Ett dockhem x 2

Titel: Ett dockhem
Författare: Henrik Ibsen
Bok: Pjäser 1
Förlag: Norstedts
Sidantal: ca 100
Utgivningsår: 2008 (Originalupplaga:1879)

Utläst: 18 maj 2013
Mitt betyg: 4/5

Jag tror inte att jag hade läst denna pjäs tidigare (och om jag gjorde det i skolan så har jag förträngt den) så när den först dök upp i den feministiska litteraturkanonen och strax därefter som en uppsättning på den lokala teatern – då blev det verkligen läge att läsa den.

För den som inte vet så handlar den om Nora som lever med äkta maken Torvald i en falsk familjeidyll. Han är familjeförsörjaren som precis fått en fin tjänst på banken och hon är hans söta lilla lärka som håller honom nöjd och stolt. Nora bär på en hemlighet som uppdagas vilket påverkar både deras äktenskap och framförallt Noras egen personlighet.

Jag tyckte väldigt mycket om den här pjäsen och blev nyfiken på Ibsen och googlade runt en hel del för att få veta mer om bakgrunden och den uppståndelse som pjäsen väckte när den kom. Nora i dagens samhälle skulle fortfarande vara en stark kvinna men 1800-talets Nora var något helt enormt.

Som grädde på moset var jag i afton och såg teateruppsättningen. En fantastisk föreställning med en Nora och en Torvald vilka bägge övertygade starkt. I rollerna som Kristine, Krogstad och Doktor Rank såg vi tre olika dockor. Det var en ganska manusfast version men med några moderna inslag och sköna surrealistiska tolkningar.

Status Feministisk litteraturkanon: 3/50

Köp på Adlibris eller låna på bibliotek (slutsåld hos Bokus)

Andras läsglädje är min läsglädje

Detta är från ett reportage i SJ:s tidning Kupé som handlar om att resenärer gärna läser och helst i något som prasslar.

Jag ber om ursäkt för det usla fotot, om ni inte ser så säger Marcus så här:
”Jag läste min första bok för bara ett par år sedan. Förut kunde jag inte koncentrera mig men det ändrades när jag hittade Snabba cash av Jens Lapidus.”

Det är inte en av mina toppfavoriter även om den faktiskt var bättre än förväntat men vad glad jag blir att just den boken bjöd in Marcus till den fantastiska världen av bokläsning!

Planerar om

Planera är roligt men planera om är ofta nödvändigt. Idag avhandlades Drömbokhandeln på Fika & bokprat eller rättare sagt, den skulle ha avhandlats. Av fem närvarande deltagare så var det endast en som läst hela boken, vi var två som läst ca en tredjedel och resterande två hade läst ett eller två kapitel. Fast vi pratar åtminstone delvis om böcker och vi fikar ju så vi får förmodligen fortsätta existera. I och med detta kan jag i alla fall lägga den boken åt sidan. Jag har inte bestämt om jag ska plocka upp den igen eller inte.

På torsdag var det meningen att vi skulle prata om fjärde Harry Potter-boken. Den har jag inte ens öppnat utan helt enkelt prioriterat bort. Som tur i oturen var så insåg vi att vi är många som gärna skjuter den träffen på framtiden (det råkar gå lite inavel i bokklubberiet) så nu har jag hela sommaren på mig att läsa fyran och femman.

Det här gjorde att jag var helt fri att välja ny bok nu ikväll. Jag valde helt sonika Skugga-Baldur av Sjón som ingår i mitt egna Tema Island och jag kommer även att dubbelanvända den i Feministbibliotekets Världsutmaning som min Europa-bok. Jag behövde en kort bok just nu.

Förresten så är kurslitteraturen högst intressant som jag misstänkte. Jag kanske återkommer till den nån dag, här på bloggen alltså.

Längtar efter långsamhetsläsning

Jag längtar efter att få läsa en bok långsamt. Att kunna gå tillbaka och läsa om rader och dröja mig kvar vid fraser. Det har varit mycket kurslitteratur denna vår och kurslitteratur läser man på ackord ifall att ni inte visste det. Sen är det sjukt lätt att klicka hem recensionsexemplar av barn- och ungdomsböcker. Man tänker liksom att ”det är ju bara en barn- och ungdomsbok, den går snabbt att läsa”. Bara det att förut valde jag mest bilderböcker och nu är det mer kapitel. och ungdomsböcker. Sådana läser jag inte på några minuter. Sen är det alla andra recensionsex eller utmaningsböcker eller vad det nu må vara. Det är liksom hela tiden en överhängande känsla av att jag måste läsa ut pågående bok för att göra rum för nästa på listan.

Nu gillar jag ju ändå att ha det så här men vissa böcker förtjänar ett långsammare lästempo helt enkelt. Jag tänker inte dra på mig några läsmåsten i sommar, förutom de bokcirkelböcker jag kommer ha. Däremot har jag massor av recensionsex som jag måste hugga tag i så fort skolterminen är slut 7 juni. Men sen, sen ska jag göra plats för sommarläsning hoppas jag!

Tegelstenstaggad

Både Bokmoster och Sincerely Johanna har haft vänligheten att tagga mig i denna lilla utmaning. Varken mitt läsande eller bloggande är på topp just nu utan det är skolan som gäller och sen hände något mer, ospännande, vilket jag återkommer till längre fram.

