokhylla eller på den kommande utgivningen så är det mycket svenskt som lockar. För tillfället har jag dock åtminstone en australiensisk trippel på gång men därefter får vi se vad det blir.