Jag har därför inte gjort en högst vetenskaplig analys av mitt bokhyllebestånd utan plockat ut de böcker jag tyckte verkade fetast. En del rejäla lästa tegelstenar som Stephen King och Dostojevskij har jag inte i mitt bestånd och reglerna löd ju så här:

- hitta de fem tjockaste böcker i din bokhylla som du läst
- hitta de två tjockaste böckerna i din TBR-hög (Böcker som skall läsas)
- och tagga sedan fem andra bloggare

Resultatet:

Inte ett så särdeles solklart och tydligt foto men de här böckerna står där:

• Boktjuven av Markus Zusak (568 s)
• Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami (742 s)
• Tillbaka till henne av Sara Lövestam  (585 s)
• Kafka på stranden av Haruki Murakami (528 s)
• Jane Eyre av Charlotte Brontë (546 s)

Inga gigantiska supertjockisar någon av dem men däremot återfinns de allihop på min nya sida Favoriter och de är allihopa fempoängare. Detta kan betyda att jag faktiskt är en tegelstensfantast vilket vore bra då jag hittade en hel del ganska tjocka böcker i min TBR-hylla. De två med störst sidantal var:

• 2666 av Robert Bolaño (1053 s)
• Harry Potter and the Order of the Phoenix av J. K. Rowling (956 s)

Nallen är väldigt otjock men en god följeslagare sedan kanske 4-årsåldern. Då bar han en tröja med texten ”Hug me” men en hundvalp tuggade sönder den och lite av nalles öra för omkring 10 år sedan. Och ungefär 300 andra saker men vi tyckte väldigt mycket om henne ändå…

Just det – tagga andra. Jag liksom hoppar över det, pga tidsbrist pga det där ospännande. Alla som vill kan istället hitta sina fem tunnaste böcker i bokhyllan och de två tunnaste på TBR-listan!

Asfaltsänglar hitåt!

Ett av de bästa sätten att inleda en lördagsmorgon är väl att upptäcka att man vunnit en bok! Johanna Holmströms Asfaltsänglar som och dagarna går… lottade ut kommer snart att flytta till detta hem. Nu har jag förvisso redan varit uppe i snart 2 timmar men glad över vinsten blir jag likväl. Dessutom var det förmodligen sista tävlingen hos Anna där dubletter/tripletter (vad heter det egentligen?) från Norstedts lottas ut. Så lite extra speciellt blir det allt. Tack Anna för vinsten!

Boktjuven

Titel: Boktjuven
Författare: Markus Zusak

Förlag: B Wahlströms
Sidantal: 586
Utgivningsår: 2010 (Originalupplaga: 2006)

Utläst: 9 maj 2013
Mitt betyg: 5/5

Först måste jag bara klarlägga att det exemplar jag läst är utgivet av B Wahlströms 2010 men jag hittar ingen bild av den på nätet och jag orkar inte ta ett eget kort. Det är dock denna bild jag har på min utgåva och det är den jag vill visa. Jag köpte den på bokrean i mars 2011 för att jag  hört mycket gott om den men också för att jag läst och gillat Zusaks Jokern. Nu först kom jag till skott och läsa denna bok tack vare Feministbibliotekets Världsutmaning som jag hakat på!

I januari 1939 anländer Liesel Meminger, 9 år, till sin fosterfamilj Hubermanns på Himmel Straße, Molching, Tyskland. Hennes pappa är borta sedan länge, hennes sexårige lillebror avlider under resan och hon kommer aldrig att träffa sin biologiska mamma igen. Första gången hon stjäl en bok är i samband med broderns begravning. Hon vet inte det då men boken heter En dödgrävares handbok. På Himmel Straße blir hon vän med grannpojken Rudy, han med det citrongula håret som så gärna vill kyssa Liesel. De spelar fotboll, stjäl och uthärdar tillsammans de hårda dagarna som kriget medför.

En natt när Liesel som vanligt drömt mardrömmar och råkar kissa på sig tvättar Hans Hubermann hennes lakan och därefter påbörjar de Liesels lästräning. Långsamt erövrar hon det skrivna språket och böcker och ord blir en otroligt stor del av hennes liv. Det är hennes egen nedtecknade historia – Boktjuven – som Döden får fatt i och det är Döden självt som berättar den för oss.

Tillbaka till henne var årets första stora läsupplevelse och Boktjuven är utan tvekan den andra. Jag vet knappt var jag ska börja när jag ska berätta hur mycket jag tyckte om den. Jag älskar de många modiga karaktärerna: Liesel själv, Rudy, Rosa Hubermann som har ett gott hjärta innanför den sura masken och Hans Hubermann med de silvriga snälla ögonen. Jag älskar också hur Liesels relationer med många av dem tecknas: Liesel och Hans, Liesel och Rudy, Liesel och Max, Liesel och borgmästarns fru Ilsa, Liesel och Frau Holtzapfel. Jag älskar budskapen i boken om böckers och ords betydelse samt den lilla människans mod och handlingskraft. Jag funderar över hur det kan komma sig att en liten man med en liten, besynnerlig mustasch kunde ha en sådan påverkan och inverkan på så många människor. Jag känner både kärlek, sorg, vanmakt, hopp och glädje efter att ha läst denna makalösa berättelse. Berörd i både hjärta och hjärna – en enastående läsupplevelse!

Köp på Adlibris eller Bokus